Relaxed Attitude Towards Spreading of Alien Crayfish Species Affects Protection of Native Crayfish Species: Case Studies and Lessons Learnt from a Fennoscandian Viewpoint

The spreading of the alien signal crayfish (Pacifastacus leniusculus) is posing an ongoing threat to native European crayfish species in Fennoscandia, like the native noble crayfish (Astacus astacus). The signal crayfish is commonly a chronic carrier of the crayfish plague (Aphanomyces astaci), thus, in addition to being more competitive than noble crayfish, it also has a competitive advantage in this disease over the noble crayfish. The challenges rising from the introduction of the alien signal crayfish to Sweden, Finland and finally also Norway, are similar in nature. The licensed and unlicensed spreading of this species also has a similar history in these countries. In this paper we describe some of the patters of the spread of alien signal crayfish and highlight the detrimental nature of an alien crayfish, accompanied by a highly virulent disease, to native Fennoscandian crayfish and also to native Fennoscandian ecosystems. A halt to the further spreading of alien signal crayfish in Fennoscandia is the only means to ensure successful conservation outcomes for the noble crayfish. Copyright (C) 2020 by The Author(s). Published by the International Association of Astacology

Utvärdering av åtgärdsprogram flodkräfta 2008-2014

Syftet med den här sammanställningen är att översiktligt redovisa genomförda aktiviteter och utfall av Åtgärdsprogram flodkräfta för perioden 2008-2014. Åtgärdsprogrammen är en viktig del i arbetet för att bevara den biologiska mångfalden. De ska ge berörda aktörer vägledning för ett samordnat bevarandearbete. Länsstyrelserna har en nyckelroll och får årliga bidrag för att genomföra aktiviteter. Kräftpest är det allvarligaste hotet mot flodkräftan, en sjukdom som framförallt sprids genom illegala utsättningar av signalkräfta. Att så sker beror på att det finns överskattade och överdrivna föreställningar om signalkräftans produktionspotentialer. Viktiga delar i bevarandestrategin har därför varit att slå hål på myterna om signalkräftans förträfflighet och att försöka få till stånd ett långsiktigt och hållbart fiske av flodkräfta. Det stärker allmänhetens och fiskevattenägarnas intresse av att delta i bevarandearbetet. Information, rådgivning och populationsstärkande åtgärder är exempel på aktiviteter som haft stor omfattning under åtgärdsperioden. Kampanjen Kräftmytkrossaren, med faktabaserad information om både flod- och signalkräfta har samordnats på nationell nivå. På regional och lokal nivå har ett stort antal informationsträffar samlat många fiskevattenägare, ofta i samband med utsättningar eller andra populationsstärkande åtgärder. Länsvisa förvaltningsplaner ger stöd för beslut om skyddsområden för flodkräfta. Under programperioden har nya förvaltningsplaner tagits fram för fem län. (Två av planerna antogs först 2015.) Nya skyddsområden har inrättats för Värsjön i Skåne län och på Öland. I Jönköpings län har underlag för beslut om 20 nya skyddsområden tagits fram. Gotland är sedan tidigare skyddsområde (2007). Där har nu illegalt utsatta bestånd av signalkräfta framgångsrikt bekämpats. Provfisken och andra inventeringar har gett en fördjupad kännedom om var det finns bestånd av flodkräfta respektive signalkräfta. Det har i sin tur gett vägledning för beslut om vilka vatten som är lämpliga för populationsstärkande insatser. Värmland, Dalarna, Västra Götaland, Gävleborg, Jämtland och Jönköpings län är de länsstyrelser som satsat mest ÅGP-medel på restaurering och återetablering av flodkräfta under åtgärdsperioden. Bäst förutsättningar för att bevara flodkräftan finns i områden med få eller inga bestånd av signalkräfta, för Sveriges del i Värmland, Dalsland, landskapen norr om Dalälven och på Gotland. Trots insatser under två åtgärdsperioder är flodkräftan fortfarande akut hotad. På nationell nivå har ambitionen att under programperioden få till stånd en nationell övervakningsplan med ett långsiktigt nationellt provfiskeprogram inte förverkligats. Inte heller har kräftdatabasen fått en formell status med ett nationellt datavärdskap och långsiktig finansiering. Detta motverkar möjligheterna att ge en heltäckande bild av flodkräftans bevarandestatus, vilket är en allvarlig brist. Åtgärdsarbetet måste fortsätta. Rekommendationen är att nuvarande åtgärdsprogram förlängs för att omfatta perioden 2015-2020, med en reviderad åtgärdstabell och en finansiering minst i samma omfattning som i planen för programperioden 2008- 2013

