(OM COTEUREN) : Regifunktion i omvandling genom samskapandets processer

The aim of this documented artistic research project is to investigate functions of directing within an expanded understanding of co-created performing arts. My main question concerns the following. What practices and principles of directing in co-created performing arts are revealed in the sample narratives, expositions and final productions of the thesis, and what do these say about transformations within different spatial and social contexts? The project process consists of four documented stagings and a final performance. It is this way I develop the concept “The Coteur” which stands for a directorial function combining a unique, biographical director function (The Auteur) with the openness of a co-created process formed around place, collaborators and contexts, where the development of an original work start without a script. Here I am interested in what I call ”staged absence” which I consider to be an artistic principle based on the removal of “the expected”. What happens, for example when the lead vocalist and the music are taken out of a popular song to leave behind a group of beat counting back-up singers, looking for their cue and a rhythm. Or when boxers are taken out of the ring and only the choreography of the referee remains. In my artistic research project I want to challenge the premises of co-creative performing art, and the director function, by also using forms for seminars and association meetings, to stage collective readings aloud, from manuscripts. This is combined with autobiographical and reflective writing, influenced by the principles for knowledge in practice, to uncover and develop artistic principles for a co-creative director function.Syftet med detta dokumenterade konstnärliga forskningsprojekt är att undersöka regifunktionen i en utvidgad förståelse av samskapad scenkonst. Min huvudsakliga frågeställning gäller följande. Vilka praktiker och principer för regifunktionen i samskapad scenkonst frilägger avhandlingens exem-pelberättelser, expositioner och slutproduktion, och vad säger detta om regifunktionens omvandlingar inom samskapad scenkonst i olika rumsliga och sociala kontexter? Processen som helhet är verket. Vilket består av fyra dokumenterade iscensättningar och en slutföreställning det är i och med detta jag utvecklar begreppet coteur som står för en regifunktion som kombinerar en biografiskt grundad regiposition (Auteuren) med öppenheten i samskapande processer och som omformas i och med plats, medarbetare, och sammanhang och ur detta sammanhang skapar originalverk. Jag arbetar utifrån en tankemodell av ”iscensatt frånvaro” vilket jag ser som en konstnärlig princip baserad på synliggörande genom borttagande som exempel vad visar sig när en ledsångare och musik plockas bort från en känd låt och lämnar en grupp takträknade och rytmsökande backupsångare efter sig? Vad visar sig när det som varit i bakgrunden kommer i förgrunden. Eller när boxare tas ur ringen och endast domarens koreografi återstår? I mitt konstnärliga forskningsarbete utmanar jag samskapandets premisser och undersöker regifunktionen genom iscensättningar i formen av kollektiva högläsningar ur manus. Mitt projekt bygger som helhet på iscensättningar i kombination med reflekterande berättande med utgångspunkt i den praktiska kunskapens teori för att synliggöra och utveckla konstnärliga principer för samskapande regifunktioner.LÄSANVISNING:Textdelen av det konstnärliga doktorandprojektet är tänkt att läsas enligt linjär berättarmodell där filmerna utgör rörliga illustrationer till texten. </p

Darko Dragičević in conversation with Synne Behrndt

This is a transcribed conversation between visual artist Darko Dragičević and dramaturg Synne Behrndt in connection with Dragičević's exhibition 'Exhaustion and Exuberance Or I Can, I Can’t: Four Figure Studies,' 16/6-21/08/2023, Museum of Contemporary Art, Beograd. It is included in the catalogue and documentation for the exhibition, pp. 32-44.

Parley : / edited by Marc Johnson ; with contributions by Colin Browne [and 27 others].

"PARLEY" is the result of artist Marc Johnson’s immersive journey into cultural dialogue and discovery, initiated at the 2019 Vancouver Biennale International Residency program “re-IMAGE-n public space.” Conversations with esteemed local figures; including Dana Claxton, Karen Duffek, Sharon Fortney, Haa Huups, Peter Morin, Kamala Todd, Ian Wallace, Connie Watts, Laura Wee Lay Laq, Jordan Wilson, Tʼuyʼtʼtanat Cease Wyss, Michael Nicoll Yahgulanaas and Lawrence Paul Yuxweluptun amongst others; paved the way for a deeper communion with the city’s intellectual and artistic heartbeat. Johnson’s research took him behind the scenes of the Museum of Anthropology, the Museum of Vancouver, and the Vancouver Maritime Museum, sparking a profound curiosity about the narratives attached to stored and preserved artifacts. It was in the quiet reflection of these institutions’ collections that he found himself contemplating, “What is the archive hiding? I wonder if there is anything I would hide if I was the archivist.” This exploration into the intricacies of museum curation and the selective storytelling of exhibited pieces set Johnson on a path of inquiry and insight. In a dedicated effort to foster intercultural understanding, PARLEY weaves together the perspectives of 26 curators, artists, writers, and knowledge keepers, delving deep into issues of First Nation rights and cultural revitalization. Johnson’s dialogue with these experts, along with the exploration of archiving, collecting, and sharing First Nations languages and artifacts, formulates a narrative that challenges readers to consider the multifaceted aspects of history, representation, and the ongoing journey toward reconciliation. This book is not just a testament to Johnson’s residency experience; it’s an invitation to join an essential conversation on cultural heritage and the paths that lie ahead for collective understanding and healing.Ingår i SKH:s publikationsserie X Position nr 27,ISSN 2002-603X ; 27</p

