Sosiaali- ja terveyspalvelut Suomessa 2018 : Asiantuntija-arvio

From information to assessment: aiming for better service

ICT Disparities In Finland - Access and Implications

The Internet and other new information and communication technologies (ICTs) have become an integral part of most Western societies, from the perspective of both individuals and organizations. In this dissertation the evolving role of the Internet and other new ICTs in Finland over the past decade is studied from the perspective of disparity. The ICT disparities are seen to be constructed from two interconnecting elements, access and implications. The main goal of this dissertation is to examine how access, different user purposes, as well as implications, reflect disparities among different socio-demographic and socioeconomic population groups. For the purposes of this work, four research studies, each with its own, specific topic, were constructed. According to the results, age is clearly the most significant element associated with both access and implications for the new ICTs in Finland. Although other examined factors were also significant, they were often associated with individual research topics. In addition, the dissertation will also provide new research elements for future reference.Siirretty Doriast

Porn and norms : pornography and normative notions of gender, love, sex, and relationships in the sexual narratives of Finns on their adolescent experiences

This dissertation uses an interdisciplinary approach to focus on 10–17-year-old Finns' engagement with and thoughts of pornography. The emotional debates – both public and academic – concerning the consumption of pornography among adolescents lack, for the most part, the perspective of the young. This shortcomingis notable, given how adolescents are considered to be at particular risk due to mobile media devices and pervasive online access. This dissertation sets out to bridge some of the current knowledge gaps among the discussions of sexual media, pornography in particular, and their alleged harmful impact. It does this by concentrating on the sexual narratives of Finns about their adolescent experiences of pornography and understanding them as particular investments to the ideals of gender, love, sex, and relationships. I became interested in how young people navigate pornographic representations of sex and what these mean to them while I was searching for a more holistic account of the role of the media in adolescents’ lives. I divided this formulation of a research problem into four more specific research questions: 1) What transformations and continuities might early encounters with pornography involve? 2) How do young Finns perceive pornographic representations? 3) How do young Finns recount what pornography does to its audiences? and 4) How is the sexual agency of girls featured in their personal accounts of pornography use? My study falls within the field of media participation studies and adopts qualitative, participant-centred research methods on media audiences for an in-depth understanding of young Finns’ experiences with and interpretations of pornographic content. The central emphasis of my study is on the social and interpersonal processes through which the meanings of pornographic representations are constructed and defined. I argue that acknowledging underlying social and cultural structures, sexual media are a site for developing diverse understandings of gender, sexual identities and relationships. This is the most essential delimitation for this work, which presents a significant departure from those accounts that concentrate solely on alleged harms of pornography consumption on young people. I have built my dissertation with its four research articles around three pools of different material sets including over 4300 questions about sexuality, sex and sexual health that were sent by Finnish adolescents to experts in sexual health fields, 45 written contributions on the 2012 research project on memories of pornography and 98 contributions from young Finns aged 13–17 years to the online survey that was conducted as part of a media education awareness campaign of e-Talo (e-House), a Finnish online youth club. These three material sets form the empirical structure of my dissertation, drawing from personal accounts of adolescents’ practices with pornographic representations in Finland from the mid-1940s to the present day. These material sets – both individually and together – are offered as context-sensitive case studies in the revisiting of the sexualisation debate from a social constructionist perspective. Throughout this thesis, I intentionally challenge this narrative of sexualisation that sees sexual media as inherently damaging for underaged people by presenting my empirical evidence. Instead of constructing underaged people as ‘incomplete’ beings impressionable by media influence, I see that young people are active, critical agents concerning media. The analysis conducted in this research covers various subjects ranging from a) transformations and continuities of early encounters with pornography in the decades since World War II in Finland, b) questions about pornography that were sent by young people in Finland to experts on sexual health, c) forms of learning connected to pornography, d) girls’ accounts of sexual exploration, learning, and the pursuit of pleasure through pornography and e) their conceptions of the difference between pornographic representations and “actual sex”. Through these analyses, I challenge ‘the