GT3X - En valideringsstudie av en ny accelerometer

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att validera accelerometern GT3X. Utifrån detta syfte formulerades följande frågeställningar: - Hur väl kan GT3X uppskatta energiutgift på olika intensiteter? - Har kroppsplaceringen av GT3X någon betydelse för dess förmåga att uppskatta energiutgift? - Vilka är gränsvärdena för GT3X-counts relaterat till METs? Metod 9 kvinnor och 18 män (ålder: 22-36 år) gick och joggade på ett löpband (3 km/h, 4,9 km/h, 8 km/h och 10 km/h) och utförde ett steptest (180 BPM). GT3X bars på fem olika placeringar (höger överarm, ländrygg, höger fotled, höger handled samt höger sida på höften) samtidigt, i syfte att beräkna energiutgift, insamlades data om försökspersonens in- och utandningsluft med ett syreupptagningsmätningssystem. Korrelationen mellan vardera accelerometerplacering (överarm, ländrygg, fotled, handled, höft) och uppmätt energiutgift beräknades genom ett bivariat korrelationstest. Genom regressionsanalyser fastställdes den bästa prediktorn för total energiutgift, uppmätt med syreupptagningsmätningssystem. Detta gjordes för låga, höga samt blandade intensiteter. Regressionsanalyserna utfördes med hänsyn till accelerometervektorer, vikt, längd och isättningar. I samtliga regressionsanalyser plockades även puls med, i ett separat steg. Resultat Samtliga placeringar visade hög korrelation, mellan GT3X-counts och uppmätt energiutgift, på låga intensiteter (rö.arm= 0, 840, rländrygg= 0,832, rfotleden= 0,790, rhandled= 0,789, rhöft= 0,801) samt över hela intensitetsspannet sammantaget (rö.arm= 0,704 rländrygg= 0,749 rfotleden= 0,600 rhandled= 0,642 rhöft= 0,716). På höga intensiteter visades, för samtliga placeringar, ett svagt negativt samband (rö.arm= -0,109, rländrygg= -0,086, rfotleden= -0,122, rhandled= -0,189, rhöft= -0,074) mellan GT3X counts och uppmätt energiutgift. På samtliga intensiteter kunde GT3X, tillsammans med övrig data, förklara upptill 87,1 % av variationer av uppmätt energiutgift (R2=0, 871). Slutsats GT3X är ett valitt mätinstrument för uppskattning av energiutgift på låg- samt blandad intensitet. Vid måttlig till hög intensitet är GT3X beroende av puls, för att uppnå samma höga förklaringsgrad. Placeringen av GT3X har en marginell betydelse vid uppskattning av energiutgift, detta gäller oavsett intensitet. Gränsvärdena för GT3X counts relaterat till METs varierar beroende på placering

Validity of accelerometry in high-intensity complex movements

Abstract Aim The aim of the study was to examine the capability of accelerometers to estimate energy expenditure during high-intensity complex physical activity patterns. Also, to investigate whether placing the monitor on the hip or wrist influenced its prediction ability. Furthermore, the purpose was also to evaluate if there was a significant difference in the aforementioned estimations using data from one axis compared to all three axis combined.     Method A total of 14 subjects, eight men and six women, mean (SD) age of 26, 4 (5,5) years were recruited for the study. The participants performed standardised aerobic exercise while accelerometer data and oxygen uptake was measured simultaneously. Two triaxial accelerometers (Actigraph GT3X) were worn on the hip and wrist during the experiment. Indirect calorimetry, using Oxycon mobile, was chosen as the criterion measure. Validity was determined by comparing accelerometer counts with estimated energy expenditure (EE) in kcal/min, derived from measured oxygen consumption, using bivariate Pearson correlation, linear regression and stepwise regression analyses. Equations were calculated using each participant’s individual regression analyses.   Results The experiment reveals that GT3x presents a moderate correlation (r= 0, 47) for estimating EE from aerobics when worn on the hip and a weak correlation (r = 0.34) when worn on the wrist. However, when combined with the body mass variable, a strong correlation was found between accelerometer data for the hip and EE (r= 0.73). At both positions the vector magnitude (r = 0.47 for the hip and r = 0.34 for the wrist) yielded stronger correlations compared to just using the Y-axis (r = 0.15 for the hip and r= 0.08 for the wrist).     Conclusions In conclusion, this study found that GT3x was not particularly valid for assessing energy expenditure in high intensity complex activities. Wearing the accelerometer on the hip yielded higher correlations compared to wearing it on the wrist. When using the accelerometer for estimations of EE the Vector magnitude is to prefer before the Y-axis solely.