Post-Harvest Handling of Freshwater Crayfish: Techniques, Challenges and Opportunities

Development of post-harvest handling practices of crayfish in Fennoscandia has largely been based on their high value and has historical rationale. Crayfish were transported from Finland to St. Petersburg and Central European markets already in the early mid-1800s using rather sophisticated methods. Crayfish require cool and moist environment for stress minimisation and may easily be transported and stored to live out of water if these principles are followed. During post-harvest process, it is important to minimise handling of crayfish from the point traps which are pulled until crayfish are processed for food. Crayfish should be protected against the elements and stored in cool containers during on board and land transport, after initial sorting of the catch. In the holding depot, crayfish are normally sorted for the second time and then placed in holding facilities waiting for the transport to markets. Holding facilities could be tanks or more developed and cost-effective systems, such as CrayShower. This storage system is based on crayfish being stored out of water in moist environment. The main principles during post-harvest handling are to keep physical disturbances to the minimum and to provide cool and moist environment for crayfish

Colonization history and human translocations explain the population genetic structure of the noble crayfish (Astacus astacus) in Fennoscandia: Implications for the management of a critically endangered species

The noble crayfish (Astacus astacus) is an endangered freshwater species in Europe. The main threat is from lethal crayfish plague, caused by the oomycete Aphanomyces astaci that has been spread over Europe by introduced North American crayfish species, acting as chronic carriers of the disease. Most of the remaining noble crayfish populations are found in the Baltic Sea area, and there is an urgent need to implement conservation actions to slow down or halt the extinction rate in this region. However, limited knowledge about the genetic structure of populations in this area has so far precluded the development of conservation strategies that take genetic aspects into consideration. Key objectives of this large-scale genetic study, covering 77 locations mainly from northern Europe, were to describe the contemporary population genetic structure of the noble crayfish in the Fennoscandian peninsula (Sweden, Norway, and Finland), taking postglacial colonization history into account, and to evaluate how human activities such as stocking have affected the genetic structure of the populations. Analyses of 15 microsatellite markers revealed three main genetic clusters corresponding to populations in northern, middle, and southern Fennoscandia, with measures of genetic diversity being markedly higher within populations in the southern cluster. The observed genetic structure probably mirrors two main colonizations of the Baltic Sea basin after the last glaciation period. At the same time, several deviations from this pattern were observed, reflecting past human translocations of noble crayfish. The results are discussed in relation to the conservation and management of this critically endangered species. In particular, we recommend increased efforts to protect the few remaining noble crayfish populations in southern Fennoscandia and the use of genetic information when planning stocking activities, such as reintroductions following local extinctions

Multiple drivers of decline in the global status of freshwater crayfish (Decapoda: Astacidea)

Rates of biodiversity loss are higher in freshwater ecosystems than in most terrestrial or marine ecosystems, making freshwater conservation a priority. However, prioritization methods are impeded by insufficient knowledge on the distribution and conservation status of freshwater taxa, particularly invertebrates. We evaluated the extinction risk of the world's 590 freshwater crayfish species using the IUCN Categories and Criteria and found 32% of all species are threatened with extinction. The level of extinction risk differed between families, with proportionally more threatened species in the Parastacidae and Astacidae than in the Cambaridae. Four described species were Extinct and 21% were assessed as Data Deficient. There was geographical variation in the dominant threats affecting the main centres of crayfish diversity. The majority of threatened US and Mexican species face threats associated with urban development, pollution, damming and water management. Conversely, the majority of Australian threatened species are affected by climate change, harvesting, agriculture and invasive species. Only a small proportion of crayfish are found within the boundaries of protected areas, suggesting that alternative means of long-term protection will be required. Our study highlights many of the significant challenges yet to come for freshwater biodiversity unless conservation planning shifts from a reactive to proactive approach

Robust decision analysis under severe uncertainty and ambiguous tradeoffs: an invasive species case study

