Potensialer og begrensninger i digital formidling av kunst - Belyst gjennom prosjektet ”Ukens kunstverk"

I denne masteroppgaven belyser jeg hvordan samfunnets teknologiske utvikling utvider og begrenser mulighetene i formidling av digitaliserte kunstverk. For dette formålet intervjuer jeg representanter fra kunstverden og skoleverden. Ulike perspektiver fra intervjuene, samt et case som eksempel, er utgangspunkt for å drøfte hvordan digitale reproduksjoner av originale verk kan skape ulike formidlingssituasjoner. Ved å benytte prosjektet ”Ukens kunstverk” som case har jeg mulighet til å drøfte originalverket i museumskonteksten opp mot det digitaliserte verket i skolekonteksten. Både det originale og digitaliserte verket er av interesse her, da sammenligningen legger grunnlaget for en dypere drøfting av hva som skjer med verket i en digitaliseringsprosess. Undersøkelsens resultat belyser viktigheten med å opparbeide seg en forståelse for, og kunnskap om, digitale muligheter og begrensninger i ulike formidlingssituasjoner, skapt av ulike digitale arenaer. Den praktisk-­‐estetiske delen av oppgaven belyser de aspektene jeg anser som mest interessante i undersøkelsen. Her problematiseres noen av de ulike og særegne forståelseshorisontene ved formidling av digitaliserte kunstverk.This thesis examines how our society´s technological developments expand and limit the possibilities to disseminating digitized artwork. For this purpose I interviewed representatives from the art world and the school world. Different perspectives from my interviews, as well as a case example, are my foundation to discuss how digital reproductions of original works can create various communication situations. By using the project "Ukens kunstverk” (“Weekly artwork"), I have an opportunity to discuss original artwork in the museum context versus the digitized artwork in the school context. Since the comparison lays the foundation for a deeper discussion of what happens to artworks in a digitization process, I assess both versions to be interesting. My results underlines the importance of obtaining an understanding and knowledge of digital possibilities and limitations to various communication situations, created by various digital arenas. The artistic and practical part of the thesis views some of the different and distinctive aspects I consider to be most interesting in the survey, considering the dissemination of digitized artwork.Master i estetiske fa

Vilken metod är effektivast för fångster av fyrtandad rapsvivel i kål och raps?

Odling av frilandsgrönsaker står inför många utmaningar. För svenska kålodlare har det på senare år uppkommit problem med skadegöraren fyrtandad rapsvivel, Ceutorhynchus pallidactylus (Marsh.) (Coleoptera: Curculionidae). Larverna av C. pallidactylus gnager gångar i huvudet och gör de otjänliga för konsumtion. Jordbruksverket övervakar skadegöraren i kål- och rapsodling och är del i arbetet inom integrerat växtskydd. Bevakningen skiljer sig åt, där gulskålar som fångstmetod används i raps och gula klisterfällor i kål. Syftet med detta arbete är att jämföra dessa olika fångstmetoder och fastställa vilken som är lämpligast som indikator på inflygning av C. pallidactylus i kålodling samt att kartlägga aktiviteten av C. pallidactylus och förknippa den till de nya skadorna som har observerats i kål. Försöket genomfördes i västra Skåne i fem raps- respektive fem kålfält med båda fälltyperna. Fångsterna avlästes en gång i veckan och avläsningen pågick mellan veckorna 14–30 i kål och mellan 15–23 i raps. De nya skadorna kunde bekräftas vara orsakade av C. pallidactylus genom insamling av larver som DNA-sekvenserades. Veckosammanställningen av fångsterna visar på att inflygningen börjar när maxtemperaturen överstiger 12 °C. Höga fångster observerades vid två olika tillfällen, en tidigare under säsongen och en något senare vilket tyder på hög aktivitet vid äggläggning samt när den nya generationens vivlar kläcks. Gällande val av fälltyp vid bevakning visar resultaten en signifikant högre fångst med gulskål än med gul klisterfälla, där gulskålen fångar två och en halv gång fler C. pallidactylus.The cultivation of outdoor vegetables faces many challenges. For Swedish cabbage growers, problems have arisen recently with the pest, cabbage stem weevil, Ceutorhynchus pallidactylus (Marsh.) (Coleoptera: Curculionidae). The larvae of C. pallidactylus gnaw passages in the head, rendering them unfit for consumption. The Swedish Board of Agriculture monitors the pest in cabbage and rapeseed cultivation, which is part of the work within integrated pest management. The monitoring differs, with yellow water traps as a catching method used in rapeseed and yellow sticky traps in cabbage cultivation. The purpose of this work is to compare these different trapping methods and determine the most suitable method as an indicator of the arrival of C. pallidactylus in cabbage cultivation, as well as to map the activity of C. pallidactylus and relate it to the new crop injuries seen in cabbage. The experiment was carried out in western Scania in five rapeseed and five cabbage fields with both trap types. Trap catches were collected once a week and the reading took place between week numbers 14–30 in cabbage and 15–23 in rapeseed to map the weekly activity. The new crop injuries could be confirmed to be caused by C. pallidactylus by collecting larvae whose DNA was sequenced. The weekly compilation of the catches shows that the colonization starts when the maximum temperature exceeds 12 °C. High catches were observed on two occasions, one earlier in the season and one slightly later, indicating high activity during egg-laying and emergence of the new generation of weevils. Regarding the choice of trap type when monitoring, the results show a significantly higher catch with the yellow bowl than with the yellow sticky trap, where the yellow bowl catches two and a half times more C. pallidactylus

