Asköfjärden (Egentliga Östersjön) 2005–2021

Provfisket i Asköfjärden visar på ett fisksamhälle som har förändrats under tidsperioden 2005–2021, med minskande inslag av rovfisk och ett skifte till ett fisksamhälle dominerat av mesopredatorer med lägre trofisk nivå (fördelningen av fisk med olika typer av födoval). Samtidigt ökar totalfångsterna samt diversitetsindex. Fisksamhällets struktur har förändrats över tid. Abborre är den vanligaste arten i fångsterna följt av mört beräknat över alla år. Andelen abborre i fångsterna har minskat från omkring 60 procent under de första tio åren till cirka 20 procent under de senaste sju åren av provfiskeperioden. Under provfiskeperioden har strömming blivit vanligare. Fångsterna av strömming, nors, skarpsill, sik och id visar ökande trender, medan fångsterna av braxen och gädda har minskat under provfiskeperioden. Två arter som finns på Artdatabankens rödlista, torsk och lake, har fångats i provfisket. Den främmande arten svartmunnad smörbult fångades i provfisket för första gången 2018, och har därefter blivit allt mer förekommande i fångsterna. Diversitetsindex i provfiskefångsterna för Asköfjärden varierar mycket mellan år och har ökat över tid. Detta beror på en minskad förekomst av abborre i fångsterna och större inslag av till exempel strömming, nors och sik under senare år. Fångsterna av stora fiskar (större än 30 centimeter) har överlag varit låg. Fångsterna av stor abborre (större än 25 centimeter) uppvisar en minskande trend över tid och var som lägst under åren 2016–2017. Fångsterna av karpfiskar har varit större än fångsterna av abborre vid endast sju tillfällen, men har blivit vanligare under de senaste åren. Förändringar av antalet karpfiskar, abborre, rovfisk och storleken av abborre är indikatorer som används inom havsmiljödirektivet vid miljöstatusbedömning av kustfisksamhällen. Enligt den senaste bedömningen (baserad på provfiskeresultat från åren 2005–2016) anses Asköfjärden uppnå en god miljöstatus för förekomsten av abborre, karpfisk och rovfisk, dock med negativ trend för abborre och rovfisk. Storleksstrukturen hos abborre bedöms vara relativt skev, med förhållandevis få stora abborrar. Åldersanalyserna av abborrhonor visar att fångsterna främst består av individer som är upp till fyra år gamla samt att medellängden hos ett- till fyra- och sexåriga individer har ökat över tid. En genomsnittlig abborre vid viss ålder år 2021 är 5- 10 centimeter längre jämfört vid samma ålder år 2005. Detta antyder att den minskade förekomsten av stor abborre i fångsterna inte kan förklaras av långsammare tillväxthastighet

Lagnö (Egentliga Östersjön) 2002–2018

Sedan provfiskets start, med undantag för 2015–2017 då mört dominerade, har fångsten i Lagnö dominerats av abborre, följt av mört, strömming, nors och gärs. Under 2018 års provfiske utgjorde abborre hela 61 procent av fångsten och den stora fångsten bröt en tidigare nedåtgående trend för arten. Strömming, nors, löja och tånglake har ökat i fångsten medan gädda och gös har minskat. Antalet fångade arter per år har minskat över tid. Exempel på arter som tidigare fångats men som inte förekommit under senare år är gädda, id, braxen och gös. Däremot har den totala mängden fisk som fångats ökat över tid. Fångsten av stora individer har minskat sedan provfiskets start, både för alla arter generellt (> 30 centimeter) och för abborre (> 25 centimeter) specifikt. Möjliga förklaringar kan vara ett ökat fisketryck eller en ökad naturlig dödlighet från till exempel säl och skarv. Den trofiska medelnivån har minskat över tid och är i Lagnö starkt kopplat till fångsten av abborre, den dominerande arten av rovfisk, samt mört. Abborrens tillväxt har inte förändrats över tid. Det antyder att den minskade förekomsten av stor abborre i fångsten inte kan förklaras av en långsammare tillväxthastighet

