"När vi träffar socialtjänsten så lämnar vi information kring eleven medan de i sin tur inte kan ge oss någonting" ­ en studie om samverkan mellan skola och socialtjänst.

SyfteVårt syfte är att studera samverkan mellan skola och socialtjänst utifrån pedagogers och socialsekreterares synvinkel. Vi vill studera faktorer som hindrar eller möjliggör samverkan. Frågeställningar.Hur upplever pedagoger och socionomer att samverkan fungerar, vad möjliggör samverkan, vad hindrar samverkan, hur ser den ideala samverkan ut mellan skola och socialtjänst. Dessa är våra frågeställningar genom arbetet. Metod och materialVi har valt att intervjua både pedagoger och socialsekreterare för att få en så bred bild om som möjligt kring deras syn på samverkan Vi har tolkat våra informanter utifrån ett systemteoretiskt perspektiv och tidigare forskning på området. ResultatDet vi kom fram till är att sekretessen är ett stort hinder. Men det finns möjligheter att få till en bra samverkan i alla fall dels genom egna tolkningar av lagen dels genom förståelsen av hur viktiga föräldrarna är inom samverkan. Vi vill visa på hur samverkan utifrån de olika nivåer som finns inom systemteorin. Betydelse för läraryrketDet står i skollagen att skolan ska samverka med socialtjänsten. Oavsett Anmälningsplikt eller ej så har skolan och socialtjänsten barnets bästa i fokus. Dilemman med anmälningsplikten är något som vi kommer att stöta på i vårt kommande yrke. Därför är det viktigt att lyfta fram hur lagen är konstruerad för att kunna verka för barnets bästa i fokus. Vi är medvetna om att samverkan mellan skola och socialtjänst kommer att bli problematiskt eftersom sekretessen ser ut som den gör idag.

Sekretess för affärsrelaterad information i myndigheters affärsverksamhet - särskilt med fokus på kommunala bolag

It is not uncommon for Swedish public authorities to run their own business enterprises. Some of the most frequent examples are companies owned by local municipalities, which for example provide apartments with right of tenancy. However, these enterprises are somewhat different from privately owned businesses. This is because of the Principle of Public Access, which guarantees a certain amount of transparency in the activities run by public authorities. On the other hand, there is a need for beeing able to classify certain information, if publicity could cause economic damage to the business. One can for instance imagine situations, where a competitor would use the Principle of Public Access to gain personal advantage. Certain price lists, or budget documents could be valuable resources for a company that competes with a publically owned business enterprise. The balance between these two interests is a question that needs careful consideration by the legislator. In the Swedish law of publicity and secrecy (OSL), companies run by a local municipality, and where the authorities have the majority vote, on a shareholders meeting, are equal to a public authority, in the matter of Public Access. The government has stated that there should not be any difference between an authority and such a company run by a local municipality, when it comes to publicity and transparency. This essay is, therefore, based on two questions. The first question is on what grounds business-related information could be classified by a public authority. The other question is whether it makes any difference to the possibilities of classifying information, if the enterprise is such a company run by a local municipality. A closer analysis will be made of some central rules of importance, about secrecy in the Swedish public management, and the application of those rules. Furthermore, the essay will show that a few differences regarding publicity exist, if the enterprise is run as a company, and not in a common public-authority-form.Myndigheter kan, precis som privata rättssubjekt, bedriva verksamhet av affärsinriktad karaktär. Ett vanligt exempel på detta är det kommunala bolaget. En myndighets affärsverksamhet har dock vissa särskilda krav på sig, inte minst ifråga om offentlighet, och insyn i verksamheten. Samtidigt finns ett behov av att kunna hemlighålla en viss typ av information, vars röjande kan tänkas skada verksamheten ur ett affärsmässigt perspektiv. Avvägningen mellan dessa intressen är en problematik i sig, och utgör det yttre ramverket för detta arbete. Avsikten med denna uppsats är att utreda på vilka grunder det är möjligt att sekretessbelägga affärsrelaterad information i en affärsverksamhet som drivs av en myndighet. Med myndighet jämställs även det kommunala bolaget, i fråga om handlingsoffentlighet och insyn. Enligt förarbetena till OSL skall det inte innebära någon skillnad avseende offentlighet och insyn om en verksamhet drivs i myndighetsform eller i bolagsform. Därför analyseras också i detta arbete huruvida det uppstår några materiella skillnader om verksamheten drivs i form av ett kommunalt bolag. En närmare analys görs av de centrala rättsregler som finns på området, deras närmare innebörd och hur de normalt tillämpas. Arbetet visar på vilka faktorer som beaktas vid sekretessprövningen, och hur exempelvis en uppgifts typiska karaktär får betydelse för kravet på utredningen i det enskilda fallet. Uppsatsen visar också att det faktiskt finns vissa materiella skillnader i sekretesshänseende, beroende på om en verksamhet drivs i myndighetsform eller som ett kommunalt bolag. Detta gäller inte minst ifråga om tystnadsplikt för de personer som intar en ledande ställning i bolaget, eller de materiella möjligheterna till att sekretessbelägga uppgifter om individuella löner eller anställningsförhållanden