Mätning av prestation i tekniska moment i fotboll : ett testbatteri genomfört av juniorer på elitnivå

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med undersökningen var att ta ett första steg mot att skapa ett testbatteri, som objektivt kan mäta fotbollspelares tekniska prestationsförmåga med boll, samt konstruera en rad övningar som innefattar viktiga fotbolls-specifika tekniker och testa dessa övningars reliabilitet genom ”test-retest”. Syftet med studien var också att göra en jämförelse i prestation mellan varje spelares dominanta och icke-dominanta fot, från tillslagsövningar där båda fötterna används.   Metod: Tolv herrjuniorer (16-19 år) och sju damjuniorer (15-17 år) på elitnivå genomförde ett testbatteri bestående av totalt 21 övningar för mätning av de fotbollsspecifika teknikerna nick, mottagning, driva med boll samt tillslag. Åtta av männen (16-19 år) återgenomförde testbatteriet för utvärdering av testbatteriets reliabilitet. Korrelationen mellan vardera övningens testresultat från den första testomgången (test) och den andra testomgången (retest) bestämdes genom användandet av Pearsons korrelationskoefficienter (r). Skillnader i kvantifierad prestation mellan dominant och icke-dominant fot beräknades med hjälp av ett beroende t-test. Resultat: Fem av övningarna genererade signifikanta korrelationer mellan resultaten från de båda testomgångarna. Dessa övningar var: precisionsskott på stillaliggande boll med dominant fot (r=0,949), skotthastighet med dominant fot (r=0,734), mottagning med bröstkorgen av boll levererad i luften (r=0,743), samt övningarna rak sprint utan boll och rak sprint med boll där kvoten mellan de två sistnämnda övningarna visade på signifikant korrelation (r=0,805). I båda grupperna förelåg en signifikant skillnad i prestation mellan dominant och icke-dominant fot i övningarna; skotthastighet, långpass på marken samt upprepade tillslag. Herrjuniorerna uppvisade dessutom en signifikant skillnad i prestation i övningen skottprecision på studsande boll. Slutsats: Det ringa deltagareantalet gör att resultaten i studien bör tolkas med försiktighet. Studien visa dock att en objektiv utvärdering av flera fotbollsspecifika tekniker är möjlig och några av övningarna visade hög korrelation mellan test och retest. Då resultaten i vissa avseenden pekar på signifikanta skillnader i prestation mellan dominant och icke-dominant fot anser författarna att båda fötterna bör testas i utvärderingar av en spelares tekniska förmåga.Abstract Aim: The aim of the study was to create and evaluate a test battery, which in an objective way could measure a group of soccer players’ technical performance, and further, to create a series of exercises, which incorporate important soccer-specific techniques, and test the exercises for reliability through “test-retest”. The aim of the study was also to make a comparison between dominant leg and non-dominant leg in exercises where both feet were being used. Method: Twelve male elite junior players (age 16-19) and seven women junior players (age 15-17) underwent a test battery consisting of a total of 21 exercises to measure the soccer-specific techniques of heading, controlling, running with the ball, and touch of the ball. Eight of the men (age 16-19) underwent the test battery again in order to evaluate the reliability of the test battery (”retest”). The correlation between each exercise’s test result from the first test session (”test”) and the second test session (“retest”) was determined by the use of Pearson’s correlation coefficients (r). The differences in quantified performance between dominant leg and second best foot non-dominant leg were calculated by the use of a paired t-test. Results: Five of the exercises showed significant correlation between the results from the two test sessions. These exercises were: dead ball precisionshot using best foot (r=0,949), shotspeed using best foot (r=0,734), controlling airborne ball with chest (r=0,743) and the exercises straight forward sprint without the ball and straight forward sprint with the ball from which the ratio between the two last mentioned exercises showed significant correlation (r=0,805). In both groups there were a significant difference in performance between best and second-best foot in the exercises of; shooting speed, ground long passing, and repeated touches. In addition, the male juniors showed a significant difference in performance in the exercise of shooting precision on bouncing ball. Conclusions: The low number of participants leads to the notion that the results of the study should be interpreted with precaution. The study however shows that an objective evaluation of several soccer-specific techniques is possible and that a couple of the exercises showed high correlation between ”test” and ”retest”. Since the results in some aspects point towards significant differences in performance between second-best foot and best foot, the authors’ opinion is that both feet should be tested in an evaluation of a soccer player’s technical ability

Inhaling salbutamol may decrease time to exhaustion in some contexts of heavy endurance performances.

