Övervakning av värdefulla skogsbiotoper

Mellan åren 2009-2011 genomfördes de första återinventeringarna av de 19 nyckelbiotoper, 17 naturreservat och fyra äldre produktionsskogar i Dalarna och Gävleborgs län som inventerades tio år tidigare 1998-2002 inom övervakningsprogrammet " Resultaten visade att mängden substrat, antalet förekomster av indikatorarter och enskilda arter varierar mer än vad som kan förväntas av slumpen mellan olika grupper av inventeringsobjekt. Reservaten var generellt mer strukturellt mångfaldiga och artrika än produktionsbestånden, med mer lövträd, död ved av olika slag och fynd av indikatorarter per hektar. Nyckelbiotoper intog en mellanposition och hade lägre volym av död ved per hektar än naturreservaten. Medelfrekvensen indikatorarter och vanliga vedsvampar var i genomsnitt högre per hektar i naturreservat jämfört med nyckelbiotoper. Lägre medelfrekvenser av vanliga vedsvampar i nyckelbiotoperna kunde till stor del förklaras av en högre frekvens av fnöskticka Ingen förändring kunde statistiskt säkerställas för någon av de studerade skogliga variablerna, artgrupperna elExtensiv övervakning av biotopers innehåll med inriktning mot biologisk mångfald" (Extensivmetoden). De två länen beslöt då att utvärdera metodens effektivitet för att följa upp förändringar för skogliga variabler och indikatorarter efter tio år. I den här rapporten redovisas tillståndet vid återinventeringarna 2009- 2011 samt metodens effektivitet för övervakning och uppföljning av biologisk mångfald i dessa naturreservat, nyckelbiotoper och produktionsbestånd. Den ursprungliga tanken med Extensivmetoden är att inventeringarna ska upprepas vart tionde år för en viss grupp av objekt. Syftet här har varit att svara på (1) vilka förändringar som har skett för enskilda objekt samt en viss grupp av objekt för olika skogliga variabler, indikatorarter och vanliga vedsvampar, (2) hur små/stora genomsnittliga förändringar som kan avläsas med statistisk signifikans för enskilda objekt och en grupp av objekt och (3) vilka förändringar som har skett under 10-årsperioden i de skyddade områdena respektive nyckelbiotoperna jämfört med de äldre produktionsbestånden och "vanlig" skogsmark baserat på riksskogstaxeringens data? F. fomentarius i reservaten. Ingen förändring kunde statistiskt säkerställas för någon av de studerade skogliga variablerna, artgrupperna eller eller arterna i reservaten eller nyckelbiotoperna efter 10 år. Artrikedomen av indikatorarter förblev också opåverkad över tidsperioden. Detta betyder att både skyddade naturreservat och frivilligt avsatta nyckelbiotoper hade upprätthållit en mångfald av skogliga strukturer och arter under den angivna tidsperioden. Den här rapporten är därmed den första empiriska studien som visar att artrikedomen och frekvensen av skogliga indikatorarter och vanliga vedsvampar var oförändrad över tid inom både reservat och nyckelbiotoper. Det är dock viktigt att komma ihåg att styrkeanalyserna påvisade att storleken på förändringarna som kunde påvisas med en god statistisk styrka på ca 80 % varierade för den undersökta variabeln och objektkategorin. Ett urval av 17 naturreservat var tillräckligt för att upptäcka relevanta förändringar på 25-35 % (motsvarande rödlistkategorin sårbar) av den ursprungliga genomsnittliga frekvensen av indikatorarter och vanliga vedsvampar, samt individuellt vanliga svampar som fnöskticka och klibbticka, med 80 % statistisk styrka. Den statistiska styrkan för att upptäcka liknande förändringar från ett urval av 19 nyckelbiotoper var endast 20-40 %. Extensivmetoden hade en sämre precision och styrka för att följa upp förändringar för enskilda arter, speciellt för hänglavar i cirkelprovytor och mer ovanliga arter i bältessegment. Vår bedömning är att Extensivmetoden skulle kunna få en betydande roll för miljöövervakning av värdefulla skogsbiotoper i Sverige. Upprepbarhetenär god och det finns i dagsläget väldigt få etablerade miljöövervakningsprogram i skyddsvärda skogar där upprepbarheten har utvärderats på ett liknande långsiktigt sätt. Bristen på långsiktiga övervakningsdata gör det svårt att bedöma Extensivmetodens effektivitet och betydelse i förhållande till annan miljöövervakning. En samordnad och jämförbar nationell och regional långsiktig miljöövervakning av miljökänsliga och viktiga artgrupper som lövträdslevande epifyter och vedlevande svampar saknas för olika skogsbiotoper, men är av stor betydelse för förståelsen av dessa biotopers naturvårdsnytta under framtida skötsel, förvaltning och klimat

