132 research outputs found

    An interview study focusing on the functionality and development of peripheral intravenous catheters in connection to intravenous infusions in small animal medicine. : including an initial evaluation of ReLink¬ģ

    Get PDF
    Det √§r vanligt att perifer venkateter (PVK) anv√§nds p√• patienter i station√§rv√•rd inom djursjukv√•rden och syftet med denna studie var att unders√∂ka vilka problem som upplevs vid anv√§ndning av PVK. √Ąven vilka f√∂r- och nackdelar som upplevs med de kopplingar mellan PVK och intraven√∂sa infusioner som anv√§nds idag samt om det kan finnas ett behov av en annan typ av koppling unders√∂ktes. Det finns f√• studier g√§llande komplikationer med anv√§ndandet av PVK p√• hund och katt, men i studier som genomf√∂rts inom humanv√•rden framg√•r att det f√∂rekommer komplikationer s√•som flebit, ocklusion, l√§ckage, sm√§rta, att PVK:n g√•r subkutant/extravaskul√§rt och att PVK:n avl√§gsnas eller f√∂rflyttas av misstag. I denna studie unders√∂ktes hur personalen p√• ett stort djursjukhus upplevde anv√§ndandet av PVK p√• hund och katt i relation till de rutiner som till√§mpades p√• djursjukhuset vid tidpunkten f√∂r studiens genomf√∂rande, samt om de ans√•g att det fanns ett behov av en ny typ av koppling som separerar vid drag. Totalt intervjuades sex personer varav tv√• var djurv√•rdare p√• niv√• tv√• och fyra var legitimerade djursjuksk√∂tare. Intervjuerna delades in i tv√• delar som genomf√∂rdes i samband med varandra. Den f√∂rsta delen bestod av fr√•gor g√§llande anv√§ndandet av PVK och den andra delen bestod av testning av en ny produkt, en ‚Äúbreakaway connector‚ÄĚ som heter ReLink¬ģ. Intervjuerna visade att informanternas √•sikter och attityder kring anv√§ndandet av PVK, och eventuella komplikationer som kan uppst√• i samband med anv√§ndandet av PVK, skiljde sig √•t. Informanterna var inte samst√§mmiga i sin uppfattning om vilka patientgrupper som √§r √∂verrepresenterade vad g√§ller problem med PVK. Den generella uppfattningen bland informanterna var att det inte var sv√•rt att koppla p√•- och av infusioner, och inte heller att det var vanligt f√∂rekommande med drag i PVK:n √•samkat av patienterna sj√§lva. Det framkom i intervjuer med n√•gra av informanterna att de upplevde att det kunde f√∂rekomma ett visst drag eller rotation vid hantering av PVK och/eller infusionsslang. Vid testning av ReLink¬ģ framkom att informanterna ans√•g att produkten var f√∂r stor och f√∂r tr√∂g f√∂r att utl√∂sas vid det drag som orsakas av en hund eller katt. Det n√§mndes som en negativ aspekt att produkten saknar backventilsfunktion d√• den √§r ihopkopplad. N√•got som flera informanter n√§mnde var en √∂nskan om en produkt som fungerar som en snabbkoppling, det vill s√§ga en koppling som g√∂r det snabbt och smidigt att koppla av infusionen fr√•n patienten tillf√§lligt, utan att beh√∂va anv√§nda korkar f√∂r att skydda PVK och infusionsslang. Utifr√•n denna studie g√•r det inte att dra n√•gon slutsats om vilka generella f√∂r- och nackdelar som upplevs med anv√§ndandet av PVK och de kopplingar som finns idag. Deltagarantalet var f√∂r l√•gt och √•sikterna skiljde sig √•t alltf√∂r mycket. Samtliga informanter arbetade p√• samma arbetsplats vilket inneb√§r att de endast kan representera detta djursjukhus och dess rutiner. Vad g√§ller informanternas √•sikter kring produkten ReLink¬ģ s√• kunde slutsatsen dras att de ans√•g att produkten i sitt nuvarande utf√∂rande √§r f√∂r stor och f√∂r tr√∂g samt att de g√§rna skulle se att den √§ven/ist√§llet hade en snabbkopplingsfunktion.It is common practice to use peripheral intravenous catheters (PIVC) on ward patients in a veterinary hospital setting. The purpose of this study was to explore what problems are being experienced regarding the usage of PIVC:s, as well as the positive and negative aspects of connections used when administering intravenous (IV) fluids, while also exploring if there is a need for a different type of connector other than those used today. There are few studies on the topic of problems regarding the usage of PIVC:s in veterinary care, however, the subject has been thoroughly researched in the field of human medicine. These studies include findings of complications such as phlebitis, subcutaneous infiltration, occlusion, leakage, pain, and dislodgement of the PIVC. This study explore how staff members of a major veterinary hospital experience the usage of PIVC:s on dogs and cats based on the hospitals routines. The purpose of the study was also to investigate if the participants experienced a need for a new product developed to serve as a breakaway connector. A total of six people were interviewed of which four were registered veterinary nurses and two were other members of the nursing staff. The interviews consisted of two parts, one part regarding the usage of PIVC:s and the other regarding the testing of a new product called ReLink¬ģ. The results of these interviews showed that the participants‚Äô opinions and attitudes regarding the usage of PIVC:s and its possible complications varied greatly. There was no consensus among the participants on which patient groups were overrepresented in regards to problems surrounding the PIVC:s. Most of the participants did not find it difficult to connect or disconnect IV lines, nor did they find tugging or pulling on the PIVC/IV line caused by the patients themselves to be particularly common. They did however concede that pulling or other manipulation of the PIVC could occur during handling of the patients‚Äô IV connection. The participants were able to test the ReLink¬ģ connector during the interview. The consensus among all participants was that the product was too large as well as too hard to disconnect to work on dogs and cats as it is intended on humans. The fact that the product does not work as a check valve while connected was considered a downside. All the participants expressed that they liked the product as a quick-release connection to use, for example, when temporarily disconnecting the IV fluids. They also liked that it could be used to disconnect the IV without using plastic caps. Based on this study, no conclusion can be drawn on the overall positive and negative experiences of PIVC usage or of the connections currently used in IV fluid administration. The reason for this being the low number of participants in this study and the vastly different answers given. In addition to this, all the participants were employed by the same veterinary hospital and thus worked by the same routines. Therefore, the results of this study might not be representative of the experiences of veterinary nursing staff in general. It can be concluded that the general opinion on the product, ReLink¬ģ, is that in its current form it is too large to use on most dogs and cats and too difficult to disconnect, but would be appreciated as a quick-release connection