Porn Generation’ discourse by presenting empirical evidence on the roles that pornography has played in childhood media culture, sexual practices, and experiences long before the era of mobile media devices and online access. Furthermore, I argue that young people’s perceptions of pornography are more diverse than typically assumed in both public and some academic debates. I additionally argue that the forms of learning connected to pornography are more varied and complex than those limited to sexual behaviour and sexual acts alone. As such, young people’s engagement with and thoughts of sexually explicit media should be paramount when considering pornography’s potential impact, particularly on underaged people. To conclude, I present that risk- and harm-based discourses concerning underaged people’s pornography consumption, heteronormativity, and the very ideals of romantic intimacies play a crucial role in defining relationships and sex in contrast to pornographic representations of sex. As such, these expose a considerable gap between the apparent notions of pornography’s forceful and ‘bad’ pedagogy and youngsters’ personal accounts in which practices of pornographic representations are, for the most part, detached from notions of personal, embodied sexual behaviour.Tämä moniaineistoinen, laadullinen ja poikkitieteinen väitöskirja tarkastelee 10–17-vuotiaiden suomalaisnuorten pornografiaan liittyviä käsityksiä ja tulkintoja. Pornografisten kuvastojen läpitunkevuus on herättänyt paikoin kiivaitakin keskusteluita pornografian asemasta yhteiskunnassamme. Vaikka keskusteluita on kauttaaltaan sävyttänyt huoli siitä, miten pornografinen kuvasto vaikuttaa lapsiin ja nuoriin, juuri tätä teemaa on tutkittu verrattain vähän. Tietopohja on erityisen hatara sen suhteen, miten lapset ja nuoret itse suhtautuvat pornografisiin sisältöihin. Tutkimukseni tuottaa uutta tietoa siitä, miten suomalaisnuoret tulkitsevat pornografisia kuvastoja osana seksuaalisuutta, seksiä, sukupuolta ja ihmissuhteita, koskevia näkemyksiä ja asenteita. Yleisö- ja kulttuurintutkimuksen perinteisiin nojaten hyödynnän laadullisia tutkimusmenetelmiä voidakseni ymmärtää syvällisemmin, miten suomalaisnuoret tulkitsevat pornografisia sisältöjä ja mitä nämä sisällöt heille merkitsevät. Selvitän, 1) miten pornografinen kuvasto on ollut läsnä suomalaislasten ja -nuorten elämässä eri vuosikymmeninä, 2) millaisia ymmärryksiä suomalaisnuorilla on pornografiasta, 3) miten nuoret kuvaavat pornografian mahdollisia vaikutuksia ja 4) miten pornografinen mediakuvasto on läsnä tyttöjen identiteetti-, sukupuoli- ja seksuaalisuuskäsityksissä. Tutkimukseni keskiössä on ymmärrys merkitysten rakentumisesta osana kulttuurisia, yhteiskunnallisia ja sosiaalisia vuorovaikutussuhteita. Tämä katsantokanta on keskeisin ero niihin tutkimuksiin, jotka tarkastelevat alaikäisten pornografian kulutusta vain median mahdollisten haittavaikutusten näkökulmasta Tämä väitöskirja, joka sisältää johdanto-osion ja neljä itsenäistä tutkimusartikkelia, pohjautuu kolmeen laajaan tutkimusaineistoon: 1) yli 4300 suomalaisnuorten verkossa oleviin seksuaaliterveyspalveluihin lähettämää seksuaalisuuteen, seksiin ja seksuaaliterveyteen liittyvää kysymystä vuosilta 2013–2015, 2) Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran kansanrunousarkiston kanssa toteutetun pornografiaa käsittelevän muistitiedon keruuhankkeen vastaukset vuodelta 2012 (n= 45) sekä 3) e-Talon kanssa vuonna 2015 yhteistyössä toteutetun verkkokyselyn alaikäisten vastaajien vastaukset (n= 98). Nämä laadulliset aineistot muodostavat tutkimukseni empiirisen rakenteen. Aineistojen rinnakkaisilla ja toisiaan täydentävillä analyysimenetelmillä oli mahdollista tarkastella syvemmin a) suomalaisnuorten pornografian kulutukseen liittyviä jatkumoita ja siirtymiä aina 1940-luvulta nykypäivään, b) nuorten pornografian kulutukseen liittyviä kysymyksiä seksuaaliterveyden ammattilaisille, c) pornografian kulutukseen mahdollisesti liittyviä oppisen muotoja ja teemoja, d) tyttöjen pornografiaan liittyviä käsityksiä ja toimintatapoja, sekä e) tyttöjen käsityksiä pornografiassa nähdyn seksin ja ns. oikean seksin välillä. Analysoimani aineistot ensinnäkin osoittavat, kuinka pornografiset sisällöt ovat olleet osa suomalaislasten ja -nuorten arkea jo aikaa ennen internetiä ja mobiililaitteita. Toisekseen väitän, että nuorten käsitykset pornografiasta ovat paljon monimuotoisempia, mutkikkaampia ja syvällisempiä kuin julkisessa keskustelussa annetaan ymmärtää. Aineistojeni nuoret korostavat käsittävänsä eron pornografisten representaatioiden ja ”oikean seksin” välillä. He pystyvät erittelemään kriittisesti fiktiivisiä, stereotyyppisiä tai sukupuolittuneita seksuaalisuuden ja seksin representaatioita sekä tekemään vastuullisia valintoja omiin seksuaalioikeuksiin liittyen. Aineistoni eivät myöskään tue käsitystä pornografisten sisältöjen turmelemista nuorista. Aineistoni kiinnostavasti osoittavat, että alaikäisten pornografian kulutusta ruotiva aikuisten haittapuhe vaivaa nuoria enemmän kuin itse pornografiassa nähdyt sisällöt. Väitän myös, että pornografiaan liittyvä oppiminen on monimuotoista eikä rajoitu pelkästään seksuaalikäyttäytymiseen. Aineistoni perusteella pornografiaan liittyvä pedagogiikka on ennen kaikkea sukupuolisidonnaista ja normatiivista haittapuheeseen verhottua asennekasvatusta, kuinka pornografisiin sisältöihin tulisi suhtautua. Tutkimukseni perusteella väitän, että nuorten omat käsitykset ja tulkinnat pornografiasta tulisi olla keskiössä, kun keskustellaan pornografian vaikutuksista alaikäisiin