Obligatoriska krav vid offentlig upphandling - upphandlande myndigheters kontrollskyldighet

Vid en offentlig upphandling utformar den upphandlande myndigheten förfrågningsunderlaget utifrån vad som ska upphandlas. För att specificera upphandlingsföremålet ställer den upphandlande myndigheten obligatoriska krav på anbudsgivarna som ska delta i upphandlingen. Kraven måste vara uppfyllda för att anbudsgivaren ska gå vidare till utvärderingen och för att den upphandlande myndigheten ska kunna anta anbudsgivarens anbud. Uppsatsen handlar om dessa obligatoriska krav och om den upphandlande myndighetens skyldighet att kontrollera att anbudsgivaren uppfyller kraven. Uppsatsen utreder vilka krav som kan ställas i ett förfrågningsunderlag, vid vilken tidpunkt kraven ska vara uppfyllda och huruvida den upphandlande myndigheten har en skyldighet att kontrollera om de obligatoriska kraven är uppfyllda av anbudsgivaren i upphandlingen. Slutsatsen är att det inte exakt går att fastställa vilka obligatoriska krav en upphandlande myndighet kan ställa, men några av de obligatoriska kraven i ett förfrågningsunderlag kan vara kvalificeringskrav (dvs. krav på leverantören), krav på varan eller tjänsten som upphandlas, formkrav och obligatoriska krav med senare verifieringstidpunkt. Som huvudregel gäller enligt rättspraxis att de obligatoriska kraven ska vara uppfyllda vid tidpunkten för när anbudet lämnas in, om ingen annan tidpunkt har angetts i förfrågningsunderlaget. Vad gäller den upphandlande myndighetens kontrollskyldighet framgår det av rättspraxis att den upphandlande myndigheten ska ha en möjlighet att kontrollera de obligatoriska kraven som ställs i förfrågningsunderlaget. Det finns emellertid inte någon generell skyldighet för den upphandlande myndigheten att kontrollera ifall anbudsgivaren uppfyller de obligatoriska kraven i upphandlingen. Skulle den upphandlande myndigheten däremot misstänka att anbudsgivaren inte uppfyller kraven, måste den upphandlande myndigheten undersöka om så är fallet. Utredningen i uppsatsen visar sammanfattningsvis att den upphandlande myndighetens kontrollskyldighet är lägre om ett obligatoriskt krav inte ska verifieras. Den upphandlande myndigheten måste under sådana omständigheter lita på att anbudsgivaren uppfyller kravet i upphandlingen när denne lämnar in en sanningsförsäkran eller självdeklaration om det. Skulle den upphandlande myndigheten ha begärt verifiering av ett krav, har den upphandlande myndigheten en större skyldighet att kontrollera om kravet är uppfyllt.In Swedish public procurement, the contracting authority is responsible for providing a specification of the procurement, containing inter alia ”the mandatory requirements”. The suitability of a tender is examined on the basis of the contract documents and the tenderer needs to meet all the mandatory requirements. Suitable tenders are evaluated in the evaluation process. This essay examines the mandatory requirements and the contracting authority’s obligation to verify that the tender meets the requirements. The essay analyses which mandatory requirements can be included in the specification and at what time the tender needs to meet the mandatory requirements. The essay also examines whether the contracting authority has an obligation to verify if the mandatory requirements are fulfilled by the tenderer. The essay concludes that it is difficult to determine which mandatory requirements can be included in a specification. Nevertheless, some mandatory requirements that qualifies the tenderer, called qualification requirements (requirements on the tenderers economic, technical and professional ability), requirements on the object of the procurement, formal requirements and mandatory requirements with subsequent time of verification, may be included in the specification. Concerning the question of when the mandatory requirements must be met by a tenderer, it is concluded that they must be fulfilled at the time when the tenderer submits it’s tender, unless another such time is decided on, in the specification. There is no general obligation for the contracting authority to verify whether the tenderer meets the mandatory requirements in the procurement or not. Should the contracting authority suspect that the tenderer does not meet the requirements, the contracting authority must ascertain if this is the case. It is concluded from case law that the contracting authority must be able to verify the mandatory requirements stipulated in the specification. The essay demonstrates that the contracting authority’s obligation to verify is lower if a mandatory requirement does not need to be verified. Under such circumstances the contracting authority must secure requirement fulfillment when the tenderer submits self declaration there of. If the contracting authority requests a verification of a requirement, the contracting authority has a greater obligation to verify whether the requirements has been fulfilled

