Szymoniak, Katarzyna

Folia Scandinavica Posnaniensia

      REVIEW  TORBJÖRN FORSLID: Varför män? Om manlighet i litteraturen. Stockholm: Carlssons Förlag, 2006. 214 s. Är det möjligt att vi fortfarande vet för lite om män? Vilket är det litterära porträttet av mannen i svensk litteratur? I sin bok Varför män? Om manlighet i litteraturen vill Torbjörn Forslid följa ”manlighetens förvandling i modern svensk litteratur” (s. 12) och utmana klichéartade bilder av mannen. Forskaren fokuserar på mansbilder utifrån ett nytt perspektiv som hittills inte har omfattats av någon större svensk forskning trots att mansforskning har blivit ett mer och mer etablerat forskningsfält de senaste åren och just därför är Forslids bok ett intressant och viktigt verk.  Med utgångspunkt i mansforskning ligger Forslids undersökning tät ihop med de nyaste trenderna inom litteraturvetenskap med genusperspektiv. Med rötter i 1970-talets feministiska debatt är mansforskningen ett relativt nytt forskningsfält som problematiserar och dekonstruerar manligheten. Forskningsfältet är ganska välutvecklat i den anglosaxiska världen med mansteoretiker som Michael Kimmel och R. W. Connell, medan det är i Sverige ett forskningsområde på frammarsch med pionjärer som Lars Jalmert, Thomas Johansson och Claes Ekenstam.  Boken består av sex kapitel som föregås av en kort teoretisk inledning. Varje kapitel fokuserar på olika problem och är ägnat åt olika författare, men tillsammans skapar de en intressant bild av mannen i svensk modern litteratur. I den teoretiska delen sammanfattar Forslid mansforskningens viktigaste förutsättningar, dess historia och nuvarande förskningsläge och det senare innehåller en översikt över väsentliga verk som t.ex. Faludis Ställd. Förräderiet mot mannen (2000), Kimmels Manhood in America (1996) samt de svenska antologierna Rädd att falla (1998) och Sprickor i fasaden (2001). Han presenterar två grundläggande perspektiv på manlighet, essentialism och konstruktivism, men istället för att fördöma den ena eller andra inrikitningen påpekar han att forskningen bör ”möjligen förena relevanta aspekter av båda riktningar” (s. 18). Forskaren utgår från Kimmels påstående att män formar sin identitet i förhållande till andra män, till skillnad från kvinnor, vars identitet relateras till män (s. 15). Han tar också upp maktaspekten och betonar att man inte kan tala om en manlighet, utan om manligheter som bör analyseras med hänsyn till ”klass- och etnisk bakgrund, sexualitet, religion, ålder osv.” (s. 14). Efter den teoretiska delen övergår Forslid till de litterära analyserna. I det första kapitlet fokuserar han på ensamhet och gemenskap mellan män i Per Olof Sundmans FOLIA SCANDINAVICA VOL. 13 POZNAŃ 2011 Review | TORBJÖRN FORSLID: Varför män? Om manlighet i litteraturen 113 novellsamling Jägarna (1957) och i hans roman Ingenjör Andrées luftfärd (1967). Forskaren analyserar männens inre liv, deras oro och fruktan som påverkar relationer i gruppen. Gemenskapen i Sundmans prosa är, enligt Forslid, komplicerad och mångfasetterad. Å ena sidan skildras den som något exklusivt och viktigt för män, viktigare än familj, äktenskap och egna planer (s. 29 och 49). Å andra sidan uppfattas gemenskapen som ”det kollektiva trycket” (s. 23) som man inte kan frigöra sig från (s. 23). Det andra kapitlet fokuserar på Anvisningar till en far (1996) av Peter Kihlgård och Livets ax (1991) av Sven Delblanc och behandlar fadersproblematiken. I Forslids analys utkristalliseras två typer av fadersgestalter: tyrannen och den frånvarande fadern. Han analyserar den mentalt och fysiskt frånvarande fadern betydligt djupare än tyrannfiguren och konstaterar att sökandet efter fadern drabbar både fadern och sonen lika mycket (s. 54). I detta kapitel analyserar Forslid även idrottens betydelse för skapandet av gemenskap mellan män. Inom mansforskningen påpekas ofta att idrotten och relationen till den manliga kroppen är viktiga faktorer som bidrar till skapandet av den manliga identiteten (t.ex. Johansson 2000, Ekenstam m. fl. 1998). Forslid behandlar detta problem på ett intressant sätt när han analyserar idrottens betydelse för relation mellan far och son