PURPOSE: To study the effect of inhaling a beta-agonist (salbutamol) compared to placebo on skiing and cycling performance in well-trained elite athletes. METHODS: Three different exercise protocols were used, all with a cross-over double blind placebo-controlled design. Participants inhaled 800 µg salbutamol or a placebo prior to the test, which was repeated on a following day with the participants inhaling the other substance. Fifteen junior elite skiers performed four free-style high intensity sprints (1100 m/work time 3.5-4.5 min). Twelve elite cyclists carried out a short cycling protocol, starting with two 5 min submaximal workloads followed by a maximal intermittent performance test to exhaustion. Another 12 elite cyclists performed the maximal intermittent performance test to exhaustion after a 150 min long submaximal cycling protocol. RESULTS: Group mean time for the ski sprints increased, with no difference between treatment groups. In the short cycling protocol time to exhaustion was 9.1% (95% CI 52-161) lower after inhaling salbutamol compared to placebo and in the long cycling protocol time to exhaustion was 9.1% (95% CI - 121-267) lower after inhaling salbutamol compared to placebo. Blood lactate, heart rate and ventilation increased during submaximal exercise with salbutamol compared to placebo in the short cycling protocol (p < .05). CONCLUSION: This study could not confirm any positive performance effects from inhaling 800 µg salbutamol compared to placebo in skiing and high-intensity intermittent cycling performance. Instead, time to exhaustion in the maximal intermittent performance test was lower in both cycling protocols. HighlightsThere was no difference in performance time between salbutamol and placebo treatment in real-life applicable repeated ski sprints.Time to exhaustion in the maximal intermittent performance test was 9.1% lower after inhaling salbutamol compared to placebo, both when performed after 10 and 150 min of submaximal cycling

Att bära tungt - en fysiologisk analys: Kvinnor : Rapport 8.

Sjutton kvinnliga vältränade försökspersoner, åtta stycken med vana att bära tungt och nio stycken utan sådan vana, genomförde gång på löpband och mjukt underlag i hastigheterna 3 och 5 km/tim med bärvikter i ryggsäck på 20, 35 och 50 kg.Mjukt underlag i form av blå gymnastikmattor, indikerande gång i lätt terräng, ökade energiomsättningen under både hastigheterna mellan 10 och 15 %, jämfört med hårt underlag (löpband) med en grads lutning. Energiomsättningen ökade i genomsnitt lika mycket med ökad hastighet som med ökad bärvikt. Den individuella variationen vid en given bärvikt och hastighet är mycket stor. Beroende på bärvikt och hastighet kan energiomsättningen variera med 100 %. Dessa stora variationer i energiomsättning bör uppmärksammas vid beräkning av energitilldelning via kosten vid längre militära operationer.Energiomsättningen vid tyngsta belastningen – 50 kilo bärvikt och hastigheten 5 km/tim – belastade försökspersonerna på i genomsnitt 57 % av maximal syreupptagningsförmåga. I individuella fall var belastningen 72 % av maximal syreupptagningsförmåga. Dessa höga belastningar är oacceptabelt höga för transporter under längre tid och kan vara en orsak till belastningsskador.Förmågan att bära tungt sammanfaller med ökad kroppsvikt och benmuskelstyrka. Bärförmåga för mindre vikter, högst 35 kg, sammanfaller inte med någon av ovanstående faktorer. Således, för tyngre bärvikter vid förflyttningar bör selektion av soldater ske enligt de uppmätta parametrarna, medan vad gäller lättare vikter föreligger inte samma selektionskriterier.En slutsats från resultaten av denna undersökning är den ursprungliga uttagningen till tunga arbetsuppgifter inom försvaret bör genomföras med tunga arbetsbelastningar, motsvarande de i denna undersökning. I kommande rapport sammanfattas studierna på män och kvinnors bärförmåga, likheter och olikheter mellan könen, möjliga selektionskriterier samt rekommendationer med utgångspunkt från genomförda undersökningar och resultat från olika andra undersökningar.Militärmedicinsk forsknin

Isokinetic muscle torque and endurance in limbs and trunk in children and adolescents : A longitudinal study

Purpose: To measure isokinetic peak torque during elbow, knee and trunk extension and flexion and muscle endurance during elbow and knee extension. Method: Muscle endurance and peak torque were measured using Cybex methodology in totally 115 boys and 48 girls from 8 to 15 years of age most of them for five years. Results: Knee muscle endurance was mainly unchanged while elbow fatigue index was lightly reduced from 11 to 15 years in both sexes with no difference between sexes. From the youngest ages to adolescence peak absolute (N.m) and normalized (N.m/kg body mass) torque increases in all measures with highest increase in the trunk and lowest in elbow activities. During elbow activity boys are stronger than girls from age 11. For trunk and knee activity the sex differences start at age 14 years. Knee, elbow and trunk extension/flexion ratios as well as knee/elbow both extension and flexion ratios are mainly unchanged with increasing age with no differences between sexes. Conclusion: Data indicate that elbow isokinetic strength and endurance profile is partly different from corresponding data during knee and trunk activity