The development of conifer regenerations established using soil preparation with excavator versus disc trenching on boulder-rich sites

Markberedning utförs på ungefär 90 % av den föryngrade arealen i Sverige varje år och utförs vanligtvis maskinellt med avsikt att bearbeta marken för att skapa goda förutsättningar för plantetablering. En icke obetydlig del av Stora Ensos markinnehav är på blockrik mark som är tekniskt svår att markbereda. Tidigare studier kring markberedning i blockrik terräng har mestadels varit inriktade på antal planteringspunkter och dess kvalitet. Syftet med denna studie var att jämföra två markberedningsmetoder, harvning och grävmarkberedning, på blockrik mark ägd av Stora Enso med avseende på naturvärdespåverkan, trädtillväxt och ekonomi. Fyra trakter där respektive markberedningsmetod utförts och efterföljts av plantering för 8–10 år sedan inventerades. Mångfald av trädslag, brösthöjdsdiameter, höjd och toppskottslängd registrerades samt om trädet var en huvudstam eller bistam i en framtida röjning. Skador på lågor, markstörning och vegetationens återhämtning undersöktes också. Beståndens ekonomi simulerades över en hel omloppstid med Heureka Standwise. Fältstudien visade att harven störde en större andel av marken men grävmarkberedningen resulterade i större andel blottad mineraljord 8 – 10 år efter markberedning. Ingen skillnad i andelen skadade lågor kunde påvisas. Grävmarkberedning visade både en större ackumulerad och löpande tillväxt samt fler huvudstammar per hektar efter röjning. Nuvärdet över en omloppstid i bestånden skiljde sig relativt lite, dock vid normala kalkylräntor (3–5 %) till fördel för harvning. Studiens slutsatser är att markstörningen är den viktigaste skillnaden i naturvärdespåverkan mellan markberedningsmetoderna. Därtill ger grävmarkberedningen en högre trädtillväxt, dock troligen inte tillräckligt mycket större för att resultera i ett högre nuvärde jämfört med harvning.Site preparation (also termed soil preparation) is carried out on approximately 90 % of the reafforested area in Sweden every year. It is normally done mechanically with the intention to work the soil to create good conditions for seedling establishment. A significant part of Stora Enso´s land holdings is boulder-rich and is technically difficult to prepare. Previous studies regarding soil preparation in boulder-rich terrain have mostly been focused on the number of planting spots and its quality. The objective of this study was to compare two soil preparation methods, disc-trenching and soil preparation using excavators, regarding their impact on conservation values, tree growth and economics on boulder-rich forestland owned by Stora Enso. Four sites, where both soil preparation methods had been carried out and followed by planting 8-10 years ago, were inventoried. Tree species diversity, diameter at breast height, tree height and top shoot length were recorded as well as whether the tree was a crop tree or secondary tree in a future pre-commercial thinning. Damage to coarse woody debris, soil disturbance and vegetation recovery were also investigated. The net present value was simulated over a full rotation period using Heureka Standwise. The field study showed that disc-trenching disturbed a larger share of the soil surface, but soil preparation using excavators resulted in a greater proportion of exposed mineral soil after 8 – 10 years. No difference in the proportion of damaged coarse woody debris could be found. Soil preparation using excavator showed both greater cumulative and annual growth as well as more crop-trees per hectare after pre-commercial thinning. The net present value over a full rotation period differed relatively little, however at normal discount rates (3–5 %) the net present value was in favour of disc-trenching. Conclusions from the study are that soil disturbance is the most important difference between the soil preparation methods regarding the impact on conservation values. In addition, soil preparation using excavators results in higher tree growth, although probably not large enough to render higher net present values compared to disc-trenching