Lagnö (Egentliga Östersjön) 2002–2021

• Sedan provfiskets start 2002, med undantag för 2015–2017 då mört dominerade, har fångsten vid Lagnö dominerats av abborre, följt av mört, strömming, gärs och nors. • Den totala fångsten av fisk har ökat sedan provfiskets start 2002. Detta beror till stor del på den stora andelen av abborre och mört som också har ökat över tid. Under 2021 så utgjorde abborre och mört 39, respektive 37 procent av den totala fångsten. Den största totala fångsten av fisk noterades under 2020. Mört, strömming, löja, sarv och sutare har ökat i fångsten medan gädda har minskat. Totala antalet fångade individer av löja, sarv, och gädda är dock liten så att trenduppskattningar ska tolkas med försiktighet. • Fångsten av karpfiskar har ökat över tid. Detta beror främst på att fångsten av mört, den vanligaste karpfisken i provfiskefångsten, har ökat. Även fångsten av karpfiskarna löja och sarv har ökat. • Antalet fångade fiskarter per år har varierat mellan åren och det går inte att se någon trend som visar på förändrat artantal. Det finns några arter som tidigare fångats, men som inte förekommit under senare åren, som till exempel gädda, id, vimma, braxen och gös. Ruda fångades dock för första gången i provfisket och id fångades för första gången sedan 2003. • Fångsten av stora individer har minskat sedan provfiskets start, generellt för alla arter (> 30 centimeter) och specifikt för abborre (> 25 centimeter). Även indikatorn L90 för abborre (storleken på individen vid den 90:de percentilen i längdfördelningen) har minskat över tid. Möjliga förklaringar kan vara ett ökat fisketryck eller en ökad predation. • Den trofiska medelnivån har minskat över tid. Detta beror på att det i början av provfiskeperioden fanns större andel rovfiskar (främst abborre) med högre trofisk nivå och färre karpfiskar (främst mört) med lägre trofisk nivå i fångsten jämfört med i slutet av provfiskeperioden. • Åldersanalys av abborrhonor visar att medellängden för ett till femåriga individer har ökat sedan provfiskets början. Detta beror dock huvudsakligen på en stor ökning sedan 2018. Detta antyder att den minskade förekomsten av stor abborre i fångsten inte kan förklaras av en långsammare tillväxthastighet. • Ingen individprovtagning och åldersanalys gjordes på sik under 2021

Bottentrålning - effekter på marina ekosystem och åtgärder för att minska bottenpåverkan

Under senare år har nya modeller för att detaljerat beskriva fiskets rumsliga utbredning och intensitet tagits fram. Metoder har utvecklats för hur detta fisketryck kan påverka ekosystemen via habitatens och bottendjurens känslighet för bottentrålning. Arbetet har bedrivits bl.a. genom det EU-finansierade forskningsprojektet BENTHIS och Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och resultaten har tillämpats i ICES rådgivning till EU om indikatorer för bl.a. Havsmiljödirektivet. Denna rapport är kunskapssammanställning som bygger på detta arbete och fokuserar på den fysiska interaktionen mellan bottentrålfiske och havsbotten och indirekta effekter av bottentrålning kopplade till näringsväven. Rapporten går också igenom möjliga åtgärder för att minska bottentrålningens fysiska påverkan på havsbotten. I uppdraget från Havs- och vattenmyndigheten, som ligger till grund för denna rapport, ingick även att utreda bottentrålningens effekter i skyddade områden. Särskilt fokus har därför lagts på att identifiera och sammanfatta de studier som genomförts i svenska marina skyddade områden. Slutligen summeras översiktligt andelen av olika habitat som befinner sig inom områden med bottentrålningsförbud, samt var bottentrålningen bedrivs inom svensk ekonomisk zon i relation till den svenska trålgränsen