I denna rapport sammanfattar vi biomonitoreringen av kemiska föroreningar i blod och urin från deltagarna i matvaneundersökningen Riksmaten ungdom 201617. Data från matvaneundersökningar som denna utgör en viktig vetenskaplig grund för Livsmedelsverkets risk- och nyttovärderingar. De är också viktiga när vi arbetar med riskhantering som kostråd, livsmedelskontroll och livsmedelslagstiftning. Riksmaten ungdom 201617 är en nationell tvärsnittsstudie där Livsmedelsverket undersökt matvanorna hos barn och ungdomar i årskurserna 5 och 8 samt andra året på gymnasiet (dvs. i åldrarna 1112, 1415 respektive 1718 år). Vi bjöd in representativa skolor över hela Sverige för att delta. Samtliga elever i en till två klasser vid de deltagande skolorna tillfrågades. I den här rapporten ingår den delgrupp av deltagare i Riksmaten ungdom 2016–17 där blod- och urinprover samlades in. Vi rekryterade elever från skolorna mellan september 2016 och maj 2017. Av de 259 skolor som blev inbjudna för blod- och urinprovtagning deltog 62 (24 procent). Vid dessa skolor deltog 1 305 av de 2 377 tillfrågade eleverna, varav 1 105 elever (46 procent) både gav fullständig information om matvanor och lämnade blod- och urinprover. 56 procent av deltagarna var flickor. 30 procent gick i årskurs 5, 37 procent i årskurs 8 och 32 procent i årskurs 2 på gymnasiet. Skolorna fanns i regionerna för Sveriges sju arbets- och miljömedicinska enheter (Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå, Uppsala och Örebro). I de blod- och urinprover som vi samlade in undersöktes ett brett spektrum av kemiska föroreningar: ämnen som inte längre är godkända för användning men ännu finns i miljön, ämnen som fortfarande produceras och används samt naturligt förekommande metaller. Vi analyserade följande grupper av substanser: klorerade och bromerade persistenta organiska föroreningar, högfluorerade ämnen, metaller, ftalatmetaboliter och flera fenolära ämnen (bl.a. bisfenoler och metaboliter av några bekämpningsmedel). Analysen av klorerade organiska föroreningar i serum visade att halterna var högst av DDT-metaboliten DDE, följt av PCB-153, hexaklorbensen (HCB), PCB-138 och PCB-180. Av den totala halten PCB utgjorde PCB-153, PCB-138 och PCB-180 ca 70 procent. Pojkarna i undersökningen hade högre halter än flickorna av de flesta klorerade föreningar. Halterna av DDE och vissa typer av PCB var dessutom högre bland de äldre deltagarna. Av de högfluorerade ämnena uppmätte vi högst serumhalter av PFOS och PFOA. De högsta halterna fanns hos ungdomar från Ronneby kommun (region Lund), där dricksvattnet tidigare varit kraftigt förorenat av dessa ämnen. Ämnena PFNA, PFHxS och PFOS fanns i högre halter hos pojkar än hos flickor. Nästan alla deltagare hade mätbara halter i blodet av kadmium, kvicksilver, bly, krom, mangan, kobolt och nickel. Aluminium kunde mätas i serum hos hälften av deltagarna. Hos pojkar fanns högre halter av kvicksilver och bly, medan halterna av kadmium var högre hos flickor. Hos 123 av deltagarna undersökte vi om det fanns arsenik i urinen. Alla prover hade mätbara halter av oorganisk arsenik eller minst en av de två analyserade organiska metaboliterna (monometylarsenik ochdimetylarsenik). Högst var halten av dimetylarsenik. Pojkar hade högre totalhalter av arsenik än flickor. Vi analyserade även en rad ftalatmetaboliter och fenolära ämnen i urin från deltagarna. Nästan alla (94100 procent) hade mätbara halter av ftalatmetaboliter och metaboliter till DiNCH (mjukgörare som används som ersättare till ftalater) i urinen. Högst halter fanns av monobutylftalat (MnBP), följt av monoetylftalat (MEP). Fenolära ämnen som kunde mätas i de flesta urinprover (mer än 90 procent) var bisfenol A och S, difenylfosfat (DPP, metabolit till ett fosforbaserat flamskyddsmedel), trikloropyridinol (metabolit till insekticiden klorpyrifos) och 3-fenoxybensoesyra (metabolit till pyretroider, en grupp bekämpningsmedel). Triklosan var mätbart hos 81 procent av deltagarna. Halterna av ftalatmetaboliter, DPP och bisfenol S var något högre hos flickor än hos pojkar. De ftalatmetaboliter och fenolära ämnen som undersöktes är kortlivade och försvinner snabbt ur kroppen. Att de ändå kunde mätas i urin tyder på en kontinuerlig exponering. Sammanfattningsvis kunde vi mäta föroreningar ur alla undersökta substansgrupper hos de flesta deltagare i Riksmaten ungdom 2016–17. Nivåerna var generellt jämförbara med nivåerna