    Peripheral veinous catheter : how common is it with complications and what are the occurring complications?

    Get PDF
    Perifera venkatetrar används idag till många hundar och katter inskrivna på djursjukhus och veterinärkliniker men endast ett fåtal studier har gjorts relaterat till komplikationer vid användandet av dessa. Information saknas kring hur länge de perifera venkatetrarna används hos hund och katt, vilka komplikationer som uppstår vid användandet och varför de perifera venkatetrarna läggs om. Syftet med den här studien var att öka förståelsen för dessa ämnen vilket i längden skulle kunna leda till en ökad patientsäkerhet, värnande om djurvälfärden, upprätthållande av vårdhygien, ökad säkerhet för personalen och på sikt minskade kostnader för veterinärkliniker och djursjukhus. Studien genomfördes under totalt fyra veckor under 2021 och undersökte komplikationer i samband med användandet av perifera venkatetrar på hundar och katter inskrivna på stationärvårdsavdelningen på Universitetsdjursjukhuset i Ultunas smådjursklinik. I studien inkluderades perifera venkatetrar från elva hundar och tio katter som totalt förbrukade 25 perifera venkatetrar. Informationen om användandet av de perifera venkatetrarna samlades in genom blanketter som berörd personal fick fylla i samt genom en kompletterande journalsökning. Resultatet visade att de flesta perifera venkatetrar används endast ett dygn, följt utav två dygn och därefter tre dygn vilket var den maximala tiden som en perifer venkateter användes innan den byttes ut eller togs bort. Detta enligt en rutin på Universitetsdjursjukhusets smådjursklinik om att en perifer venkateter inte får sitta längre än 72 h. I 80 % av fallen togs den perifera venkatetern bort enligt plan, i övriga 20 % av fallen förekom någon form av komplikation. Hos hundar uppstod komplikationer i 27 % av fallen och hos katter i 10 % av fallen. I de fall där komplikationer uppstod relaterat till de perifera venkatetrarna var det 40 % som visade symptom på extravasal vätska, 20 % där de perifera venkatetrarna lossnat, 20 % där det uppstått ödem samt 20 % övriga komplikationer. Kategorin övriga komplikationer innehöll fall där hundarna eller katterna hade bitit på eller bitit bort de perifera venkatetrarna. Det förekom inga fall av perifer venkateterrelaterade infektioner hos hund eller katt i denna studie. Konklusionen av den här studien är att det förekommer komplikationer vid användandet av perifera venkatetrar hos hund och katt på stationärvårdsavdelningen på Universitetsdjursjukhusets smådjursklinik i Ultuna. Underlaget i den här studien är dock för litet för att kunna dra några vidare slutsatser angående förekomsten av komplikationer vid användandet av perifera venkatetrar på hund och katt.Today peripheral venous catheters are frequently used on cats and dogs admitted to animal hospitals and veterinary clinics, but few studies have been made on the subject. Information regarding the time a peripheral venous catheter is used for cats and dogs, occurring complications and why the peripheral venous catheters are replaced is missing. The aim of this study was to increase the understanding about these subjects. Over time knowledge about these subjects may lead to an increased patient safety, protection of the animal welfare, maintaining of basic hygiene routines, increased work environment safety for the staff and over time reduced cost for veterinary clinics and animal hospitals. This study was performed during a four-week period during 2021 and examined complications within the use of peripheral venous catheters on cats and dogs admitted to the medical and surgical ward for small animals at the University Animal Hospital in Ultuna. In this study ten cats and eleven dogs participated and a total of 25 peripheral venous catheters were used. Information regarding the use of peripheral venous catheters were gathered using forms which staff filled out. A complementary patient record search was also performed. The result indicated that most peripheral venous catheters were used for one day, followed by two days, and thereafter three days which were the maximum length of use before replacement or removal. This was due to a routine at the University Animal Hospital’s small animal clinic stating that no peripheral venous catheters are allowed to be used for more than 72 h before replacement or removal. In 80 % of the cases the peripheral venous catheter was removed according to plan, in the remaining 20 % of cases there was some sort of complication. Complications occurred in 10 % of the peripheral venous catheters used on cats and among dogs complications occurred in 27 % of the peripheral venous catheters that were used. In the cases where complications occurred 40 % showed symptoms of extravascular fluid, 20 % had come loose, 20 % experienced edema and 20 % experienced other complications. The category with other complications included cases where the cats and dogs had chewed on the peripheral venous catheters. There were no cases of peripheral venous catheter related infections in cats and dogs in this study. The conclusion from this study is that complications occur during the use of peripheral venous catheters in cats and dogs admitted to the medical- and surgical ward for small animals at the University Animal Hospital in Ultuna. The basis of this study is too small to draw any further conclusions regarding the occurrence of complications during the use of peripheral venous catheters in cats and dogs