samt betraktar idrott som ”en arena, där (...) klassöverskridanden kan ske” (s. 61). Nästa kapitel handlar om machofiguren med utgångspunkt i Jan Guillous Ondskan (1981) och Stora machoboken (1990), en antologi som Guillou skrev tillsammans med Leif G.W. Persson och Pär Lorentzon. Dessutom ställs dessa böcker samman med Ernest Hemingways novell En kort tid av lycka för Francis Macomber (1938). Analysen knyter an till påståendet om att det hegemoniska mansidealet inte är bestämt utan ständigt måste läras in (s. 76) och visar en pessimistisk bild av machomannen som vill betraktas som stark och känslomässigt återhållsam, men som samtidigt plågas av inre oro och grubblerier (s. 78). I kapitel fyra återkommer Forslid till ämnet gemenskap, men den här gången skildrar han det komplicerade förhållandet mellan bröderna i Jägarna av Per Olof Sundman och Hummelhonung (1995) av Torgny Lindgren. Den mångsidiga relationen mellan bröderna verkar bygga på längtan efter såväl gemenskap som ensamhet samt innebär rivalitet mellan bröderna och närhet mellan dem. Det femte kapitlet tar upp klassresan och dess påverkan på relationen mellan far och son och verkar vara tänkt som en fallstudie av män i Malmö. Forskaren analyserar ett antal romaner som utspelar sig i den sydsvenska staden, bl.a. Jag vill ha hela världen! (1996) av Fredrik Ekelund och Underdog (2001) av Torbjörn Flygt och konstaterar att mannen som lyckas göra en klassresa ofta saknar känslan av tillhörighet och lider av den splittrade identiteten. Sista kapitlet som baseras på Jan Myrdals Gubbsjuka (2002) och Ingmar Bergmans filmer behandlar den åldrande mannen, hans kropp och rädsla att dö. Forslid tar också upp ifrågasättandet av den åldrande mannens fortplantningsförmåga och sexualitet, vilka är de två faktorer som ofta utgör grund till skapandet av mannens identitet.  Forslids syfte, dvs. att skildra manlighetens förvandlingar i modern svensk litteratur med särskilt fokus på ensamhet och gemenskap samt på inre och yttre liv, är väldigt intressant. Ur ett nytt perspektiv fokuserar han på litterära mansporträtt och utmanar klichéartade bilder av mannen genom att betona skiftande och motsägelsefulla skildringar av manliga gestalter. Tyvärr verkar Forslid genomföra bara delvis sitt mål. Genom att fokusera på utvalda bilder av män i modern litteratur presenterar han olika mansporträtt som strider mot den hegemoniska stereotypen samt 114 Katarzyna Szymoniak försöker bevisa att man inte kan tala om en maskulinitet, utan snarare om maskuliniteter, något som påpekas av R.W. Connell i Masculinities (1995), men analysen av det litterära materialet saknar jämförelse mellan verken och förankringen i historisk kontext, som skulle kunna visa manlighetens förvandling. Förvisso presenterar forskaren kort teorin i inledningen till boken, men han hänvisar inte till den i den analytiska delen, vilket ger ett intryck att den teoretiska och analytiska delen saknar stringens. Visserligen utgår Forslid i sitt resonemang från Kimmels påpekande att män formar sin identitet i tävlan med andra män, vilket skapar en grund för hans analys av gemenskap mellan män, men texten skulle vara mer begriplig om hänvisningarna till den teoretiska delen var mer tydliga. Valet av mansteoretiker som Forslid bygger sin undersökning på är ganska sparsamt och det skapar en begränsad bas för analys av det litterära materialet. Därför tycks det att den teoretiska delen skulle kunna vara mer utvecklad och fördjupad. Det skulle också berika diskussionen och skapa en mer fullständig bild av mannen om även sådana problem som ofta berörs av mansforskning som manlighetens kris och homosexualitet togs upp i den teoretiska delen. Den begränsade teoretiska delen samt hänvisningar till den i den analytiska delen och det faktum att mycket av den teoretiska diskussionen har flyttats till noterna, något som Claudia Lindén i sin bokrecension också lägger märke till (2007:3, s. 97) förmår att reflektera över vem som är bokens tänkta mottagare.  