Vergleich des Sprachverstehens im Störgeräusch bei Cochlea Implantat Trägern mit unterschiedlichen Mikrophonen

Einleitung: Es wurden die Leistungen beim Verstehen im Störgeräusch von CI-Patienten mit unterschiedlichen Implantattypen verglichen. Der TEMPO+ Sprachprozessor (MED-EL, Implantat C40+) verwendet ein Mikrophon mit Kugelcharakteristik, während der ESPrit 3G Prozessor (COCHLEAR, Implantat CI24R(CA)) mit einem frontal ausgelegten Richtmikrophon ausgestattet ist. Methode: Von den zwei untersuchten Patientengruppen (n=20) war eine mit einem C40+ Implantat (MED-EL, Innsbruck), die andere mit dem CI24RCA Implantat (Cochlear, Melbourne) versorgt. Es wurde die S0N180 Lautsprecheranordnung im Freifeld für den HSM-Test (Hochmair, Schulz und Moser, 1997) und die S0N0 Anordnung für den Oldenburger Satztest (Wagener, Kühnel und Kollmeier, 1999) verwendet. Der OLSA wurde mit festem Sprachpegel (65 dB SPL) und adaptivem Störgeräusch durchgeführt. Der HSM-Satztest wurde bei Signal-/ Rauschverhältnissen von 15 dB, 10 dB, 5 dB, 0dB sowie ohne Störgeräusch durchgeführt. Ergebnisse: Im HSM-Satztest (S0N180) wurden signifikant bessere Leistungen beim Verstehen im Störgeräusch für die Gruppe mit dem Richtmikrophon nachgewiesen. Im Oldenburger Satztest zeigten sich keine signifikanten Unterschiede. Schlussfolgerungen: Im Vergleich zu einem Mikrophon mit Kugelcharakteristik verbessert ein Richtmikrophon das Sprachverstehen in Situationen, in denen die Sprache frontal und der Störschall von hinten dargeboten werden

Characterization of silicon-gate CMOS/SOS integrated circuits processed with ion implantation

Progress in developing the application of ion implantation techniques to silicon gate CMOS/SOS processing is described. All of the conventional doping techniques such as in situ doping of the epi-film and diffusion by means of doped oxides are replaced by ion implantation. Various devices and process parameters are characterized to generate an optimum process by the use of an existing SOS test array. As a result, excellent circuit performance is achieved. A general description of the all ion implantation process is presented

Characterization of Fe implanted yttria-stabilized zirconia by cyclic voltammetry

The technique of cyclic voltammetry has been applied to study reduction and oxidation phenomena which are observed at low oxygen partial pressures during steady state current-overpotential measurements of the Au, O2(g)/Fe implanted yttria-stabilized zirconia interface. The redox potential (EO) of the observed redox couple is in close agreement with the thermodynamic potential of coexistent Fe2O3 and Fe3O4 phases. Hence in the forward sweep of the cyclic voltammogram, defined for negatively swept potential, part of the Fe3+ is reduced to Fe2+. The peak currents in the voltammogram result from a redox reaction which is rate limited by the diffusion of electrons or electron holes in the Fe implanted YSZ surface to the implanted Fe ions rather than by the diffusion of the Fe ions themselves

The development of radiation resistant insulating layers for planar silicon technology, 29 May 1968 - 28 June 1969

Ion implantation method for improving radiation resistance of thermal oxides on silico

Large area space solar cell assemblies

Development of a large area space solar cell assembly is presented. The assembly consists of an ion implanted silicon cell and glass cover. The important attributes of fabrication are (1) use of a back surface field which is compatible with a back surface reflector, and (2) integration of coverglass application and call fabrication

Behandlingsutfall och patientupplevelse av datorplanerad implantat installation och direktbelastning med en prefabricerad brokonstruktion : efter 5 år

