Ekologiska trender och prognoser i recipientområdet för Forsmarks kärnkraftverk

Forsmarks kärnkraftverk är en av Sveriges största elproducenter och utgörs av tre stycken kokvattenreaktorer. Vid elproduktionen i kärnkraftverket krävs enorma mängder havsvatten för kylning av processerna i reaktorerna. Kylvattnet tas in till kraftverket från Öregrundsgrepen via en kanal från Asphällafjärden. Brackvattnet innehåller levande organismer i form av bland annat alger, vattenvegetation, djurplankton och fisk. De största organismerna, bland annat vegetation och fisk, avskiljs från vattnet via stora bandsilar som sitter i kylvattenintaget till kraftverket. Periodvis kan mängden rensmaterial i dessa silar vara omfattande, främst under vårperioden och hösten. Kylvattnet värms upp med cirka 11°C när det passerar över reaktorerna och innan det pumpas ut till Biotestsjön (den huvudsakliga recipienten), och sedan ut till det omgivande havsområdet i Öregrundsgrepen. Vattentemperaturen i Biotestsjön är vid normal energiproduktion 7–9 °C högre än i omgivande områden. Intag och utsläpp av kylvatten ger effekter på den närliggande miljön och dess organismer. Under slutet av 1960-talet påbörjades biologiska förstudier och basundersökningar i Forsmarksområdet för att planera för kärnkraftverket. När elproduktionen inleddes 1980 övergick undersökningarna i fastställda kontrollprogram med syfte att övervaka påverkan på fisk, bottenfauna och fågel i recipientområdet. Under de senaste decennierna har även ett stort fokus riktats för att förbättra miljön i Sveriges havsområden. I havsmiljöförordningen finns ingående beskrivningar för vilka aktiviteter som ska genomföras för att nå fastställda miljömål, bland annat att genomföra miljöövervakning. Övervakningsprogrammen syftar till att ge underlag och följa upp utvecklingen av miljöstatus, som exempelvis beståndsövervakning av fisk och bottenfauna, utveckling i kustfiskbestånden och introduktion av främmande arter. Den samlade miljöövervakningen som genomförs inom recipientkontroll och i nationella övervakningsprogram genererar stor kunskap om rådande miljöstatus, organismsamhällena och utvecklingen för ekosystemen i Forsmarks skärgård och Bottenhavet. Under åren som kärnkraftverket i Forsmark varit i drift har det skett storskaliga miljöförändringar i Bottenhavet. Trots flertalet förvaltningsåtgärder kan det konstateras att miljömålen för exempelvis övergödning, kommersiellt nyttjande av fisk samt spridning av främmande arter inte uppnåtts. De hydrologiska förhållandena som successivt har förändrats har haft en stor påverkan på ekosystemen i Bottenhavet och Forsmarks skärgård. Beståndet av storspigg gynnas av miljöförändringarna och förekommer nu i höga tätheter i Bottenhavet och Forsmarks skärgård, och förväntas finnas i samma omfattning eller öka de kommande åren. I silstationerna vid Forsmark kärnkraftverk kommer detta medföra att mängden storspigg fortsatt kommer att vara omfattande under vårperioderna. Strömming återfinns relativt glest längs kusten under stora delar av året och har historiskt ansamlats i höga tätheter under lekperioden under vårarna. Den negativa beståndsutvecklingen och det omfattande yrkesfisket av strömming i Bottenhavet bidrar sannolikt till att tätheterna minskar de kommande åren. Eftersom strömming förekommer främst som årsyngel i silstationerna kommer biomassorna att vara i låga nivåer. I Forsmarks skärgård har andelen abborre, mört, björkna och löja ökat sedan 1990-talet, arter som föredrar varma vattentemperaturer. Dessa arter förväntas förekomma i liknande tätheter eller något ökande de kommande tio åren. De senaste fyra åren har det noterats en spridningseffekt av mört och björkna från Biotestsjön till övriga delar av skärgården. Utvecklingen i bottenfaunasamhällena i Öregrundsgrepen visar att arter som gynnas av miljöförändringarna ökar i omfattning. I övervakningen av bottenfaunasamhällena påträffas flertalet främmande invasiva arter. Tre arter av musslor har påträffats i recipienten eller i närliggande område som kan utgöra stor påverkan och negativ ekonomisk inverkan på kraftverket. Trekantig brackvattenmussla (Mytilopsis leucophaeata), amerikanska trågmusslan (Rangia cuneata) och vandrarmusslan (Dreissena polymorpha) kan samtliga bilda stora kolonier och potentiellt kunna sätta igen vattenledningar och kylvattensystem. En annan djurgrupp som rapporterats ge negativa konsekvenser i kylvattensystem är maneter. I området där Forsmark kärnkraftverk ligger är dock tätheterna av inhemska maneter mycket lågt och utgör sannolikt ingen stor påverkan, men det skulle kunna ändras om främmande arter etableras i Bottenhavet. Under de senaste decennierna har omfattande moderniseringar genomförts i kraftverket och förändringar i utformningen av kylvattenvägarna. Kylvattenflödena som successivt har ökat den senaste tioårsperioden har bidragit till att större mängder fisk och vegetation sugs in i kylvattenintagen. Musslor är en djurgrupp som gynnas av höga kylvattenflöden och risken finns att främmande arter etablerar sig i kylvattenvägarna. För tillfället genomförs flertalet projekt inom skyddsobjektet, bland annat rivning av piren i utloppet från Biotestsjön och en etablering av elektrobränslefabrik. För att utreda om Forsmarks kylvattenintag och vattenkanaler är tillräckligt robusta i framtiden bör det även vägas in vilka effekter de olika projekten får för omgivande miljö och dess organismer

Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk : årsrapport för 2019

Forsmarks kärnkraftverk är en av Sveriges största elproducenter. På grund av intag och utsläpp av kylvatten från havet som kyler processen i verket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det pågående biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande årsrapport presenterar resultat i undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2019 med fokus för samhällena av fisk, bentisk fauna och sjöfågel. Under 2019 producerade Forsmarks kärnkraftverk 25,3 terawattimmar (TWh) el i sina anläggningar, det näst mest intensiva produktionsåret sedan starten 1981. För kylning av processen i kondensorerna kräver driften av kraftverkets tre reaktorer närmare 150 kubikmeter brackvatten per sekund. Kylvattnet som tas in i kärnkraftverket, värms då upp med cirka 11°C innan det pumpas ut till närrecipienten Biotestsjön. Under högsommaren den 27 juli var vattentemperaturen som högst i Biotestsjön med 29,6°C, därefter sjönk temperaturerna successivt i recipienten. Förlusterna av fisk i silstationerna vid kylvattenintaget utgjordes som tidigare år av främst småväxta fiskarter och årsyngel. Mängderna storspigg i förlusterna var de största sedan undersökningarna inleddes, och uppgick till 19 miljoner individer under vårperioden och 59 miljoner under hösten. Omfattningarna av strömmingsyngel som fastnade i kylvattenintaget under hösten var stora och visade att rekryteringarna av strömming sannolikt var god i Forsmarksområdet under 2019. Antalet ålar som fastande i silstationerna var likt närmast föregående år litet, och nästintill samtliga individer var blankålar som sannolikt var på väg mot lekområdena i Sargassohavet. Tätheterna av fisk i Biotestsjön var likt föregående år höga, både under våren och på hösten. Biotestsjöns varma vatten attraherar stora mängder fisk att vandra in i området under våren för lek, främst varmvattenarterna mört, abborre och björkna. Kallvattenarter som öring och sik förekommer i väldigt liten omfattning i Biotestsjön. Tätheterna av årsyngel i Biotestsjön under augusti månad var relativt låga, förutom för mört. Det fångades däremot stora mängder abborryngel under oktober månad i samband med nätprovfisket, och samtliga individer var i god kondition och uppvisade snabb tillväxt under året. Vid undersökningarna i fjärrecipienten Forsmarks skärgård fångades stora mängder fisk i undersökningarna i augusti. För första gången sedan provfisket inleddes 2002 var fångsterna större i Forsmark jämfört med referensområdet i Finbofjärden. Fångsterna i Forsmark utgjordes till största del av små individer av mört och den negativa trenden för arten verkar därmed ha avstannat. En förklaring till de stora mängderna mört i Forsmark kan vara att de goda förhållandena de senaste åren, med varma vårar och somrar, bidragit till god rekrytering i området. En ökad utvandring av unga mörtar från Biotestsjön kan också bidragit till att mängden mört var stor i Forsmarks skärgård under 2019. Under 2019 års undersökningar av mjukbottenfauna registrerades totalt tio arter i Forsmark och tolv arter i referensområdet Finbofjärden. På medeldjupa stationer i båda områdena var förekomsten av Östersjömussla störst. Amerikansk havsborstmask var fortsatt dominerande på djupare stationer i både Forsmark och referensområdet Finbofjärden. Märlkräftan (Leptocheirus pilosus) fanns återigen i höga tätheter på hårdbottnar i Biotestsjön jämfört med 2018 års provtagningar och bidrog till att tätheterna av bottenfauna på hårda bottnar var de högsta sedan undersökningarnas inleddes. Abundansen av nyazeeländsk tusensnäcka var likt föregående år låga över hela Forsmarksområdet. De enskilt viktigaste områdena för sjöfågel i Forsmarks skärgård finns i Biotestsjön och utanför intagskanalen i Asphällafjärden. Dessa områden tillsammans med utsläppsområdet utanför Biotestsjön förblir isfria under hela året och möjliggör att fåglar kan övervintra i kustområdet. Vigg var den vanligaste arten i området och uppehöll sig till stor del i Biotestsjön. Mellanskarven fanns i mindre omfattning jämfört med tidigare år och genomförde inga häckningar i Biotestsjön under 2019

Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk : årsrapport för 2020

Forsmarks kärnkraftverk är en av Sveriges största elproducenter. På grund av intag och utsläpp av kylvatten från havet som kyler processen i verket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det pågående biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande årsrapport presenterar resultat i undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2020 med fokus för samhällena av fisk, bentisk fauna och sjöfågel. Under 2020 producerade Forsmarks kärnkraftverk 22,7 terawattimmar (TWh) el i sina anläggningar, vilket var en lägre nivå jämfört med närmast föregående år. Produktionssänkningen orsakades framförallt av långa revisionsperioder och bidrog periodvis till att mindre mängder kylvatten strömmade igenom kraftverket. Vattentemperaturerna i närrecipienten Biotestsjön var likt föregående år höga, och varierade under året från drygt 8°C under vintermånaderna till 29,8°C i mitten av augusti. Under högsommaren var temperaturen i Biotestsjön över 25°C i 52 dagar. Förlusterna av fisk i silstationerna vid kylvattenintaget utgjordes som tidigare år av främst småväxta fiskarter och årsyngel. Totalt fastnade cirka 55 miljoner individer i silstationerna under provtagningsperioderna under 2020. Fiskförlusterna var i mindre omfattning jämfört med närmast föregående år och var sannolikt en följd av minskade kylvattenintag till kraftverket. Förlusterna dominerades av storspigg och omfattade cirka 19 miljoner individer under våren och 31 miljoner under hösten. Antalet ålar som fastnade i silstationen var de lägsta sedan undersökningarna inleddes och är sannolikt ett tecken på minskade tätheter av arten i Biotestsjön och fjärrecipienten Forsmarks skärgård. Samtliga ålar som fastnade i silstationen hanterades enligt framtagen metodik för att kunna återutsättas levande söderut i skärgården. Under provtagningarna påträffades en relativt stor mängd gös och efter analys kunde det konstateras att nästintill samtliga individer som fastnade i silstationen var två år gamla, och hade rekryterats under den varma våren och sommaren 2018. Tätheterna av fisk i Biotestsjön var de högsta sedan provfiskena inleddes på 1980-talet. Abborre och mört var de vanligaste arterna i nätprovfiskena och förekommer i mycket stora tätheter under både vår och höst. Under våren var lekaktiviteten stor i Biotestsjön och likt föregående år fanns tydliga tecken på att stora mängder fisk lockas till Biotestsjöns varma vatten. Förutom stora mängder lekmogen abborre och mört förekom höga tätheter av björkna under våren. Under höstens undersökningar påträffades extremt stora mängder yngel och småfisk i Biotestsjön, vilket visade att rekryteringen av fisk fungerade i anläggningen. Under de senaste åren har relativt stora mängder sutare påträffats i Biotestsjön, både vuxna individer och årsyngel. Till skillnad för nätprovfiskena i Forsmarks skärgård påträffas inga kallvattenarter i Biotestsjön, såsom strömming, nors, sik och tånglake. För varmvattenarter som abborre och mört visade resultaten att förhållandena i Biotestsjön var goda under 2020, då både tillväxt och kondition låg på goda nivåer. Vid nätprovfiskena i Forsmark fångades stora mängder mört, främst småväxta individer. Den negativa utvecklingen för mört har de senaste åren brutits och numera dominerar mört fångsterna i området. Storspigg förekom också relativt mycket i nätfiskena och tillsammans med andra undersökningar i området tyder på att arten ökar i omfattning i Forsmarks skärgård. Under 2020 års undersökningar av mjukbottenfauna registrerades totalt elva arter i både Forsmark och referensområdet Finbofjärden. Artsammansättningen varierade mellan de två områdena. Den främmande brackvattenmusslan Mytilopsis leucophaeata påträffades för första gången i provtagningarna på mjukbotten i Forsmarksområdet. Samtliga stationer inom provtagningarna av hårdbottenfauna, förutom den starkt kylvattenpåverkade Biotestsjön, visade fler antal arter och totalt större antal individer per substrat jämfört med föregående år. Resultaten skulle delvis kunna förklaras av en ändring i provtagningsmetodiken under 2020. Att samma mönster inte kunde ses i Biotestsjön förklaras sannolikt av att tätheterna av de normalt dominerande arterna märlkräfta Leptocheirus pilosus och tångmärla (Gammarus sp.) återfanns i låga nivåer. De låga Sammanfattning förekomsterna av dessa arter under 2020 skulle kunna påverkats av två perioder av väldigt höga vattentemperaturer i Biotestsjön under juni och augusti. Totalt sett fanns det betydligt färre fåglar i hela inventeringsområdet under 2020 jämfört med genomsnittet för åren inventeringarna utförts. Mängden fågel i området var sannolikt orsakad av den milda vintern och upphov till isfria områden, och sjöfåglarna behövde inte uppsöka de isfria områdena som kärnkraftverkets drift vanligtvis skapar. De enskilt viktigaste områdena för sjöfågel i Forsmarks skärgård finns i Biotestsjön och utanför intagskanalen i Asphällafjärden. Vigg var den vanligaste arten i området men med kraftigt minskade förekomster jämfört med tidigare år. Mellanskarven har ökat i omfattning, men populationen har fluktuerat de senaste åren. De andra fem arterna; gräsand, knölsvan, häger, storskrake och knipa, förekom i ungefär samma omfattning som tidigare

Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk : sammanfattande resultat av undersökningar fram till år 2017

Forsmarks kärnkraftverk är en av Sveriges största producenter av elektrisk energi. På grund av intag och utsläpp av kylvatten från havet som kyler processen i verket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det pågående biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande femårsrapport sammanfattar långsiktiga och pågående trender i samhällena av fisk, mjuk- och hårdbottenfauna samt sjöfågel. Rapporten kommer att utgöra ett viktigt kunskapsunderlag inför fastställande av ett långsiktigt biologiskt recipientkontrollprogram för Forsmark Kraftgrupp AB från 2019 och framåt. Den mest påtagliga akvatiska miljöpåverkan från Forsmarksverket sker i silstationen vid kylvattensintaget, där fisk fastnar i bandsilarna. Antalet fisk som dödas där har ökat kraftigt under de senaste två åren. Ökningen kan delvis tillskrivas den effekthöjning som har skett vid Forsmarksverket, vilken har ökat användningen av kylvatten. Vårprovtagningarna i silstationen visade att förlusterna uppgick till cirka 39 miljoner individer 2017, medan höstprovtagningarna samma år angav förlusterna till cirka 24 miljoner individer. Fiskförlusterna består av de arter som förekommer naturligt i Bottenhavet och Egentliga Östersjön, men framför allt av småväxta fiskarter som storspigg (Gasterosteus acelatus), småspigg (Pungitius pungitius) och mindre havsnål (Nerophis ophidion). Storspigg och småspigg har ökat i förekomst i havsbaserade provtagningar, vilket delvis kan förklara varför fler individer av dessa arter återfinns bland silstationernas fiskförluster. Vissa år har även stora antal årsyngel av strömming (Clupea harengus) omkommit i silstationen. Från ett hundratal till drygt tusen exemplar av den rödlistade arten europeisk ål (Anguilla anguilla) har omkommit i silstationen varje år. Påverkan från Forsmarksverket sker även genom utsläpp av uppvärmt vatten i reservoaren Biotestsjön, och vidare i dennas utlopp i Forsmarks skärgård. Detta gynnar fiskarter med höga temperaturoptima och missgynnar fiskarter med låga temperaturoptima. Varmvattenarterna abborre (Perca fluviatilis) och mört (Rutilus rutilus) förekommer i höga tätheter i Biotestsjön och har likt varmvattenarterna gers (Gymnocephalus cernua), björkna (Abramis bjoerkna) och sarv (Scardinius erythrophthalmus) blivit mer vanligt förekommande. Abborryngel är exceptionellt stora i Biotestsjön jämfört med omgivande vatten. Däremot har inte yngeltätheten ökat i Biotestsjön, vilket kan tyda på rekryteringssvårigheter eller stor andel av nykläckta yngel spolas ut ur Biotestsjön. Kallvattenarter som öring (Salmo trutta) och sik (Coregonus lavaretus) undviker Biotestsjön under stora delar av året men vandrar in i perioder under vintern. Påverkan på Forsmarks skärgård är också påtaglig, men sker i mindre omfattning jämfört med Biotestsjön. Tillväxten hos unga abborrar har ökat de senaste åren. Perioden fram till 2008 karakteriserades fisksamhället av ett relativt stort inslag av varmvattenarter. De senaste nio åren har den relativa förekomsten av varmvattenarter minskat. Däremot har fisksamhället fått ett större inslag av strömming och gers, två arter som ökat i området. Ett provfiske med samma fångstredskap och på samma årstid sker i referensområdet Finbofjärden på Sammanfattning Aqua reports 2018:14 2 Åland. I Finbofjärden har större provfångster erhållits och inslaget av kallvattenarter som nors (Osmerus eperlanus), hornsimpa (Myoxocephalus quadricornis) och skrubbskädda (Platichthys flesus) är större än i Forsmarks skärgård. Det finns en tendens att varmvattenarterna i området har ökat, exempelvis björkna uppvisar en positiv utveckling. Påverkan på bottenfaunasamhället i Biotestsjön är tydlig och varmvattenkänsliga arter missgynnas eller har försvunnit. Påverkan på bottendjurssamhället utanför Biotestsjön är mindre påtaglig än påverkan på fisksamhället. Östersjömussla (Limecola balthica) har uppvisat en positiv trend i de djupare delarna av Öregrundsgrepen det senaste decenniet men musslan verkar har stabiliserat sig i tätheter och biomassa under de senaste fem åren. En liknande utveckling har dock skett i Finbofjärden. Den invasiva havsborstmasken Marenzelleria spp. har på senare år minskat i tätheter i utsläppsområdet. En annan invasiv art är musslan Mytilopsis leucophaeata (Brackvattenmussla) som är vanligt förekommande på hårda bottnar i Biotestsjön och har potential att etablera sig i kylvattenintaget och på så sätt orsaka produktionsstörningar. Det varma utsläppsvattnet skapar gynnsamma förhållanden för sjöfågel i Biotestsjön och skärgården eftersom stora vattenytor hålls isfria på vintern. Intagsområdet Asphällafjärden har ökat sin attraktionskraft för sjöfågel över tid. I Forsmarksområdet har vigg (Aythya fuligula), knipa (Bucephala clangula) och mellanskarv (Phalacrocorax carbo sinensis) varit särskilt vanligt förekommande. De senaste åren har mellanskarven genomfört häckningar i Biotestsjön och kan på sikt utgöra stor påverkan på fisksamhället i anläggningen på grund av dess betydande konsumtion av fisk