Bland materialet som Forslid väljer till sin undersökning dominerar litterära verk från 1980- och 1990-talet, med enstaka hänvisningar till 1950-, 1960- och 2000-talets litteratur, medan 1970-talets litteratur förbises. Det förefaller också som det råder ett slags inkonsekvens i valet av det analyserade materialet. I inledningen till boken påstår Forslid att han vill undersöka mansbilder i ”modern svensk litteratur”, men han analyserar inte bara svensk, utan också utländsk litteratur. I kapitlet Machomän om natten parallelliserar han Guillous och Hemingways prosa, vilket motiveras med påståendet att de båda författarna är ”världskända machoförfattare” (s. 78). Det skulle vara intressant att få veta lite mer om varför Forslid åberopar sig på utländsk litteratur endast i detta kapitel, medan han inte gör det i bokens övriga delar. Forskaren motiverar inte sitt val av litterärt material, vilket skulle göra boken mer överskådlig och begriplig. Också Lindén funderar över Forslids valskriterier och menar att det skulle vara intressant om han presenterade dem lite mer djupgående (2007:3, s. 96).  En av bokens svagaste punkter är de talrika digressionerna. Författaren verkar ibland glida från den litterära analysen mot analysen av mansbilder i amerikanska och svenska filmer som t.ex. i John Avildsens Rocky (1976) och Kjell Sundvalls Jägarna (1996). Förvisso är det intressant att se hur filmer fungerar som förmedlare av mansporträtt, men dessa hänvisningar till filmer är aningen för många och djuplodande, trots att de är tänkta att fungera som ett komplement. Dessutom använder sig Forslid av såväl skönlitteratur som självbiografiska romaner och essäer. Å ena sidan betonar ett sådant val att ämnet som analyseras är brett och att det tas upp av olika medier och genrer, men å andra sidan blir Forslids resonemang snårigt. Man bör också lägga märke till verkets komposition. Utan tvekan var forskarens tanke att kategorisera och ordna de litterära mansbilderna i grupper som t.ex. männens gemenskap, relation till fadern och den åldrande mannen. Enligt innehållsförteckningen förefaller boken som ett välstruktuerat verk med en Review | TORBJÖRN FORSLID: Varför män? Om manlighet i litteraturen 115 genomtänkt komposition där varje kapitel tar upp ett problem. Däremot kan de upprepningar som förekommer i texten och de återknyttningar till vissa aspekter av manlighet som t.ex. gemenskap mellan män eller relation mellan son och far i olika kapitel (t.ex. kapitel ett och kapitel fyra) upplevas som lite störande och får boken att förefalla aningen rörig. Forslids Varför män? är en av de böcker som är svårt att bedöma. Å ena sidan är det ett pionjärverk i vilket författaren inleder mansforskning till litteraturvetenskap. Utan tvekan är boken ett intressant försök att studera olika mansbilder med ett nytt perspektiv i modern litteratur med fokus på olika problem som män upplever idag, där tyngdpunkten ligger på gemenskap mellan män och relation till fadern. Dessutom utmanar boken klichéartade bilder av mannen genom att presentera skiftande beskrivningar av manliga gestalter. Å andra sidan verkar bokens komposition vara lite ostrukturerad med återknyttningar till vissa problem och digressioner, vilket ibland gör det svårt att följa diskussionen. Det skulle också vara intressant att få veta lite mer om valkriterierna av de litterära verken samt att fördjupa och utbreda den teoretiska delen. Trots dessa otillräckligheter är Forslids Varför män? ett viktigt arbete som inleder ett nytt fälte till litteraturvetenskap med genusperspektiv och inspirerar till vidare forskning inom ämnet. LITTERATURFÖRTECKNING Connell, R.W. 1995. Masculinities. Berkeley: University of California Press. Ekenstam, Claes (m. fl.) 1998. Rädd att falla. Studier i manlighet. Stockholm: Gidlunds Förlag. Ekenstam, Claes, Thomas Johansson & Jari Kuosmannen (red.). 2001. Sprickor i fasaden. Manligheter i förändring. Stockholm: Gidlunds Förlag. Johansson, Thomas. 2000. Det första könet? Mansforskning som reflexivt projekt. Lund: Studentlitteratur. Lindén, Claudia. 2007. Torbjörn Forslid, Varför män? Om manligheten i litteraturen. Tidskrift för litteraturvetenskap 3, s. 96-98.   Katarzyna Szymoniak Uniwersytet im. Adama Mickiewicza Katedra Skandynawistyki Collegium Novum al. Niepodległości 4 61-874 Poznań Poland katszym@amu.edu.pl   

