Reflektion och återkoppling - kan det leda till ökad matematisk

Syfte: Syftet med denna undersökning har varit att studera hur elevers förståelse för ämnet matematik påverkas av att skriva en reflektionsdagbok där de även får återkoppling inför nästa lektion. De frågeställningar som har fokus i undersökningen är: 1) Hur påverkas elevernas förståelse av att få reflektera och tänka över vad de lärt sig eller inte lärt sig, och att formulera detta med egna ord i en dagbok? 2) Hur påverkas elevernas förståelse av att få återkoppling på det de skrev inför nästa lektion? 3) Hur påverkas elevernas förståelse av att bli mer medvetna om sitt eget lärande? Teori: Den huvudsakliga inriktningen av vald litteratur i arbetet handlar om hur elever kan göras delaktiga i sitt lärande på bästa sätt. Den teoretiska inriktningen som författaren Lisa Björklund Boistrup representerar är socialsemiotik och fokuserar på tre metafunktioner med beteckningarna interpersonell, ideationell samt textuell. Den teoretiska inriktning som författaren John Hattie utgår från är Jean Piagets utvecklingspsykologi när han diskuterar vikten av att lärare förstår hur elever tänker och lär. Metod: Den valda metoden har en kvalitativ ansats och är inspirerad av aktionsforskning. För att få en så bra förståelse som möjligt för det som undersöktes, valdes efterhand flera verktyg såsom dagbok, observationer, samtal, handledning och slutligen en enkät för utvärdering. Resultat: Undersökningen visar hur elever arbetar med reflektion och återkoppling samt hur det påverkar deras medvetenhet och förståelse. Resultatet visar på, att ett reflekterat arbetssätt kan ge en ökad förståelse. Resultatet anses dock inte som fakta utan som en del i en tolkande process som kan bidra med nya tankar till den egna praktiken när det gäller elevernas undervisning och lärandemiljö

Dramapedagogik i vårdutbildning - sjuksköterskestudenters lärande i omvårdnad med fokus på bemötande och kommunikation

den här rapporten beskriver ett dramaprogram som utvecklast av författarna och riktar sig till alla som söker kunskap om hur dramapedagogik kan användas i vårdutbildning. Rapporten är tänkt att användas som ett pedagogiskt verktyg. Den inleds med ett kapitel om att utbilda sig till sjuksköterska och följs av ett kapitel om omvårdnad. Därefter följer ett kapitel om drama, en struktur för lärande och beskrivning av ett dramaprogram, och ett kapitel som ger röst åt studenters erfarenheter av att arbeta med drama, för att fördjupa förståelsen av särskilda delar i sjuksköterskeutbildningen. Slutligen följer ett kapitel med avslutande reflektion kring dramapedagogik i vårdutbildning. Rapporten handlar om hur ämnena omvårdnad och dramapedagogik kan integreras och användas för att stödja studenters lärande. Rapporten belyser ett undervisningsmoment i kursen Omvårdnad vid hälsa och ohälsa (30 hp), under termin 3 i sjuksköterskeprogrammet vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Undervisningsmomentet med drama har genomförts åtta gånger per år av författarna sedan hösten 2010. Momentet innefattar temat ”kommunikation inom omvårdnad”, med fokus på tolkning och reflektion utifrån situation, berättelse och begrepp. Momentet har utvecklats till ett program som består av sex dramapass, där praktiska dramaövningar och reflektioner varvas för att stödja studenters lärande och för att uppnå kursens lärandemål. Reflektioner 5 sker utifrån en omvårdnadsteoretisk grund som integrerar teori och praktik. Arbetssättet kan även användas för undervisning och lärande vid andra kurser i sjuksköterskeprogrammet likväl som vid andra vårdutbildningar. Omvårdnad som ämne relaterar till patienter och deras närstående i samband med hälsa och hälsoproblem, både vid akuta och långvariga sjukdomstillstånd. Dramapedagogik är ett praktiskt och ett teoretiskt ämne, med en helhetssyn på individen. Drama erbjuder kunskap om hur känsla, tanke och handling samspelar och påverkar varandra i en specifik kontext. I detta krävs undervisningsformer där studenterna får möjlighet att öva, pröva och reflektera kring olika vårdsituationer i en trygg miljö tillsammans med lärare och andra studenter

”Våga tänka ett varv till”. Chefer resonerar kring ett kritiskt reflekterande förhållningssätt

