Women's experience of sexual health and relational cohabitation through and after treatment of breast cancer : a literature review

Bakgrund Bröstcancer drabbar omkring 8000 kvinnor i Sverige varje år och är därmed den mest förekommande cancersorten hos kvinnor (Socialstyrelsen, 2019). För många kvinnor innebär diagnosen och behandlingen av bröstcancer förändringar i den sexuella hälsan samt samlivet, något som många kvinnor känner ett behov av att samtala kring. Det har dock visat sig att det finns en brist i form av osäkerhet och okunskap hos vårdpersonal för att kunna bemöta detta. Vilket i sin tur kan leda till ett onödigt lidande för kvinnor i situationen. Syfte Syftet med studien var att undersöka kvinnors upplevelse av sexuell hälsa och samlevnad genom och efter behandling av bröstcancer. Metod Ett flertal databaser användes vid datainsamlingen i litteraturöversikten. Artiklar som var relevanta utifrån studiens syfte samt höll en tillräckligt hög kvalité kom sedan att ingå i resultatet. Samtliga artiklar var publicerade mellan 2013 och 2020, skrivna på engelska samt peer-reviewed. Datan bestod av artiklar med kvalitativ eller kvantitativ ansats, även studier som tillämpat ”Mixed method” användes. Vid analysering av de 19 artiklar som inkluderas i resultatet tillämpades en integrerad analys enligt Kristensson (2014). Resultat Hos kvinnor som genomgått en behandling av bröstcancer framgick ett flertal förändringar i den sexuella självkänslan, kroppsuppfattningen och samlivet. Dessa bidrog i sin tur till att kvinnor fick en försämrad sexuella hälsa som även kom att påverka deras förhållanden. En del av dessa förändringar tillkom på grund av sjukdomen i sig. Majoriteten uppstod dock till följd av diverse behandlingsformer. Slutsats Många kvinnor med bröstcancer drabbas till följd av sjukdomen och dess behandling av ett flertal sexuella förändringar. Detta bör sjuksköterskor vara medvetna om för att sedan kunna möta patientgruppen i samtalet kring ämnet

Women's experience of sexual health and relational cohabitation through and after treatment of breast cancer : a literature review

Bakgrund Bröstcancer drabbar omkring 8000 kvinnor i Sverige varje år och är därmed den mest förekommande cancersorten hos kvinnor (Socialstyrelsen, 2019). För många kvinnor innebär diagnosen och behandlingen av bröstcancer förändringar i den sexuella hälsan samt samlivet, något som många kvinnor känner ett behov av att samtala kring. Det har dock visat sig att det finns en brist i form av osäkerhet och okunskap hos vårdpersonal för att kunna bemöta detta. Vilket i sin tur kan leda till ett onödigt lidande för kvinnor i situationen. Syfte Syftet med studien var att undersöka kvinnors upplevelse av sexuell hälsa och samlevnad genom och efter behandling av bröstcancer. Metod Ett flertal databaser användes vid datainsamlingen i litteraturöversikten. Artiklar som var relevanta utifrån studiens syfte samt höll en tillräckligt hög kvalité kom sedan att ingå i resultatet. Samtliga artiklar var publicerade mellan 2013 och 2020, skrivna på engelska samt peer-reviewed. Datan bestod av artiklar med kvalitativ eller kvantitativ ansats, även studier som tillämpat ”Mixed method” användes. Vid analysering av de 19 artiklar som inkluderas i resultatet tillämpades en integrerad analys enligt Kristensson (2014). Resultat Hos kvinnor som genomgått en behandling av bröstcancer framgick ett flertal förändringar i den sexuella självkänslan, kroppsuppfattningen och samlivet. Dessa bidrog i sin tur till att kvinnor fick en försämrad sexuella hälsa som även kom att påverka deras förhållanden. En del av dessa förändringar tillkom på grund av sjukdomen i sig. Majoriteten uppstod dock till följd av diverse behandlingsformer. Slutsats Många kvinnor med bröstcancer drabbas till följd av sjukdomen och dess behandling av ett flertal sexuella förändringar. Detta bör sjuksköterskor vara medvetna om för att sedan kunna möta patientgruppen i samtalet kring ämnet

Risk factors for impaired respiratory function post COVID-19 : a prospective cohort study of nonhospitalized and hospitalized patients

Background: Severe COVID-19 increases the risk for long-term respiratory impairment, but data after mild COVID-19 are scarce. Our aims were to determine risk factors for reduced respiratory function 3–6 months after COVID-19 infection and to investigate if reduced respiratory function would relate to impairment of exercise performance and breathlessness. Methods: Patients with COVID-19 were enrolled at the University Hospitals of Umeå and Örebro, and Karlstad Central Hospital, Sweden. Disease severity was defined as mild (nonhospitalized), moderate (hospitalized with or without oxygen treatment), and severe (intensive care). Spirometry, including diffusion capacity (DLCO), was performed 3–6 months after hospital discharge or study enrollment (for nonhospitalized patients). Breathlessness (defined as ≥1 according to the modified Medical Research Council scale) and functional exercise capacity (1-min sit-to-stand test; 1-MSTST) were assessed. Results: Between April 2020 and May 2021, 337 patients were enrolled in the study. Forced vital capacity and DLCO were significantly lower in patients with severe COVID-19. Among hospitalized patients, 20% had reduced DLCO, versus 4% in nonhospitalized. Breathlessness was found in 40.6% of the participants and was associated with impaired DLCO. A pathological desaturation or heart rate response was observed in 17% of participants during the 1-MSTST. However, this response was not associated with reduced DLCO. Conclusion: Reduced DLCO was the major respiratory impairment 3–6 months following COVID-19, with hospitalization as the most important risk factor. The lack of association between impaired DLCO and pathological physiological responses to exertion suggests that these physiological responses are not primarily related to decreased lung function