TORBJÖRN FORSLID: Varför män? Om manlighet i litteraturen. Stockholm: Carlssons Förlag, 2006. 214 s. (review)

 Kultura-Społeczeństwo-Edukacja 

 
 
 
 
 
 
REVIEW 
 
TORBJÖRN FORSLID: Varför män? Om manlighet i litteraturen. Stockholm: 
Carlssons Förlag, 2006. 214 s. 
Är det möjligt att vi fortfarande vet för lite om män? Vilket är det litterära 
porträttet av mannen i svensk litteratur? I sin bok Varför män? Om manlighet i 
litteraturen vill Torbjörn Forslid följa ”manlighetens förvandling i modern svensk 
litteratur” (s. 12) och utmana klichéartade bilder av mannen. Forskaren fokuserar på 
mansbilder utifrån ett nytt perspektiv som hittills inte har omfattats av någon större 
svensk forskning trots att mansforskning har blivit ett mer och mer etablerat 
forskningsfält de senaste åren och just därför är Forslids bok ett intressant och viktigt 
verk.  
Med utgångspunkt i mansforskning ligger Forslids undersökning tät ihop med de 
nyaste trenderna inom litteraturvetenskap med genusperspektiv. Med rötter i 1970-
talets feministiska debatt är mansforskningen ett relativt nytt forskningsfält som 
problematiserar och dekonstruerar manligheten. Forskningsfältet är ganska 
välutvecklat i den anglosaxiska världen med mansteoretiker som Michael Kimmel och 
R. W. Connell, medan det är i Sverige ett forskningsområde på frammarsch med 
pionjärer som Lars Jalmert, Thomas Johansson och Claes Ekenstam.  
Boken består av sex kapitel som föregås av en kort teoretisk inledning. Varje 
kapitel fokuserar på olika problem och är ägnat åt olika författare, men tillsammans 
skapar de en intressant bild av mannen i svensk modern litteratur. I den teoretiska 
delen sammanfattar Forslid mansforskningens viktigaste förutsättningar, dess historia 
och nuvarande förskningsläge och det senare innehåller en översikt över väsentliga 
verk som t.ex. Faludis Ställd. Förräderiet mot mannen (2000), Kimmels Manhood in 
America (1996) samt de svenska antologierna Rädd att falla (1998) och Sprickor i 
fasaden (2001). Han presenterar två grundläggande perspektiv på manlighet, 
essentialism och konstruktivism, men istället för att fördöma den ena eller andra 
inrikitningen påpekar han att forskningen bör ”möjligen förena relevanta aspekter av 
båda riktningar” (s. 18). Forskaren utgår från Kimmels påstående att män formar sin 
identitet i förhållande till andra män, till skillnad från kvinnor, vars identitet relateras 
till män (s. 15). Han tar också upp maktaspekten och betonar att man inte kan tala om 
en manlighet, utan om manligheter som bör analyseras med hänsyn till ”klass- och 
etnisk bakgrund, sexualitet, religion, ålder osv.” (s. 14). 
Efter den teoretiska delen övergår Forslid till de litterära analyserna. I det första 
kapitlet fokuserar han på ensamhet och gemenskap mellan män i Per Olof Sundmans 
FOLIA SCANDINAVICA 
VOL. 13 POZNAŃ 2011 
Review | TORBJÖRN FORSLID: Varför män? Om manlighet i litteraturen 113 
novellsamling Jägarna (1957) och i hans roman Ingenjör Andrées luftfärd (1967). 
Forskaren analyserar männens inre liv, deras oro och fruktan som påverkar relationer i 
gruppen. Gemenskapen i Sundmans prosa är, enligt Forslid, komplicerad och 
mångfasetterad. Å ena sidan skildras den som något exklusivt och viktigt för män, 
viktigare än familj, äktenskap och egna planer (s. 29 och 49). Å andra sidan uppfattas 