Naturvårdsbränning på Berga

Naturvårdsbränning utförs i syfte att öka och bevara ett områdes befintliga naturvärden. Kontinuerligt återkommande bränder är nödvändiga för att bevara vissa naturvärden, såsom flerskiktade brandpräglade skogsbestånd, i landskapet. Genom att utföra olika typer av huggningsingrepp före bränningen kan man lättare skapa en flerskiktad beståndsstruktur. Samtidigt påverkas förutsättningarna för att bränna genom att ljusinsläpp, avdunstning och därmed fukthalten i markskiktet ändras. Därmed påverkas några av de faktorer som, tillsammans med flera andra, styr brandförloppet. De befintliga substrat, i form av olika typer av död ved, som är intressanta ur naturvårdsperspektiv påverkas också rätt så påtagligt av en brand. En del brinner upp helt medan vissa knappt påverkas alls. I många fall åstadkommer man en förändring av materialets karaktär. Många av dessa, exempelvis gammal död tallved som innehåller brandljud och som dessutom är ytkolad, har upplevt ett flertal bränder förut och varje brandtillfälle kan ses som ett steg i en kontinuerlig process där en successiv förändring av det enskilda substratet hela tiden fortskrider. Vid brandtillfället skapas samtidigt nya substrat som så småningom ersätter de gamla. Brandpräglade områden med höga naturvärden i form av stora mängder död ved i olika stadier har ju skapats av branden och bör få brinna återigen för att dessa värden ska bevaras på lång sikt

Skogstillståndet och dess förändring i naturreservatet Lindbergska ytan i Mariestads kommun

The aim of the study is to describe the state of the forest and changes in the Lindberg nature reserve. The study area is a nature reserve with an old coniferous forest, which has not been touched since 1950. The pines in the area have a very big diameter and are 150 – 200 years old. The spruces are up to 150 years old. 1943 became "Lindbergska ytan" a reserve by the state forest owner and 1992 it became a nature reserve. All trees with a diameter at breast height of 6 cm and thicker were calipered. Smaller trees are only counted. On sample trees in all diameter classes (tree number 1, 5, 10, 20, 50 and 100), age, height and the height to the first living twig have been measured. The total volume 2004 is 2313 m3sk and there are 4616 trees in the reserve. The area is 4.27 ha, the average volume is 542 m3sk/ha, but in some small areas it is over 800 m3sk/ha.Arbetet syftar till att beskriva tillståndet och förändringen över tiden i naturreservatet ”Lindbergska ytan”. Området som undersöks är en delvis gammal sluten barrskog, som länge har fått stå orörd. Tallarna i området är grovstammiga med en ålder på ca 150 – 200 år. De äldsta granarna är ca 100 – 150 år. Området blev domänreservat och fick namnet Lindbergs Domänreservat 1943, och naturreservat 1992. Området har inventerats genom totalklavning. Alla träd med en brösthöjdsdiameter på minst 6 cm har diametermätts och registrerats i klasser om 2 cm. Provträd har valts ut bland levande träd i respektive diameterklass. Ålder, höjd och krongräns har mätts på träd nr 1, 5, 10, 20, 50 och 100 i klavordning. På alla lågor och torra träd har mätts höjd/längd och diameter. För volymberäkning av provträden användes volymfunktioner av Brandel (1990). Totalvolymen i varje diameterklass har beräknats som genomsnittsvolymen för provträden i en diameterklass multiplicerad med antalet träd. Tillståndet 2004 jämförs med resultaten vid mätningen 1997. Tyvärr kunde inte resultaten av inventeringen 1938 jämföras som planerat eftersom den yta som uppmättes då inte kunde lokaliseras. Totalvolymen 2004 är 2313 m3sk och 4616 träd finns i reservatet, vilket med arealen 4.27 ha blir 542 m3sk per hektar. Området består av 7 delområden. I vissa områden finns det över 800 m3sk/ha. Granarna kommer att ta över skogen på mycket lång sikt om ingen åtgärd görs. Det är främst gran men även den del lövträd som föryngras på ett naturligt sätt. Smågranarna (>0.5 m) kommer upp i stormluckor. Däremot finns inte en enda yngre tall i hela området. Medelvolymen per stam har minskat för granarna, men inte för tallarna. Även den döda vedens diameter har minskat eftersom många av de små träden i stormluckorna har dött genom självgallring eller av den tunga blötsnön som knäcker de höga och smala träden

