Intellektuella moden

Den akademiska festskriften må vara på utdöende men är en genre som öppnar för skrivsätt med andra möjligheter än – och fördelar i förhållande till – det gängse akademiska skrivandet. Som genre tvingar festskriften när-mast på den som bidrar till den essäformen; till vilket också hör nedtonandet av akademiska dygder i form av referenser, noter och annan akribi. På så sätt inbjuder festskriften till att ta tillvara essäns alla möjligheter och fördelar; inte minst i form av att med nyfikenhet och upptäckarglädje ge sig ut på farvatten dit få – om ens några – akademiska farkoster tidigare sökt sig. Här föreligger med andra ord möjligheten att ge sig ut på en upptäcktsfärd i ordets rätta bemärkelse: en färd som man inte vet vart den leder och som i egentlig mening saknar slutmål. Det är just detta som essän står för – eller har i varje fall stått för alltsedan Michel de Montaigne betecknade sina prövande, sökande och inte minst självreflexiva litterära övningar för essais, essäer. I franskan står substantivet essai både för ”prov”, ”test”, ”försök” och ”essä”, med kopplingar till verbet essayer, ”pröva”, ”testa”, ”försöka”. Detta är också utgångspunkten för den här texten. Den prövar och för-söker hantera en tanke som bär på tydliga självreflexiva drag i ett akademiskt sammanhang. Samtidigt är den tanke det är fråga om så gott som oprövad i sådana sammanhang, nämligen tanken på intellektuella moden

Fritidens rum : Topografiska perspektiv på ungdomars fritidssocialisation och ungdomspolitiken

Huvudtemat för den här skriften är fritidens topografi och spatialisering – eller uttryckt på ett mer vardagligt sätt: fritidens terräng och förrumsligande. Topografi handlar om beskrivningar av terrängförhållanden, platser eller områden och själva ordet härstammar från grekiskans topos (plats) och graphein (skriva eller beskriva). Termen spatial är synonym med rumslig och refererar till rumsliga egenskaper: följaktligen kan spatialisering förstås som att förrumsliga eller rumsliggöra något (i analogi med hur något förkroppsligas). Rum är dock inget entydigt begrepp. Och det finns inte heller någon etablerad vokabulär eller terminologi för att beskriva eller analysera det som jag här betecknar som socialisationens och ungdomspolitikens topografi

Intellektuella moden

Den akademiska festskriften må vara på utdöende men är en genre som öppnar för skrivsätt med andra möjligheter än – och fördelar i förhållande till – det gängse akademiska skrivandet. Som genre tvingar festskriften när-mast på den som bidrar till den essäformen; till vilket också hör nedtonandet av akademiska dygder i form av referenser, noter och annan akribi. På så sätt inbjuder festskriften till att ta tillvara essäns alla möjligheter och fördelar; inte minst i form av att med nyfikenhet och upptäckarglädje ge sig ut på farvatten dit få – om ens några – akademiska farkoster tidigare sökt sig. Här föreligger med andra ord möjligheten att ge sig ut på en upptäcktsfärd i ordets rätta bemärkelse: en färd som man inte vet vart den leder och som i egentlig mening saknar slutmål. Det är just detta som essän står för – eller har i varje fall stått för alltsedan Michel de Montaigne betecknade sina prövande, sökande och inte minst självreflexiva litterära övningar för essais, essäer. I franskan står substantivet essai både för ”prov”, ”test”, ”försök” och ”essä”, med kopplingar till verbet essayer, ”pröva”, ”testa”, ”försöka”. Detta är också utgångspunkten för den här texten. Den prövar och för-söker hantera en tanke som bär på tydliga självreflexiva drag i ett akademiskt sammanhang. Samtidigt är den tanke det är fråga om så gott som oprövad i sådana sammanhang, nämligen tanken på intellektuella moden

1968 som minnespolitik

1968 är ett mytomspunnet år. Håller man sig till 1900-talet är det få årtal som kan konkurrera med 1968 i fråga om symbolisk laddning och dragningskraft. Denna dragningskraft utövar det även på omkringliggande årtal: i dag står 1968 mer för en epok än ett årtal. När denna epok börjar och slutar är oklart, men att den kulminerade 1968 råder det, så vitt jag kan bedöma, stor enighet om. 1968 betraktas allmänt som kulmen på en våg av ungdomsprotester, kravaller, mobilisering, livsstilsexperiment, en politisk vänstervåg, galna upptåg och framväxten av ett specifikt generationsmedvetande. Det är framför allt som generationsmarkör 1968 har skrivit in sig i historie

Kulturpolitik i globaliseringens tidevarv

Vi lever i globaliseringens tidevarv. Men efter närmare tjugo år av diskussioner kring de politiska, ekonomiska och kulturella konsekvenserna av globaliseringen framstår den knappast längre som ett nytt fenomen. Under denna tid har synen på, liksom kritiken av, globaliseringens konsekvenser fördjupats, men i allt större utsträckning också förpassat dem från framtiden till nutiden. Globaliseringen framstår, kort sagt, inte längre som något som väntar på oss, utan som något vi redan lever med, men vars form trots allt ännu inte utkristalliserat sig på något klart sätt