gemenskapen som ”det kollektiva trycket” (s. 23) som man inte kan frigöra sig från (s. 
23). Det andra kapitlet fokuserar på Anvisningar till en far (1996) av Peter Kihlgård 
och Livets ax (1991) av Sven Delblanc och behandlar fadersproblematiken. I Forslids 
analys utkristalliseras två typer av fadersgestalter: tyrannen och den frånvarande 
fadern. Han analyserar den mentalt och fysiskt frånvarande fadern betydligt djupare än 
tyrannfiguren och konstaterar att sökandet efter fadern drabbar både fadern och sonen 
lika mycket (s. 54). I detta kapitel analyserar Forslid även idrottens betydelse för 
skapandet av gemenskap mellan män. Inom mansforskningen påpekas ofta att idrotten 
och relationen till den manliga kroppen är viktiga faktorer som bidrar till skapandet av 
den manliga identiteten (t.ex. Johansson 2000, Ekenstam m. fl. 1998). Forslid 
behandlar detta problem på ett intressant sätt när han analyserar idrottens betydelse för 
relation mellan far och son samt betraktar idrott som ”en arena, där (...) 
klassöverskridanden kan ske” (s. 61). Nästa kapitel handlar om machofiguren med 
utgångspunkt i Jan Guillous Ondskan (1981) och Stora machoboken (1990), en 
antologi som Guillou skrev tillsammans med Leif G.W. Persson och Pär Lorentzon. 
Dessutom ställs dessa böcker samman med Ernest Hemingways novell En kort tid av 
lycka för Francis Macomber (1938). Analysen knyter an till påståendet om att det 
hegemoniska mansidealet inte är bestämt utan ständigt måste läras in (s. 76) och visar 
en pessimistisk bild av machomannen som vill betraktas som stark och känslomässigt 
återhållsam, men som samtidigt plågas av inre oro och grubblerier (s. 78). I kapitel 
fyra återkommer Forslid till ämnet gemenskap, men den här gången skildrar han det 
komplicerade förhållandet mellan bröderna i Jägarna av Per Olof Sundman och 
Hummelhonung (1995) av Torgny Lindgren. Den mångsidiga relationen mellan 
bröderna verkar bygga på längtan efter såväl gemenskap som ensamhet samt innebär 
rivalitet mellan bröderna och närhet mellan dem. Det femte kapitlet tar upp klassresan 
och dess påverkan på relationen mellan far och son och verkar vara tänkt som en 
fallstudie av män i Malmö. Forskaren analyserar ett antal romaner som utspelar sig i 
den sydsvenska staden, bl.a. Jag vill ha hela världen! (1996) av Fredrik Ekelund och 
Underdog (2001) av Torbjörn Flygt och konstaterar att mannen som lyckas göra en 
klassresa ofta saknar känslan av tillhörighet och lider av den splittrade identiteten. 
Sista kapitlet som baseras på Jan Myrdals Gubbsjuka (2002) och Ingmar Bergmans 
filmer behandlar den åldrande mannen, hans kropp och rädsla att dö. Forslid tar också 
upp ifrågasättandet av den åldrande mannens fortplantningsförmåga och sexualitet, 
vilka är de två faktorer som ofta utgör grund till skapandet av mannens identitet.  
Forslids syfte, dvs. att skildra manlighetens förvandlingar i modern svensk 
litteratur med särskilt fokus på ensamhet och gemenskap samt på inre och yttre liv, är 
väldigt intressant. Ur ett nytt perspektiv fokuserar han på litterära mansporträtt och 
utmanar klichéartade bilder av mannen genom att betona skiftande och 
motsägelsefulla skildringar av manliga gestalter. Tyvärr verkar Forslid genomföra bara 
delvis sitt mål. Genom att fokusera på utvalda bilder av män i modern litteratur 
presenterar han olika mansporträtt som strider mot den hegemoniska stereotypen samt 