The Utilization of Facebook by the Swedish Police

In this thesis, we investigate the Swedish police’s performance on Facebook using the honeycomb framework as a theoretical foundation on social media. The purpose of this study is to evaluate the national Swedish police and the Helsingborg police’s Facebook pages in order to answer what aspects will increase performance on Facebook. We have created a research framework that assesses the perceptions of each building block of the honeycomb framework within the context of the Swedish police. Semi-structured interviews were conducted with key personnel responsible for the Facebook pages of the national Swedish police and the Helsingborg police. Interviews were also conducted with two members of the public to gain insight on their perceptions of the Swedish police on Facebook. Empirical findings indicate that five of the seven building blocks of the honeycomb framework were best suited within the context of the Swedish police. Through operationalization, two performance matrices were created to demonstrate the how the Swedish police can best perform on their Facebook pages. As a result, the best communicative method for the Swedish police to use on Facebook is pictures and the type of content that can influence greater public engagement is urgent information. Therefore, the Swedish police can increase their performance on Facebook by applying these performance matrices, which will in turn improve reputation

Patientens rätt att ta del av sin journal. En integritets- och patientsäkerhetsanalys av vårdgivarens möjlighet att medge direktåtkomst via nätet.

Summary This essay examines the rule in the Swedish Patient Data Act (Patientdatalagen), which says that it is possible to give the patient access to his/her medical record via the Internet. The aim with the essay is to examine whether the computerization of health care in Sweden has had any impact on the patient’s right to information about his/her medical status. By examining this, the essay analyses the rule that gives the patient access to his/her medical record via the Internet, from a patient safety and an integrity perspective. In Sweden, a medical record in public health care has the legal status of a public document. This means that medical records are included in the Swedish principle of public access to official records. But Sweden also has rules concerning patient secrecy. These rules are gathered in the Public Access to Information and Secrecy Act. The fundamental principle in this Act is that no one in the health care system is permitted to release information about the patient without the patient's consent. However the Public Access to Information and Secrecy Act also states that in most cases, there is no secrecy towards the patient. The first question in this essay seeks to find an answer to whether the patient’s right to read his/her medical record has varied from 1930 until today. One result from this historical perspective is that the patient’s right to read his/her medical record has increased. The second question in this essay seeks to find an answer to what legal rights the patient has to information about his/her medical status. The essay answers this question by examining the Patient Act and the Patient Data Act. This examination shows that the patient’s right to information is an important principle in Swedish health care. It is even argued that the principle can be derived from the constitutional prohibition of subjecting anyone to a forced bodily intervention. However, it is also shown that there are a few situations in which the patient is not allowed to read his/her medical record. The essay’s third and last question deals with the process of implementing the rule that allows the patient access to his/her medical record via the Internet. One result from studying this process is that the technical system used for providing this e-service, has problems reaching up to the legal terms in the Patient Data Act. To conclude, the present e-services that allow patients access to their medical record, can be criticized both from a patient safety and an integrity perspective. Still, access to the medical record via the Internet, can be a valuable service for the patient. However, the e-service used for this, will probably have to be improved in order to fulfill the legal terms in the Swedish Patient Data Act.Sammanfattning Den här uppsatsen handlar om bestämmelsen i 5 kap. 5 § Patientdatalagen (2008:355), PDL, som möjliggör för patienten att läsa sin journal via internet. Uppsatsen handlar även om journalens rättsliga status och ramverk, samt om patientens rätt att ta del av sin journal. Det övergripande syftet med uppsatsen är att undersöka hur datoriseringen av hälso- och sjukvården och dess möjlighet till effektivare informationsutbyte, har påverkat patientens rätt att ta del av information ur sin journal. Avsikten med syftet har varit att kunna analysera bestämmelsen i 5 kap. 5 § PDL ur ett integritets- och patientsäkerhetsperspektiv. För att besvara syftet har uppsatsen tagit hjälp av tre frågeställningar. Den första frågeställningen handlar om hur journalen blev allmän handling och hur patientens rätt att få läsa sin journal har varierat över tid. Frågan besvaras genom en redogörelse över patientjournalens rättsutveckling. En viktig slutsats som kan dras från att studera rättsutvecklingen är att patientens rätt att läsa sin journal successivt har stärkts. Vidare visas att patientjournalen kom att omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar på grund av rättstillämpningen och JO-uttalanden. Redogörelsen av rättsutvecklingen konstaterar också att det endast är inom den offentliga vården som journalen är en allmän handling. Att kunna ta del av sin journal är dock huvudregeln även inom den privata vården. Genom uppsatsens andra frågeställning undersöks vad patientens rätt till information om sig själv innebär och om denna rätt påverkar bestämmelsen i 5 kap. 5 § PDL. Denna frågeställning besvaras med utgångspunkt i vad som enligt lagtext och förarbeten utgör gällande rätt. Beskrivningen av gällande rätt visar att patientens rätt till information om sig själv är en viktig princip inom hälso- och sjukvården. Denna princip uttrycks idag i 3 kap. Patientlagen (2014:821), där det fastslås att hälso- och sjukvårdspersonal har en informationsskyldighet gentemot patienten. I uppsatsen görs slutsatsen att patientens rätt till information om sig själv hänger samman med att patienten ska kunna utöva sitt självbestämmande och vara delaktig i sin vård. I uppsatsen påstås att vårdgivarens möjlighet att medge patienten direktåtkomst till journalen kan ses som ett komplement till informationsskyldigheten. Men som uppsatsen visar, finns ett antal begränsningar i patientens rätt till information om sig själv, vilka enligt lagstiftaren måste respekteras vid tillämpningen av 5 kap. 5 § PDL. De tekniska system som tillhandahåller patienten journalen via nätet, måste därför kunna filtrera bort uppgifter som omfattas av sekretess eller tystnadsplikt i förhållande till patienten. Arbetets tredje frågeställning handlar om vilken roll enskilds direktåtkomst har i det nationella eHälsoarbetet och vad som kännetecknar utfallet av 5 kap. 5 § PDL. Frågeställningen besvaras genom att implementeringsprocessen av 5 kap. 5 § PDL beskrivs. Redogörelsen av denna process visar att alltfler landsting väljer att införa journalen via nätet och att det finns en tydlig politisk vilja om att patienten ska ha tillgång till sin journal på elektronisk väg. En slutsats av utfallet av 5 kap. 5 § PDL är att de e-tjänster (Journalen och Vårdhändelser) som i nuläget tillhandahåller journalen via nätet, har svårt att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om begränsningarna i patientens rätt att ta del av sin journal. Enligt en dom från Förvaltningsrätten i Stockholm meddelad den 20 maj i år, saknas dessutom rättsligt stöd för den funktion i e-tjänsten Journalen som möjliggör att ett ombud kan ta del av patientens journal med dennes samtycke. Sammantaget visar en analys av vad som redovisats i uppsatsen att utfallet av 5 kap. 5 § PDL kan kritiseras ur ett patientsäkerhets- och integritetsperspektiv. Trots de invändningar som framförs i nämnda avseenden är arbetets slutsats att möjligheten att medge patienten tillgång till sin journal via nätet ligger i tiden. Att låta patienten läsa sin journal via nätet är dessutom inte uppenbart oförenligt med hälso- och sjukvårdens mål, vilket enligt 2 § Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, är att alla medborgare ska erbjudas en god vård på lika villkor. I ljuset av denna bestämmelse är det dock önskvärt att patienten medges direktåtkomst under samma förutsättningar i hela landet. Enligt uppsatsen är det även viktigt att de tekniska system som tillhandahåller journalen via nätet förmår uppfylla kraven i PDL

Sekretess mellan myndigheter - tillgodoses barnets bästa?