Direktiiviehdotus globaalista minimiverosta – Euroopan komission ratkaisu kansainvälisen verotuksen haasteisiin

Tämä tutkimus keskittyy Euroopan komission julkaisemaan direktiiviehdotukseen (EU) 2021/0433, joka on annettu 22. päivänä joulukuuta 2021 monikansallisten konsernien maailmanlaajuisen vähimmäisverotason varmistamisesta unionissa. Jatkossa siitä käytetään lyhyempää nimitystä direktiiviehdotus. Tutkimuksessa pyritään selvittämään oikeusdogmaattisia tapoja hyödyntämällä, miten direktiiviehdotusta sovelletaan erityisesti eurooppalaisen monikansallisen yrityksen näkökulmasta. Direktiiviehdotus perustuu Taloudellisen yhteistyön ja kehityksen järjestön (The Organisation for Economic Co-operation and Development, jatkossa OECD) julkaisemaan kahden pilarin malliin, jossa pilari 2 koskee globaalia minimiveroa. Direktiiviehdotus sisältää OECD:n mallisääntöjen tapaan pääsäännöksi luonnehditun tuloksilukemissäännön sekä sen taustasäännön, eli aliverotettujen suoritusten säännön. Pääasialliseksi tutkimuskysymykseksi muodostui: ”Miten Euroopan komission direktiiviehdotus konsernien minimiverosta implementoidaan Eurooppaan?” Tutkimuksessa pyritään vastaamaan kysymykseen käyttämällä lähteinä kattavasti OECD:n ja Euroopan komission julkaisemia raportteja, tiedotteita ja ohjeita. Lähdeaineiston pohjana toimii Euroopan komission direktiiviehdotus ja OECD:n mallisäännöt, mallisääntöjen kommentaari sekä esimerkkitapauksista koostettu raportti. Tutkimuksen toisessa luvussa perehdytään syvällisemmin OECD:n julkaisemiin mallisääntöihin, joiden tavoitteena on estää haitallista verokilpailua valtioiden välillä luomalla kansainvälisesti hyväksytty yrityksiin kohdistuva minimiverotaso. OECD:n mallisääntöjen mukainen minimiverotaso on 15 prosenttia. Mallisääntöjen soveltamisalaan kuuluvalla konsernilla tulee olla yli 750 miljoonaa euroa liikevaihtoa konsolidoidun tilinpäätöksen mukaan vähintään kahtena viimeisestä neljästä vuodesta. Mikäli konsernin jokin yksiköistä jää alle minimiverotason, tulee siihen sovellettavaksi täydennysvero, josta on vastuussa tilanteesta riippuen yleensä konsernin ylimmän emoyksikön sijaintivaltio. Näitä eri tilanteita pyritään tutkimuksessa havainnollistamaan konkreettisin esimerkein, jotka auttavat hahmottamaan monimutkaista sääntelyä, kun pyritään selvittämään täydennysverovastuussa olevaa lainkäyttöaluetta. Kolmannessa luvussa syvennytään Euroopan komission julkaisemaan direktiiviehdotukseen, joka on luotu OECD:n mallisääntöjen pohjalta. Verotuksen neutraliteettiperiaatteen mukaisesti mitä identtisemmät direktiiviehdotus ja mallisäännöt ovat, sitä vähemmän on odotettavissa tulkintaongelmia niitä sovellettaessa rinnakkain. Tutkimuksen perusteella voidaan kuitenkin perustellusti argumentoida kotimaisen täydennysveron tuovan mukanaan myös tulkintaongelmia, sillä se mahdollistaa, että alhaisen verotuksen lainkäyttöalue pitää täydennysverovastuun itsellään