Död ved i gallrad skog och nyckelbiotoper

A high amount of dead wood is one of the most important prerequisites for high biodiversity on forest land in Sweden. Dead wood is most abundant in young forests, thinned forests, woodland key habitats and protected forest land. In old-growth forests most of the dead wood consists of logs and snags, whilst in managed forests a huge proportion of dead wood is made up of logging residues like stumps and FWD, fine woody debris (1 cm diameter) were studied, on a total of 450 m2 in each stand. Fourteen epixylic bryophytes and lichens were studied to determine what factors influence their occurrence and abundance. The results showed that, while there were no differences in the volume and in the area of dead wood between thinned forests and woodland key habitats, there was considerable variation between individual stands. What distinguished the former from the latter was the composition of dead wood. Woodland key habitats had, to a greater extent, snags and substrates influenced by litter from deciduous trees. This contributes to a larger variation in wood qualities which in turn can lead to a higher biodiversity. Thinned forests, on the other hand, were characterized by logging residues, whose importance for bryophytes and lichens is still not completely known. As much as 50 % of the dead wood volume in thinned forests consisted of logging residues, while corresponding fractions make up 20 % of the dead wood volume in woodland key habitats. Few species observations were made, which can probably be explained by the fact that many of the studied species are rare, and the investigated area is quite small. Only two species could be analyzed further, Herzogiella seligeri and Xylographa parallella. For H. seligeri no pattern was found. The probability for occurrence of X. parallella on a dead wood substrate increases if the substrate is of CWD type and also with decreasing bark cover or with decreasing cover of pleurocarpous bryophytes

Uppfölining av naturvårdande skötselåtgärder(NS) i ekopark Storklinten

This study's primary purpose was monitoring of conservancy operation measures. The fixed sections within ekopark Storklinten owned by the forest company Sveaskog. These measures are performed with the purpose of creating and maintaining hardwood forest and mimic natural processes. The sections were divided into different categories depending on the type of measures they were exposed with. The monitoring showed that the purpose of these measures was fulfilled in general. In the future it should be taken in mind on how continued operation should be performed and what experience that can be taken from the already performed measures

Field- and Aerial image estimation of residual timber volumes in Medelpad after the storms of the 2010s

Att snabbt kunna skatta hur mycket virkesvolymer i form av lågor det finns i skogen efter en storm är viktigt för att få en bild av skadeläget. Dessutom är det av intresse gällande biologisk mångfald, förluster i virkesintäkter samt för bedömning av risk för framtida angrepp av skadeinsekter. Linjekorsningsinventering har tidigare använts för att skatta mängden död ved i ett område. Inventeringsmetoden som används i denna studie går ut på att följa en linje och mäta in antalet liggande trädstammar som korsar densamma för att sedan kunna skatta volymen död ved för ett större område. Inventeringen kan ske i fält, via fjärranalys eller genom en kombination av de förra. I denna studie kombineras fält och fjärranalys och tanken med detta är att utnyttja modern kamerateknik för snabbare, billigare och noggrannare skattningar. Denna studie testar en sådan inventeringsmetod på det SCA kallar Stöde distrikt i Medelpad. Hösten 2017 togs flygbilder kontinuerligt i 15 ”hakar” (L-formade linjer) spridda över distriktet. Dessa flygbildstolkades genom att räkna antalet vindfällen som korsade en linje som projicerades i mitten av dessa bildstråk. Därefter besöktes dessa hakar och inventerades i fält. Samtliga träd klavades (diametermättes) där den döda veden korsade linjen. Nedbrytningsgrad och trädslag noterades för varje träd. Resultatet av fältinventeringen för hela distriktet blev 11,22 kubikmeter stamved per hektar. Den kombinerade fältinventerings- och flygbildsmetoden testades genom att undersöka hur utfallet blivit givet ett antal olika inventeringsdesigner. En nackdel var att endast cirka en tredjedel av den döda veden identifierades i flygbilderna (där facit utgjordes av fältinventeringar på motsvarande sträcka) men metoden visade sig ändå vara möjlig att använda i praktisk tillämpning. Resultaten visar att det finns mer virke på den mark som ägs av SCA än övrig. Vad detta beror på diskuteras i slutet av denna rapport.It’s important to quickly evaluate the impact after a storm when it comes to timber volumes from downed trees. The residual volumes are of interests because of its importance to biological diversities, loss in timber revenues and risk assessment of insect pests. Line intersection inventory techniques have earlier been used to estimate volume of residual timber in an area. The inventory technique used in this study is performed by following a transect in the forest and to count each log that has fell across the line in order to estimate the total volume of residual timber in a large area. The inventory can be performed through fieldwork, aerial imagery or a combination of both. In this study a combination is used. The idea is that modern camera technology can be used for a quicker, cheaper and better estimations. This study is performed in order to evaluate such a method in what the forest company of SCA calls Stöde district in Medelpad, Sweden. In the fall of 2017, aerial photographs were continuously taken in 15 Lshaped lines within the district. These mosaics were then interpreted by counting each visible downed log that had fell over a projected line in the pictures. Shortly after the pictures were taken, the L-shaped lines were visited and an inventory was carried out on foot. Diameter, species, and degradation data were collected were the log crossed the transect. The inventory result for the whole district was 11.22 cubic meter per hectare. The combination of aerial image estimation and field inventory were evaluated by testing a few different inventory designs. There were some difficulties in performing such an estimation. Only one third of the downed logs were visible in the images. However the method was shown to have potential and possible to use in practice. When it comes to comparing forest areas owned by SCA with forest area owned by private landowners, the volumes were greater on SCAs forest area. Some possible explanations to why that is the case is discussed in the end of this report