Syftet med studien avser undersöka hur enhetschefer inom socialtjänsten resonerar kring begreppet kritiskt reflekterande förhållningssätt och hur de ser på sin roll i relation till utrymmet för ett kritiskt reflekterande inom den organisation de verkar i. Utifrån syftet har vi formulerat följande frågeställningar: - Vad innebär ett kritiskt reflekterande förhållningssätt för chefer? - Hur resonerar chefer kring sitt inflytande på utrymmet för ett kritiskt reflekterande förhållningssätt inom organisationen? - Hur bemöter chefer ett kritiskt reflekterande förhållningssätt hos sina medarbetare? Vi har använt oss av en kvalitativ metodstrategi med semi-strukturerade djupintervjuer, utifrån en abduktiv ansats. Resultaten har analyserats utifrån olika perspektiv på ett kritiskt reflekterande förhållningssätt, teorier om organisationskultur och ledarskap samt tidigare forskning om reflektion inom socialtjänsten samt reflektion i relation till ledarskap. Av undersökningens resultat drar vi slutsatsen att chefernas syn på innebörden av ett kritiskt reflekterande förhållningssätt är relativt överensstämmande dem emellan, nämligen att förhållningssättet innebär reflektion och ifrågasättande utifrån olika perspektiv med strävan efter en helhetssyn. Förhållningssättet är också något som alla chefer ser som en förutsättning för det sociala arbetet. Inflytandet på utrymmet för ett kritiskt reflekterande förhållningssätt och bemötandet av detsamma visade sig hänga samman på det sättet att detta inflytande innefattar bemötandet. Cheferna anser sig påverka utrymmet för ett kritiskt reflekterande förhållningssätt inom organisationen genom sitt sätt att vara. De menar att de genom att förmedla öppenhet och trygghet skapar utrymme för ett kritiskt reflekterande förhållningssätt inom organisationen

Beslutsfattande vid omvårdnad av döende patient – dialogens betydelse

Att fatta beslut om omvårdnad av patienter i palliativ vård är ett komplext arbete, som bygger på hur vården är organiserad, teoretisk och erfarenhetsmässigt baserad kunskap samt relationer. Genom att skapa trygga relationer med patienten kan beslut fattas som möjliggör patientens delaktighet. Det är också viktigt att vara observant på hur situationsstress hos vårdaren kan bli ett hinder för beslutsfattandet. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur vårdarna fattar beslut vid omvårdnad av döende patienter. Studien genomfördes med sex vårdare från ett hospice i Sverige och som datainsamlingsmetod valdes fokusgruppsintervju. Vid analysen har en hermeneutisk-fenomenologisk tolkningsansats använts, där narrativ kommunikation blir underlag för tolkning. I resultatet framträder två samlande begrepp; dialogen som en process i rörelse, en rörelse mellan aktivitet utåt och aktivitet inåt. Under rubriken dialog utåt synliggjordes fem underkategorier; relation till patientens behov, till närstående, till det medicinska paradigmet, till kollegor och till kunskap. I dessa grupper är samtalet med frågor, svar, lyssnande, reflektion, bekräftelse, delande och identifikation, framträdande. Kunskap i form av teori, artikuleras främst i etiska termer. Den inre dialogen handlar om de egna behoven av att få visshet och att identifiera sig, samt om relation till begreppet ansvar. Det handlar då bl.a. om ansvar kopplat till kunskap, smärta och patientens välbefinnande. I studien framträder vårdarnas arbete som relationsinriktat. Med dialogen som redskap fattar vårdarna beslut rörande patientens omvårdnad och på så sätt görs patienten och närstående delaktiga, något som bekräftas i tidigare studier. Viktiga faktorer för beslutsfattande utgörs av relationen med patienten och närstående, men även den erfarenhetsbaserade kunskapen är betydande. Sammanfattningsvis kan konstateras att med dialogens hjälp vid beslutsfattande, lyfts vårdarens etiska grund fram, vårdaren blir tydligare i sin identitet och följaktligen tryggare och kan då hjälpa patienten till trygghet i en svår situation. Att använda vårdteori som stöd i beslutsprocesserna, ger också ett redskap att arbeta med utvärdering av de beslut som fattas och effekterna av dessa beslut. Detta kan ses som ett sätt att utveckla vårdens kvalitet

Psykodynaaminen näkökulma reflektion merkityksestä : Kuvaileva kirjallisuuskatsaus