För att nå fram till syftet med den här uppsatsen, som är att söka svar på frågan om barnets bästa kan tillgodoses vid informationsutbyte mellan sociala myndigheter, måste först andra frågor besvaras. Eftersom sekretesslagen med sitt regelverk spänner över ett omfattande område har uppsatsen centrerats till att behandla de sociala myndigheter som ligger under den kommunala förvaltningen&semic socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt skolväsendet. I svensk lagstiftning råder offentlighetsprincipen, som ger medborgare rätt att ta del av alla offentliga allmänna handlingar. Vissa uppgifter i de handlingarna som är av personlig och känslig natur måste nödvändigtvis inte delas med resten av befolkningen. Därav existerar sekretesslagen, vars bestämmelser ofta upplevs som svårtillgängliga och medför vissa tillämpningssvårigheter. Likväl är de en nödvändighet för att medborgarna i ett demokratiskt samhälle ska kunna känna sig trygga med statsmakten. Lagen riktar sig mot myndigheterna och inte mot medborgarna i allmänhet. När en hemlig allmän handling begärs ut, måste myndigheten göra en skadebedömning för att se om den enskilde som uppgiften berör, kan komma att lida skada eller men om handlingen lämnas ut. Det innebär att myndigheten har att tolka en enskilds subjektiva uppfattning i frågan. För att kunna tillgodogöra sig de särskilda sekretessbestämmelser som gäller för de utvalda myndighetsområdena, görs därför en genomgång av gällande rätt för sekretess mellan myndigheter. Barnets bästa har sitt ursprung i FN:s konvention om barnets rättigheter som har ratificerats av Sverige. Det innebär en folkrättslig förpliktelse att följa konventionens artiklar i alla beslut som berör barn. Särskilt av intresse för uppsatsens ämne är artikel 3 om barnets bästa, som har implementerats på olika håll i den svenska lagstiftningen. Uppsatsen söker upp bestämmelser som direkt eller indirekt kopplas till begreppet i de valda myndigheternas lagstiftning som berör barn. Syftet med den operationen är att belysa de lagar där barnets bästa har fått genomslag och kan komma att spela en roll vid ett beslut om utlämning av sekretessbelagd uppgift. När då ett begrepp som barnets bästa vägs in vid beslut om utlämning av sekretessbelagd uppgift, kan det till synes leda till fler tillämpningssvårigheter då ytterligare en aspekt att ta hänsyn till adderas. Uppsatsen visar att barnets bästa är en viktig och avgörande parameter att ta hänsyn till. Vid ett beslut om utlämning av hemlig uppgift som berör ett barn, kan beslutsfattaren inte enbart se till vad sekretesslagstiftningen säger. Den utgör visserligen ett ramverk för vad som är en accepterad norm i samhället, men även etiska och humanitära värderingar och principer som kommer till uttryck i den sociala lagstiftningen måste tas hänsyn till. Praxis har visat att ett sådant beslut som beskrivits ovan måste se till vad som verkligen är barnets bästa för att minimera de negativa konsekvenserna för barnet

Den misstänktes rätt till insyn: En jämförelse mellan svensk rätt och Europakonventionen med fokus på intresset av att brottsutredningar inte äventyras