Soil scarification in bouldery terrain : a comparison between excavator and disc trencher

Runt 70 % av skogsföryngringen i Sverige utförs genom plantering efter maskinell markberedning. På de flesta marker uppnås tillräckligt antal godkända planteringspunkter men vid riklig förekomst av block som hindrar eller stör markberedningsaggregatet blir det problem. En annan komplikation i samband med markberedning på blockrik mark är att där till följd av tidigare brukningshistorik och ålder ofta finns rikligt med död ved i form av lågor. Vid markberedning ska hänsyn tas till att dessa inte skadas, eftersom död ved är viktig för den biologiska mångfalden. Huvudsyftet med denna studie var att jämföra resultatet av markberedning med grävmaskin respektive harv på blockrik mark, vad gäller planteringspunkter och skador på lågor. Även användbara planteringspunkter innan utförd markberedning samt skador på lågor orsakade av maskiner i samband med avverkningen studerades. Studien utfördes med fältförsök på två blockrika trakter i Ljusdals kommun. Totalt ingick åtta upprepningar med försöksytor, som markbereddes med grävmaskin på ena halvan och med harv på den andra. Resultatet visade att grävmaskinen åstadkom signifikant fler godkända planteringspunkter och skadade en signifikant lägre andel lågor jämfört med harven. Grävmaskinen åstadkom i genomsnitt 2028 godkända planteringspunkter per ha och skadade 8,0 % av lågorna, att jämföra med harven som i genomsnitt åstadkom 1069 godkända planteringspunkter per ha och skadade 34,6 % av lågorna. Grävmaskinen åstadkom även en högre andel optimala planteringspunkter än harven. Resultatet visade också att antalet användbara planteringspunkter innan utförd markberedning var tillräckligt för att uppnå det antal planteringspunkter som önskades efter markberedning. Av de lågor som fanns på försökslokalerna var det fler som skadats i samband med avverkningen än på grund av markberedningen. Att avstå från markberedning skulle alltså bara delvis förhindra skador på död ved i samband med avverkning och föryngringsåtgärder. Resultatet talar för att på blockrik mark öka andelen markberedning med grävmaskin. Jag finner det därför motiverat att gå vidare och göra en fördjupad analys där de ökade kostnaderna för markberedning med grävmaskin ställs i relation till det förväntade nuvärdet av de volym- och kvalitetsförbättringar som en bättre markberedning kan förväntas ge. Den goda tillgången på användbara planteringspunkter innan utförd markberedning gör att plantering utan markberedning kan ses som ett möjligt föryngringsalternativ på blockrik mark, åtminstone om skogsägaren inte har tillgång till markberedningsteknik som ger planteringspunkter av hög kvalitet.Around 70 % of the forest regeneration in Sweden is carried out by planting after mechanical soil scarification. On most land a sufficient number of approved planting spots are achieved, but with high abundance of boulders that interfere the soil scarification device there will be a problem. Another complication associated with soil scarification on bouldery land is that coarse woody debris often is abundant as a result of past forest management history and age. Consideration must be given to the coarse woody debris so that it is not damaged during the soil scarification, because dead wood is important for the biodiversity. The main purpose of this study was to compare the result after soil scarification with excavator and disc trencher on bouldery land, in terms of planting spots and damages to coarse woody debris. Also usable planting spots before performed soil scarification and damages to coarse woody debris caused by forest machines in connection with the final felling were studied. The study was performed as a field experiment in two stands with high abundance of boulders in the municipality of Ljusdal. A total of eight replicas of experimental areas were included. Soil scarification was carried out using excavator on one half of each experimental area and disc trencher on the other. The result showed that the excavator produced significantly more approved planting spots and damaged a significantly lower proportion of coarse woody debris compared with the disc trencher. The excavator produced on average 2028 approved planting spots per ha and damaged 8.0 % of the coarse woody debris, in comparison with the disc trencher that produced on average 1069 planting spots per ha and damaged 34.6 % of the coarse woody debris. The excavator also produced a higher proportion of optimal planting spots than the disc trencher. The result also showed that the number of usable planting spots before performed soil scarification was sufficient to achieve the number of planting spots that was desired after soil scarification. The coarse woody debris that was on the experimental sites was more damaged in connection with the final felling than in connection with the soil scarification. To refrain from soil scarification would therefore only partly prevent damages to the dead wood in connection with final felling and regeneration activities. The result speaks for an increase in the proportion of soil scarification with excavator on bouldery land. I therefore find it motivated to go ahead and do a deeper analysis in which the increased costs of soil scarification with excavator is placed in relation to the expected present value of the volume and quality improvements as a better soil scarification can be expected to provide. Planting without soil scarification can be seen as a possible regeneration option on the bouldery land due to the good supply of usable planting spots before performed soil scarification, at least if the forest owner does not have access to soil scarification technology that provides planting spots of high quality

