Far away, cold and windy! : Are Swedes happy in the North with their lives?

Godkänd; 2012; 20120815 (nilgus

Norrland, Sverige, Europa och världen

Godkänd; 2009; 20091202 (biem

Långt bort, kallt och blåsigt? : Hur trivs svenskar i norr med sina liv

Den internationella lyckoforskningen pekar på ett antal faktorer som påverkar den upplevda lyckan. I en enkät skickad till 4000 norrlänningar, besvarad av 2392 individer, bekräftas flera av dessa hypoteser. Högre inkomst, särskilt relativ inkomst, leder till högre lycka, liksom en religiös övertygelse, att ha ett fast jobb, att vara frisk och att ha gjort karriär. I strid med internationell forskning kan de som tillhör en mationell minoritet uppleva högre lycka, i alla fall om man är same eller tornedaling. Geografisk hemvist kan också påverka lyckan: Skellefte- och pitebor är klart lyckligare än genomsnittsnorrlänningen.Godkänd; 2010; 20130220 (nilgus

Långt bort, kallt och blåsigt? : Trivs svenskar i norr med sina liv?

Den internationella lyckoforskningen pekar på ett antal faktorer som påverkar den upplevda lyckan. I en enkät skickad till 4 000 norrlänningar, besvarad av 2 392 individer, bekräftas flera av dessa hypoteser. Högre inkomst, särskilt relativ inkomst, leder till högre lycka, liksom en religiös övertygelse, att ha ett fast jobb, att vara frisk och att ha gjort karriär. I strid med internationell forskning kan de som tillhör en nationell minoritet uppleva högre lycka, i alla fall om man är same eller tornedaling. Geografisk hemvist kan också påverka lyckan: Skellefte- och pitebor är klart lyckligare än genomsnittsnorrlänningen.Publicerad med tillstånd av tidskriften Ekonomisk Debatt, utgiven av Nationalekonomiska föreningen. Skriven inom Projektet ACANALYS medfinansierat av Europeiska unionens regionala utvecklingsfonder, Region Västerbotten, Västerbottens läns landsting, och Umeå kommun mfl kommuner

Perspektiv på Norrbottens samhällsutveckling, ekonomi och brottslighet till år 2030

Den anmälda brottsligheten i länets kommuner har generellt sett ökat under de senaste 30 åren, på samma sätt som med få undantag skett i alla andra svenska kommuner. Flest brott per invånare finns i Luleå, Haparanda, Gällivare och Boden, medan brotten i mindre kommuner som Pajala, Älvsbyn, Arvidsjaur och Jokkmokk är påfallande få. Generellt sett har dock brottsökningen varit starkast i de kommuner som hade lägst nivå för ca 30 år sedan, främst Arjeplog, Älvsbyn, Överkalix, Piteå och Arvidsjaur. Övertorneå och Pajala utmärker sig som kommuner med en låg historisk brottsnivå och liten ökning fram till idag. I totalt antal finns givetvis brottsligheten främst lokaliserad till befolkningsrika kommuner som Luleå med nästan 9500 anmälda brott per år mellan 2004 och 2007 att jämföra med 230 i Arjeplog, 325 i Pajala och 340 i Överkalix under samma period. Då det gäller våldsbrott relaterade till antalet invånare begås dessa främst i Haparanda, men också i Luleå, Boden, Kiruna, Överkalix och Gällivare är våldsbrotten relativt frekventa. Stölderna minskar generellt i länet medan vålds- och sexualbrott, hot och kränkningar ökar. Det är en förändrad brottsbild som i allt väsentligt liknar den i landet i stort. En förklaring som BRÅ och Rikskriminalpolisen menar ligger bakom detta fenomen är en ökande individualisering och "JAG- fixering", en viss polarisering mellan medborgargrupper och, vad gäller hänsyn till kollektiva värderingar, försvagad moralbildning i samhället. Om detta är en viktig delförklaring till brottsutvecklingen gäller den uppenbarligen också i länet. I ett försök att besvara frågan om brotten i länets kommuner generellt sett kan sägas vara många eller få har en systematisk jämförelse skett kommun för kommun. Länets kommuner har relaterats till kommungrupper i övriga landet med i hög grad samma strukturella attribut vad gäller befolkning, arbetsmarknad och näringsliv. Det har då framgått att Gällivares totala brottslighet, liksom dess fördelning på undergrupper, är relativt sett omfattande. Även i Haparanda är brotten många och speciellt vad gäller vissa typer av brott som våld, alkohol/narkotika, hot/kränkningar och skadegörelse. Luleås totala brottslighet såväl som fördelad på undergrupper är i en sådan jämförelse helt "normal", möjligen med undantaget att anmälda sexualbrott är påtagligt få, medan miljö- och ekonomiska brott är frekventa. Piteå uppvisar en låg generell brottslighet, undantaget ekonomiska brott. Länets glesare befolkade kommuner har generellt sett en låg brottslighet, även jämförd med andra glesbygdskommuner i landet. Det enda mer påtagliga undantaget utgörs av Överkallix med 15 procent fler brott än de som "borde" finnas. Det handlar då såväl om våld, hot, stölder, skadegörelse, alkohol och narkotika som om miljöbrott. En framtidsbedömning av länets brottslighet har gjorts på basis av modellsamband som skattats utifrån landets alla kommuner. Brottsligheten antas vara en funktion av tre faktorer/variabler relativt enkla att prognostisera. Dessa är total folkmängd, urbaniseringsgrad och över- /underrepresentationen av antalet män i yngre medelåldern. Det har då visat sig att brottsvariationerna mellan landets 290 kommuner till ca 90 procent kan "förklaras" på detta sätt. Dessa samband har sedan applicerats på länets kommuner år 2015 vilket motiverat följande slutsats. Antalet brott kan komma att minska i 10 av länets 14 kommuner fram till år 2015. Dessa utgörs av alla inlandskommuner, med Pajala som enda undantag. Däremot kan brottens antal komma att öka med 34 procent i Piteå, 26 procent i Luleå och 20 procent i Kiruna. Sammantaget innebär detta att om ca 10 år kommer ca 6 procent av alla brott att inträffa i de mindre, glesbefolkade inlandskommunerna, ca 14 procent i Malmfälten och drygt 80 procent i kustregionen från Piteå upp till Haparanda och den finska gränsen.Godkänd; 2008; 20090126 (ysko