För att garantera en rättssäker brottmålsprocess är det av stor betydelse att den misstänkte får insyn i det material som innehas av polisen och åklagaren. Utan insyn i utredningsmaterialet skulle det starkt begränsa den misstänktes möjligheter att försvara sig på ett fullgott sätt och att kontrollera åklagarens och domstolens bedömning. Den misstänktes rätt till insyn är emellertid inte absolut och kan under vissa förutsättningar inskränkas i förhållande till intresset av att brottsutredningar inte äventyras. Att insynen kan begränsas är särskilt betydelsefullt för att brottsutredningar ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt och för att infiltratörs- och informatörsverksamhet inte ska röjas. Den misstänktes rätt till insyn är inte konstant, utan den varierar i omfattning beroende på vilket stadium det är i brottmålsprocessen och vilket material det rör sig om. Enligt såväl svensk rätt som Europakonventionen är utgångspunkten att den misstänkte har rätt att ta del av allt utredningsmaterial. I svensk rätt regleras insynen under förundersökningen i 23 kap. 18 § RB, medan insynen under rättegången i stort sett är oreglerad. Enligt samma stadgande kan dock rätten att ta del av material före den s.k. slutdelgivningen begränsas i den mån det är till men för utredningen. Vidare torde 10 kap. 3 § OSL möjliggöra att den misstänktes insyn kan inskränkas ytterligare i förhållande till sekretess, även om det råder delade meningar om hur bestämmelsen ska tolkas. I artikel 6 Europakonventionen baseras den misstänktes insyn på Europadomstolens praxis. Under förundersökningen är det oklart vilka närmare krav som Europakonventionen ställer beträffande rätten att ta del av material, medan det under rättegången är klart att den misstänkte ska få ta del av all materiell bevisning i målet. Även Europakonventionen medger att den misstänktes insyn kan inskränkas, men endast i den utsträckning det är absolut nödvändigt. Hur inskränkningarna i svensk rätt och i Europakonventionen bör tolkas är sammanfattningsvis avgörande för frågan om hur den misstänktes insyn förhåller sig till det motstående intresset av att brottsutredningar inte äventyras. Hur Europadomstolens praxis ska tolkas är emellertid i flera avseenden oklart, framför allt när det gäller förundersökningsstadiet och material som inte utgör processmaterial. Detta gör det svårt att bedöma om Sverige uppfyller Europakonventionens krav avseende den misstänktes insynsrätt. Enligt min mening finns det stöd för att undanhålla visst material från den misstänkte under hela brottmålsprocessen, dock endast under begränsade förutsättningar. Den misstänktes insyn är och bör nämligen vara utgångspunkten i både svensk rätt och Europakonventionen.In order to guarantee that the criminal proceedings are in compliance with the rule of law, it is of great importance that the suspect has access to the materials held by the police and the prosecutor. Without such access, it would severely limit the suspect’s access to adequate facilities for the preparation of his defence and ability to verify the prosecutor’s and the court’s assessment. However, the entitlement to disclosure of evidence is not an absolute right and may under certain conditions be restricted in relation to the interest of not to jeopardize criminal investigations. That the right to disclosure can be limited is particularly important in order for criminal investigations to be able to be conducted efficiently and for undercover agents and informants to remain unrevealed. The suspect’s right to disclosure is not constant, but varies in extent depending on which stage it is in the criminal proceedings and which material is concerned. According to Swedish law as well as the European Convention on Human Rights, the main principle is that the suspect has the right to access all the investigative materials. In Swedish law the right of access to the materials during the preliminary investigation is regulated in Chapter 23, Section 18 of the Code of Judicial Procedure, while during the trial it is largely unregulated. Under the same provision, however, the right of access to the materials before the so called final serving can be limited to the extent that it is detrimental to the investigation. Moreover, according to Chapter 10, Section 3 of the Public Access to Information and Secrecy Act, it is possible that the suspect’s right to disclosure can be further restricted, although there is disagreement of how the provision should be interpreted. In article 6 of the European Convention on Human Rights, the suspect’s right to disclosure is based on the case-law of the European Court of Human Rights. During the preliminary investigation, it is unclear what specific requirements are set out in the European Convention on Human Rights concerning the right of access to the investigative materials. On the other hand, it is clear that the suspect during the trial has a right to have all the material evidence disclosed to him. Also the European Convention on Human Rights acknowledges that this right may be restricted, although only to the extent that is strictly necessary. In conclusion, how the restrictions in Swedish law and in the European Convention on Human Rights are to be interpreted is decisive for the question of how the suspect’s right to disclosure relates to the opposing interest of not to jeopardize criminal investigations. How the case-law of the European Court of Human Rights should be interpreted is, however, in many respects unclear, especially concerning the preliminary investigation stage and the materials forming no part of the case. In my opinion, it can be argued that it is possible to withhold certain material from the suspect throughout the whole criminal proceedings, although only under limited conditions. The suspect’s right to disclosure is and should be the main principle in both Swedish law and the European Convention on Human Rights