    Utveckling av instrument och bedömning av sjuksköterskestudenters kunskaper och färdigheter att genomföra venös provtagning och insättning av perifer venkateter

    Get PDF
    Det finns ett uppenbart behov av att hitta objektiva bed√∂mningsunderlag f√∂r sjuksk√∂terskestudenters kunskaper efter genomg√•ngna kliniska kurser. Genom att utveckla och validera instrument som kan anv√§ndas i utbildningen ges ocks√• m√∂jlighet att b√•de stimulera studentens l√§rande och p√• ett objektivt och f√∂r studenten s√§kert s√§tt bed√∂ma l√§randeresultat. Det √∂vergripande syftet med denna studie var att utveckla och kliniskt pr√∂va tv√• bed√∂mningsinstrument f√∂r tv√• kliniska l√§romoment. Studie I beskriver instrumentutveckling f√∂r bed√∂mning av kunskaper, f√§rdigheter och f√∂rh√•llnings√§tt vid momenten ven√∂s provtagning och ins√§ttning av perifer venkateter inom klinisk sjuksk√∂terskeutbildning. Instrumenten utvecklades enligt f√∂ljande steg: framtagning av bed√∂mningspunkter, reducering och testning av bed√∂mningspunkter. ‚ÄĚInter-rater reliabilitet‚ÄĚ bed√∂mdes med tolv l√§rare som i par och oberoende av varandra, anv√§nde instrumenten f√∂r att bed√∂ma 50 sjuksk√∂terskestudenter. De slutgiltiga tv√• bed√∂mningsinstrumenten inneh√•ller delarna f√∂rberedelser, kommunikation, identitetskontroll, information och undervisning, milj√∂, hygien, genomf√∂randet och dokumentation. Ven√∂s provtagning innefattade 31 bed√∂mningspunkter och ins√§ttning av perifer venkateter 33 bed√∂mningspunkter. I Studie II bed√∂ms 209 sjuksk√∂terskestudenters kunskaper och f√§rdigheter vid utf√∂rande av ven√∂s provtagning och ins√§ttning av perifer venkateter. Vidare unders√∂ktes eventuella samband mellan studenters niv√• av kunskaper, f√§rdigheter och f√∂rh√•llningss√§tt och sj√§lvtr√§ning, tilltro till egen f√∂rm√•ga och demografisk data. Efter inledande l√§rarledd undervisning och praktisk tr√§ning och med m√∂jlighet till sj√§lvtr√§ning under studenternas verksamhetsf√∂rlagda utbildning (nio veckor) bed√∂mdes studenterna i slutet av kursen med instrumenten f√∂r ven√∂s provtagning och ins√§ttning av perifer venkateter. Mer √§n 80 procent av studenterna genomf√∂rde 71 (ven√∂s provtagning) respektive 81 procent (ins√§ttning av perifer venkateter) av bed√∂mningspunkterna p√• ett korrekt s√§tt. Det fanns ett positivt signifikant samband mellan uppn√•dda resultat och antalet tr√§ningstillf√§llen i den grupp studenter som registrerat tr√§ningstillf√§llen. Sambandet mellan uppn√•dda resultat och ‚ÄĚSelf-Efficacy‚ÄĚ var svagt. Inga skillnader kunde ses mellan olika demografiska egenskaper och uppn√•dda resultat. Sammanfattningsvis kan konstateras att b√•da instrumenten som utg√•r fr√•n teori och empiri kan fungera som bed√∂mningsunderlag av studenters kunskaper, f√§rdigheter och f√∂rh√•llningss√§tt. Instrumenten har ocks√• potential att kunna anv√§ndas f√∂r betygss√§ttning vid examination. Strukturen i instrumenten och bed√∂mningsmodellen kan med f√∂rdel appliceras p√• andra vanligt f√∂rekommande praktiska moment inom all form av v√•rd