Informal Care in the Light of Well-Being – the Case of Finland

The societal triumph in terms of increased life expectancy has, in combination with other development, contributed to an increased need for socially and financially sustainable care forms for older adults in Finland, as in many other parts of the Western world. An example of such a solution is informal care, that is, a formalisation of informal care where a close one with the help of public support services cares for care dependents who cannot manage on their own. The promotion of well-being of older adults is an important part of Finnish social policy. Macro-level decisions and local implementations affect well-being. Support services and benefits shape the prerequisites for coping in everyday life and subsequently experiencing well-being of older adults concerned with informal care. Simultaneously, well-being is a more complex and holistic phenomenon than only the outcome of welfare. Care is a relational and dynamic process, where norms and personal life stories are examples of factors that shape the experiences of how care services—and subsequently well-being—ought to be given or received. This dissertation aims to study the informal care of older adults in light of well-being theories in a Finnish setting. In the first study, informal care recipients’ care preferences and thoughts on the future were explored from a life course perspective. In the second study, well-being was investigated by applying the capability approach to dismantle an informal care dyad’s care arrangements and consequences on well-being across time. In the third study, the caregiver stress process model was used to investigate associations between individual economic, social, and political resources and subjective caregiver burden among older spousal caregivers in the Bothnia region. The fourth study explored the feasibility of a co-designed intervention developed in line with the World Health Organization’s Healthy Ageing paradigm with the aim of training former caregivers to become expert caregivers. In studies 1 and 2, informal care recipients’ experiences were explored based on data collected from semi-structured interviews with seven informal care recipients (Study 1) and follow-up interviews with the same respondents and their informal caregivers in Study 2. The results illustrated that the development of social care for older adults contributed to the care recipients’ well-being in both direct and indirect ways. The informal care recipients appreciated living at home despite a declined functional capacity, and the offered support services promoted this ability to some extent. Simultaneously, the social care system sometimes acted as a barrier towards experiencing well-being. As an indirect effect, negative experiences and/or perceptions of formal care alternatives contributed to feelings of insecurity and uncertainty regarding future care arrangements. In Study 3, multivariate logistic regression was used on data derived from the Gerontological Regional Database (GERDA) survey 2016 to study the associations between individual social, economic, and political resources and subjective caregiver burden among older spousal caregivers in Österbotten/Pohjanmaa (Finland) and Västerbotten (Sweden). About half of the spousal caregivers reported experiencing subjective caregiver burden, and this was slightly more common among Finnish-speaking caregivers. Frequent contact with family members indicated subjective caregiver burden, potentially meaning that frequent contact with family members is an indicator for intensive informal care. High levels of financial stress indicated subjective caregiver burden, while personal income did not. Out of the control variables, being Finnish speaking, reporting low perceived self-rated health and receiving formal support for informal care indicated subjective caregiver burden. In Study 4, quantitative and qualitative methods were used to explore the feasibility of a co-designed intervention for former informal caregivers—a group that is largely overlooked in both research and policy. The participants took part in a training programme to become ‘expert caregivers’ for current caregivers. Partly due to the already existing infrastructure for social activities for informal caregivers and/or older adults in the region of Österbotten, the intervention was successfully implemented. The results showed that there was a demand for the intervention among former caregivers and a demand among current caregivers to take part in the support offered by the trained expert caregivers. The intervention created a social context for the expert caregivers, most of whom were bereaved widows/widowers. The main conclusion of the thesis is that well-being of older adults concerned with informal care is highly complex and prone to change in terms of needs and resources. Both facilitators and barriers to well-being are interwoven in the Finnish welfare context. The results in this thesis imply that an extended view of informal care and the meaning of social relationships can lead to until now unutilized resources. To ensure that resources as well as needs are considered across different phases of informal care and among different target groups, the co-operation between different welfare actors is crucial. Well-functioning co-operation and development involving multiple welfare actors and citizens themselves form a solid foundation for successful interventions that promote well-being.Den samhälleliga triumfen i