Staged Conversations : Using dialogue as both method and form when staging documentary material for theater and film

Between 2017 and 2024, I have conducted an artistic research PhD project at Stockholm University of the Arts resulting in a feature length documentary film (The Raft, 2018), a documentary based theater play (The Invisible Adventure, 2020) and a book with my work diaries documenting the process of creating the two works (Staged conversations, 2024). The research project focuses on using the conversation as both method and form for staging documentary material for theater and film.  The Raft reunites seven people who were all part of a social experiment crossing the Atlantic on a raft in 1973. The film mixes archive footage from the original journey with scenes shot in a studio, where participants share memories onboard a scenographic replica of the real raft. In The Invisible Adventure three characters – a scientist, a video artist and a transplantation patient – meet for an intimate conversation on identity and transformation. The performers who interpret the characters through repeating dialogue from a sound script in hidden ear-pieces, sit together with the audience members in a circular scenography, where there is no separation between stage and audience seats. Both the film and the play are using the staged conversation as a shape for the storytelling and share similarities in their visual expression with wooden scenographies set in a black box studio environment. In the film it is the real people from the raft journey who reunite 43 years later in the studio. In the play the script is based on three separate interviews with people who have never met, but who are interpreted by performers. The research project will be finished and presented publicly in January 2024. The film and play will be presented together with the release of the book at Gothenburg International Film Festival in collaboration with Gothenburg City Theater.The book will be available as pdf in June/2024.</p

Att gestalta klaverutdrag : operarepetitörens perspektiv

En repetitör är en pianist vars uppgift är att musikaliskt instudera sångarnas partier, både i utbildningssammanhang och i professionella sammanhang inför föreställningar. Det tillkommer spel under sceniska repetitioner, orkesterspel under föreställning och repetitionsdirigering. Det händer också ofta att pianister får ackompanjera hela operaföreställningar, när man inte har möjlighet att anlita en orkester. Ett klaverutdrag är i sin tur ett arrangemang eller en komprimerad version av en orkestersats, som är skriven för piano. Pianot får ofta agera orkester på grund av sitt breda register och möjlighet att spela många toner samtidigt. Det gör att pianot ofta får ersätta orkester i väldigt många sammanhang. Det kan vara ackompanjemang av andra soloinstrument, agera orkester i operasammanhang, balettrepetitioner och liknande. Å andra sidan är det ett instrument som saknar väldigt många av kvaliteterna som många av orkesterinstrumenten har. Tonen på ett piano dör ut ganska snabbt, det går inte att utveckla en ton i styrka och intensitet utan att ta om den. Det medför en del utmaningar med att försöka återskapa orkesterklang på piano.  Jag är själv pianist och repetitör och använder klaverutdrag i mitt arbete nästan dagligen. Intresset för att utforska den orkestrala klangen i klaverutdrag väcktes ganska tidigt, redan under mina studier på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, när jag spelade en sångcykel av Gustav Mahler och arbetade med hans orkestrering av sångcykeln. Att arbeta med att utveckla gestaltningen av orkesterklangen är inte bara ett intresse, det är dessutom absolut nödvändigt för varje repetitör. Därför valde jag att utforska det här spåret i mitt magisterarbete.Min främsta forskningsfråga i det här arbetet lyder som följande: Hur gestaltar jag operamusik för orkester på pianot utifrån klaverutdrag med hjälp av partitur och befintliga inspelningar? Eftersom jag som operarepetitör jobbar med sångare, är det också relevant att ta in deras perspektiv, därav min andra fråga, eller en underfråga: Vilka val i gestaltningen av klaverutdraget främjar arbetet med sångare bäst?