Långt bort, kallt och blåsigt? : Trivs svenskar i norr med sina liv?

Den internationella lyckoforskningen pekar på ett antal faktorer som påverkar den upplevda lyckan. I en enkät skickad till 4 000 norrlänningar, besvarad av 2 392 individer, bekräftas flera av dessa hypoteser. Högre inkomst, särskilt relativ inkomst, leder till högre lycka, liksom en religiös övertygelse, att ha ett fast jobb, att vara frisk och att ha gjort karriär. I strid med internationell forskning kan de som tillhör en nationell minoritet uppleva högre lycka, i alla fall om man är same eller tornedaling. Geografisk hemvist kan också påverka lyckan: Skellefte- och pitebor är klart lyckligare än genomsnittsnorrlänningen.Publicerad med tillstånd av tidskriften Ekonomisk Debatt, utgiven av Nationalekonomiska föreningen. Skriven inom Projektet ACANALYS medfinansierat av Europeiska unionens regionala utvecklingsfonder, Region Västerbotten, Västerbottens läns landsting, och Umeå kommun mfl kommuner

Abundant natural resources in the growth process : an advantage or disadvantage for a region?

The northern parts of Norway, Sweden, Finland and North West Russia, now days referred to as the Barents region, have undergone dramatic political, social and economic changes since the end of the 19th century. During the last 120 years the region's natural resources have been exploited industrially on a scale and with an intensity never seen before in history. The world market demand for raw materials increased dramatically in the late 19th century, whilst at the same time scarcity, increasing prices and even exhaustion of sources of raw materials affected some of the early industrialised centres of western and southern Europe. As a result there were an inflow of entrepreneurs and capital from outside to different parts of the Barents region becoming an important part in the industrial exploitation of the regions forests, mineral deposits and in hydro power plant building. The aim of the paper is to discuss to what extent abundant natural resources was an advantage or perhaps a disadvantage for the economic growth process of the Barents region. Different approaches on that topic has been emphasised in the public arena and in academic research during different time periods and will be summarised and critically discussed in the paper.Godkänd; 2006; 20070919 (ysko

Timber for export : forest work, technology and income in the Lule Valley 1870-1970

The forestry industry played an important role in the industrialization of the Swedish economy in the late 19th century. The aim of this study is to deed with the determination of income and wages in the forestry regions where the sawmills and pulp industries found their raw material supplies.The formation of incomes and wages for lumberjacks and drivers is analysed in the Parish of Jokkmokk in the far north of Sweden for the period 1878 to 1938. The number of workers engaged in forestry is also estimated as is the total labour supply in the parish.Technological development and productivity in felling and transportation are analysed. This part of the study covers the period 1880 to the present, and includes log-driving activities on the Lule River from 1881 to 1977.Briefly, the findings of the study are that income, timber prices and wages in forestry in the parish fluctuated together with exports of forestry products, particularly pulp after the year 1910. Estimates also show that troughs were deeper and booms more marked in the study area than in the overall market for forestry products measured both in volume and in export value.Labour productivity in felling and transport showed a rising tendency in the last two decades of the 19th century, which reflects the replacement of the axe as the only instrument for felling by the two-man timber saw. Better horses, fodder and sledges also raised efficiency.However, during the first half of the 20th century, labour productivity was markedly stagnant. Improvements in equipment, such as better steel in the saws, even stronger horses and so on, could not compensate for circumstances such as longer transporting distances and more cutting in the forests with lower volume per tree.These latter tendencies reflect a growing shortage of raw materials which the Swedish forestry industries had to face from about the turn of the century. Not until about 1955, when tractors replaced horses and the power saw replaced the one-man timber saw, did productivity rise substantially. Over a period of fifteen to twenty years, forestry work became almost completely mechanized.The labour force in the Parish of Jokkmokk was over 2,000 men in the boom of the 1930s. Today, the labour force is a steady 250 or so. The technological change in the 1960s was, of course, an adjustment to the extremely high labour costs in the Swedish post-war economy.In industry, a continuous adjustment to the factor proportions in the economy had taken place. In forestry, adjustment took place over a very short period of time after decades of stagnation from the technological point of view. Institutional, social and technical obstacles had delayed adjustments earlier. A totally new organization within forestry work was required before new techniques could be introduced. These were not applicable to older organization forms based on part-time farmers, part-time foresters.digitalisering@um