Effect of Intraduodenal Bile and Na-Taurodeoxycholate on Exocrine Pancreatic Secretion and on Plasma Levels of Secretin, Pancreatic Polypeptide, and Gastrin in Man

The effect of intraduodenally administered cattle bile (CB) and Na-taurodeoxycholate (TDC) on basal pancreatic secretion and plasma levels of secretin, pancreatic polypeptide (PP), and gastrin were investigated on two separate days in 10 fasting volunteers. Doses of 2-6 g CB and 20&600 mg TDC were given intraduodenally at 65-min intervals. Volume, bicarbonate, lipase, trypsin, amylase, and bilirubin were measured in 10-min fractions of duodenal juice, and GI peptides determined by radioimmunoassay. CB and TDC enhanced significantly and dose-dependently volume, bicarbonate and enzyme secretion, and plasma secretin and PP levels. In contrast, plasma gastrin showed only a marginal increase. We conclude that the hydrokinetic effect of intraduodenal CB and TDC is at least partially mediated by secretin. Gastrin could be ruled out as a mediator of the ecbolic effect, whereas other GI peptides, primarily CCK, and/or neural mechanisms must be considered possible mediators. Both pathways may also play a role in the PP release

The Role of Bile in the Regulation of Exocrine Pancreatic Secretion

As early as 1926 Mellanby (1) was able to show that introduction of bile into the duodenum of anesthetized cats produces a copious flow of pancreatic juice. In conscious dogs, Ivy & Lueth (2) reported, bile is only a weak stimulant of pancreatic secretion. Diversion of bile from the duodenum, however, did not influence pancreatic volume secretion stimulated by a meal (3,4). Moreover, Thomas & Crider (5) observed that bile not only failed to stimulate the secretion of pancreatic juice but also abolished the pancreatic response to intraduodenally administered peptone or soap

Drabbade eller påverkade? Jämförande analys av semantiska och stilistiska språkliga skillnader i en tillbakaöversatt artikel om miljörätt

I denna uppsats gör jag en tillbakaöversättning av en svensk artikel, som är överförd till engelska, och jämför sedan de två svenska texterna för att uppmärksamma de mest frekventa språkliga skillnaderna som är av vikt för textens innehåll och funktion. I enlighet med artikelns argumenterande stil, som bygger på värdsliga fakta, ägnas diskussion åt skiftningarna i verbuttryckens stilnivå, värdeladdning och innebörd, samt de bortfall och tillägg som uppstått, och som mestadels rör satskonnektorer och kulturella aspekter. Resultatet visar att verbuttrycken i stort håller samma stilnivå i tillbakaöversättningen, att i de fall det rör sig om metaforiska uttryck har den konceptuella metaforiken oftast hängt med i översättningsprocessens båda steg fast ibland antagit annan form, och att den engelska måltexten i flera fall infört metaforiska uttryck utan motsvarighet i källtexten, vilka sedan bevarats i tillbakaöversättningen. Detta är en orsak till att ungefär hälften av tillbakaöversättningens verbuttryck skiljer sig rent betydelsemässigt från källtextens, och en annan orsak är det faktum att måltexten antagit mer generella beteckningar som förlorat betydelsedjup vid översättningen tillbaka till svenska. Vissa satskonnektorer och perspektivmarkörer har fallit bort i den engelska måltexten, och andra har lagts till i endera av översättningarna, vilket innebär en retorisk förlust respektive vinst för texten. Det har också skett kulturella tillägg eller bortfall som en följd av texternas olika målgrupper, den svenska respektive den internationella