Grammatiska svårigheter hos andraspråksinlärare med polska som modersmål

Som SFI-lärare har jag märkt att elever från vissa modersmålgrupper (exempelvis slaviska språk) har svårt att tillämpa sig olika grammatiska moment i det svenska språket. På grund av detta vill jag fördjupa mina kunskaper i detta ämne och granska orsaker för dessa svårigheter i inlärningen av svenska språket. I min uppsats koncentrerar jag mig på den grammatiska delen som orsakar många besvär i andraspråksinlärningen hos SFI-elever med polska som modersmål. Vidare försöker jag analysera och förklara de grammatiska felen som inlärare med polska som modersmål gör i sina skriftliga texter. Eftersom mitt syfte är att få en fördjupad bild av de grammatiska felen som eleverna med polska som modersmål gör i sin skriftliga produktion anser jag att både den kvalitativa och den kvantitativa metoden är mest lämpliga för att besvara de frågorna som jag ställer i denna undersökning. Undersökningsmaterialet består av 14 skriftliga texter av inlärare som är vuxna med polska som modersmål. Dessa personer läser kurs C respektive D på SFI. Elevernas texter producerades till olika teman och under olika tillfällen under SFI-undervisningen. Resultatet som jag har fått visar att de flesta felen, men inte alla, som polska inlärare gör i sina texter uppstår på grund av interferens från modersmålet till det svenska språket. Andra förklaringar till de grammatiska felen är också så kallade övergeneralisering, inlärningsspråkets komplexitet, produktionen av yttranden i den aktuella kommunikationssituationen samt att inläraren försöker använda svenska som är för avancerad för deras språkliga nivå.Specialarbete, SSA136, 15 poäng Svenska som andraspråk Termin: VT2015 Handledare: Julia Prentic

Lenient versus strict rate control in patients with atrial fibrillation

BACKGROUND: Rate control is often the therapy of choice for atrial fibrillation. Guidelines recommend strict rate control, but this is not based on clinical evidence. We hypothesized that lenient rate control is not inferior to strict rate control for preventing cardiovascular morbidity and mortality in patients with permanent atrial fibrillation. METHODS: We randomly assigned 614 patients with permanent atrial fibrillation to undergo a lenient rate-control strategy (resting heart rate <110 beats per minute) or a strict rate-control strategy (resting heart rate <80 beats per minute and heart rate during moderate exercise <110 beats per minute). The primary outcome was a composite of death from cardiovascular causes, hospitalization for heart failure, and stroke, systemic embolism, bleeding, and life-threatening arrhythmic events. The duration of follow-up was at least 2 years, with a maximum of 3 years. RESULTS: The estimated cumulative incidence of the primary outcome at 3 years was 12.9% in the lenient-control group and 14.9% in the strict-control group, with an absolute difference with respect to the lenient-control group of -2.0 percentage points (90% confidence interval, -7.6 to 3.5; P <0.001 for the prespecified noninferiority margin). The frequencies of the components of the primary outcome were similar in the two groups. More patients in the lenient-control group met the heart-rate target or targets (304 [97.7%], vs. 203 [67.0%] in the strict-control group; P <0.001) with fewer total visits (75 [median, 0], vs. 684 [median, 2]; P <0.001). The frequencies of symptoms and adverse events were similar in the two groups. CONCLUSIONS: In patients with permanent atrial fibrillation, lenient rate control is as effective as strict rate control and is easier to achieve. (ClinicalTrials.gov number, NCT00392613.