form av en ökad förväntad livslängd har i kombination med annan utveckling bidragit till ett ökat behov av socialt och ekonomiskt hållbara omsorgslösningar för äldre i Finland såsom i många andra delar av västvärlden. Ett exempel på en sådan lösning är närståendevård, d.v.s. en formalisering av informell omsorg där en anhörig med hjälp av offentliga stödtjänster ger vård och omsorg åt vårdbehövande som inte klarar sig självständigt. Främjandet av välbefinnande bland äldre utgör en viktig del av Finlands socialpolitiska verksamhet. Politiska beslut på makronivå och lokala implementeringar i kommunerna påverkar välbefinnande. Stödtjänster och förmåner formar förutsättningar för att klara vardagen och därmed uppleva välbefinnande bland äldre som berörs av närståendevård. Samtidigt är välbefinnande ett mer komplext och holistiskt fenomen än enbart resultatet av välfärd. Omsorg är en relationell och dynamisk process, där normer och den personliga livshistorien är exempel på faktorer som kan forma upplevelserna av hur omsorg bör ges eller tas emot – och därmed välbefinnandet. Syftet med denna avhandling är att studera närståendevård bland äldre i ljuset av välbefinnandeteorier i en finländsk kontext. I den första delstudien undersöktes närståendevårdtagares vårdpreferenser och tankar om framtiden med hjälp av livsloppsperspektivet. I den andra delstudien användes kapabilitetsteorin för att demontera en närståendevårddyads vårdarrangemang och dess konsekvenser för välbefinnande över tid. I den tredje delstudien användes närståendevårdares stressprocessmodell för att studera sambanden mellan individuella ekonomiska, sociala och politiska resurser och subjektiv närståendevårdarbörda bland äldre makar som ger närståendevård i Botniaregionen. I den fjärde delstudien studerades genomförbarheten och effekterna av en samskapad intervention som utvecklats i enlighet med Världshälsoorganisationens Hälsosamt Åldrande paradigm med syfte att utbilda före detta närståendevårdare till att bli erfarenhetsmentorer. I studie 1 och 2 undersöktes närståendevårdmottagares erfarenheter med fokus på vårdpreferenser och vårdarrangemang baserat på data insamlat från semistrukturerade intervjuer med sju närståendevårdmottagare (delstudie 1) samt uppföljningsintervjuer med samma respondenter och deras närståendevårdare i delstudie 2. Resultaten från studie 1 och 2 illustrerade hur utvecklingen inom äldreomsorgen bidrog till närståendevårdtagares välbefinnande på både direkta och indirekta sätt. Närståendevårdtagarna värdesatte att få bo hemma trots en nedsatt funktionsförmåga och de erbjudna stödtjänsterna främjade denna möjlighet till viss del. Samtidigt fungerade social- och hälsovårdssystemet ibland som ett hinder för att uppleva välbefinnande. Som en indirekt effekt bidrog negativa erfarenheter och/eller föreställningar om formella vårdalternativ till känslor av otrygghet och osäkerhet gällande framtida vårdarrangemang. I studie 3 användes multivariat logistisk regression på data från GERDA-enkätundersökningen 2016 för att studera sambanden mellan individuella sociala, ekonomiska och politiska resurser och subjektiv närståendevårdbörda bland äldre närståendevårdmakar i Österbotten och Västerbotten. Ungefär hälften av närståendevårdarna rapporterade att de upplevde subjektiv närståendevårdbörda och detta var något mer förekommande bland finskspråkiga närståendevårdare. Frekvent kontakt med familjemedlemmar indikerade subjektiv närståendevårdbörda, vilket potentiellt kan innebära att frekvent kontakt med familjemedlemmar är en indikator för intensiv närståendevård. En hög nivå av ekonomisk stress indikerade subjektiv närståendevårdbörda, medan personlig inkomst inte gjorde det. Av kontrollvariablerna indikerade finsk språkgruppstillhörighet, låg självskattad hälsa och formellt stöd för närståendevård subjektiv närståendevårdbörda. I studie 4 användes både kvantitativa och kvalitativa metoder för att studera genomförbarheten i en samskapad intervention för före detta närståendevårdare – en grupp som till stor del är förbisedd inom både forskning och policy. Deltagarna tog del av ett utbildningsprogram för att bli ”erfarenhetsmentorer” för nuvarande närståendevårdare. Delvis på grund av den redan existerande infrastrukturen för sociala aktiviteter för närståendevårdare och/eller äldre individer i regionen Österbotten, kunde interventionen framgångsrikt implementeras. Resultaten visade att det fanns efterfrågan på interventionen bland de utbildade erfarenhetsmentorerna och en efterfrågan bland nuvarande närståendevårdare att ta del av erfarenhetsmentorernas stöd. Interventionen skapade en social kontext för erfarenhetsmentorerna varav de flesta var änkor/änklingar. Avhandlingens huvudsakliga slutsats är att villkoren för att uppleva välbefinnande bland äldre berörda av närståendevård är mycket komplexa och föränderliga i termer av behov och resurser. Både möjliggörande och hindrande faktorer för välbefinnande är inbäddade i den finländska välfärdskontexten. Resultaten i avhandlingen tyder på att en vidgad syn på närståendevård och sociala relationers betydelse kan leda till hittills outnyttjade resurser. För att säkerställa att såväl resurser som behov tas i beaktande under närståendevårdens gång och bland olika målgrupper som berörs av närståendevård, bör samarbetet mellan olika aktörer inom välfärden fungera. Ett välfungerande samarbete och utvecklingsarbete som involverar olika välfärdsaktörer och medborgare själva skapar en god grund för framgångsrik verksamhet som stöder välbefinnande