Orkidéer och förekomst av död ved i Jämtländska kalkbarrskogar

Nordiska kalkbarrskogar har en karaktär och biologisk mångfald som väsentligen skiljer sig från kalkbarrskogar i övriga Europa. De kan vara mycket artrika och hysa ovanliga och rödlistade arter såsom orkidéer. Ändrad markanvändning och det allt mer intensifierade skogsbruket har haft en stor påverkan på dessa artrika skogar och endast spillror återstår idag. Generella rekommendationer för naturvårdande skötsel i kalkbarrskogar grundar sig till stor del på erfarenheter och resultat från studier gjorda i södra Sverige, skogar som skiljer sig med avseende på skogstyp och artsam-mansättning från kalkbarrskogar i Jämtland. Det har föreslagits att ovanliga marks-vampar som är beroende av kalk kan missgynnas av död ved men jag har inte funnit någon vetenskap som styrker denna teori. Eftersom även orkidéer är beroende av speciella markförhållanden vill jag undersöka om de påverkas negativt av förekomst av död ved i kalkbarrskogar. Syftet med denna studie är att undersöka om orkidéer som artgrupp generellt påverkas negativt av förekomst av död ved i kalkbarrskogar, på beståndsnivå och mikrohabitatnivå. Jag inventerade åtta områden med kalkbarrskogskaraktär i Jämtland under juni och juli 2019. Områdena valdes från en lista med naturreservat samt från en databas med inventerade kalkbarrskogar, som tillhandahölls av Länsstyrelsen i Jämtlands län. I varje område lades en transekt ut för inventering av orkidéarter, kärlväxter som är signalarter för kalkbarrskogar och lokala miljövariabler. I tillägg slumpades åtta pro-vytor ut i varje område där beståndsvariabler och mängden död ved inventerades. På beståndsnivå visade resultaten att mängden död ved påverkade artrikedom av orkidéer negativt i Jämtländska kalkbarrskogar. På mikrohabitatnivå påverkades en-skilda orkidéarter olika av mängden död ved men de kalkgynnade orkidéerna visade mindre förekomst i områden med större mängd död ved. Det finns dock en viss osä-kerhet i sambandet mellan mängden död ved och hävdhistoriken samt tidsaspekten kopplat till när hävden avtog i respektive område. Mängden död ved var inte den enskilt förklarande variabeln för artrikedom av orkidéer, även markfukt hade en viss påverkan. Från resultaten i denna studie rekommenderar jag en skötselstrategi som syftar till att bevara både kalkgynnade orkidéer och vedlevande arter inom samma område men inte på exakt samma plats.Calcareous conifer forests in Scandinavia has a character and biodiversity that essen-tially differs from calcareous conifer forests in other areas of Europe. These forests can have a high biodiversity and communities of rare and red listed species such as orchids. Changes in land use and increasingly intensified silviculture has had a large impact on these forests. Today only small fragment of this unique forest type remains. General management recommendations for conservation of calcareous conifer forests are mainly based on experiences and results from studies made in the south of Swe-den, where forests differ in type and species composition compared to forests in Jä-mtland. It has been suggested that some rare soil fungus that are dependent on cal-careous soils may be disfavoured by dead wood, but I have not found any study that confirms this theory. Since orchids also is dependent of specific soil conditions I want to study if orchids are negatively affected by presence of dead wood in calcareous conifer forests. The purpose with this study is to examine if orchids as a species group generally are negatively affected by the presence of dead wood in calcareous conifer forests. I invented eight areas with calcareous characters in Jämtland during June and July in 2019. The areas were selected from a list of nature reserves and from a database with calcareous forests inventoried by the county board in Jämtland. In each of the eight selected areas a transect was laid out for sampling of orchids, vascular plants that are significant for calcareous forests and local environmental variables. In addi-tion, eight randomized sample plots were made in each area where stand variables and volume of dead wood was sampled. At stand level the results showed that the amount of dead wood affected the species richness of orchids negatively in calcareous conifer forests in Jämtland. At a micro-habitat level individual orchid species were affected differently, but orchids favoured by calcareous soils were less abundant in areas with larger amount of dead wood. However, there are some uncertainties in the connection between the amount of dead wood and the history of keeping livestock in woodlands in these areas. The amount of dead wood was not the only variable explaining species richness of orchids, soil moisture had an impact as well. From the results in this study I recommend a man-agement strategy aiming at conserving both calcareous orchids and wood living spe-cies within the same area, but not on the exact same spot