Illviljans hermeneutik

Late modern reflexions: Festschrift for Johan Fornäs is an anthology of more than twenty essays dedicated to Johan Fornäs on his 60th birthday 7th of mars 2012. Several of the articles included take Johan Fornäs’ books as their starting point, while others are related, in different ways, to his wide and diverse interests. The book is divided into four thematic parts, dealing with "Theoretical Practices", “Medial Practices”. “Aesthetic Practices” and “Literary Practices”. Articles included under ”Theoretical Practices” discuss different aspects of hermenutics, culturalization, and cultural capital. ”Medial Practices” offers studies of contemporary media phenomena, relating them to questions of democracy and politics.”Aesthetic Practices” include contributions that discuss the function of different cultural practices in the public sphere. The last section, ”Literary Practices”, takes a closer look at both select literary texts and the discourses surrounding them. Most of the Articles are written in Swedish, with the exception of three articles in English.Senmoderna reflexioner. Festskrift till Johan Fornäs, är en antologi med tjugotre artiklar tillägnade Johan Fornäs på hans 60-årsdag den 7 mars 2012. Flera av artiklarna utgår från teman i Johan Fornäs böcker, medan andra på olika sätt behandlar ämnen relaterade till hans breda och mångfacetterade intresseområden. Boken är indelad i fyra tematiska delar, som behandlar olika praktiker: teoretiska, mediala, estetiska och litterära. Under rubriken ”teoretiska praktiker” diskuteras olika aspekter av hermeneutik, kulturalisering och kulturellt kapital. Under ”mediala praktiker” återfinns studier av samtida mediefenomen och deras relationer till demokrati och politik. ”Estetiska praktiker” innefattar bidrag som diskuterar kulturella praktikers funktion i den offentliga sfären. I den avslutande delen, ”litterära praktiker”, analyseras utvalda litterära texter och den diskurs som omger dem. Huvuddelen av artiklarna är skrivna på svenska, med undantag av tre engelska bidrag

Intellektuella moden

Den akademiska festskriften må vara på utdöende men är en genre som öppnar för skrivsätt med andra möjligheter än – och fördelar i förhållande till – det gängse akademiska skrivandet. Som genre tvingar festskriften när-mast på den som bidrar till den essäformen; till vilket också hör nedtonandet av akademiska dygder i form av referenser, noter och annan akribi. På så sätt inbjuder festskriften till att ta tillvara essäns alla möjligheter och fördelar; inte minst i form av att med nyfikenhet och upptäckarglädje ge sig ut på farvatten dit få – om ens några – akademiska farkoster tidigare sökt sig. Här föreligger med andra ord möjligheten att ge sig ut på en upptäcktsfärd i ordets rätta bemärkelse: en färd som man inte vet vart den leder och som i egentlig mening saknar slutmål. Det är just detta som essän står för – eller har i varje fall stått för alltsedan Michel de Montaigne betecknade sina prövande, sökande och inte minst självreflexiva litterära övningar för essais, essäer. I franskan står substantivet essai både för ”prov”, ”test”, ”försök” och ”essä”, med kopplingar till verbet essayer, ”pröva”, ”testa”, ”försöka”. Detta är också utgångspunkten för den här texten. Den prövar och för-söker hantera en tanke som bär på tydliga självreflexiva drag i ett akademiskt sammanhang. Samtidigt är den tanke det är fråga om så gott som oprövad i sådana sammanhang, nämligen tanken på intellektuella moden

Stilens markörer

Dick Hebdiges Subculture. The meaning of style (1979) var en av de första böcker där innebörden i en stil och subkultur – i detta fall punken – destillerades fram med hjälp av en generell semiotisk analys. Bokens undertitel är minst sagt mångtydig. Dels refererar den till en stils sociala betydelse, dels till de innebörder en stil förmedlar och dels till själva stilbegreppets innebörd. Den innebörd Hebdige finner i punkstilen är flytande, mer eller mindre omöjlig att fixera eftersom den i stor utsträckning förnekar eller motsäger sig själv. Enligt Hebdige utmanade punken alla semiotiska uppfattningar om en enhetlig stil (eller uppsättning av tecken) som det går att tillskriva en mer eller mindre fixerad innebörd: ”The key to punk style remains elusive. Instead of arriving at the point where we can begin to make sense of the style, we have reached the very place where meaning itself evaporates”

Stilens markörer

Dick Hebdiges Subculture. The meaning of style (1979) var en av de första böcker där innebörden i en stil och subkultur – i detta fall punken – destillerades fram med hjälp av en generell semiotisk analys. Bokens undertitel är minst sagt mångtydig. Dels refererar den till en stils sociala betydelse, dels till de innebörder en stil förmedlar och dels till själva stilbegreppets innebörd. Den innebörd Hebdige finner i punkstilen är flytande, mer eller mindre omöjlig att fixera eftersom den i stor utsträckning förnekar eller motsäger sig själv. Enligt Hebdige utmanade punken alla semiotiska uppfattningar om en enhetlig stil (eller uppsättning av tecken) som det går att tillskriva en mer eller mindre fixerad innebörd: ”The key to punk style remains elusive. Instead of arriving at the point where we can begin to make sense of the style, we have reached the very place where meaning itself evaporates”