Bayesian decision analysis is a useful method for risk management decisions, but is limited in its ability to consider severe uncertainty in knowledge, and value ambiguity in management objectives. We study the use of robust Bayesian decision analysis to handle problems where one or both of these issues arise. The robust Bayesian approach models severe uncertainty through bounds on probability distributions, and value ambiguity through bounds on utility functions. To incorporate data, standard Bayesian updating is applied on the entire set of distributions. To elicit our expert's utility representing the value of different management objectives, we use a modified version of the swing weighting procedure that can cope with severe value ambiguity. We demonstrate these methods on an environmental management problem to eradicate an alien invasive marmorkrebs recently discovered in Sweden, which needed a rapid response despite substantial knowledge gaps if the species was still present (i.e., severe uncertainty) and the need for difficult tradeoffs and competing interests (i.e., value ambiguity). We identify that the decision alternatives to drain the system and remove individuals in combination with dredging and sieving with or without a degradable biocide, or increasing pH, are consistently bad under the entire range of probability and utility bounds. This case study shows how robust Bayesian decision analysis provides a transparent methodology for integrating information in risk management problems where little data are available and/or where the tradeoffs are ambiguous

Marmorkräftan i Märstaån

Upptäckten av 13 stycken marmorkräftor i Märstaån i november 2012 är mycket uppseendeväckande eftersom kräftan är en oönskad invasiv art i Sverige. Enligt Artskyddsförordningen, är marmorkräftan förbjuden att importera, förflytta och inneha i Sverige. Trots att flera olika storleksklasser upptäcktes vet forskarna ännu inte om kräftorna har förökat sig naturligt eller om det rörde sig om en eller flera tillfälliga utsättningar av olika åldersklasser. Vilda populationer av marmorkräfta har dock upptäckts på olika platser i Europa, där de även samlever med andra invasiva kräftor. I Tyskland förekommer marmorkräfta lagligt inom akvariehandeln, men den har därifrån transporterats olovligt till Sverige.  Fyndet i Märstaån utgör världens nordligaste upptäckt av denna kräfta och det är första gången den rapporteras i Skandinaviens naturvatten. Marmorkräftan är det enda tiofotade kräftdjur som förökar sig genom jungfrufödsel. Risken för att en enstaka utsättning skapar en vild population är därför mycket större än för sexuellt reproducerande kräftor. Eftersom kräftor anpassar sina kroppsfunktioner till omgivningens temperatur bör marmorkräftan kunna överleva kalla vintrar. Med tanke på artens ursprung i sydöstra Nordamerika är det dock osäkert om de sedan klarar av att reproducera sig efterföljande år. Marmorkräftan är beroende av temperaturer över 20ºCför att kunna reproducera sig.  Märstaån är ett relativt svårinventerat vattensystem, som har en fragmenterad struktur med många grunda dammar och sedimentationsfällor. Under våren värms framförallt dammarna upp snabbt, vilket ökar risken för att marmorkräftan etableras. Det faktum att signalkräfta finns i Märstaån kan öka riskerna för sjukdomsspridning eftersom marmorkräftan kan sprida kräftpest och andra sjukdomar. SVA har undersökt de marmorkräftor som hittats och har inte kunnat konstatera någon sjukdom (av varken svamp, virus eller bakterier).  På grund av att vi inte känner till hur marmorkräftorna i Märstaån kom till fyndplatsen, vet vi heller ingenting om deras spridning. Flera händelseförlopp måste därför tas i beaktande för att kunna genomföra en rättvisande prioritering av metodik och lokal, samt för att hitta eventuella spridningsvägar för marmorkräftan:  • Har samtliga individer släppts ut tillsammans då akvariet tömdes?  • Har de släppts ut i andra delar av systemet och sedan spridit sig till fyndplatsen?  • Har de hunnit etablera/reproducera sig i området då flera olika åldersklasser hittades?  En referensgrupp tillsattes, med experter från HaV, Lunds universitet, SLU, Sigtuna kommun, SVA, Zoobranschens riksförbund, Stockholms LST och Sportfiskarna. Tillsammans genomförde gruppen en utförlig riskanalys med sex möjliga till stånd för Märstaåns system: från att inga individer finns till att det finns individer i hela systemet (med och utan smitta). Dessa tillstånd kombinerades sedan med tre möjliga utfall från provfisken (ingen fångst, få fångas på begränsade platser, många fångas på många platser). Riskanalysen bedömde sedan hur troligt ett visst tillståndsscenario var och föreslog vilken åtgärd som sedan borde vidtas. Sammanlagt valdes sex olika åtgärdsalternativ ut av referensgruppen, från 41 ursprungliga åtgärder (se Bilaga 10.1):  • Enbart information och uppföljningsfiske  • Mekaniskt fiske  • Avvattning och plockning  • Muddring  • Gift  • Förhöjt pH  Dessa sex åtgärdsalternativ värderades sedan för de tre olika utfallen i kommande provfisken. Tabell 7 visar vilken åtgärd som referensgruppen kom fram till beroende på provfiskeutfall.  