IMPEDIMENT FACTORS TO SUCCESSFUL USAGE OF ONLINE HALAL CERTIFICATION

Purpose of the study: The purpose of this paper is to identify the impediment factors that hinder the successful usage of online halal certification. Methodology: Semi-structured interviews were conducted with 14 representatives from 14 halal food companies in Melaka, Malaysia. The respondents had used the system either to apply for new halal certificates or to renew the existing ones. The identification of the impediment factor was a part of the fulfillment of the translation process by Actor-Network Theory (ANT) during the process of problematization, interessement, enrollment, and mobilization. Identifying the impediment factors was conducted during the first translation stage of problematization. Main Findings: The findings indicate that there are three impediment factors that hinder the successful usage of MYeHalal system. The factors were categorized into three categories, namely, applicants' problem, technical problem, and operational problem. The applicants' problems were caused by the applicants themselves, while the technical problems were caused by the non-performing dysfunctions of the technology, and lastly, the operational problems were caused by the inefficiency of the certifier in fulfilling the tasks and providing the services to applicants. Applications of this study: The identification of these impediment factors will help halal applicants to be aware of the important elements before submitting their application via MYeHalal system. Further, this study will help to enlighten the ways to improve the performance of the system and make it convenient to be used and managed by both halal applicants and JAKIM as the certifier body. Originality: This paper is the first to discuss the inefficiency issues in the usage of online halal certification, since it was first introduced in Malaysia

Patientens rätt att ta del av sin journal. En integritets- och patientsäkerhetsanalys av vårdgivarens möjlighet att medge direktåtkomst via nätet.