Provfiske efter strömming i södra Bottenhavet – översikt av äldre studier och återbesök 2022

Strömmingen (Clupea harengus membras) är en nyckelart i Bottenhavets ekosystem och en bas för traditionellt kustnära fiske, men det kustnära yrkesfisket har rapporterat att fångsterna av strömming i södra Bottenhavets kustområden har minskat mycket påtagligt. Analyser av data från utsjön bekräftar att förekomsten av större strömming har minskat, men det är en brist på fiskerioberoende data för kustnära vatten som kan belysa förändringar i strömmingsbestånden. Den här rapporten syftar till att sammanställa information om äldre kustprovfisken i Bottenhavets kustområden, som skulle kunna användas i detta syfte, samt bidra till att belysa hur förekomsten av strömming har förändrats över tid genom jämförelser mellan nu och då.Sammanställningen visar att det finns data som skulle kunna användas för att påvisa hur den kustnära förekomsten av strömming har förändrats över tid från provfisken i Forsmark och Finbo sedan 1970-talet. Provfiskena är utförda med varierande metodik och redskap. Dessa fisken utförs dock inte längre.Ett återbesök till en av de tidigare stationerna vid Forsmark visade att medelfångsten av strömming under vår och försommar år 2022 var påtagligt mindre än vid motsvarande årstid under 1970- och 1980-talen. Den totala fångsten strömming år 2022 var endast 8 procent av fångsten i medeltal de tidigare åren, 1975–1988. Skillnaden var ännu mer tydlig för strömming av större storlek. Av den strömming som fångades vid Forsmark år 2022 var ingen fisk större än 25 cm. Medelfångsten vid en station vid Finbo, Åland, som också återbesöktes år 2022, var av samma omfattning som de tidigare åren, och i fångsten år 2022 ingick även strömmingar av större storleksklasser. Resultaten belyser även vikten av sammanhängande tidsserier. Vid både Forsmark och Finbo fanns stor mellanårsvariation i data från de tidigare åren, vilket är viktigt att ta med i bedömningen av 2022 års data, som är baserad på upprepade provfisken vid endast en station och ett år. En upprepning av tidigare utförda provfisken under fler år och på fler stationer skulle ge en säkrare bild av beståndens biologiska status idag. Resultaten för 2022 stöder dock den minskning som rapporterats från yrkesfisket

Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk : årsrapport för 2021

Forsmarks kärnkraftverk är Sveriges största elproducent. På grund av intag och utsläpp av kylvatten från havet som kyler processen i verket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det pågående biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande årsrapport presenterar resultat i undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2021 med fokus för samhällena av fisk, bentisk fauna (bottenlevande djur) och sjöfågel. Under 2021 producerade Forsmarks kärnkraftverk 25,5 terawattimmar (TWh) el i sina anläggningar, vilket var ett produktionsrekord av elektricitet sedan driften inleddes 1980. Den rekordstora produktionen kan härledas till de senaste åren moderniseringar och livstidsförlängande åtgärder i anläggningarna, vilket resultaterat i effekthöjningar i kraftverket. Produktionen under 2021 medförde att intag- och utsläpp av kylvatten var i stor omfattning under året. Utsläppsområdet för kylvatten, Biotestsjön, hade vattentemperaturer över 25ºC i 55 dagar under sommarperioden. På grund av revisionsarbeten på F1 under juli månad förekom inga extrema temperaturer över 29ºC i Biotestsjön, något som vanligtvis brukar förekomma under högsommaren. I utsläppsområdet för F3 däremot noterades vattentemperaturer över 30°C under totalt nio dygn och med högsta notering 31,1°C i mitten av juli. Förlusterna av fisk i silstationerna vid kylvattenintaget utgjordes som tidigare år av främst småväxta fiskarter och årsyngel. Totalt fastnade cirka 57 miljoner individer i silstationerna under provtagningsperioderna under 2021. Omfattningarna av fiskförlusterna var i nivå med 2020. Likt föregående år var storspigg den dominerande arten i provtagningarna och omfattade cirka 80 % av förlusterna under året. Resultatet för storspigg speglar sannolikt artens stora förekomst i omgivande kust- och havsområden. Antalet ål som fastnade i silstationen var relativt litet och genom framtagen metodik kunde totalt tolv ålar tas hand om och återutsättas till havet levande. Under de senaste åren har varmvattenarterna mört, björkna och sutare blivit allt vanligare i silstationerna, sannolikt en effekt av de gynnsamma förhållandena i Biotestsjön för lek hos dessa arter. Undersökningarna i Biotestsjön under våren visade att tätheterna av fisk var de absolut största som någonsin förekommit. De arter som förekommer i störst omfattning var likt föregående år abborre, mört, björkna och sarv. Likt tidigare fanns tydliga tecken på att stora mängder fisk lockas till Biotestsjöns varma vatten för lek. Under senare år förefaller även tätheterna för gädda och sutare ha ökat i området. För ålen däremot är utvecklingen den motsatta och förekomsten av arten är i mycket små omfattningar jämfört med tidigare. Till skillnad från nätprovfiskena i Forsmarks skärgård påträffas inga kallvattenarter i Biotestsjön, såsom strömming, nors, sik och tånglake. För varmvattenarter som abborre och mört visade resultaten att förhållandena i Biotestsjön var goda under 2021, då både tillväxt och kondition låg på goda nivåer. Under hösten 2021 noterades äldre individer av abborre vid provfiskena i Biotestsjön; 15 % av undersökta abborrar var fyra år eller äldre. Tidigare år har nästintill samtliga abborrar varit tre år eller yngre. I Forsmarks skärgård visade undersökningarna att tätheterna av fisk var de största någonsin. För första gången sedan nätprovfiskena inleddes var fångsterna större i Forsmark jämfört med referensområdet i Finbofjärden på Åland. De stora förekomsterna av småväxta individer av mört och björkna i provfisket bidrog mest till de stora fångsterna och det finns tecken på spridningseffekter av dessa arter från Biotestsjön till omgivande Forsmarks skärgård. Under 2021 noterades en stor andel fiskar som sällan fångas vid provfiskena i Forsmark och samtliga var arter som gillar varmvatten. Gös fångades i relativt stor omfattning och ett fåtal individer registrerades av stäm, sutare och vimma, arter som likt mört tillhör familjen karpfiskar (Cyprinidae). Under 2021 års undersökningar av mjukbottenfauna registrerades totalt femton arter i Forsmark och tretton arter i referensområdet Finbofjärden. Till skillnad från föregående år var tätheterna av bottenfauna på djupa bottnar lägre i referensområdet än i Forsmark. Nyckelarten vitmärla var inte längre en av de vanligaste arterna på djupa bottnar i Forsmark eller Finbofjärden. Samtliga stationer inom provtagningarna av hårdbottenfauna, utom Plymen, visade ett högre artantal jämfört med medelvärdet sedan undersökningarna inleddes år 2016. Sammanfattning Totalt antal individer per substrat var högre under 2021 jämfört med fjolårets provtagningar på stationerna i Biotestsjön och Asphällafjärden. De höga tätheterna av bottenfauna i Biotestsjön förklaras främst av de stora mängderna tångmärla som återigen registrerades på lokalen. Under året har de mest extrema förhållandena med vattentemperaturer upp emot 30ºC uteblivit och populationen av tångmärla har återhämtat sig till nivåer som innan den varma sommaren år 2020. Antalet fåglar i inventeringsområdet har ökat under 2021 efter 2020 års låga förekomster och därmed även brutit de senaste årens nedåtgående trend. Ökningen beror troligen på den kalla vintern 2020-2021 och att isen lade sig tidigt i december 2021. Detta har sannolikt lett till att sjöfåglarna behövt uppsöka de isfria områdena som uppkommer av kärnkraftverkets varma kylvattenutsläpp, och som skapar platser för rast och födosök. De enskilt viktigaste områdena för sjöfågel under 2021 i Forsmarks skärgård var Biotestsjön följt av Asphällafjärden utanför intagskanalen. Vigg var den vanligaste arten i området på nivå med tidigare år. Antalet mellanskarvar var lägre 2021 än 2020, men populationen har fluktuerat de senaste åren. Under 2021 var knipa den näst vanligaste fågelarten och under senaste åren har knölsvanen blivit allt vanligare i inventeringsområdet. De andra tre arterna inom undersökningarna; gräsand, häger och storskrake, förekom i ungefär samma omfattning som tidigare. Det finns en stor skillnad för vilka funktionella grupper som nyttjar de olika områdena i inventeringsområdet under året. Växt- och fiskätande sjöfåglar föredrar att vistas i Biotestsjön. Bottenfaunaätande fåglar är delade säsongsvis med en täthetstopp i Biotestsjön under hösten och i Asphällafjärden under vintern