i andra studier och inom de intervall som kunde förväntas. Vi såg vissa köns- och åldersrelaterade skillnader i halter. Detta tyder på att det kan finnas skillnader i exponering, upptag eller eliminering mellan kön och åldersgrupper. Deltagarna var dock i olika tillväxtfaser och stadier av puberteten. Att göra en fullständig värdering av riskerna med de halter som uppmätts ligger utanför syftet med denna rapport. För några substanser finns det dock föreslagna halter i människokroppen under vilka det är osannolikt med negativa hälsoeffekter. Detta gäller vissa PCB-varianter, PFOS, PFOA, kvicksilver, bly, några ftalat- och DiNCH-metaboliter, bisfenol A samt triklosan. Våra resultat visar att de flesta svenska ungdomar har halter i sina kroppar som utifrån nuvarande kunskap sannolikt inte utgör någon risk för hälsan. Vissa individer hade emellertid högre halter av PFOS eller bly. Detta gällde framför allt bly. Där hade 7 procent av deltagarna blodhalter över Efsas referenspunkt för ökad risk för kronisk njursjukdom hos vuxna och 13 procent hade halter över referenspunkten för påverkan på hjärnans utveckling hos foster och små barn. Detta understryker vikten av att ytterligare minska exponeringen för bly från alla källor. Vi kan heller inte utesluta att det finns grupper i Sverige med högre exponering för kemiska föroreningar än deltagarna i Riksmaten ungdom 2016–17. Halterna av föroreningar varierade mycket mellan de som deltog i undersökningen. För att kunna bedöma och hantera risker är det viktigt att undersöka möjliga orsaker till dessa variationer. Därför kommer Livsmedelsverket att fortsätta utvärdera data från Riksmaten ungdom 2016–17. Detta kommer vi att göra genom att studera samband mellan halter av kemiska föroreningar och faktorer som kost, sociodemografi och livsstil.Dietary and biomonitoring data constitute an important scientific basis for risk and benefit assessments as well as for the development of risk management measures such as dietary advice, control programmes and food regulations. The present report summarises the results from biomonitoring of contaminants in blood and urine from participants in the dietary survey Riksmaten ungdom 2016–17 (Riksmaten Adolescents 2016–17). Riksmaten Adolescents 2016–17 is a nationally representative, cross-sectional, school-based dietary survey of children and adolescents in grades 5 and 8, and high school grade 2 (approximately 11–12, 14–15 and 17–18 years of age). Representative schools across Sweden were invited to take part in the study. At the participating schools, all students in one or two classes were invited. The study population of the present report was a subgroup of Riksmaten Adolescents 2016–17, from whom blood and urine were collected. Adolescents were recruited from schools between September 2016 and May 2017. Sixty-two (24%) of the 259 schools invited for blood and urine sampling participated. At these schools, 1,305 of the 2,377 invited students participated. Complete dietary information and valid blood and urine samples were available from 1,105 students (46%) and these were included in the analyses in this report. Fifty-six percent of the participants were girls. The distribution of participants between grades were as follows; grade 5: 30%, grade 8: 37%, and high school grade 2: 32%. The participating schools were distributed across Sweden’s seven Divisions of Occupational and Environmental Medicine (Gothenburg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå, Uppsala, and Örebro regions). A wide range of contaminants were investigated in the collected blood and urine samples: substances the use of which has been restricted or banned but which continue to persist in the environment; substances that continue to be legally produced and used; and naturally occurring toxic metals and trace elements. The analysed substance groups included chlorinated and brominated persistent organic pollutants, per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS), metals and metalloids, phthalate metabolites and phenolic substances (e.g. bisphenols and metabolites of some pesticides). The chlorinated persistent organic pollutant with the highest concentration in serum was the DDT metabolite DDE, followed by PCB-153, hexachlorobenzene (HCB), PCB-138 and PCB-180. These three PCBs accounted for 70% of the total body burden of PCBs. Boys had higher serum concentrations of most chlorinated