Encountering abused animals and humans : the prevalence of a plan of action at small animal clinics in Sweden

Att våld i nära relationer korrelerar med våld mot djur är väl belagt i internationell forskning och är ett växande forskningsområde inom Sverige. Det anses finnas vissa svårigheter att från klinikernas sida inkludera djurägares levnadsförhållanden i anamnestagningen, då djurägares välfärd inte är klinikens primära ansvarsområde. Det kan dock ge viktig information som bidrar till att kartlägga djurets hemmiljö. Att anmäla djurägare som missköter sina djur, även om det är oavsiktligt, anses också vara en allvarlig åtgärd. Djursjukvården rekommenderas att följa humansjukvårdens modell och utarbeta en handlingsplan, där lämpliga åtgärder vid misstanke om vanvård och våld mot djur listas. Att utbilda personal både i våldets mekanismer och strategier för att hantera utsatta människor och djur uppmuntras. Syftet med studien var att undersöka hur utbrett arbetet med handlingsplaner är på svenska smådjurskliniker, samt att undersöka klinikernas inställning till att vidta förebyggande åtgärder inför situationer där vanvård eller våld mot djur misstänks. Vidare syftade studien till att utreda klinikernas benägenhet att agera när de ställs inför en sådan situation. Utöver enkätstudien har även svensk och internationell forskning granskats utifrån ett övergripande perspektiv för att ge en förståelse för ämnet. Våldets inverkan på utsatta människor, utsatta djur och djurhälsopersonal som i sin yrkesutövning möter utgör huvudfokus, men även aktuell politik, juridik och samhällssyn berörs. För att få svar på frågeställningarna genomfördes en enkätundersökning (Bilaga 1) i vilken 13 av Sveriges större smådjurskliniker deltog. En anställd per klinik svarade. Inkomna svar sammanställdes och diskuterades utifrån svensk och internationell forskning inom området samt tillämpbar lagstiftning. Resultatet visade att sju av 13 kliniker hade en fastställd handlingsplan gällande ärenden som rör vanvård eller våld mot djur. Totalt hade nio kliniker under det senaste året gjort anmälningar angående missförhållanden i djurhållningen till antingen länsstyrelse eller polis, däribland samtliga sju kliniker med handlingsplan. Utöver detta hade två kliniker en handlingsplan inför situationer där människor misstänks utsättas för våld och sex kliniker tillhandahöll information om sambandet mellan våld mot djur och våld i nära relationer till besökare. En klinik hade anmält oro för barns situation till Socialtjänsten. .The correlation between animal abuse and domestic violence is attested through numerous studies internationally but has rather recently gained greater attention in Sweden. The general opinion is that there are some difficulties with getting veterinary clinics to include the living circumstances of the owner into the anamnesis, since the clinics’ primary field of responsibility is animals’ health status, rather than that of the owners. However, this information would also contribute in giving a considerably more accurate picture of the animals’ living conditions. There also seems to be a slight resistance to report anything less than major animal neglect or abuse to the authorities. Veterinary clinics are advised to adopt the method applied in the human healthcare system, and develop a plan of action, wherein the interventions regarding suspected neglect and violence against animals would be resolved. It is also encouraged to educate the personnel in the proceedings of violence, as well as in strategies to take care of individuals in an exposed position, both humans and animals. The aim of this survey was to assess to which degree, if at all, Swedish small animal veterinary clinics make use of pre-written plans of action and what preventative measures they have applied in preparation to facing a situation where suspicions of violence arise. Furthermore, the survey was to answer whether the clinics would or would not act in these situations. In order to provide some insight in the subject of animal abuse and domestic violence a study of literature was conducted, with the main focus comprised to abused pet owners, abused animals and the animal health personnel. However, political, legal and societal factors are also discussed in relation to violence. Questions about the clinics tendency to report abuse and the structure of the decision-making process were asked in a web based poll (Attachment 1) to which 13 major clinics responded. The answers were compiled and evaluated against national and international research and Swedish legislation. The result shows that seven of the 13 clinics have a plan of action regarding animal abuse and neglect prepared. The result also states that every clinic which had a plan of action reported animal owners to the authorities due to neglect or abuse. However, of the six clinics lacking such a plan, only two made reports about inadequate animal care. Concerning the aspect of human victims of domestic abuse, fewer clinics had action plans. Six clinics provided information about the link between animal abuse and domestic violence, while only two clinics had action plans equivalent to those described above. One clinic had, on one occasion, reported concerns about the wellbeing of children to the authorities