114 Katarzyna Szymoniak 
försöker bevisa att man inte kan tala om en maskulinitet, utan snarare om 
maskuliniteter, något som påpekas av R.W. Connell i Masculinities (1995), men 
analysen av det litterära materialet saknar jämförelse mellan verken och förankringen i 
historisk kontext, som skulle kunna visa manlighetens förvandling. 
Förvisso presenterar forskaren kort teorin i inledningen till boken, men han 
hänvisar inte till den i den analytiska delen, vilket ger ett intryck att den teoretiska och 
analytiska delen saknar stringens. Visserligen utgår Forslid i sitt resonemang från 
Kimmels påpekande att män formar sin identitet i tävlan med andra män, vilket skapar 
en grund för hans analys av gemenskap mellan män, men texten skulle vara mer 
begriplig om hänvisningarna till den teoretiska delen var mer tydliga. Valet av 
mansteoretiker som Forslid bygger sin undersökning på är ganska sparsamt och det 
skapar en begränsad bas för analys av det litterära materialet. Därför tycks det att den 
teoretiska delen skulle kunna vara mer utvecklad och fördjupad. Det skulle också 
berika diskussionen och skapa en mer fullständig bild av mannen om även sådana 
problem som ofta berörs av mansforskning som manlighetens kris och homosexualitet 
togs upp i den teoretiska delen. Den begränsade teoretiska delen samt hänvisningar till 
den i den analytiska delen och det faktum att mycket av den teoretiska diskussionen 
har flyttats till noterna, något som Claudia Lindén i sin bokrecension också lägger 
märke till (2007:3, s. 97) förmår att reflektera över vem som är bokens tänkta 
mottagare.  
Bland materialet som Forslid väljer till sin undersökning dominerar litterära verk 
från 1980- och 1990-talet, med enstaka hänvisningar till 1950-, 1960- och 2000-talets 
litteratur, medan 1970-talets litteratur förbises. Det förefaller också som det råder ett 
slags inkonsekvens i valet av det analyserade materialet. I inledningen till boken påstår 
Forslid att han vill undersöka mansbilder i ”modern svensk litteratur”, men han 
analyserar inte bara svensk, utan också utländsk litteratur. I kapitlet Machomän om 
natten parallelliserar han Guillous och Hemingways prosa, vilket motiveras med 
påståendet att de båda författarna är ”världskända machoförfattare” (s. 78). Det skulle 
vara intressant att få veta lite mer om varför Forslid åberopar sig på utländsk litteratur 
endast i detta kapitel, medan han inte gör det i bokens övriga delar. Forskaren 
motiverar inte sitt val av litterärt material, vilket skulle göra boken mer överskådlig 
och begriplig. Också Lindén funderar över Forslids valskriterier och menar att det 
skulle vara intressant om han presenterade dem lite mer djupgående (2007:3, s. 96).  
En av bokens svagaste punkter är de talrika digressionerna. Författaren verkar 
ibland glida från den litterära analysen mot analysen av mansbilder i amerikanska och 
svenska filmer som t.ex. i John Avildsens Rocky (1976) och Kjell Sundvalls Jägarna 
(1996). Förvisso är det intressant att se hur filmer fungerar som förmedlare av 
mansporträtt, men dessa hänvisningar till filmer är aningen för många och 
djuplodande, trots att de är tänkta att fungera som ett komplement. Dessutom använder 
sig Forslid av såväl skönlitteratur som självbiografiska romaner och essäer. Å ena 
sidan betonar ett sådant val att ämnet som analyseras är brett och att det tas upp av 