Scenkonstproduktion med reducerad påverkan

The purpose of this project is to explore how we can minimize the climate impact through the way we plan, produce, and support performing arts productions. The overarching research question was: How can we continue to create relevant and innovative performing arts with a smaller climate impact? The faculty in performing arts at Stockholm University of the Arts worked with Harry Martinson's Aniara from their various disciplines.Parts of the eposition are only published in Swedish.</p

Life and love : perspectives on embodied dramaturgy

In this essay, I endeavour to look into three aspects of dramaturgical work that have emerged as central to my practice during the two years of studying the master program in performing arts, and the subsequent year of finalizing the exam project.  Before I go into these aspects, I briefly outline what I define to be the basics of dramaturgical practice, as well as an introduction to the literature on dramaturgy that I have used for my exploration. The first aspect of dramaturgy that I examine is subjectivity, which relates to dramaturgy in the creative process, including ideas and definitions of who the dramaturg is and what the function of dramaturgy might be in contemporary performance, alongside my thoughts and inspiration regarding what animates and sustains artistic creation. In this section I connect existential philosophy to dramaturgy through my own dramatic writing and that of British playwright Sarah Kane. This is followed by an outline of my own artistic background and the ideas that have informed my creativity and method. The second aspect is listening, the term I have used to investigate dramaturgical analysis departing from Jean-Luc Nancy's writing about listening as philosopical practice and some of Maurice Merleau-Ponty's writing about perception and phenomenology. The theme of love has reoccuringly asserted itself in my investigations, which is why I use it as the third and final aspect, based on the writings of bell hooks. It connects to both of the other aspects, as well as to my artistic practice in general

Lethe : On Forgetfulness as a Guiding Principle in Artistic Processes

With the artistic research project Lethe, musicians and researchers Andreas Hiroui Larsson [percussion], Johan Jutterström [saxophone], and Anna Lindal [violin], investigated forgetfulness as a method and guiding principle for an artistic process, by using the ancient Greek mythological river Lethe as their point of departure. The Lethe was considered to possess the property of forgetfulness, and the research group met—metaphorically—over the course of three years, at its riverbanks. The name Lethe means concealment, and is related to the Greek word for truth: alētheia (that contains the word lēthē), which literally means un-concealment. As such, forgetfulness may both cause concealment and be part of constructing un-concealment. From their campsite at the riverbank of the Lethe, the research group intended to research forgetfulness in relation to their respective personal artistic practices, within the field of western art and improvised music. They also attempted at constructing coherent theoretical standpoints, to help them, and possibly others, navigate the river’s currents and—in the end—present an example of what their research could lead to artistically and discursively. The Roman poet Virgil wrote in his epic poem Aeneid that it is only after we have had our memory erased by the Lethe that we can become reborn. What are we willing to forget when we meet at the riverbanks of the Lethe, and gaze at the waters that can wash away our previous musical lives? I det konstnärliga forskningsprojektet Lethe—med utgångspunkt i den antika grekiska mytologiska floden Lethe—undersökte forskarna och musikerna Andreas Hiroui Larsson [trummor], Johan Jutterström [saxofon], och Anna Lindal [fiol], glömska som metod för en konstnärlig process. I den grekiska mytologin ansågs floden Lethe besitta glömskans kraft, och forskargruppen möttes—metaforiskt—över tre års tid vid flodens strand. På grekiska betyder Lethe glömska, men också döljande, täckande och namnet är besläktat med ordet för sanning: alētheia (som innehåller ordet lēthē), vilket bokstavligen betyder avtäckande. Därmed kan glömska både orsaka ett döljande, täckande och vara en konstruktiv del i ett avtäckande. Utifrån sitt läger vid Lethes strand avsåg forskargruppen att utforska glömska i relation till deras respektive konstnärliga praktiker inom västerländsk improviserad musik och konstmusik. De avsåg också att formulera och konstruera sammanhängande teoretiska utsagor—i syfte att hjälpa sig själva och andra att navigera Lethes strömmar—, och slutligen presentera exempel på vad deras forskning lett till såväl diskursivt som konstnärligt. Den romerske poeten Vergilius skrev i sin episka dikt Aeneiden att det är först efter att vi har fått vårt minne utsuddat av Lethe som vi kan födas på nytt. Vad kommer vi vara villiga att skiljas från när vi möts vid Lethes strand och ser ut över vatten som kan tvätta bort våra tidigare musikaliska liv? Leth

The Dark Summer : A Reconstructing Documentary Film Journey

This is a journey of making a reconstructing documentary film about three brothers, who survived the mass-execution in 80s in Iran. The brothers who appeared in the main court of justices in Stockholm in 2020, in order to recognise the detained executioner and also testify what the prisoners had been through at the time.  The filmmaker sat in the court and observed that the court was inappropriate place for them to tell their very sensitive and personal stories. She decided to reconstruct the spaces and let the stories be heard by a wider audienc.

Att lyssna till textilens rörelse : Hur kan kostym vara en startpunkt för rörelsespråk?

This essay explores how you can listen to the textiles and how costume can be the startingpoint of movement. I have been working together with other artistic diciplines and together we have created a dance performance by the name Tiny Monument, which premiered at Kulturhuset stadsteatern, Fri Scen Kilen the 15th of May 2024. The essay itself is secondary to the video which will give you the essay audiably together with pictures and filmed material