Indexförsök för bestämning av odränerad skjuvhållfasthet : Skjuvstansning

Metodutvecklingsprojektet syftar till att undersöka om det är möjligt att på ett nytt och förbättrat sätt skatta den odränerade skjuvhållfastheten hos kohesionsjord, som ett alternativ till befintligt indexförsök med fallkon.  Provningsutrustningen har konstruerats och dimensionerats med hjälp av modelleringar utförda enligt Finita Elementmetoden (FEM).  Vid provning genom skjuvstansning trycks en stans upp i en innesluten provkropp, vilket tvingar fram ett geometriskt väldefinierat skjuvbrott som i jämförelse med fallkonförsöket lättare kan härledas matematiskt.  Utvärderad skjuvhållfasthet från skjuvstansning jämfördes mot odränerad skjuvhållfasthet från direkta skjuvförsök och fallkonförsök.   Vid jämförelsen konstateras att skjuvhållfastheten från skjuvstansning ger ett högre värde än skjuvhållfastheten från direkta skjuvförsök. Med hjälp av regressionsanalys kan skjuvhållfastheten från skjuvstansning korrigeras så att den motsvarar hållfastheten från direkta skjuvförsök. Skjuvstansning har visat sig ge väl jämförbara resultat med fallkonförsök som ett indexförsök för bestämning av odränerad skjuvhållfasthet. Metoden genererar också högkvalitativa brottkurvor som borde kunna användas för att utvärdera fler parametrar än bara skjuvhållfasthet.  Provningstid för skjuvstansning av ett prov är ca 10 min, vilket innefattar montering/demontering av prov, stansning/mätning i tryckpress och utvärdering av skjuvhållfasthet.  Uppdraget har inte inrymt egen provtagning vilket har medfört att prover valts ut i geotekniklaboratoriets löpande verksamhet. Laboratoriet har då inte haft full kontroll över provernas kvalitet, ej heller över riktigheten i de spänningar som använts vid odränerade direkta skjuvförsök. Med hänsyn till detta skulle en fortsättning av uppdraget med provning på högkvalitativa prover, där vi har god kontroll över in-situ spänningar för odränerade direkta skjuvförsök, ge en mer exakt bild över kopplingen mellan metoderna. 

Indexförsök för bestämning av odränerad skjuvhållfasthet : Skjuvstansning

Metodutvecklingsprojektet syftar till att undersöka om det är möjligt att på ett nytt och förbättrat sätt skatta den odränerade skjuvhållfastheten hos kohesionsjord, som ett alternativ till befintligt indexförsök med fallkon.  Provningsutrustningen har konstruerats och dimensionerats med hjälp av modelleringar utförda enligt Finita Elementmetoden (FEM).  Vid provning genom skjuvstansning trycks en stans upp i en innesluten provkropp, vilket tvingar fram ett geometriskt väldefinierat skjuvbrott som i jämförelse med fallkonförsöket lättare kan härledas matematiskt.  Utvärderad skjuvhållfasthet från skjuvstansning jämfördes mot odränerad skjuvhållfasthet från direkta skjuvförsök och fallkonförsök.   Vid jämförelsen konstateras att skjuvhållfastheten från skjuvstansning ger ett högre värde än skjuvhållfastheten från direkta skjuvförsök. Med hjälp av regressionsanalys kan skjuvhållfastheten från skjuvstansning korrigeras så att den motsvarar hållfastheten från direkta skjuvförsök. Skjuvstansning har visat sig ge väl jämförbara resultat med fallkonförsök som ett indexförsök för bestämning av odränerad skjuvhållfasthet. Metoden genererar också högkvalitativa brottkurvor som borde kunna användas för att utvärdera fler parametrar än bara skjuvhållfasthet.  Provningstid för skjuvstansning av ett prov är ca 10 min, vilket innefattar montering/demontering av prov, stansning/mätning i tryckpress och utvärdering av skjuvhållfasthet.  Uppdraget har inte inrymt egen provtagning vilket har medfört att prover valts ut i geotekniklaboratoriets löpande verksamhet. Laboratoriet har då inte haft full kontroll över provernas kvalitet, ej heller över riktigheten i de spänningar som använts vid odränerade direkta skjuvförsök. Med hänsyn till detta skulle en fortsättning av uppdraget med provning på högkvalitativa prover, där vi har god kontroll över in-situ spänningar för odränerade direkta skjuvförsök, ge en mer exakt bild över kopplingen mellan metoderna.