olika medier och genrer, men å andra sidan blir Forslids resonemang snårigt. 
Man bör också lägga märke till verkets komposition. Utan tvekan var forskarens 
tanke att kategorisera och ordna de litterära mansbilderna i grupper som t.ex. männens 
gemenskap, relation till fadern och den åldrande mannen. Enligt 
innehållsförteckningen förefaller boken som ett välstruktuerat verk med en 
Review | TORBJÖRN FORSLID: Varför män? Om manlighet i litteraturen 115 
genomtänkt komposition där varje kapitel tar upp ett problem. Däremot kan de 
upprepningar som förekommer i texten och de återknyttningar till vissa aspekter av 
manlighet som t.ex. gemenskap mellan män eller relation mellan son och far i olika 
kapitel (t.ex. kapitel ett och kapitel fyra) upplevas som lite störande och får boken att 
förefalla aningen rörig. 
Forslids Varför män? är en av de böcker som är svårt att bedöma. Å ena sidan är 
det ett pionjärverk i vilket författaren inleder mansforskning till litteraturvetenskap. 
Utan tvekan är boken ett intressant försök att studera olika mansbilder med ett nytt 
perspektiv i modern litteratur med fokus på olika problem som män upplever idag, där 
tyngdpunkten ligger på gemenskap mellan män och relation till fadern. Dessutom 
utmanar boken klichéartade bilder av mannen genom att presentera skiftande 
beskrivningar av manliga gestalter. Å andra sidan verkar bokens komposition vara lite 
ostrukturerad med återknyttningar till vissa problem och digressioner, vilket ibland gör 
det svårt att följa diskussionen. Det skulle också vara intressant att få veta lite mer om 
valkriterierna av de litterära verken samt att fördjupa och utbreda den teoretiska delen. 
Trots dessa otillräckligheter är Forslids Varför män? ett viktigt arbete som inleder ett 
nytt fälte till litteraturvetenskap med genusperspektiv och inspirerar till vidare 
forskning inom ämnet. 
LITTERATURFÖRTECKNING 
Connell, R.W. 1995. Masculinities. Berkeley: University of California Press. 
Ekenstam, Claes (m. fl.) 1998. Rädd att falla. Studier i manlighet. Stockholm: Gidlunds Förlag. 
Ekenstam, Claes, Thomas Johansson & Jari Kuosmannen (red.). 2001. Sprickor i fasaden. 
Manligheter i förändring. Stockholm: Gidlunds Förlag. 
Johansson, Thomas. 2000. Det första könet? Mansforskning som reflexivt projekt. Lund: 
Studentlitteratur. 
Lindén, Claudia. 2007. Torbjörn Forslid, Varför män? Om manligheten i litteraturen. Tidskrift 
för litteraturvetenskap 3, s. 96-98. 
 
 
Katarzyna Szymoniak 
Uniwersytet im. Adama Mickiewicza 
Katedra Skandynawistyki 
Collegium Novum 
al. Niepodległości 4 
61-874 Poznań 
Poland 
katszym@amu.edu.pl 
 
 


Swedish

Biblioteka Nauki - repozytorium artykuÅÃ³w

https://pressto.amu.edu.pl/index.php/fsp/article/download/3553/3581

TORBJÖRN FORSLID: Varför män? Om manlighet i litteraturen. Stockholm: Carlssons Förlag, 2006. 214 s. (review)

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Folia Scandinavica Posnaniensia

Kultura-Społeczeństwo-Edukacja

Biblioteka Nauki - repozytorium artykuÅÃ³w

TORBJÖRN FORSLID: Varför män? Om manlighet i litteraturen. Stockholm: Carlssons Förlag, 2006. 214 s. (review)

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Folia Scandinavica Posnaniensia

Kultura-Społeczeństwo-Edukacja

Biblioteka Nauki - repozytorium artykuÅÃ³w

Biblioteka Nauki - repozytorium artykuÅÃ³w