Nordman, C. A.

Swedish

Journal.fi

Litteratur. Oskar Liden, De flinteggade benspetsarnas nordiska kulturfas. Studier i an, slutning till nya sydsvenska fynd. Skrifter utgivna av Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund. XXXIII. 1942. Vid det nordiska arkeologmötet i Köpenhamn 1919 väckte dr Oskar Liden sensation genom sitt föredrag »Sydsvenska stenäldersfrägor, belysta av nya fynd». Genom iakttagelsen att pä boplatser i J onstorp socken vid Skälderviken fyndskikt med Ertebölleinventar direkt överlagrades av gropkeramiska skikt med tjocknackiga yxor vann han ett resultat, som skulle fä stor bärvidd för stenäldersforskningen, alldeles fränsett att fynden i övrigt möjliggjorde en h.o. h. förändrad syn pä ste n, aldern i nordvästra Skäne. De fortsatta undersökningarna över J onstorpsfynden satte 1938-40 frukt i ett tväbandigt verk över sydsvensk stenalder, där de 1919 skisserade resultaten underbyggas och vidare utvecklas. Man kan ej komma förbi detta arbete vid studiet av skandinavisk stenälder ; indirekt bar det betydelse ocksä för finländsk stenaldersforskning. Ocksä den nya skrift , vars titel läses bärovan , bar samma fasta anknytning till själva fyndmaterialet som Lidens tidigare arbete. Utgängspunkten är här ett torv, mossefynd frän Allerum söder om Höganäs med ett bundskelett, benpil med flint, eggar, bensticka, hornyxa , trind yxa mm. En arkeologisk,geologisk,botanisk under, sökning av fyndet och en jämförelse med andra fynd ge möjl ,ghet att datera Allerum, fyndet till perioden fran sen Mulleruptid och ner emot Ertebölle. Till denna höra benpilar med flinteggar, vissa benharpuner (varför använder Liden aldrig termen ljustertänder, som i mänga fall är den riktiga ?), en stor de! av trindyxorna, hand, tagskärnor, mikroliter mm. Kulturen är ett jägarfolks. Huvudintresset knyter sig till ett antal detaljer i framställningen: hunden som skjutits med en flinteggad benpil , den här pä nytt framförda bevisningen för att benstickorna icke äro nätstickor utan snarast redskap för att lösgöra näver och hark frän trädstammarna, hävdandet av Barumsfyndets höga äldcr, av Sjöholmsfyndets kronologiskt heterogena beskaffenhet mm. De allmänna resultaten so m framföras överensstämma i stort med den vedertagna uppfattningen om de flinteggade ben, spetsarnas tid och kultur. C. A. N. De svenska riksregalierna och kungliga värdighetstecknen. Utgivna av Rudolf Cederstriim. Kungliga Livrustkammaren. Stockholm 1942. Chefen för Kungl. Livrustkammaren, doktorn friherre Rudolf Cederström har namn om sig att vara den främsta kännaren i Sverige av äldre vapen och dräkter. Sitt kännarskap har han nyligen dokumenterat genom det utomordentligt utstyrda verk, vars titel Iäses bärovan. Svärd och krona, spira, äpple och nyckel falla delvis - 86 inom de nämnda kategorierna, ordenskedja och sekret, ring, mantel och smörjehorn desslikes, och för alla gemensam är den höga kvaliteten i det pä dem nedlagda arbetet. Cederströms verk blir därför ett grundläggande bidrag till konsthantver, kets historia i Sverige. Efter en inledande, rikt illustrerad översikt över kröningsceremonierna följer det, som är volymens tyngdpunkt: en nästan katalogmässigt knapp, men likväl klar och lättläst redogörelse för de enskilda bevarade regalierna och »reginalierna» i historisk följd . Denna redogörelse är resultatet av ett ytterst mödosamt arbete, där varje dokumentarisk källa i räkenskaper och inventarier utnyttjats vid sidan av ett minutiöst studium av själva monumenten. Det har gällt att fastlägga