Död ved i Nordöstra Finlands tallskogar

Död ved är en stor bristvara i dagens industriellt skötta skogar. Detta ger stora konsekvenser på många vedlevande organismer som behöver död ved för att kunna leva och föröka sig, något som gör att många av dessa organismer idag är rödlistade. Skogsbränder är något som idag också är allt ovanligare och sker enbart i liten skala under kontrollerade förhållanden. Branden är ett viktigt och naturligt inslag i boreala skogar som gör att många brandgynnade organismer också är rödlistade. En finsk studie har gjort uppföljningar på en långtidsstudie där man har utfört fyra olika restaureringsmetoder i syfte att bland annat öka mängden död ved i Pahamaiilmas tallskog. Två av dessa restaureringsmetoder innefattade bränning i syfte att skapa högre diversitet hos den döda veden samt gynna brandgynnade organismer, ytterligare två restaureringsmetoder där stormfällning simulerades utfördes. Dessa fyra metoder jämfördes mot obehandlade kontrollytor. I den här studien undersökte vi vilken restaureringsmetod i den finska studien som gav högsta diversitet av död ved då vi tror att en hög diversitet gynnar fler organismer enligt bland annat öbiogeografisk teori. Resultaten visade på att de två metoder med bränning gav högst diversitet hos den döda veden men också mängd, både vad gäller antal klasser och antal död ved. Kontrollen hade lägst antal klasser men låg ändå högst vad gäller diversitetsindex. Resultatet i studien bekräftade slutligen vår hypotes om att bränning ger högre diversitet vid skoglig restaurering.There is a big deficiency of dead wood in today’s industrially managed forests. This has major consequences for many wood living organisms who depend on dead wood to live and multiply, something that results in a lot of these organisms being red listed today. Forest fires are today more uncommon and only appear in small scale under controlled circumstances. Fire is an important and natural element in a boreal forest and many organisms that are favoured by fire are also red listed. A Finnish study that followed up a long-term survey where four different restoration methods were executed with the purpose of increasing dead wood amounts in the pine forest of Pahamaiilma. Two of these restoration methods comprised forest burning with the purpose of both creating a higher diversity of dead wood and benefiting organisms that depend on it, two more restoration methods with storm simulation was created. These four methods were compared with untreated control areas. In our study we examined which method of restoration in the Finnish follow-up study that gives the highest diversity of dead wood. We believe that high diversity favours more organisms according to island biogeographic theory. The results showed that the two methods with burning gave highest diversity of dead wood but also the highest number of classes and count of dead wood. The control had the lowest number of classes of dead wood but had the highest diversity index. Finally, the results from the study confirmed our hypothesis that burning gives a higher diversity when restoring boreal forests