Religious Experiences of Older People Receiving Palliative Care at Home

Increasingly more older people are now being cared for in their own homes. Furthermore, it has become more common that people stay at home to receive end-of-life care. Using interpretative phenomenological analysis (IPA), we analyzed the religious experiences of older people (aged 65+). We answered these questions: What kind of religious experiences do older people have when death is approaching? What does this tell us about their religious coping? As IPA is based on the in-depth analysis of small amounts of homogenous data, we analyzed five interviews with older people who were dying. We identified three main themes. First, religious experiences are relational, that is, deeply rooted in personal relationships. Second, religious experiences are real and can provide both struggles and comfort in the last stage of life. Third, the experience of encountering one’s mortality and planning for one’s death was calming; while many had unclear views on the afterlife, the idea of continuing bonds after death was comforting. More open discussion on religious matters, death, and dying would be welcomed as part of home-based end-of-life care

Religious Experiences of Older People Receiving Palliative Care at Home

Increasingly more older people are now being cared for in their own homes. Furthermore, it has become more common that people stay at home to receive end-of-life care. Using interpretative phenomenological analysis (IPA), we analyzed the religious experiences of older people (aged 65+). We answered these questions: What kind of religious experiences do older people have when death is approaching? What does this tell us about their religious coping? As IPA is based on the in-depth analysis of small amounts of homogenous data, we analyzed five interviews with older people who were dying. We identified three main themes. First, religious experiences are relational, that is, deeply rooted in personal relationships. Second, religious experiences are real and can provide both struggles and comfort in the last stage of life. Third, the experience of encountering one’s mortality and planning for one’s death was calming; while many had unclear views on the afterlife, the idea of continuing bonds after death was comforting. More open discussion on religious matters, death, and dying would be welcomed as part of home-based end-of-life care