Tiivistelmä Sosiaali- ja terveysalan työntekijän tärkein työkalu on oma itse. Tästä syystä alan työntekijältä vaaditaan kykyä reflektioon, oman itsen tarkasteluun. Reflektio ei ole pelkästään ajattelua, vaan sitä voidaan kuvata keinona ymmärtää omaa toimintaa ja löytää mahdollisesti toisin toimimisen mahdollisuus. Tämä opinnäytetyö on toteutettu kuvailevana kirjallisuuskatsauksena. Opinnäytetyössä etsittiin psykodynaamisesta kirjallisuudesta mielenterveyskuntoutusohjaajan työhön käyttökelpoista tietoa aiheesta reflektio. Tavoitteena oli tehdä tiivis ja johdonmukainen kirjallisuuskatsaus aiheesta. Opinnäyteyön toimeksiantaja oli Kuopion psykiatrian keskus. Opinnäytetyöhön valikoitui viisi suomalaista psykodynaamisen suuntauksen perusteosta. Opinnäytetyössä on näistä kirjoista löytynyttä tietoa tiivistetty ja vertailtu keskenään. Tuloksia on vertailtu myös sosiaalialan kirjallisuuteen. Tämän tutkimuksen pääsisältö on rakennettu teemoittain, jotka vastaavat tutkimuskysymykseen. Teemoja on viisi ja ne ovat rakentuneet aineistolähtöiesti. Teemat ovat: reflektiivisen työotteen välttämättömyys ja käyttöteoria, asiakkaan ymmärtäminen ja vuorovaikutuksen rooliodotukset, keskeneräisyyden sietäminen, vastatransferenssi ja vuorovaikutuksen ongelmat sekä empatia ja vuorovaikutuksessa koettu mielihyvä. Tutkimuksen tuloksissa toistui omien tunnereaktioiden tarkkailun ja tiedostamisen tärkeys ammatillisessa vuorovaikutussuhteessa. Työntekijän on oltava mahdollisimman tietoinen omista tunnereaktioista ja toiminnan yllykkeistään. Reflektiosta voidaan myös sanoa, että se on oman käyttöteorian tiedostamista ja kehittämistä. Käyttöteorialla tarkoitetaan ajattelun sisäistä ohjausjärjestelmää, joka ohjaa toimintaamme enimmäkseen tiedostamattomasti. Se sisältää ihmisen arvot, uskomukset ja tiedot, joiden pohjalta luodaan merkityksiä tai käsityksiä eri asioista. Reflektio on yhteydessä myös asiakkaan ymmärtämiseen ja empatian kokemiseen. Aito ymmärrys ja empatia edellyttävät kykyä samaistua asiakkaan kokemukseen. Samaistuminen taas edellyttää työntekijältä kykyä reflektioon. Reflektointi liittyy myös kykyyn sietää epätietoisuutta ja keskeneräisyyttä. Aidossa vuorovaikutussuhteessa tietämättömyyden sietäminen on olennaista. Transferenssi ja vastatransferenssi ovat psykodynaamiselle teoriasuuntaukselle tyypillisiä käsitteitä ja vastatransferenssi käsitteen kautta voi päästä ymmärtämään reflektion merkitystä ammatillisessa vuorovaikutussuhteessa. Vastatransferenssissa asiakas saattaa aktivoida jonkin tunteen työntekijän mielessä hänen omasta menneisyydestään. Tällöin työntekijä ei kykene tarkastelemaan ja löytämään merkityssuhteita omasta ihmissuhdehistoriasta nykyhetkeen. Vastatransferenssi voi aktivoitua myös asiakkaan vuorovaikutussuhteeseen tuomista odotuksista ja toiveista, jolloin työntekijä ei kykene näkemään niiden yhteyttä asiakkaan menneisyyteen, vaan toimii niiden ohjaamana. Jatkotutkimusaiheita ovat esimerkiksi sosiaalialan työntekijän omien kehollisten reaktioiden tunnistaminen ja käsittely, työnohjauksen tai sen puuttumisen merkitys reflektion kannalta ja työntekijän oman psykoterapian tai oman hoitohistorian merkitys työssä.Abstract The most important instrument of social and health care worker is the self of the professional. That is why capability of reflection is needed in social and health care. Reflection is more than just thinking. It can be described as a way of understanding one's actions and developing alternative behaviors. This Bachelor's thesis was executed as a descriptive literature review. The objective of this thesis was to find information in psychodynamic literature about the concept of reflection. The aim was to find information that is benefical in a mental health care counsellor's job. The thesis was commissioned by Kuopio Psychiatry Center. A total of five basic books of psychodynamic approach were selected. The information that was found in these books is summarised and compared with each other. The results were also compared with social care literature. The main content of this study was categorized in five different themes which all answer to the research question. Themes are; the necessity of reflective practice and theory in use, understanding client and role expectations in interaction, tolerating uncertainty, countertransference and problems in interaction, empathy and satisfaction within interaction. The main results of this study were the importance of awareness of one's feelings in professional interaction. Reflection is about being aware and developing one's theory in use. Theory in use includes our values, beliefs and knowledge. Reflection also considers empathy and understanding clients. It also requires tolerance uncertainty, which plays key a role in authentic interaction. Transference and countertransference are typical concepts of psychodynamic theory. The concept of countertransference clarifies the importance of reflection in professional interaction. Countertransference means that the client activates emotions in the mind of the counsellor, emotions that arise from the professional’s personal life history. In countertransference the counsellor is unable to recognize this connection so that he/she could understand it. Countertransference can also be activated when the client expresses his/her expectations and hopes for the helping process. In this case, the counsellor might act upon these expectations without understanding their connection with the client’s life history. Follow-up research could include the following topics; being aware and working through counselors own bodily responses, meaning of supervision at work and how that effects on reflection as well as the importance of counselor's own psychotherapy