Implementing Health-Promoting Leadership in Municipal Organizations: Managers’ Experiences with a Leadership Program

The aim of this study was to analyze how line and middle managers experience and describe barriers and enablers in the implementation of a health-promoting leadership program in municipal organizations. A qualitative case study design was applied to examine the leadership program in a case involving implementation of an organizational health intervention. Data were mainly collected using semi-structured interviews with line and middle managers participating in the leadership program. Interviews with senior managers, notes from meetings/workshops, and written action plans were used as complementary data. The interview data were analyzed using a thematic analysis, and the complementary data using a summative content analysis. The findings show that the interviewed line and middle managers experienced this leadership program as a new approach in leadership training because it is based primarily on employee participation. Involvement and commitment of the employees was considered a crucial enabler in the implementation of the leadership program. Other enablers identified include action plans with specific goals, earlier experiences of organizational change, and integration of the program content into regular routines and structures. The line and middle managers described several barriers in the implementation process, and they described various organizational conditions, such as high workload, lack of senior management support, politically initiated projects, and organizational change, as challenges that limited the opportunities to be drivers of change. Taken together, these barriers interfered with the leadership program and its implementation. The study contributes to the understanding of how organizational-level health interventions are implemented in public sector workplaces

Små barns kroppslighet

Problemstilling: Hvordan kan små barns kroppslighet bli ivaretatt og utfordret på en småbarnsbase?bachelor-v201