Summary This essay examines the rule in the Swedish Patient Data Act (Patientdatalagen), which says that it is possible to give the patient access to his/her medical record via the Internet. The aim with the essay is to examine whether the computerization of health care in Sweden has had any impact on the patient’s right to information about his/her medical status. By examining this, the essay analyses the rule that gives the patient access to his/her medical record via the Internet, from a patient safety and an integrity perspective. In Sweden, a medical record in public health care has the legal status of a public document. This means that medical records are included in the Swedish principle of public access to official records. But Sweden also has rules concerning patient secrecy. These rules are gathered in the Public Access to Information and Secrecy Act. The fundamental principle in this Act is that no one in the health care system is permitted to release information about the patient without the patient's consent. However the Public Access to Information and Secrecy Act also states that in most cases, there is no secrecy towards the patient. The first question in this essay seeks to find an answer to whether the patient’s right to read his/her medical record has varied from 1930 until today. One result from this historical perspective is that the patient’s right to read his/her medical record has increased. The second question in this essay seeks to find an answer to what legal rights the patient has to information about his/her medical status. The essay answers this question by examining the Patient Act and the Patient Data Act. This examination shows that the patient’s right to information is an important principle in Swedish health care. It is even argued that the principle can be derived from the constitutional prohibition of subjecting anyone to a forced bodily intervention. However, it is also shown that there are a few situations in which the patient is not allowed to read his/her medical record. The essay’s third and last question deals with the process of implementing the rule that allows the patient access to his/her medical record via the Internet. One result from studying this process is that the technical system used for providing this e-service, has problems reaching up to the legal terms in the Patient Data Act. To conclude, the present e-services that allow patients access to their medical record, can be criticized both from a patient safety and an integrity perspective. Still, access to the medical record via the Internet, can be a valuable service for the patient. However, the e-service used for this, will probably have to be improved in order to fulfill the legal terms in the Swedish Patient Data Act.Sammanfattning Den här uppsatsen handlar om bestämmelsen i 5 kap. 5 § Patientdatalagen (2008:355), PDL, som möjliggör för patienten att läsa sin journal via internet. Uppsatsen handlar även om journalens rättsliga status och ramverk, samt om patientens rätt att ta del av sin journal. Det övergripande syftet med uppsatsen är att undersöka hur datoriseringen av hälso- och sjukvården och dess möjlighet till effektivare informationsutbyte, har påverkat patientens rätt att ta del av information ur sin journal. Avsikten med syftet har varit att kunna analysera bestämmelsen i 5 kap. 5 § PDL ur ett integritets- och patientsäkerhetsperspektiv. För att besvara syftet har uppsatsen tagit hjälp av tre frågeställningar. Den första frågeställningen handlar om hur journalen blev allmän handling och hur patientens rätt att få läsa sin journal har varierat över tid. Frågan besvaras genom en redogörelse över patientjournalens rättsutveckling. En viktig slutsats som kan dras från att studera rättsutvecklingen är att patientens rätt att läsa sin journal successivt har stärkts. Vidare visas att patientjournalen kom att omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar på grund av rättstillämpningen och JO-uttalanden. Redogörelsen av rättsutvecklingen konstaterar också att det endast är inom den offentliga vården som journalen är en allmän handling. Att kunna ta del av sin journal är dock huvudregeln även inom den privata vården. Genom uppsatsens andra frågeställning undersöks vad patientens rätt till information om sig själv innebär och om denna rätt påverkar bestämmelsen i 5 kap. 5 § PDL. Denna frågeställning besvaras med utgångspunkt i vad som enligt lagtext och förarbeten utgör gällande rätt. Beskrivningen av gällande rätt visar att patientens rätt till information om sig själv är en viktig princip inom hälso- och sjukvården. Denna princip uttrycks idag i 3 kap. Patientlagen (2014:821), där det fastslås att hälso- och sjukvårdspersonal har en informationsskyldighet gentemot patienten. I uppsatsen görs slutsatsen att patientens rätt till information om sig själv hänger samman med att patienten ska kunna utöva sitt självbestämmande och vara delaktig i sin vård. I uppsatsen påstås att vårdgivarens möjlighet att medge patienten direktåtkomst till journalen kan ses som ett komplement till informationsskyldigheten. Men som uppsatsen visar, finns ett antal begränsningar i patientens rätt till information om sig själv, vilka enligt lagstiftaren måste respekteras vid tillämpningen av 5 kap. 5 § PDL. De tekniska system som tillhandahåller patienten journalen via nätet, måste därför kunna filtrera bort uppgifter som omfattas av sekretess eller tystnadsplikt i förhållande till patienten. Arbetets tredje frågeställning handlar om vilken roll enskilds direktåtkomst har i det nationella eHälsoarbetet och vad som kännetecknar utfallet av 5 kap. 5 § PDL. Frågeställningen besvaras genom att implementeringsprocessen av 5 kap. 5 § PDL beskrivs. Redogörelsen av denna process visar att alltfler landsting väljer att införa journalen via nätet och att det finns en tydlig politisk vilja om att patienten ska ha tillgång till sin journal på elektronisk väg. En slutsats av utfallet av 5 kap. 5 § PDL är att de e-tjänster (Journalen och Vårdhändelser) som i nuläget tillhandahåller journalen via nätet, har svårt att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om begränsningarna i patientens rätt att ta del av sin journal. Enligt en dom från Förvaltningsrätten i Stockholm meddelad den 20 maj i år, saknas dessutom rättsligt stöd för den funktion i e-tjänsten Journalen som möjliggör att ett ombud kan ta del av patientens journal med dennes samtycke. Sammantaget visar en analys av vad som redovisats i uppsatsen att utfallet av 5 kap. 5 § PDL kan kritiseras ur ett patientsäkerhets- och integritetsperspektiv. Trots de invändningar som framförs i nämnda avseenden är arbetets slutsats att möjligheten att medge patienten tillgång till sin journal via nätet ligger i tiden. Att låta patienten läsa sin journal via nätet är dessutom inte uppenbart oförenligt med hälso- och sjukvårdens mål, vilket enligt 2 § Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, är att alla medborgare ska erbjudas en god vård på lika villkor. I ljuset av denna bestämmelse är det dock önskvärt att patienten medges direktåtkomst under samma förutsättningar i hela landet. Enligt uppsatsen är det även viktigt att de tekniska system som tillhandahåller journalen via nätet förmår uppfylla kraven i PDL