varje enskilt föremäls älder, fastställa för vem det beställts och av vem det förfärdigats, en upp, gift som ej underlättats av att flera av kronorna m.m. under ärens lopp förändrats och omarbetats och av att oriktiga traditioner och falska benämningar stundom fästs vid dem. Cederström har fullgjort denna uppgift sä, att praktiskt taget alla fragor lösts, han bar i sin p~rson förenat källkritikern och sakkännaren, som med samma säkerhet tolkar dokumentens notiser och verifierar dem genom en jämförelse med originalen, för att inte tala om alla de fall, dä en ingäende analys av dessa för honom möjliggjort att avlägsna senare tillägg och med användande av ursprung, liga delar lata dem äteruppstä i sin forna och av konstnären avsedda gestalt. Erik XIV:s krona är ett utmärkt exempel härpä, och i fräga om riksbaneren är det näs, tan rege!, att de ändras för att passa en ny regent. Det bör <lock framhällas, att Cederström pä vissa punkter haft god hjälp av Livrustkammarens tjänstemän, av vilka speciellt dr K. E. Steneberg, verkets redaktör, och dr Torsten Lenk företagit nägra av bestämningarna och rekonstruktionerna. De juvelerare, som genom Cederström fä liv i sina arbeten, äro var för sig sin tids främsta i Sverige, vare sig de äro inflyttade nederländare eller tyskar eller svenskar, och deras arbeten äro i de flesta fall verkliga mästerstycken . Före Ceder, ströms bok voro de blott namn i Upmarks lista över guldsmeder i Sverige, och om nägon gang ett bevarat arbete fogades till namnet, sä skedde det under hän, visning till Cederströms studier över regalierna. Nu fa vi genom hans ingäende beskrivning av monumenten jämförd med de ypperliga illustrationerna en sä klar föreställning om dem, som överhuvud kan givas i ord och bild, frän Gustav Vasas rikssvärd och Erik XIV:s av Cornelis ver Weiden, Hans Heidenrick och Frans Beier 1561 utförda regalier i nederländsk stil till Lovisa Ulrikas av J. E. Rehn ritade och av Andreas Almgren förfärdigade franskpräglade krona av 1751. I förbigäende mä nämnas, att Almgrens eljes okända stämpel, AA, som päpekat av Torsten Lenk, finnes pä en Nordstjärneorden i värt nationalmuseum. \'id sidan av Erik XIV:s och Lovisa Ulrikas kronor, och mähända överträffande dem , bör framhallas dm krona, som Ruprecht Miller 1620 gjorde till Maria Eleonoras kröning. Av speciellt intresse ur finländsk synpunkt är uppgiften, att Gillis Coyet i den krona han 1585 förfärdigade för Gunilla Bielke använde 61.a. »karelska rubiner», d.v.s. granater frän 1582 upptäckta fyndigheter i Kides. De »karelska rubinerna» anlitades mycket av guldsmederna under ären omkring 1600: de förekomma t.ex. i Peter Kiämpes smörjehorn till Karl IX:s kröning 1606. »De svenska riksregalierna>> ge överhuvud allt, som direkt kan utsägas om själva monumenten, och som materialpublikation är boken oöverträfflig Pä en punkt önskar man dock, att Cederström hade utvidgat sin framställning. Vi fä icke i detta verk en det svenska guldsmidets konsthistoria, med utgängspunkt i regalierna: de konsthistoriska utblickarna inskränkas till nägra knappa anmärkningar, som dock läta oss förstä, att författaren behärskar även detta omräde, men den konsthistori, - 87 ska jämförelsen med samtida verk i Sverige och ute i Europa uteblir. För en läsare, som icke ur sitt eget vetande kan komplettera bilden, innebär detta ufan tvivel en brist. Mähända är det Cederströms avsikt att i annat sammanhang giva denna slut, liga sammanfattning och därigenom avrunda sitt verk pä ett sätt, som gör varje ytterligare insats