Effekthöjningsprogrammet vid Forsmarks kärnkraftverk

Miljödomstolens deldom 2008-08-21 i målen M 1666-07/M 5786-07 lämnade Forsmark Kraftgrupp AB (FKA) tillstånd att enligt miljöbalken höja den termiska effekten vid kärnkraftverket från 9156 MW till 10281 MW. När effekthöjningen är slutförd beräknas kylvattenflödet ha ökat med cirka 20 procent till 170 kubikmeter per sekund för samtliga tre anläggningar och utsläppstemperaturen i Biotestsjön förväntas ha höjts från 10,3°C till 11,0°C. I samband med effekthöjningarna i kärnkraftverket förväntas den fysiska vattenmiljön och dess organismer påverkas främst genom ökat kylvattenflöde och därmed ytterligare höjda vattentemperaturer i närrecipienten. Enligt prövotidsförordnanden i domen ska det avgöras vilken betydelse den ökade vattenbortledningen av kylvatten och den ökade värmetillförseln till havet kan få för det allmänna fiskeintresset. FKA ska i samråd med Fiskeriverket (numera SLU, institutionen för akvatiska resurser), som är tillförordnad sakkunnig i utredningen, undersöka påverkan på fisket av den ökade vattenbortledningen och den ökade värmetillförseln enligt program (effekthöjningsprogrammet) som Fiskeriverket och FKA kom överens om. Resultatet av utförda undersökningar och utredningar med förslag till slutligt avgörande av frågorna ska redovisas till miljödomstolen senast fem år från det att effekthöjningarna tagits i drift. Denna rapport redovisar resultaten och kunskapsunderlaget från undersökningarna inom den första delen av effekthöjningsprogrammet under åren 2009-2014 samt ger en generell beskrivning av utvecklingen för delar av fisksamhället i Forsmarksområdet. Delmoment inom effekthöjningspro-grammet som avser effekter av ökat vattenflöde består av studier för fiskrekrytering av varmvattenarter i intagsområdet för kylvatten, fiskförluster i silstationerna på kraftverket samt effekter på uttransport av yngel från Biotestsjön. Moment som avser effekterna av ökad vattentemperatur i recipienten är ålders- och tillväxtstudier hos abborre, förekomst och överlevnad av sikyngel i plymområdet, samt anlockning av strömming och romöverlevnad i utsläppsområdet. Den första delen av undersökningarna genomförs innan det ökade energiuttaget inletts på kraftverket. När kärnkraftverket färdigställt utbyggnaden och produktionen uppnått den nya effektnivån ska undersökningarna inom effekthöjningsprogrammet upprepas under tre år. I slutrapporteringen av effekthöjningsprogrammet ska resultaten av utförda undersökningar och utredningar presenteras till miljödomstolen med slutligt utlåtande om effekterna för det allmänna fiskeintresset av den ökade vattenbortledningen av kylvatten och ökade värmetillförseln till havet. Resultaten från första delen av effekthöjningsprogrammet visar att tätheterna av abborre, gädda och mört är mycket låga i intagsområdet i Asphällafjärden. Förlusterna av fisk i silstationerna i kärnkraftverket är omfattande. De största mängderna fastnar under vårarna och senhöstarna, vilket sammanfaller med när den ordinarie provtagningen inom baskontrollprogrammet äger rum. Storspigg i provtagningarna utgör nästan 80 procent av rensmassorna till antalet. Tillväxten hos abborre under första levnadsåret är snabb för individer i Biotestsjön jämfört med abborrar i Forsmarks skärgård och Finbofjärden. I Forsmarksområdet har tillväxten hos årsyngel av abborre ökat sedan mitten av 1990-talet och har uppnått likadana tillväxthastigheter som hos abborrar från Biotestsjön. Denna utveckling finns inte hos abborrar i referensområdet Finbofjärden på Åland. I utsläppsområdet från Biotestsjön finns det en påvisad anlockning av strömming under vårperioden i samband med lek. Lekaktiviteten hos strömming är större inom effektområdet med uppvärmt vatten än på platser som inte påverkas av en temperaturökning. Förekomsten av sikyngel i utsläppsområdet är extremt låg, vilket sannolikt är en följd av den generella utvecklingen för arten i Bottenhavet. För att slutrapporteringen till miljödomstolen med slutligt avgörande i frågorna ska vara av erforderlig kvalité är det nödvändigt att kompletterande studier genomförs för att få tillräckligt med underlag. För att utröna den geografiska omfattningen av effekter av kylvattenutsläppet på strömming är det nödvändigt att utöver de redan planerade ekointegreringarna i kylvattenplymen komplettera med undersökningar i hela Öregrundsgrepen. Larv- och yngelundersökningar borde genomföras vid kylvattenintagen till kraftverket för att uppskatta förlusterna av fisk i dessa livsstadier. Dessutom bör det undersökas hur omfattande lekaktiviteten är för abborre och gädda i Asphällafjärden

Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk

I rapporten redovisas resultaten av undersökningarna inom recipientkontrollprogrammet i Forsmark under 2013. Den planerade effekthöjningen av kraftverket påbörjades under 2013 för Forsmark 2 och ledde till ökad genomströmning av kylvatten. Förlusterna i silstationen dominerades under våren av storspigg (Gasterosteus acelatus). Mest förekommande art under höstprovtagningen var strömming (Clupea harengus), främst årsyngel, som indikerar rekryteringsframgång för strömming i Forsmarksområdet. Mängden ål (Anguilla anguilla) i proverna under hösten var lägre än på många år, men likt tidigare bestod förlusterna huvudsakligen av blankålar. Vid provfiskena i Biotestsjön fångades stora mängder abborre (Perca fluviatilis) och mört (Rutilus rutilus) under våren, vilket visar på en betydande anlockning till anläggningen under lekperioden. I yngelundersökningarna på hösten fångades dock små mängder årsyngel av abborre och mört. Den minskade förekomsten av ål i Biotestsjön, sedan gallren avlägsnades 2004, fortsatte även under 2013. Trots att mängden ål minskar i anläggningen kan man se att små ålar anlockas in till Biotestsjöns varma vatten. Den positiva trenden i fångsterna av abborre i Biotestsjön under hösten fortsatte under 2013. Andelen unga fiskar, från årsyngel upp till tre års ålder, var stor. Tillväxten hos abborrynglen under året var extremt snabb och individer upp till 18 cm fångades. Under höstens provfiske fångades stora mängder årsyngel av gädda (Esox lucius). Även dessa hade vuxit mycket snabbt, med totallängder upp mot 40 cm. Årets resultat av bottenfaunaundersökningarna vid den medeldjupa stationen nära ön Länsman, som tidvis berörs av kylvattenplymen, visade att bottenfaunasamhället hade återhämtat sig från låga värden 2011 och 2012. Under 2013 var abundanser och biomassor för bottenfaunan tillbaka på mer normala nivåer. Anledningen till tidigare års kollaps i bottenfaunasamhället tillskrivs mekaniska skador på bottnarna vid provtagningsstationen, orsakade av kabeldragningsarbete i samband med förläggningen av sjökabeln Fenno-Skan 2. Fågelstudierna i Forsmarksområdet visade att Biotestsjön är det enskilt viktigaste området för sjöfågel i närområdet. Vid fågelundersökningarna observerades att mellanskarven (Phalacrocorax carbo sinensis) genomförde häckning inne i Biotestsjön för första gången sedan anläggningen färdigställdes på 1970-talet. Häckningen blev misslyckad och inga ungar överlevde, mycket beroende på frekventa störningar från havsörnar i området. Under 2013 fortsatte den positiva utvecklingen för knipa (Bucephala clangula) i Biotestsjön och detta kan vara en följd av att det finns födounderlag i anläggningen för knipa. Möjligen har den nyupptäckta och invasiva musslan Mytilopsis leucophaeata etablerat sig i en så stor omfattning i Biotestsjön att den numera utgör en viktig födogrund förknipan i området