För att få en uppfattning om marmorkräftans utbredning i Märstaån, och sedan kunna sätta in effektiva åtgärder, valde SLU att genomföra tre kontrollfisken vid olika perioder. Kontrollfiske 1 & 2 utfördes med hjälp av elström och finmaskiga mjärdar, i maj och juni, dvs. innan den egentliga tillväxtsäsongen för kräftor infunnit sig. Inga marmorkräftor fångades vid dessa fisken. Ett uppföljningsfiske (kontrollfiske 3) genomfördes efter tillväxtsäsongen (september), men inte heller denna gång fångades några marmorkräftor. Signalkräftor fångades dock, de flesta under kontrollfiske 3. Dessa kräftor har skickats till SVA för sjukdomskontroll, men inga avvikande sjukdomar har ännu upptäckts. Det är svårt att dra några slutsatser från kontrollfiskena, då dessa inte gav någon fångst av marmorkräftor.  Det är möjligt att marmorkräftan finns kvar i Märstaån. Kontinuerligt uppmätt vattentemperatur (via temploggers) i Märstaåns rinnsträckor talar dock emot en eventuell reproduktion, åtminstone i dessa områden. Antalet sammanhängande dagar med en temperatur över 20° C, vilket är gränsen för framgångsrik reproduktion hos marmorkräftan, är mycket få och det är därmed tveksamt om de överhuvudtaget kan reproducera sig i systemet.  Med utgångspunkt från resultat från riskanalys, provfiske och åtgärdsanalys föreslår SLU följande åtgärder:  • Informationsspridning ses som en preventiv åtgärd för att INTE sätta ut främmande akvariearter i Sverige. HaV bör därför (tillsammans med forskare från universitet och högskolor) se till att information om invasiva kräftarter finns på svenska och europeiska portaler om främmande arter, samt att informationen är uppdaterad, konsekvent och korrekt.  • Informationsspridning. HaV (tillsammans med övriga ansvariga myndigheter) bör genomföra insatser för att informera allmänheten, särskilda fokusgrupper och myndigheter om vikten av att förhindra framtida introduktioner av invasiva kräftarter. Studien kan användas som underlag vid liknande fall, då den utgör en av de första fallstudier som tydliggör hur man kan utföra en riskbedömning åtföljt av konkreta åtgärdsinsatser.  • Informationsspridning. HaV bör skapa förutsättningar för ett projekt och/eller en informations-hemsida i Sverige, angående preventivt arbete mot utsättning av främmande akvariearter liknande det som Norges Zoohandleres Bransjeforening (NZB) bedriver (http://nzb.no). Zoobranschens Riksförbund (tillsammans med HaV, SJV och SVA) föreslås vara huvudman för utformandet av ett sådant projekt/hemsida.  • Övervakning. SLU föreslår att ett uppföljningsfiske utförs på fem tidigare bedömda risk-lokaler i september 2014. Det sker då efter kräftornas normala reproduktionsperiod och då temperaturen är tillräckligt hög för att kräftorna ska kunna fångas. • Finansiering. SLU föreslår att HaV står för kostnaden för både uppföljningsfisket och en informations-hemsida om främmande akvariearter.  • Genomförande. I Märstaån har ingen tillståndsansökan lämnats in, vilket betyder att om marmorkräftor påträffas och behov av åtgärd finns, kan åtgärder tidigast utföras under vintern. Om reproduktion äger rum kan arten spridas innan åtgärden har utförts. Även om ansvarig myndighet inte kan sätta ingång med utrotnings-åtgärderna direkt är det viktigt att processen, från beslut om åtgärder till tillstånd för att utföra dessa, slutförs. Det innebär bl.a. att aktuella tillståndsansökningar lämnas in i tid. I annat fall kan det vara för sent att åtgärda en invasiv främmande art.  Följande synpunkter bör behandlas inom HaV och andra ansvariga myndigheter:  • Finansiering och genomförande. Det saknas idag ”akuta fondmedel” att snabbt sätta in för utrotningen av en främmande art i Sverige. Detta bör diskuteras på en högre nivå inom de olika myndigheterna. Beroende på åtgärdens kostnad och omfattning, så är det osäkert om åtgärderna överhuvudtaget kan utföras. En central frågeställning är hur pass snabbt vi vill kunna sätta in effektiva åtgärder och hur mycket det får kosta.  • Ansvar och genomförande. Det råder fortfarande en viss osäkerhet om vem som bär eller delar ansvaret vid konkreta åtgärdsinsatser mot marmorkräftan i Märstaån, trots att myndigheters ansvarsområden beskrivs grundläggande i den nationella handlingsplanen för främmande arter (NV, 2008). Detta anses allvarligt, eftersom åtgärderna inte kommer att utföras om det inte finns någon tydlig ansvarsordning. Denna problematik pekar på ett generellt problem inom arbetet mot främmande arter i Sverige idag