Rekommendation om behandling av sekretessbelagda handlingar

Rekommendation om behandling av sekretessbelagda handlingarI lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) finns bestämmelser om ansvar i fråga om informationssäkerhetsåtgärder som gäller informationshanteringsenheter och myndigheter inom den offentliga förvaltningen samt privatpersoner, privaträttsliga sammanslutningar och sådana offentligrättsliga samfund som inte är myndigheter till den del dessa sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Denna rekommendation av informationshanteringsnämnden redogör för behandlingen av sekretessbelagda handlingar (uppgifter) och uppfyllandet av de krav som gäller behandlingen. Publikationen innehåller de krav som ställs i lagstiftningen, rekommendationer och praktiska exempel som gäller behandlingen av sekretessbelagda handlingar. Bilaga 1 är en sammanställning av rekommendationerna och den rättsliga grund som hänför sig till dem. Informationshanteringsnämndens tidigare rekommendationssamling om tillämpningen av vissa bestämmelser om informationssäkerhet (FM 2021:72) fastställer de minimikrav på informationssäkerhet som ska iakttas inom den offentliga förvaltningen. Det rekommenderas att dessa minimikrav också ska tillämpas på behandlingen av sekretessbelagda handlingar. Rekommendationen är i första hand avsedd för myndigheter, men utöver dem kan även aktörer inom näringslivet och andra som behandlar handlingar som myndigheterna klassat som sekretessbelagda ha nytta av rekommendationen. Informationshanteringsnämnden godkände rekommendationen den 15 december 2022