Det Unheimliche och hemmet

Under mina sista år som student på arkitektskolan i Lund har jag flera gånger stött på något som jag uppfattar som en diskrepans mellan människors upplevda trygghet av och den statistiskt kartlagda säkerheten för ett givet rum eller plats. Det är för mig intressant hur ett ställe som Stureplan i Stockholm, berömt för dess nattliv men också ökänt för dess höga nivåer av kriminalitet, kan uppfattas som betydligt mer behagligt att vistas i än den ”harmlösa” närliggande kyrkogården. Faktumet att emotioner är såväl subjektiva som beroende av tid, plats och kultur, gör relationen mellan arkitektur och negativa känslomässiga upplevelser än mer komplex. Det mänskliga känslolivets irrationalitet är något som återspeglas i de miljöer som ständigt återkommer inom skräckkulturens yttringar. Om du som kulturskapare vill locka fram rädsla hos den som upplever ditt verk, är det sannolikt inte det myllrande torget fyllt av berusade människor du väljer att placera verkets narrativ i. Nej, konstnärer, författare och regissörer inom denna genre vänder sig snarare till någon eller några av skräckkulturens igenkännbara miljöer, exempelvis: den mörka skogen, det ödsliga hotellet och, inte minst, det hemsökta huset. Vidare så är skräckfilmen, mig veterligen, den enda filmgenre där en plats eller byggnad ideligen upphöjs till att verka som intrigens egentliga antagonist. Som en numera hängiven konsument av skräckfilm så är det inte konstigt att det var dessa, och de miljöer de utspelar sig i, som blev min första ingång till mitt examensarbete. Vad är det egentligen med dess arkitektur som gör oss så illa till mods? Vilka knappar är det den trycker på och vad består dessa knappar av? Hur kan man förklara att vissa typer av rum och platser används mer frekvent än andra? Att uttforska något så subjektivt som rädsla skulle lätt kunna ses som ett hopplöst projekt. Likväl är detta något som flera framstående filosofer och psykologer genom historien har varit benägna att göra. Jag har i detta arbete valt att fokusera på hur Sigmund Freuds teoretisering av det Unheimliche – det kusliga eller mer direkt det ”ohemlika” – såsom han definierade det i essän Das Unheimliche från 1919, förhåller sig till och rentav kan frammanas av upplevelser av arkitektur i allmänhet och bostaden – hemmet – i synnerhet. Förutom skräckfilmer och smarta människors tankar så har jag lutat mig mot mina egna, subjektiva, erfarenheter och minnen av arkitektur . Min relativt personliga kartläggning har resulterat i ett tudelat examensarbete: en teoretisk del, bestående av en kort begreppshistorik samt en längre essä och en praktisk del, innehållande tre mindre experiment. Tillsammans syftar de till att ge en bild av vilka samtida arkitektoniska former det Unheimliche kan tänkas ta, samt hur begreppet kan användas för att analysera och diskutera vår upplevelse av dessa.Several times over the last few years, I have come across what I identify as a considerable discrepancy between a person’s perceived sense of security and the statistically based safety of a given space or place. It is interesting that a place, like Stureplan in Stockholm, famous for its nightlife yet statistically proven to be “dangerous”, could be perceived as far more pleasant than the dark, but otherwise “harmless”, cemetery nearby. The fact that emotions are a matter of irrationality and subjectivity as well as being dependent on time and culture, makes the relationship between architecture and negative emotional experiences, such as fear, still more complex. Our emotional irrationality is mirrored in the themes and tropes found in cultural expressions within the genre of horror. Rather than trying to evoke fear by placing the narrative in the square full of drunk people, creators of horror often turn to one or several of the traditional environments of the genre, e.g.: the Dark Woods, the Abandoned Hotel and, obviously, the Haunted House. Furthermore, the horror film is, as far as I know, the only film genre where a piece of architecture frequently is entrusted with the role of the narrative’s true antagonist. As a dedicated consumer of horror films, choosing this topic as a Master’s Thesis felt like a good opportunity to further explore these environments. What is it about their architecture that pushes our buttons, and what are these buttons? How can one explain why certain typologies of space are more frequently used as settings for horror than others? To theorize around something as subjective as the experience of fear could easily be seen as a rather impractical activity. Nevertheless, this is precisely what some of our most prominent philosophers and psychologists have done. In this thesis I have decided to focus on one of them, namely Sigmund Freud and his formulation of, and speculation around, the emotion of uncanniness, as he describes it in his 1919 essay Das Unheimliche (literally the un-homely). My main goal has been to, through various modes of speculation, explore how the uncanny relates to and can be evoked by architecture in general, but in particular, by the dwelling – the home. In addition to horror movies and the words of clever minds, I have relied heavily on my own experiences and memories of architecture. This rather personal “mapping” of the architectural uncanny has produced the two-part book you are currently reading. Part one is theoretical and composed of a boiled-down historical evolution of the concept, as well as a lengthy speculative essay. Part two, on the other hand, is more exploratory and is composed of three hands-on experiments. Together they aim to paint a picture of what a contemporary architectural uncanny could look like or be used for