Enkelihenkisyys maailman onnellisimmassa maassa : Lorna Byrne kiinnostus suomalaisten naisten piirissä

This article discusses how women in Finland, the happiest country in the world in 2019, use new spiritual services and angels to cope with everyday life. Should not the high living standard and level of happiness decrease spirituality, as Norris and Inglehart suggest? The research material was collected using questionnaires in talks given by Irish mystic Lorna Byrne in Helsinki in 2011 and 2015. For the women studied, angels offer support and bring enchantment to their lives in a way institutionalized religion does not. While the high level of existential security decreases their religiousness, it opens these women up to other alternatives for new spirituality.Peer reviewe

The diversity and welfare of older migrants in Europe

This paper sets the scene and provides a conceptual framework for the articles in this special issue. They present the findings of research on European residents who have reached or are on the threshold of old age and whose current circumstances have been strongly influenced by a migration across an international border. Such ‘older migrants’ are scattered throughout Europe and they have especially diverse characteristics. They include some of the most deprived and socially excluded, and some of the most affluent and accomplished, but all to a greater or lesser extent are disadvantaged through an interaction between social policies and their ‘otherness’ by living in a foreign country. Some claim attention through the severity of their unmet health and welfare needs and poor capacity to access advice and treatment, while the affluent groups are of great interest to social gerontology because of their enterprising, developmental and positive approaches to old age. They include among the most innovative of the latest generation of older people, who pursue new combinations of family responsibilities, leisure pursuits and income generation. The paper proposes that the concept ‘human capital’ summarises variations in preparedness for old age, that is, the resources by which people cope with demands for income, roles, treatment, care and support. A typology of the ‘welfare position’ of international migrants in contemporary Europe is presented

Ageing Online : Promoting older persons' subjective wellbeing in a digital everyday life

