Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av uppföljningssamtal med närstående efter dödsfall på en intensivvårdsavdelning

Abstract

Intensivvårdssjuksköterskorna ska kunna stödja och hjälpa närstående med hantering av kris och sorgereaktioner i livets slutskede. Även stödja och informera närstående i samband med organdonation. Årligen avlider det ca 3500 patienter på intensivvårdsavdelningar runt om i Sverige. När en anhörig avlider på en intensivvårdsavdelning kan många frågor uppstå en tid efter dödsfallet som de närstående behöver få svar på. Därför erbjuder många intensivvårdsavdelningar uppföljningssamtal efter dödsfall. Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av uppföljningssamtalet med närstående till patienter som avlidit på en intensivvårdsavdelning. En kvalitativ ansats valdes för att få kunskap om sjuksköterskans upplevelse av uppföljningssamtalet. Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades åtta intensivvårdssjuksköterskor från fyra olika intensivvårdsavdelningar på olika sjukhus i Västra götalandsregionen. Insamlad data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i två huvudkategorier inför samtalet med närstående och intensivvårdssjuksköterskans samtal med närstående. Resultatet visade att alla intensivvårdsavdelningar hade uppföljningssamtal i någon form och att alla intensivvårdssjuksköterskorna är positiva och känner trygghet till uppföljningssamtalet.  Det framkom att på några intensivvårdsavdelningar fick inte alla närstående möjlighet till uppföljningssamtal utan endast närstående till patienter som blivit organdonatorer. Vilket medför att vissa närstående förlorar möjligheten till dessa viktiga möten och samtal som gynnar närstående i deras sorgearbete