överflödig. Huru som helst sädant verket är mottar man det med tacksamhet och beundran för den vetenskapliga prestation dct är, för den utred, ning av den svenska guldsmedskonstens ypperligaste produktcr, som är dess främsta vinning. C. A. N. Helen Enge/stad: Messekl.er og Alterskrud. Kunstindustrimuseet i Oslo 1941. Sedan r:le norska museernas 1idigaste är har man där ägnat de gamla förnäma textilierna ett intresserat studium Av norska textilier äro ju bildvävnaderna och äklädena frän medeltid till fram mot vär egen tid de mest kända och oftast behand, lade (Grosch, Dedekam, Kielland, Lexow, Midtun, Karin Mellbye). Men vid sidan av dessa har forskningsintresset tack vare utställningar främst i Kunstindustrimuseet i Oslo ocksä begynt inrikta sig pä norska broderier, hemslöjdsvävnader och ryor. Norsk kyrklig textil säg man . första gängen samlad pä en utställning är 1919 pä Nor,k Folkemuseum . Om än materialet pä denna utställning kunde förefalla ma, gert, ifall det jämfördes med dd motsvarande svenska, visade det sig likväl att det bland de bevarade norska paramenterna. speciellt frän medeltiden , fanns intressanta arbeten, som voro betydelsefulla icke blott för kännedomen om de norska kyrkor, nas medeltida skrud utan ocksä av värde för allmän textilforskning. Med fru En, gelstads bok om norsk mäss• och altarskrud har en sammanfattande publikation av materialet nu slutl'gen blivit utgiven. Sin kunskap om den norska kyrkliga textilkonsten bygger Helen Engelstad främst pä materialet frän den nämnda utställningen pä Folkemuseet, därjämte har hon undersökt avbildningar i mäleri och skulptur, förestäl!ande kyrkans män iklädda full ornat, och utnyttjat urkundernas uppgifter speciellt säd,ina som ingätt i testa, mentcn eller inventarieförteckningar. Efter en inledande orienterande redogörelse för paramenternas utseende och sättet för deras användning fortsätter boken med ett intressant kapitel mcd titeln: »Hvad diplomene beretter». Genom testamenten och kyrkoinventarierna fär man en mycket god inblick i vad som hörde med till den norska kyrkans skrud i medeltiden. Det äldsta kända norska kyrkoinventa , riet, frän Hälandsdalens kyrka är 1306, ger t.ex. intrycket av mycket rik skrud. Här uppräknas: en mässkjorta med mässhake av »pell» (mönstrat siden) och alla broderier, en annan likadan, en mässhake av kamalot, ett antependium med tvenne underlagskläden, ett handkläde, tre altardukar, av vilka en var broderad; vidare framgär det att hela koret var dubbelt inklätt med vävnader och hela kyrkans klädd med dukar ovanpä simplare underdukar, och dessutom fann~ det en fana :iv siden, tvä vita björnskinn och tvä svarta. - Magnus Eriksson ~eh hans drottning hade i sitt testamente är 1345 skänkt flere norska kyrkor rika skrudar . Efter drottningens död är 1363 förtecknade man i hennes fatabur förutom en vacker uppsättning mäss• kläder, dyrbara stoffer och broderier ocksä fin pariser silkesträd och tio dockor grovt silke, vilket ger fru Engelstad anledning att anta , att ätminstone en de! av de i testamentet nämnda broderierna mäste ha blivit utförda i drottningens egen fru, stuga. Som exempel pä bevarade mässkläder av det finaste utländska stoff är särskilt anmärkningsvärd en tidig italiensk 1200,tals röd guldl:rokad med mönster av tvä 

De svenska riksregalierna och kungliga värdighetstecknen

https://journal.fi/finsktmuseum/article/download/127755/77055

De svenska riksregalierna och kungliga värdighetstecknen

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Journal.fi