Mycket av den mat vi producerar idag slängs eller försvinner innan den ens hinner hamna på tallriken. Denna studie fördjupar sig i matsvinn i butiksled, och utgör en pilotstudie inför ett större svinn-forskningsprojekt vid Sveriges Lantbruksuniversitet (2010-2013). Pilotstudien bidrog till att skapa en överblick över det praktiska arbetet med färskvarusvinn, inklusive det bakomliggande varuflödet, i en modern Willy:sbutik. Den gav också ett stickprov på vilka mängder som svinn-registrerades för de två undersökta avdelningarna Frukt & grönt respektive Kött under några sommarveckor 2010 – 3,4 % respektive 4,1 %.
En slutsats från studien var att beställningsarbetet utgjorde grunden för mängden svinn, eftersom detta skede avgjorde hur mycket varor som skulle ledas in i butikens varuflöde. I beställningsarbetet skedde en avvägning mellan att ha välfyllda hyllor, för att stimulera till en hög försäljning, respektive att ha ett lågt svinn. Denna avvägning konkretiserades för varje avdelning i ett svinn-mål, där Frukt och grönt-avdelningen hade ett mål på 2,0 % och Köttavdelningen 2,4 %
En viktig observation inför det kommande forskningsprojektet var att krediteringsflödet var överraskande stort, uppskattningsvis minst lika stort som butikens eget svinn, men att detta inte dokumenterades som butikssvinn.
När varorna väl kommit in i butikens varuflöde, fanns flera åtgärder som gjordes för att hindra att varorna måste kasseras. Några exempel var: FIF-regeln, Först In-Först Ut; Etikettvård; Varuvård; och Prisnedsättning.
Det konkreta svinnarbetet handlade om att sortera ut förpackade varor med kort datum och oförpackade varor efter en subjektiv bedömning av personalen. Denna bedömning gjordes efter mallen: ”Skulle jag köpa detta själv?”. De utsorterade varorna togs till ett svinnbord på lagret, där de registrerades med hjälp av en svinndosa och sedan kastades i respektive sopkärl.
4
För oförpackade varor, som inte kunde scannas, uppskattades först vikten utan våg, varefter vikten och en PLU.kod knappades in i svinndosan; våg saknades vid svinnbordet.
Informationen kring svinn i butiken hanterades genom daglig svinn-registrering (som automatiskt lades över från svinndosan till datasystemet AxBO), och veckovis utskrift av
svinnrapporter som tillsammans med en svinnanalys – en notering av veckans topp-fem-svinn-registrerade varor
– arkiverades i en svinnpärm. Denna rutin började ersättas av veckovisa svinnsamtal som skedde mellan teamchefen för respektive avdelning och dennes personal.
Sammanfattningsvis framgickdet att svinn på ett eller annat sätt var närvarande vid nästan alla arbetsmoment, och att butiken ständigt behövde hantera dilemmat att både minska sitt svinn och att behålla en attraktiv och lönsam butik