Background: Digital technology and online services are often seen as one response to many of the challenges that the modern welfare state is expected to face. Evidently, digital technology is an essential part of the society as well as in our daily lives alike. Therefore, the digital context should be taken into consideration when studying subjective wellbeing— also among older persons. Digitalization further entails new ways of working among the multiprofessional personnel groups within the health and social care sector. The importance of meaningful engagement of older persons as part of the development of services is being recognized both within the international policies of active and healthy ageing as well as within the field of innovation studies. In general, more applied research is necessary when moving from evidence to practice in research regarding the promotion of wellbeing among older persons and related working methods and initiatives. Aim: To explore the multidimensionality of older persons’ subjective wellbeing and to deepen the understanding of health promotion practice and participatory approaches together with older persons in an increasingly digital everyday life. Methods: A multi-method design was applied and the thesis consist of four separate studies. Two studies were based on data from a cross-sectional, population-based survey study (the GERDA-project) conducted in 2016 in the Bothnia region (Finland and Sweden, n= ). Study III was a focus-group study with practitioners working with community-level health promotion targeting older persons in two regions in Finland and Sweden in 2019–2020. The last study is based on semi-structured interviews with older persons participating in the @geing online project in 2018–2020. Results: According to the study findings, there is a statistically significant association between subjective well-being and internet use in the studied older population. However, nuanced and multidimensional approaches—simultaneously taking into account the kind of online activities that the older persons engage in, as well as the particular dimensions of subjective wellbeing under study—are needed in order to develop the knowledge field. When it comes to health promotion practice, the findings highlight the importance of seeing the persons among the older people. Digital technology as well as an increased user involvement can support tailored work approaches and initiatives in future health promotion practice by breaking the current perceived barriers related to inflexible organizational routines and the own prejudices. The findings further highlight that being part of the development of an application can be an uplifting experience and increase the interest and confidence in digital technology use among older participants and combat stereotypical beliefs. However, participatory approaches are not linear, rather they are perceived as messy processes— which also can evoke experiences of disappointment among the participants. Conclusion: Digitalization is not only about the technology. Future research endeavours applying various, and preferably mixed methods, simultaneously examining the everyday life both online and offline in later life are warranted. This in order to deepen the understanding regarding the underlying mechanisms between subjective wellbeing and internet use and further answering the remaining question if internet per se actually is the driving component— affecting experienced well-being in later life— or if it is merely a key component of an already rich everyday life. In both design and implementation of technology, the process could entail more value and be facilitated if the user groups (which can be both older persons and practitioners) are actively participating and contributing with their expertise and contextual knowledge. However, advances are needed also regarding the methods for participatory technology design among older persons and especially regarding participatory approaches with diverse groups of older persons (especially more vulnerable groups). The findings highlights the importance of not generalizing the perquisites nor the health promotion actions for experiencing wellbeing an increasingly digital everyday later life.Bakgrund: Digitaliseringen av tjänster är en snabbt växande samhällstrend och ses som en av de viktigaste lösningarna för att göra de omställningar som krävs för att möta många av framtidens utmaningar. I och med att digitala verktyg och tjänster är en stor del av vardagen för en klar majoritet av befolkningen är det följaktligen viktigt att undersöka välbefinnandet i en digital vardagskontext – också bland äldre. Digitaliseringen innebär också ett förändrat arbetssätt inom social-och hälsovårdssektorn. Att på ett meningsfullt sätt inkludera äldre i utvecklingen av tjänster som berör dem är viktig och rekommenderas i såväl riktlinjer för att främja ett aktivt och hälsosamt åldrande som inom innovationsforskning. Överlag behövs mera tillämpad forskning för att kunna göra framsteg inom det gerontekonogiska forskningsfältet och för att kunna utveckla det hälsofrämjande arbetet. Syfte: Att undersöka det mångdimensionella subjektiva välbefinnandet bland äldre och att fördjupa kunskapen om hälsofrämjande arbete och samskapandearbetssätt med äldre personer i en alltmer digital vardag. Metod: Avhandlingen har en multi-metod design och innehåller fyra enskilda studier. De två första baserar sig på material som insamlats genom en enkät inom ramarna för GERDA-projektet år 2016 och är befolkningsbaserade tvärsnittsstudier. Den tredje studien består av fokusgruppintervjuer som gjorts med personal som arbetar med hälsofrämjande arbete i två regioner i Finland och Sverige under 2019–2020. I den fjärde studien analyserades semistrukturerade intervjuer som gjordes med äldre personer som deltog i projektet @geing online under åren 2018–2020. Resultat: Avhandlingen visar på att det finns ett samband mellan subjektivt välbefinnande och internetanvändning och digitala tjänster bland äldre personer i Botnia regionen. För att inte gå miste om viktig information om kopplingen mellan subjektivt välbefinnande och internetanvändning behöver man beakta både vilka digitala tjänster som äldre använder samt hur välbefinnande egentligen mäts. Vad gäller hälsofrämjande arbete riktat till äldre visar avhandlingens resultat på vikten att se de äldre personerna inom den äldre befolkningen. Vidare förslås också att digitala tjänster och samskapande tillvägagångssätt kan möjliggöra personcentrering och skräddarsydda tjänster genom att förändra styva riktlinjer och arbetssätt samt motarbeta de egna fördomarna. Resultaten visar också att det kan vara upplyftande att delta i utvecklingen av en ny applikation och att intresset för digitala verktyg och tilltron till sig själv som teknikanvändare ökade bland äldre deltagare. Samtidigt är samskapande innovationsprocesser inte linjära, utan det rör sig snarare om omständliga processer som också kan väcka olika känslor förknippade med besvikelse bland deltagarna. Slutsatser: Digitaliseringen handlar om mycket mer än bara teknik. För att kunna få svar på frågan om internetanvändning verkligen påverkar välbefinnande bland äldre eller om olika digitala tjänster bara är en del av ett sedan tidigare rikt liv behövs mera forskning. Framtida studier behöver inkludera och kombinera olika metoder samt undersöka båda ”offline” och ”online” aktiviteter samtidigt i en vardagskontext för att kunna titta närmare på för vem och under vilka omständigheter internet potentiellt kan främja välbefinnande. Både utvecklingen och implementeringen av nya digitala verktyg kan underlättas och ge mervärde ifall användare (både äldre och personal i detta fall) aktivt deltar och involveras. Forskning om samskapande innovationsprocesser behöver utökas och metoder för sådana tillvägagångssätt utvecklas – speciellt då det kommer till äldre och de olika grupperna inom den äldre befolkningen. Slutligen är det viktigt att inte generalisera då det kommer till äldres subjektiva välbefinnande, internetanvändning och hälsofrämjande arbete

Debt Judgments as a Reflection of Consumption-Related Debt Problems

Peer reviewe