Vad är pedagogisk ledarskap? Rektorer i grundskola, med bakgrund som förskollärare eller fritidspedagog, ger innebörd och mening åt begreppet pedagogiskt ledarskap

I studien Lärares tankar om skolledare, Sjöstrand-Lorenzatti (2005) var slutsatsen att lärare ville ha tydliga pedagogiska ledare som verkade nära dem i det dagliga arbetet. Denna uppsats är en uppföljning på ovanstående arbete med den skillnaden att frågan nu ställdes till rektorer om deras syn på vad det innebär att vara pedagogiska ledare. Förhållandet mellan rektorers uppdrag som pedagogiska ledare och deras ansvar för verksamheten som helhet med administrativt arbete, personal- och arbetsmiljöansvar diskuteras som en faktor i studien. Att arbeta som rektor i grundskola med bakgrund som förskollärare eller fritidpedagog kan innebära ifrågasättande och legitimitetsproblem i yrkesutövningen. Bakgrundens betydelse var därför ytterligare en intressant faktor att fördjupa inom studiens ram. Syftet med undersökningen var att undersöka vilken innebörd och mening rektorer i grundskola, med bakgrund som förskollärare eller fritidspedagog gav begreppet pedagogiskt ledarskap. Frågeställningarna sökte besvara frågan och ringa in kärnan i begreppet; vad pedagogiskt ledarskap egentligen innebär och vad pedagogisk ledning i grundskola egentligen ska åstadkomma. Som ytterligare en dimension var frågan i vilken mån rektorers tidigare erfarenheter påverkade sättet att leda och hur de själva upplevde att resultatet av ledarskapet påverkades av deras bakgrund som förskollärare eller fritidspedagog. Tillvägagångssätt för studien var att samla in det empiriska materialet genom intervjuer gjorda med föreställningskartor. Metoden innebar ett sätt att kartlägga och därigenom synliggöra de intervjuades tankar om sitt arbete och de förställningar informanterna hade om pedagogiskt ledarskap i förhållande till sin roll som rektor. Intervjuer genomfördes med 7 rektorer i grundskola åk. F - 5/6, med bakgrund som förskollärare eller fritidspedagog. Teoridelen skrevs parallellt med bearbetning av insamlade data och studien formas av en abduktiv ansats. Resultatet visar att pedagogiskt ledarskap innebär att forma en organisation som ger förutsättningar för möten mellan pedagogerna med varierande former för reflektion och gemensamt lärande, utifrån uppsatta mål. Aktivt stöd från verksamhetsledningen och administrativ avlastning är en förutsättning för genomförandet. Meningen med det pedagogiska ledarskapet är att arbeta för fördjupad insikt om det pedagogiska uppdraget hos pedagogerna så att de inspireras att utveckla sitt arbete med elevernas lärande och utveckling. Erfarenhet och bakgrund som förskollärare stärkte informanterna i deras uppdrag som pedagogiska ledare