Handlingsoffentlighet och sekretess vid offentlig upphandling

The public sector is a major operator on numerous different markets. In Sweden public purchases are made for great amounts every year. The public procurement procedure is governing these purchases and is mainly regulated in LOU. A procurement procedure is based on the idea to let contractors compete for public contracts in an open, equal and competitively neutral way. The Swedish public procurement rules, and mainly the underlying principles of transparency and equal treatment, are based on rules of the European Union. Amongst other things, these principles implicate a responsibility for the contracting authorities to give insight into the public procurement procedure so that contractors can be given equal treatment. From this follows that procurement documents primarily should be made public. The transparency in Swedish authorities public services is also defined by the public access of documents. This fundamental principle of Swedish law is found in TF chapter 2 and regulates the right to access public documents from authorities. Tender documents in a public procurement are example of such public documents. Restrictions of the right to access these public documents can only be made given that certain interests of protection have been laid down. These certain interests of protection are regulated in TF and they are formed as confidentiality rules in OSL. This presentation is mainly focused on the confidentiality rules that derive from the public economical interests (OSL chapter 19 article 3) and individual economical interests (OSL chapter 31 article 16). A direct damage prerequisite is laid down as a provision for the confidentiality rules to be applicable. This means that the confidentiality is dependent on a damage assessment from the authorities and for confidentiality to be at hand there has to be certain damage when extradition of public documents have been made. The focus in these cases should be on whether data from a document could be of damage for the public or an individual to its nature. Although, when it comes to OSL chapter 31 article 16 a wider confidentiality assessment is required. Before these confidentiality rules could be applicable in a public procurement, in other words before a contract award decision has been made, tender documents are bound by strict confidentiality. This means that information about or from a tender cannot be handed out to anyone before a contract award decision, except to the person who submitted the tender. When a contract award decision has been made the strict confidentiality ceases to exist and after that point in the public procurement a contracting authority has to consider the confidentiality rules in OSL chapter 19 article 3 and chapter 31 article 16 in order to decide whether extradition of tender information is possible or not. Such confidentiality assessment always have to be made after a contract award decision, this includes such information that contracting authorities are obligated to publish to the tenderers according to LOU chapter 9 and article 9 and 10. This responsibility to inform appeared in order to make it possible for tenderers in a public procurement to review a contract award decision. This opportunity did not exist in previous Swedish law. Consequently the case-law concerning these confidentiality rules evaluates the possibility to access public documents in public procurements after a contract award decision and gives guidance in the assessment that has to be made whether a extradition of information can imply an damage assumption for the public or an individual.Den offentliga sektorn är en stor aktör på många olika marknader. Offentliga inköp görs varje år för betydande summor i Sverige. Det offentliga upphandlingsförfarandet styr dessa inköp och regleras framförallt i LOU. Ett upphandlingsförfarande bygger på tanken att låta leverantörer konkurrera om offentliga kontrakt på ett öppet, likvärdigt och konkurrensneutralt sätt. De svenska upphandlingsbestämmelserna, och framförallt de grundläggande principerna om öppenhet och likabehandling, baseras på bestämmelser från EU-rätten. Dessa principer innebär bland annat en skyldighet för upphandlande myndigheter att lämna insyn i upphandlingsförfarandet så att leverantörer kan behandlas lika. Av detta följer att upphandlingsdokument i huvudsak ska vara offentliga. Insynen i svenska myndigheters offentliga verksamhet präglas likaså av den så kallade handlingsoffentligheten. Denna grundläggande rättsprincip i den svenska rättsordningen, som finns att hitta i TF 2 kap., reglerar rätten att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter. Anbudshandlingar i en offentlig upphandling är exempel på sådana allmänna handlingar. Begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar får endast göras med hänsyn till vissa preciserade skyddsintressen. Dessa skyddsintressen finns reglerade i TF, och utformas vidare som sekretessbestämmelser i OSL. För denna framställning är framförallt de sekretesskyddsintressen som härrör sig till det allmännas ekonomiska intressen (OSL 19 kap. 3 §) och enskilds ekonomiska förhållanden (OSL 31 kap. 16 §) intressanta. För att dessa sekretessbestämmelser ska vara tillämpliga ställs det upp ett villkor om rakt skaderekvisit, vilket betyder att sekretessen är beroende av en skadebedömning från myndighetens sida och att viss skada måste föreligga vid ett utlämnande av allmän handling om sekretess ska föreligga. Fokus i dessa fall ska ligga på huruvida en uppgift till sin natur typiskt sett kan vara till skada för det allmänna eller enskild. När det kommer till OSL 31 kap. 16 § krävs det dock en vidare sekretessprövning. Innan dessa sekretessbestämmelser kan tillämpas i en upphandling, det vill säga innan ett beslut om tilldelning av kontrakt har tagits, gäller dock så kallad absolut sekretess för anbudshandlingar. Detta betyder att uppgifter som rör anbud inte får lämnas till annan än den som har lämnat anbudet förrän beslut tagits om tilldelning av kontrakt. När ett tilldelningsbeslut har fattats upphör alltså den absoluta anbudssekretessen och efter denna tidpunkt i upphandlingsförfarandet måste den upphandlande myndigheten beakta sekretessbestämmelserna i OSL 19 kap. 3 § och 31 kap. 16 § för att kunna avgöra om uppgifter som rör anbud kan lämnas ut eller inte. En sådan sekretessprövning måste alltid göras efter ett tilldelningsbeslut fattats, även för sådana upplysningar som upphandlande myndighet enligt LOU 9 kap. 9 och 10 §§ är skyldiga att lämna ut till anbudsgivarna. Denna informations- och upplysningsskyldighet har tillkommit för att göra det möjligt för leverantörer i en offentlig upphandling att överpröva ett tilldelningsbeslut. Tidigare fanns inte denna möjlighet i svensk rätt. Den rättspraxis som rör dessa sekretessbestämmelser bedömer alltså möjligheten att ta del av allmänna handlingar i offentliga upphandlingar efter att ett tilldelningsbeslut har fattats och ger vägledning i den bedömning som måste göras huruvida ett utlämnande av uppgift kan medföra ett antagande om skada för det allmänna eller enskild