A Longitudinal Study Evaluating the Effects of Interferon-Alpha Therapy on Cognitive and Psychiatric Function in Adults with Chronic Hepatitis C

Objective: To prospectively evaluate for changes in objective cognitive performance (attention, memory, and executive function) and psychiatric symptom severity (depression, anxiety, fatigue, and pain) in patients before, during and after interferon-alpha based therapy (IFN) for chronic hepatitis C virus infection (HCV). Methods: 33 HCV+ adults were evaluated two months before IFN initiation (baseline), three months into IFN, and six months following IFN termination (IFN+ Group). 31 HCV+ adults who did not undergo IFN therapy were evaluated at baseline and six months later (IFN− Group). At each evaluation, participants completed the Neuropsychological Assessment Battery (NAB) Attention, Memory and Executive Functions Modules, the Beck Depression Inventory, Second Edition (BDI), Generalized Anxiety Disorder Inventory (GADI), Fatigue Severity Scale (FSS), and Brief Pain Inventory (BPI). Results: Compared with the IFN− Group, the IFN+ Group experienced significantly (p b 0.050) increased symp-toms of depression, anxiety, fatigue and pain during IFN therapy relative to baseline. In the IFN+ Group, psychi-atric symptoms generally returned to baseline levels following IFN termination. Sustained viral response was associated with significantly lower depression and fatigue. No significant changes in cognitive performance were observed. Conclusions: During IFN, patients with HCV evidence significantly increased psychiatric symptoms, including symptoms of depression, anxiety, fatigue and pain. These psychiatric symptoms are generally short-term and remit following IFN termination, with increased benefit if viral clearance is achieved. However, IFN is not associated with significant declines in objective cognitive performance during or following IFN

Du passar inte in här, du är så konstig : en studie om mobbning

Validerat; 20101217 (root

Motivera till förändring eller styra mot anpassning? : En kvalitativ studie om socialarbetares erfarenheter av MI som förändringsmetod i socialt arbete

Motiverande samtal, MI, är en legitimerad samtalsmetod som används av professionella inom socialt arbete i syfte att motivera och främja en positiv utveckling hos klienter. I många verksamheter inom socialt arbete utgör MI en grund. Vi anser det viktigt att reflektera över denna metod som används i det praktiska sociala arbetet och stimulera till att ifrågasätta och problematisera det som är vedertaget och som då riskerar att tas för givet. Att lyfta de verksammas perspektiv på något centralt inom det praktiska arbetet med klienter motiverade oss till att genomföra denna studie. Vi ville därmed undersöka hur socialarbetare inom en kommun i Uppland förhåller sig till MI. Studien syftar vidare till att undersöka socialarbetares erfarenheter av MI som metod i ett förändringsarbete med klienters livssituation. Empowerment har utgjort en teoretisk ram och genomsyrat analysen av det material som samlats in genom tio intervjuer med socialarbetare. Forskningsansatsen har varit kvalitativ med fokus på socialarbetarnas subjektiva upplevelser. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av en tematisk tolkande ansats där vi först kodat den insamlade datan och därefter sökt meningsenheter och utifrån den teoretiska ramen bildat teman. Dessa olika teman har sedan utgjort en struktur i studiens resultatkapitel. Resultatet visade att de flesta socialarbetare inte såg att MI har någon betydande påverkan på förändring av klienters livssituation och framhöll istället MI som ett empatiskt förhållningssätt. Flera nämnde att inre och yttre faktorer har större betydelse. Majoriteten av socialarbetarna menade att MI underlättade deras arbete på olika sätt och säkerställde klienten ett bra bemötande. Vidare utgjorde MI ett verktyg de kunde använda för att undvika att hamna i konflikt med klienten. Resultatet visade även att det finns en känsla av maktlöshet hos socialarbetarna när de ställs inför svårigheten att förhålla sig till verksamhetens lagar och regler och samtidigt försöka möta klientens olika individuella behov av hjälp. Studien bidrar till en förståelse för den kontext socialarbetaren befinner sig i samt till att lyfta olika erfarenheter av MI

Motivera till förändring eller styra mot anpassning? : En kvalitativ studie om socialarbetares erfarenheter av MI som förändringsmetod i socialt arbete

Motiverande samtal, MI, är en legitimerad samtalsmetod som används av professionella inom socialt arbete i syfte att motivera och främja en positiv utveckling hos klienter. I många verksamheter inom socialt arbete utgör MI en grund. Vi anser det viktigt att reflektera över denna metod som används i det praktiska sociala arbetet och stimulera till att ifrågasätta och problematisera det som är vedertaget och som då riskerar att tas för givet. Att lyfta de verksammas perspektiv på något centralt inom det praktiska arbetet med klienter motiverade oss till att genomföra denna studie. Vi ville därmed undersöka hur socialarbetare inom en kommun i Uppland förhåller sig till MI. Studien syftar vidare till att undersöka socialarbetares erfarenheter av MI som metod i ett förändringsarbete med klienters livssituation. Empowerment har utgjort en teoretisk ram och genomsyrat analysen av det material som samlats in genom tio intervjuer med socialarbetare. Forskningsansatsen har varit kvalitativ med fokus på socialarbetarnas subjektiva upplevelser. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av en tematisk tolkande ansats där vi först kodat den insamlade datan och därefter sökt meningsenheter och utifrån den teoretiska ramen bildat teman. Dessa olika teman har sedan utgjort en struktur i studiens resultatkapitel. Resultatet visade att de flesta socialarbetare inte såg att MI har någon betydande påverkan på förändring av klienters livssituation och framhöll istället MI som ett empatiskt förhållningssätt. Flera nämnde att inre och yttre faktorer har större betydelse. Majoriteten av socialarbetarna menade att MI underlättade deras arbete på olika sätt och säkerställde klienten ett bra bemötande. Vidare utgjorde MI ett verktyg de kunde använda för att undvika att hamna i konflikt med klienten. Resultatet visade även att det finns en känsla av maktlöshet hos socialarbetarna när de ställs inför svårigheten att förhålla sig till verksamhetens lagar och regler och samtidigt försöka möta klientens olika individuella behov av hjälp. Studien bidrar till en förståelse för den kontext socialarbetaren befinner sig i samt till att lyfta olika erfarenheter av MI