Aim: The aim of this study was to evaluate changes around immediately loaded implants inserted in edentate jaws with computer guided treatment planning and flapless surgery with conventional implant treatment, from 1 year to 5 years of function. The evaluation focused on marginal bone changes, soft tissue conditions and patients subjective experience of the implant treatment. Methods: Twelve edentulous patients (8 maxillae, 4 mandibles) were treated with 68 implants and were clinically examined. Patient subjective experience evaluation was performed with a questionnaire. Soft tissue conditions and radiographic marginal bone changes were analyzed after ≥1 year and ≥5 years of functional loading. Results: The mean probing depth was 3 mm. Bleeding on probing was recorded as a mean of 58%. Plaque Index showed a mean of 55%. The mean Implant Stability Quotient was 66 (SD = 7,11, range 63,1 - 71,8). The mean marginal bone level of measured implant sites evaluated on intraoral radiographs after five years was -0,67mm (SD: 0,55). Calculation of the mean marginal bone loss resulted in a mean of -0,055 mm/year. One patient was diagnosed with peri-implantitis. Conclusions: Immediately loaded implants inserted in edentate jaws with computer guided treatment planning and flapless surgery show equal results as implant placement with conventional smethods. Furthermore long-term follow up studies are needed of this surgical technique with immediate loaded constructions. All patients were very positive with the treatment results.Syfte:Målet med denna studie var att utvärdera förändringar från ett år till fem år runt direktbelastade implantat som installerats i tandlösa käkar med hjälp av datorassisterad planering och lambåfri kirurgi med implantat som installerats enligt konventionell metod. Undersökningen fokuserade på marginala benförändringar, mjukvävnadsförändringar och patientens subjektiva upplevelse av implantat behandlingen. Metod: Tolv tandlösa patienter (8 maxillor, 4 mandiblar) behandlade med totalt 68 implantat undersöktes. Patienternas subjektiva upplevelser utvärderades med hjälp av en enkät undersökning. Mjukvävnadsförhållanden och radiografiska marginala benförändringar analyserades och jämfördes efter både ≥1 års och ≥5 års belastning. Resultat: Medelvärdet av fickdjupsmätningen var 3 mm. BoP hade ett medelvärde på 58 %. PI visade ett medelvärde på 55 %. ISQ medelvärdet var 66 (SD = 7,11, range 63-72). Den marginala bennivån som uppmättes radiografiskt kring implantaten efter 5 år visade en sänkt bennivå med -0,67mm (SD = 0,55). Den marginala benresorptionen beräknades till ett medelvärde på 0,055mm/år. Endast en patient utvecklade peri-implantit. Konklusion: Direktbelastade implantat som installerats i tandlösa käkar med hjälp av datorassisterad planering och lambåfri kirurgi uppvisade liknande resultat som implantat inopererade med den konventionella metoden. Det behövs ytterligare forskning i form av långtids uppföljningar av denna kirurgiska teknik med direkt belastade konstruktioner. Alla patienter var nöjda med implantat behandlingen

Designing a Compensated–Kidney Donation System

Osteochondral lesions of the talus (OLTs) are the third most common type of osteochondral lesion and can cause pain and instability of the ankle joint. Episurf Medical AB is a medical technology company that develops individualized implants for patients who are suffering from focal cartilage lesions. Episurf have recently started a project that aims to implement their implantation technique in the treatment of OLTs. This master thesis was a part of Episurf’s talus project and the main goal of the thesis was to find the optimal implantation angle of the Episurf implant when treating OLTs. The optimal implantation angle was defined as the angle that minimized the maximum equivalent (von Mises) strain acting on the implant shaft during the stance phase of a normal gait cycle. It is desirable to minimize the strain acting on the implant shaft, since a reduction of the strain can improve the longevity of the implant. To find the optimal implantation angle a finite element model of an ankle joint treated with the Episurf implant was developed. In the model an implant with a diameter of 12 millimeters was placed in the middle part of the medial side of the talar dome. An optimization algorithm was designed to find the implantation angle, which minimized the maximum equivalent strain acting on the implant shaft. The optimal implantation angle was found to be a sagittal angle of 12.5 degrees and a coronal angle of 0 degrees. Both the magnitude and the direction of the force applied to the ankle joint in the simulated stance phase seemed to influence the maximum equivalent strain acting on the implant shaft. A number of simplifications have been done in the simulation of this project, which might affect the accuracy of the results. Therefore it is recommended that further, more detailed, simulations based on this project are performed in order to improve the result accuracy.Fokala broskskador på talusbenet är den tredje vanligaste typen av fokala broskskador och kan ge upphov till smärta och instabilitet av fotleden. Episurf Medical AB är ett medicintekniskt företag som utvecklar individanpassade implantat för patienter med fokala broskskador. Episurf har nyligen påbörjat ett projekt där deras teknik ska användas i behandlingen av fokala broskskador på talusbenet. Den här masteruppsatsen var en del i Episurfs talusprojekt och dess huvudmål var att finna den optimala implantationsvinkeln av Episurfs implantat i behandlingen av fokala broskskador på talusbenet. Den optimala implanteringsvinkeln definierades som den vinkel som minimerade den effektiva von Mises-töjningen som verkade på implantatskaftet under stance-fasen i en normal gångcykel. Det är eftersträvansvärt att minimera belastningen på implantatskaftet eftersom en reducering av belastningen kan förbättra implantatets livslängd. En finita element-modell av en fotled behandlad med Episurfs implantat utvecklades för att för att finna den optimala implantationsvinkeln. I modellen placerades ett implantat med en diameter på 12 millimeter på mittendelen av talus mediala sida. En optimeringsalgoritm utformades för att finna implantationsvinkeln som minimerade den effektiva von Mises-töjningen på implantatskaftet. Den funna optimala implantationsvinkeln bestod av en vinkel på 12.5 grader i sagittalplan och en vinkel på 0 grader i koronalplan. Både storleken och riktningen på kraften som applicerats på fotleden under den simulerade stance-fasen av gångcykeln verkade påverka belastningen på implantatskaftet. Ett antal förenklingar har gjorts i projektets simuleringar, vilket kan påverka noggrannheten i resultatet. Därför rekommenderas att ytterligare, mer detaljerade simuleringar baserade på det här projektet görs för att förbättra resultatets noggrannhet