Äganderättsskydd genom rättsstat och konstitutionalism

Uppsatsen konstaterar att rättsstaten bygger på och skyddar våra gemensamma värden: frihet, rättvisa och trygghet. Värdena är förankrade i kulturarvet. Kulturarvet omfattar diverse komponenter, vissa klart fastställbara, andra svåra att påvisa. Den juridiska doktrinen är en klart fastställbar komponent av kulturarvet. Rättsstaten skyddar olika intressen som kan knytas till olika idealtyper av människor. I denna uppsats kallas dessa för bonus pater familias och pauperrimus. Bonus pater familias behöver en privat sfär som omgärdas av negativa rättigheter. Staten får inte oskäligt begränsa hans frihet, inte heller kränka hans äganderätt. Pauperrimus är ett slags generaliserad socialkund. Han kan inte planera sitt liv alltför noga. I stället gestaltas hans öde av andras beslut, dels statliga, dels privata, dels fattade av personer som han inte vet så mycket om och som han upplever som anonyma ”osynliga händer”. Pauperrimus behöver framför allt omsorg och trygghet. Han förlitar sig på att samhället tar hand om honom. Om demokrati urartar i ett spel har spelarna ett oslagbart instrument – att tala om jämlikhet och trygghet. Jämlikhet framställs då som identisk med rättvisa. Trygghet uppfattas som identisk med att staten tar hand om oss alla. Vi fastnar då i beroende av den offentliga omsorgen som inte längre kan röstas bort av väljare, anställda i en enorm offentlig sektor och utbildade i skolor som dominerades av sextioåttorna. I smyg förvandlas var och en till pauperrimus.äganderätt; rättsstat; konstitutionalism; kulturarvet

Non-Positivist Conception of Law

The author of this article formulates a non-positivist conception of law, similar to the ones developed by R. Dworkin and R. Alexy, yet not identical with them. At present there are numerous non-positivist theories of law which do not employ a strong proposition regarding the natural law. Supporters of legal non-positivism include common moral principles in the area of law and assume that these principles are both causes of human actions and propositions that justify such actions. The author draws on R. Alexy in giving arguments for and against legal positivism, and he regards the relativity argument as the basis. Indeed, a positivist can accuse a non-positivist of making law conditional upon moral judgment, which may not be rationally defended. This article as a whole may be treated as a response to this argument. The non-positivist theory of law, defended in this article, assumes that both moral principles and legal norms have a prima facie character. Speaking of prima facie norms (inter alia, principles) and values, the author implies that they are justifiable, but neither certain nor acceptable in the present mode of justifying. Further, they are possible to be weighed. Finally, they are possible to be revoked, at least in the minimum sense of being not perpetual. It is the author’s view that all morality has a prima facie character, i.e. it is possible to be revoked and weighed. Generally, each legal norm can be presented as a result of the legislator weighing arguments. Weighing of arguments leads to problems with coherence. The recognition of values, principles and weighing does not entail disregard for norms. The author believes that one has a prima facie moral duty to obey law. However, the legal application of a normative system as a whole is not independent of its content. The author assumes that an extremely immoral normative system will have no application