persistent organic pollutants than girls. Concentrations of DDE and some of the PCBs were higher in older age groups. PFOS and PFOA were the PFAS detected in the highest concentrations in serum. The highest concentrations of PFAS were found in individuals from Ronneby municipality (region Lund) where previously the drinking water has been contaminated with these compounds. Higher concentrations of PFNA, PFHxS and PFOS were observed in boys than girls. Almost all participants had detectable concentrations of cadmium, mercury, lead, chromium, manganese, cobalt and nickel in whole blood. Aluminium was detected in serum from half of the participants. Higher concentrations of mercury and lead were observed in boys than girls whereas blood concentrations of cadmium were higher in girls than boys. Urinary arsenic was measured in a subsample of 123 participants. All participants had quantifiable urinary levels of inorganic arsenic or at least one of its two analysed metabolites (monomethylarsonic acid and dimethylarsinic acid). The highest concentration was observed for dimethylarsinic acid. Boys had higher urine concentrations of total arsenic than girls. A number of phthalate metabolites and phenolic substances were analysed in urine from the participants. Almost all samples (94–100%) had measurable concentrations of phthalate metabolites and metabolites of the alternative plasticizer DiNCH. Of the phthalate metabolites, the highest concentrations were observed for mono-butyl phthalate (MnBP), followed by monoethyl phthalate (MEP). The phenolic substances detected in most samples (>90%) were bisphenol A and S, diphenyl phosphate (DPP, metabolite of a phosphorus-based flame retardant), trichloropyridinol (metabolite of the insecticide chlorpyrifos) and 3-phenoxybenzoic acid (metabolite of pyrethroids, a group of pesticides). Triclosan was detected in 81% of the samples. Concentrations of phthalate metabolites, DPP and bisphenol S were higher in girls than in boys. All the metabolites and phenolic substances analysed in urine are rapidly metabolised and excreted from the body. The detection of these substances thus suggests continuous exposure. In summary, contaminants from all investigated substance groups (i.e. chlorinated persistent organic pollutants, PFAS, metals and metalloids, and phthalates and phenolic compounds) could be quantified in samples from most participants in Riksmaten Adolescents 2016–17. However, the levels were generally comparable to levels found in other studies and within the expected ranges. Despite the heterogeneity of the study population, which represented a mix of individuals at different pubertal stages and growth phases, we found some gender- and age-related differences in contaminant concentrations. This suggests that there may be differences in exposure, uptake and/or elimination between genders and age groups. Full risk assessments of the observed concentrations were beyond the scope of this report. However, for some PCBs, PFOS, PFOA, mercury, lead, some phthalate and DiNCH metabolites, bisphenol A and triclosan, concentrations in the human body have been proposed below which it is unlikely that these contaminants cause adverse health effects. Our results show that, based on current knowledge, the levels of these contaminants in most Swedish adolescents are not a health concern. However, some participants exhibited a higher exposure to PFOS or lead. This was especially pronounced for lead, where 7% and 13% of the participants had blood concentrations above the EFSA reference points for increased risk of chronic kidney disease in adults and developmental neurotoxicity in small children, respectively. This underlines the importance of further reducing lead exposure from all sources, not only food. Moreover, we cannot exclude that there are Swedish populations with a higher exposure to contaminants than the populations covered by Riksmaten Adolescents 2016–17. There were substantial individual variations in the levels of the investigated contaminants among Swedish adolescents. For risk assessment and risk management purposes, it is important to explore possible causes of this variation. Therefore, the Swedish Food Agency will continue to evaluate data from Riksmaten Adolescents 2016–17 through further studies on the association between contaminant levels and factors such as diet, sociodemographics and lifestyle. 1