Motivera till förändring eller styra mot anpassning? : En kvalitativ studie om socialarbetares erfarenheter av MI som förändringsmetod i socialt arbete

Motiverande samtal, MI, är en legitimerad samtalsmetod som används av professionella inom socialt arbete i syfte att motivera och främja en positiv utveckling hos klienter. I många verksamheter inom socialt arbete utgör MI en grund. Vi anser det viktigt att reflektera över denna metod som används i det praktiska sociala arbetet och stimulera till att ifrågasätta och problematisera det som är vedertaget och som då riskerar att tas för givet. Att lyfta de verksammas perspektiv på något centralt inom det praktiska arbetet med klienter motiverade oss till att genomföra denna studie. Vi ville därmed undersöka hur socialarbetare inom en kommun i Uppland förhåller sig till MI. Studien syftar vidare till att undersöka socialarbetares erfarenheter av MI som metod i ett förändringsarbete med klienters livssituation. Empowerment har utgjort en teoretisk ram och genomsyrat analysen av det material som samlats in genom tio intervjuer med socialarbetare. Forskningsansatsen har varit kvalitativ med fokus på socialarbetarnas subjektiva upplevelser. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av en tematisk tolkande ansats där vi först kodat den insamlade datan och därefter sökt meningsenheter och utifrån den teoretiska ramen bildat teman. Dessa olika teman har sedan utgjort en struktur i studiens resultatkapitel. Resultatet visade att de flesta socialarbetare inte såg att MI har någon betydande påverkan på förändring av klienters livssituation och framhöll istället MI som ett empatiskt förhållningssätt. Flera nämnde att inre och yttre faktorer har större betydelse. Majoriteten av socialarbetarna menade att MI underlättade deras arbete på olika sätt och säkerställde klienten ett bra bemötande. Vidare utgjorde MI ett verktyg de kunde använda för att undvika att hamna i konflikt med klienten. Resultatet visade även att det finns en känsla av maktlöshet hos socialarbetarna när de ställs inför svårigheten att förhålla sig till verksamhetens lagar och regler och samtidigt försöka möta klientens olika individuella behov av hjälp. Studien bidrar till en förståelse för den kontext socialarbetaren befinner sig i samt till att lyfta olika erfarenheter av MI

Intraspecific Autochthonous and Allochthonous Resource Use by Zooplankton in a Humic Lake during the Transitions between Winter, Summer and Fall

Seasonal patterns in assimilation of externally produced, allochthonous, organic matter into aquatic food webs are poorly understood, especially in brown-water lakes. We studied the allochthony (share biomass of terrestrial origin) in cladoceran, calanoid and cyclopoid micro-crustacean zooplankton from late winter to fall during two years in a small humic lake (Sweden). The use of allochthonous resources was important for sustaining a small population of calanoids in the water column during late winter. However, in summer the calanoids shifted to 100% herbivory, increasing their biomass several-fold by making efficient use of the pelagic primary production. In contrast, the cyclopoids and cladocerans remained at high levels of allochthony throughout the seasons, both groups showing the mean allochthony of 0.56 (range in mean 0.17-0.79 and 0.34-0.75, for the respective group, depending on model parameters). Our study shows that terrestrial organic matter can be an important resource for cyclopoids and cladocerans on an annual basis, forming a significant link between terrestrial organic matter and the higher trophic levels of the food web, but it can also be important for sustaining otherwise herbivorous calanoids during periods of low primary production in late winter

Intraspecific Autochthonous and Allochthonous Resource Use by Zooplankton in a Humic Lake during the Transitions between Winter, Summer and Fall

Seasonal patterns in assimilation of externally produced, allochthonous, organic matter into aquatic food webs are poorly understood, especially in brown-water lakes. We studied the allochthony (share biomass of terrestrial origin) in cladoceran, calanoid and cyclopoid micro-crustacean zooplankton from late winter to fall during two years in a small humic lake (Sweden). The use of allochthonous resources was important for sustaining a small population of calanoids in the water column during late winter. However, in summer the calanoids shifted to 100% herbivory, increasing their biomass several-fold by making efficient use of the pelagic primary production. In contrast, the cyclopoids and cladocerans remained at high levels of allochthony throughout the seasons, both groups showing the mean allochthony of 0.56 (range in mean 0.17-0.79 and 0.34-0.75, for the respective group, depending on model parameters). Our study shows that terrestrial organic matter can be an important resource for cyclopoids and cladocerans on an annual basis, forming a significant link between terrestrial organic matter and the higher trophic levels of the food web, but it can also be important for sustaining otherwise herbivorous calanoids during periods of low primary production in late winter