Pedagogens roll i barns lek, lärande och utveckling

Sammanfattning Studiens syfte är att undersöka och tolka vad utvecklingspedagogik innebär, samt vad pedagogen har för roll och betydelse i barns lek, lärande och utveckling. Mina huvudfrågor är: 1. Hur definierar pedagogerna begreppet utvecklingspedagogik? 2. På vilket sätt dokumenterar de verksamheten för att synliggöra metakognition? 3. Vad anser pedagogerna att leken har för roll i barns lärande och utveckling, och vad är pedagogens roll? Jag har använt mig av halvstrukturerade intervjuer som metod. Den kvalitativa metoden söker sina svar utifrån enskilda individers tankar, reflektioner och åsikter. Genom intervjuer har jag undersökt och tolkat informanternas uppfattningar inom mina valda områden. Mitt urval bestod av sju pedagoger som alla arbetar på en förskola. Resultatet visar att samtliga pedagoger i min studie vet vad utvecklingspedagogik innebär i stor utsträckning och hur det kan praktiseras. Pedagogerna är överens om att leken är en viktig del i barns lärande och utveckling. Leken har en central roll i förskolans verksamhet under hela dagen. De vuxna tar till vara på leken och barnens intresse. Pedagogerna anser sig ha en stor roll i barns lek för att leken och barnen skall utvecklas. Detta genom reflektion, utmanande frågor och handledning. De intervjuade dokumenterar verksamheten för att synliggöra metakognitionen som innebär förmågan att tänka över sitt eget lärande på olika sätt. Vissa pedagoger gör det genom samtal och reflektion, några använder sig av fotografier och andra av dagbok. Denna rapport har relevans för läraryrket och visar hur viktigt det är med engagerade pedagoger i förskolan. Det gäller inte bara inom utvecklingspedagogiken, barns lek, lärande och utveckling utan vilken barnsyn och kunskapssyn som pedagogen anser sig ha och förmedlar. Det är viktigt att man är väl insatt i det förhållningssätt man anser sig använda sig av i förskolan för att arbetet skall fortgå och kunna utvecklas och utvärderas. Genom pedagogisk dokumentation och reflektion kan detta bli möjligt

Monitoring the Employment Contract in Alaska

Detta arbete handlar om bakomliggande faktorer för framgångsrik kompetensutveckling av lärare inom naturvetenskap. Det är en litteraturstudie av tidigare forskning inom området. Syftet med studien är att kritiskt granska vad tidigare studier belyser som viktiga faktorer vid framgångsrik kompetensutveckling och sammanställa dem för att visa på överlappningar och särskiljande drag mellan dem. Metoden som använts är sammanställning samt analys av tidigare publicerad forskning i relation till skollag och övrig relevant litteratur inom området.   Resultaten visar på sex olika framgångsrika metoder för kompetensutveckling av lärare inom naturvetenskap. Genom en vidare analys framträder fem faktorer som verkar för att de sex metoderna ger framgångsrik kompetensutveckling. Dessa är, utan inbördes ordning: Deltagarnas inställning, antal timmar avsatta för kompetensutveckling, möjlighet till reflektion, möjlighet till kollegialt lärande samt anpassning efter faktiska behov. Resultaten diskuteras sedan ur ett kritiskt perspektiv i relation till ämnet, det ges även förslag till vidare forskning inom området. Studiens slutsats är att huruvida kompetensutveckling blir framgångsrik till stor del beror på i vilken mån de fem faktorerna uppfyllts. Av dessa fem är reflektion den faktor som har störst påverkan, men det återstår att undersöka reflektionens inre liv och de olika processer som uppstår

Att synliggöra handledning av självständiga arbeten som stöd för studenter och handledare

Handledning har identifierats som en av de viktigaste faktorerna för att studenter ska lyckas med sina masterarbeten. I det här projektet har vi prövat en alternativ modell av handledning i två akademiska miljöer. Den traditionella individuella handledningen i miljöerna har kompletterats med grupphandledning samt stöd för grupphandledarna. Data har bildats genom en enkät till studenter och grupphandledare innan processen startade och genom intervjuer med dessa när grupphandledningen avslutats. Resultat från projektet visar att de studentgrupper som varit mer aktiva och i högre grad arbetat med egna texter har fått ett större utbyte. En konsekvens är att de har upptäckt fler aspekter i sina arbeten, sådant som de tidigare inte sett, ett större självförtroende i sitt skrivande samt en högre kvalitet på master arbetet. Även de mindre aktiva studenterna har rapporterat att grupphandledningen bidragit med viktig återkoppling på de egna arbetena. Handledarna har fått nya insikter om handledning och upptäckt mer av studenternas sätt att arbeta sig igenom ett master arbete