An upgraded ultra-high vacuum magnetron-sputtering system for high-versatility and software-controlled deposition

Magnetron sputtering is a widely used physical vapor deposition technique. Reactive sputtering is used for the deposition of, e.g, oxides, nitrides and carbides. In fundamental research, versatility is essential when designing or upgrading a deposition chamber. Furthermore, automated deposition systems are the norm in industrial production, but relatively uncommon in laboratory-scale systems used primarily for fundamental research. Combining automatization and computerized control with the required versatility for fundamental research constitutes a challenge in designing, developing, and upgrading laboratory deposition systems. The present article provides a detailed description of the design of a lab-scale deposition chamber for magnetron sputtering used for the deposition of metallic, oxide, nitride and oxynitride films with automated controls, dc or pulsed bias, and combined with a coil to enhance the plasma density near the substrate. LabVIEW software (provided as Supplementary Information) has been developed for a high degree of computerized or automated control of hardware and processes control and logging of process details.Comment: 17 pages, 8 figure

Medically certified sickness absence with insurance benefits in women with and without children

Background: Sickness absence in Sweden is high, particularly in young women and the reasons are unclear. Many Swedish women combine parenthood and work and are facing demands that may contribute to impaired health and well-being. We compared mothers and women without children under different conditions, assuming increased sickness absence in mothers, due to time-based stress and psychological strain. Methods: All women born in 1960–79 (1.2 million) were followed from 1993 to 2003. Information on children in the home for each year was related to medically certified sickness absence with insurance benefits the year after. We used age and time-stratified proportional hazard regression models accounting for the individual's changes on study variables over time. Data were retrieved from national administrative registers. Results: Sickness absence was higher in mothers than in women without children, the relative risks decreased by age, with no effect after the age of 35 years. An effect appeared in lonely women irrespective of age, while in cohabiting women only for the ages 20–25 years. Mothers showed increased sickness absence in all subgroups of country of birth, education, income, sector of employment and place of residence. The relation between number of children and sickness absence was nonlinear, with the highest relative risks for mothers of one child. The upward trend of sickness absence at the end of 1990s was steeper for mothers compared to women without children. Conclusion: Despite the well-developed social security system and child care services in Sweden, parenthood predicts increased sickness absence, particularly in young and in lone women

Shoulder pain due to cervical radiculopathy: an underestimated long-term complication of herpes zoster virus reactivation?

Purpose To evaluate if herpes zoster virus (HZV) reactivation may be considered in the aetiology of cervical radiculopathy. Methods The study group was composed of 110 patients (52 M-58F;mean age ± SD:46.5 ± 6.12; range:40-73) with a clinical diagnosis of cervical radiculopathy. Patients with signs of chronic damage on neurophysiological studies were submitted to an X-ray and to an MRI of the cervical spine in order to clarify the cause of the cervical radiculopathy and were investigated for a possible reactivation of HZV; HZV reactivation was considered as “recent” or “antique” if it occurs within or after 24 months from the onset of symptoms, respectively. Data were submitted to statistics. Results Thirty-eight patients (34,5%,16 M-22F) had a history of HZV reactivation: four (2 M-2F) were “recent” and 34 (14 M-20F) were “antique”. In 68 of 110 participants (61,8%,30 M-38F), pathological signs on X-ray and/or MRI of the cervical spine appeared; in the remaining 42 (38,2%,22 M-20F) X-ray and MRI resulted as negative. Among patients with HZV reactivation, seven (18,4%) had a “positive” X-ray-MRI while in 31 (81,6%) the instrumental exams were considered as negative. The prevalence of “antique” HZV reactivations was statistically greater in the group of patients with no pathological signs on X-ray/MRI of the cervical spine with respect to the group with a pathological instrumental exam (p < 0.01). Conclusions It may be useful to investigate the presence of a positive history of HZV reactivation and to consider it as a long-term complication of a cervical root inflammation especially in patients in which X-ray and MRI of the cervical spine did not show pathological findings