Forseeability in compensation for business damage in mixed contracts wheresecurity of tenure has been acquired

De hyresrättsliga reglerna innehåller stränga skyddsregler för lokalhyresgäster. Genom det indirekta besittningsskyddet ges en lokalhyresgäst rätt till ersättning motsvarande skadan av att verksamheten inte kan fortgå när uppsägningen anses obefogad. Hyresgästen skall alltså ekonomiskt sättas i en position som om uppsägningen inte ägt rum. Beräkning av ersättning för hinder eller intrång i näringsverksamhet, så kallad rörelseskada, vid obefogad uppsägning görs enligt 12 kap. 57 § och 58 b § 2 st. JB. Den mest förekommande metoden för att beräkna rörelseskada är avkastningsvärdeberäkning. Denna metod ger ett nuvärde som i princip skall motsvara rörelsens förväntade framtida vinster. I normala fall kan detta ge en rimlig värdering men det kan också bli orättvist när det kommer till blandavtal med hyresmoment. Blandavtalen innehåller delar som inte kan sägas vara direkt hänförliga till hyreslagstiftningen. De vanligaste blandavtalen vari hyresmoment kan ingå torde vara franchiseavtal och centrumavtal. Blandavtalen, särskilt franchiseavtal, skiljer sig från rena hyresavtal på sådant sätt att det mer liknar ett samarbete med ett ömsesidigt beroende. Ett avtalsförhållande som blandavtalen innebär, kräver därmed mer komplicerade avtal. Flexibiliteten som kan behövas för att få dessa avtal att få den verkan som parterna har tänkt är dock svår att uppnå om hyreslagstiftningen skall tillämpas på avtalsförhållandet. Högsta domstolen har utarbetat en praxis som ser blandavtalen som ett enda avtal vilket skall hänföras till hyreslagstiftningen, den så kallade enhetslinjen. I Solvallamålet, NJA 1971 s. 129, gavs en möjlighet att ett blandavtal skulle hänföras till annat än hyra om hyresmomentet var av klart underordnad betydelse. Detta har tolkats strikt. I ett franchiseförhållande kan enhetslinjen medföra att hela samarbetsförhållandets värde räknas in i en beräkning av rörelseskada. Detta kan i många fall bli orimligt. I två senare rättsfall[1] har dock, när det gäller beräkningen av ersättning för rörelseskada i franchiseförhållande, domstolarna valt att inte tillämpa enhetslinjen fullt ut. Observeras bör dock att de två senare rättsfallen rörde ett mycket speciellt franchiseförhållande med bensinstationer. Vi anser därför att förutsebarheten fortfarande inte är helt tillfredsställande på området. Därav har vi utarbetat alternativa tillvägagångssätt som kan ge vägledning i hur man bör tänka vid utformande av ett blandavtal med hyresmoment, för att ersättning vid obefogad uppsägning inte skall utgå med hela blandavtalets värde. Vi har beskrivit tillvägagångssätt för att separera avtalen genom olika bolagskonstruktioner samt ett sätt att göra blandavtalet till ett bolagsavtal. Syftet med att separera avtal är att på så sätt skilja de delar som inte är direkt hänförliga till hyreslagstiftningen från själva hyresmoment. Därigenom kan man undkomma att rörelseskadan beräknas på delar som hänförs till annat än hyresmomentet. I förhållanden där samarbetet är av större värde än själva hyresmomentet kan det vara bättre att utforma blandavtalet som ett bolagsförhållande. Räknas hyresmomentet som ett underordnat moment i bolagsförhållandet eller kan omständigheterna i övrigt anses avvika från vad som är normalt vid hyra - skall inte hyreslagstiftningen tillämpas. [1] NJA 2007 s. 1080 samt Göta hovrätts dom 2001-10-04, T 79-01

A cross-sectional study of psychological morbidity in patients with acne, psoriasis and atopic dermatitis in specialist dermatology and general practices

Background: There is considerable evidence for an association of skin diseases with psychological morbidity. This relationship is best established for acne, psoriasis and atopic eczema. Previous studies have mostly been performed in specialist dermatological practice, and there is a lack of studies that include patients from general practice and a lack of controlled studies employing multivariate analysis. Aims/objectives: This study aims to examine the relationship of acne, psoriasis and atopic eczema with psychological morbidities in patients recruited from general practice as well as specialist dermatology practice. Methods and subjects: In this cross-sectional study, 108 patients from general and specialist dermatology practices with the three diseases had disease severity assessed and completed measures of minor psychological disturbance (General Health Questionnaire-12), anxiety and depression (Hospital Anxiety and Depression Scale), public self-consciousness and social anxiety (Fenigstein Self-Consciousness Scale), and neuroticism and extraversion/introversion (Eysenck Personality Inventory). Demographic data were also collected, along with self-ratings of disease severity. Control subjects were 96 patients without skin disease recruited from the same general practices as the subjects. Results: On univariate analyses, patients with skin disease had higher levels of minor psychological disturbance, public self-consciousness and neuroticism than did controls. There were no differences in psychological measures between specialist and general practice patients or between patients with different skin diseases. On multivariate analyses, the significant differences did not persist. Conclusions: This study demonstrates confounding in the relationship of skin diseases with psychological morbidity. The complex relationship of skin disease and psychological morbidity should be re-examined

Coherent somatic mutation in autoimmune disease.

Many aspects of autoimmune disease are not well understood, including the specificities of autoimmune targets, and patterns of co-morbidity and cross-heritability across diseases. Prior work has provided evidence that somatic mutation caused by gene conversion and deletion at segmentally duplicated loci is relevant to several diseases. Simple tandem repeat (STR) sequence is highly mutable, both somatically and in the germ-line, and somatic STR mutations are observed under inflammation.Protein-coding genes spanning STRs having markers of mutability, including germ-line variability, high total length, repeat count and/or repeat similarity, are evaluated in the context of autoimmunity. For the initiation of autoimmune disease, antigens whose autoantibodies are the first observed in a disease, termed primary autoantigens, are informative. Three primary autoantigens, thyroid peroxidase (TPO), phogrin (PTPRN2) and filaggrin (FLG), include STRs that are among the eleven longest STRs spanned by protein-coding genes. This association of primary autoantigens with long STR sequence is highly significant (p<3.0x10(-7)). Long STRs occur within twenty genes that are associated with sixteen common autoimmune diseases and atherosclerosis. The repeat within the TTC34 gene is an outlier in terms of length and a link with systemic lupus erythematosus is proposed.The results support the hypothesis that many autoimmune diseases are triggered by immune responses to proteins whose DNA sequence mutates somatically in a coherent, consistent fashion. Other autoimmune diseases may be caused by coherent somatic mutations in immune cells. The coherent somatic mutation hypothesis has the potential to be a comprehensive explanation for the initiation of many autoimmune diseases