Bakgrund: Lean och Kaizen är idag vanligt förekommande organisationskoncept på många företag. Det är inte bara inom tillverkningsindustrin som Kaizen och Lean har utvecklats utan även inom andra sektorer. Lean Health Care, Lean Higher Education och Lean inom offentlig förvaltning är andra varianter av Kaizen. Vi ställer oss frågande till om man utgår från ett humanistiskt perspektiv på organisationsförändring där människan står i centrum. Syfte: Vårt syfte med denna studie är att undersöka om man har lyckats anamma Kaizen som organisationsfilosofi på företaget. Vi vill undersöka om en arbetsgrupp ständigt tänker på att förbättras, komma med nya förslag och bli mer effektiv i produktionen. Metod: Vi har valt en kvalitativ metodik i form av halvstrukturerade intervjuer och observationer. Med en deduktiv ansats där vi prövar teorin om Kaizen som organisationsfilosofi mot ett verkligt fall har vi genom ett fenomenologiskt förhållningssätt i denna uppsats analyserat empirin med hjälp av tidigare forskning på området. Resultat: Analysen visar på att känslan av att ständigt förbättra sig inte existerar hos medarbetarna i arbetsgruppen. Arbetsgruppen har inte förståelse för vad förslagsverksamheten innebär och man ser på Kaizen som något märkligt. Organisationsfilosofin har anammats som ett verktyg, i form av 5S, enbart för att hålla ordning på materiella ting på arbetsplatsen men de innehar inte den kunskap om vad Kaizen som organisationsfilosofi innebär