Tackling invasive alien species in Europe

Globally, Invasive Alien Species (IAS) are considered to be one of the major threats to native biodiversity, with the World Conservation Union (IUCN) citing their impacts as ‘immense, insidious, and usually irreversible’. It is estimated that 11% of the c. 12,000 alien species in Europe are invasive, causing environmental, economic and social damage; and it is reasonable to expect that the rate of biological invasions into Europe will increase in the coming years. In order to assess the current position regarding IAS in Europe and to determine the issues that were deemed to be most important or critical regarding these damaging species, the international Freshwater Invasives - Networking for Strategy (FINS) conference was convened in Ireland in April 2013. Delegates from throughout Europe and invited speakers from around the world were brought together for the conference. These comprised academics, applied scientists, policy makers, politicians, practitioners and representative stakeholder groups. A horizon scanning and issue prioritization approach was used by in excess of 100 expert delegates in a workshop setting to elucidate the Top 20 IAS issues in Europe. These issues do not focus solely on freshwater habitats and taxa but relate also to marine and terrestrial situations. The Top 20 issues that resulted represent a tool for IAS management and should also be used to support policy makers as they prepare European IAS legislation

Kräftodlingens ABC : handbok för odlare

Flodkräftan har ett stort socialt, kulturellt och ekonomiskt värde i Sverige. Förutom att den ären värdefull delikatess, är även sensommarens fiske en mycket uppskattad tradition med möjlighetertill inkomster i form av försäljning av event. Eftersom flodkräftan är en akut hotad art,främst på grunda av spridningen av pestbärande signalkräftor, finns det också ett stort behov avutsättningsmaterial. Flodkräftans har stor potential och är högt värderad på marknaden medansignalkräftan sedan 2016 klassas som en oönskad och invasiv art i EU som inte får odlas. Detfinns därför all anledning att inom överskådlig framtid, satsa på att odla flodkräfta i dammar.Hur gör man då för att starta en flodkräftodling och vad ska man tänka på? Det finns stor efterfråganpå kunskaper men idag går det inte att få tag i utbildningsmaterial som är aktuellt. Måletmed denna handbok är att fler ska odla flodkräftor och att fler med hjälp av denna handbok ocksålyckas med sin odling. Vägledning och goda råda ges för att sätta upp rimliga målsättningaranpassat till de förutsättningar man har. Handboken vänder sig till alla som är intresserade avatt sätta ut flodkräfta i småvatten, odla flodkräfta mer kommersiellt, samt till alla som har flodkräftori sina vatten och vill ha mer kunskap. Handboken ingår som en del i ett utbildningspaketriktat till odlare. Den underlättar också för olika aktörer och myndigheter som får möjlighetenatt besvara frågor om hur man startar och driver en kräftodling.Handboken är framtagen av några av Sveriges mest erfarna forskare och praktiker på området.Finansiering av utbildningspaketet har skett genom anslag från Jordbruksverket för åtgärdermed koppling till Livsmedelsstrategin och Handlingsplan för utveckling av svenskt vattenbruk.Utbildningspaketet kan beställas från din länsstyrelse och laddas ner från www.slu.se/kraftorTack till de som bidragit med olika saker! Kommentarer: Susanne Gustavsson, Ekoll AB ochSofia Bureborn SLU Aqua. Layout och redigering: Marika Stenberg, Ekoll AB och Teresa Soler,SLU Aqua