    Hygien- och säkerhetsrutiner vid insättning av perifer venkateter

    Get PDF
    Inom svensk sjukvård anbringas årligen över 5 miljoner perifera venkatetrar (PVK). Insättning och skötsel av PVK är således en av sjuksköterskans vanligaste förekommande uppgift. En PVK räddar liv, minskar lidande och bidrar till snabbare tillfrisknande dock har studier visat att risken för infektioner och komplikationer är vanligt samt att kunskaper kring hygien och säkerhet är bristfälliga. Syftet med studien var att beskriva i vilken utsträckning säkerhets- och hygienrutiner följs utifrån gällande riktlinjer vid insättning av PVK. Metoden utfördes som en observationsstudie där 20 insättningar av PVK på två kirurgiska avdelningar observerades under en och en halv veckas tid. Resultatet visade att sjuksköterskan till stor del följer rekommendationerna men att det förekom slarv med basala hygienrutiner samt störande moment undet pågående insättning

    Nursing aspects of fluid therapy in dogs and cats

    Get PDF
    V√§tsketerapi √§r en viktig och vanligt f√∂rekommande del i behandlingen av hundar och katter inom djursjukv√•rden. Det √§r ett kraftfullt redskap i behandlingen av flera sjukdomstillst√•nd och b√∂r utv√§rderas kontinuerligt f√∂r att komplikationer ska undvikas i samband med v√§tskeadministrationen. Som djursjuksk√∂tare √§r det viktigt att ha k√§nnedom om olika former av v√§tskeadministrering, liksom k√§nnedom om symtom kopplade till komplikationer som kan uppst√• i samband med behandlingen. Syftet med uppsatsen √§r att sammanst√§lla information kring v√§tsketerapi hos hundar och katter med fokus p√• omv√•rdnad. Omv√•rdnad i det h√§r fallet innefattar administreringsteknik, hygien och √∂vervakning av patienter. Studien √§r en litteraturgenomg√•ng d√§r veterin√§rmedicinsk- och humanmedicinsk litteratur sammanst√§lls f√∂r att skapa en √∂versikt √∂ver l√§mpliga omv√•rdnads√•tg√§rder i samband med v√§tskeadministrering subkutant, intraven√∂st, peroralt och intraosse√∂st med s√• f√• komplikationer som m√∂jligt till f√∂ljd av behandlingen. Subkutana v√§tskeinfusioner kan vara l√§mpligt p√• lindrigt-m√•ttligt dehydrerade hundar och katter och anv√§nds fr√§mst p√• dagpatienter utan m√∂jlighet till kontinuerlig √∂vervakning. Inte mer √§n 10-12 ml v√§tska/kg b√∂r administreras per injektionsplats och inte fler √§n tre injektioner per tillf√§lle och patient rekommenderas. Intraven√∂sa v√§tskeinfusioner l√§mpar sig v√§l f√∂r kraftigt dehydrerade eller hypovolemiska patienter. Central- eller perifer venkateter kan v√§ljas d√§r den f√∂rra √§r f√∂rknippad med fler komplikationer, men kan vara l√§mpligt om st√∂rre v√§tskem√§ngder ordinerats eller om k√§rlretande infusioner ska administreras. Noggrann aseptik i samband med placering och hantering √§r viktigt f√∂r att undvika kateterrelaterade komplikationer vid intraven√∂s administrering. Perorala v√§tskeinfusioner kan vara l√§mpligt om patienten inte √§r hypovolemisk och dessutom √§r i behov av n√§ring. Om inte matning av patienten tolereras kan olika typer av stomisonder placeras via vilka administration av b√•de v√§tska och n√§ring kan ske. Intraosse√∂s v√§tskeadministrering anv√§nds om ingen intraven√∂s kateter kan placeras. F√• komplikationer kopplas till metoden om katetern placeras aseptiskt och korrekt. Sm√§rta i samband med kateterplaceringen och v√§tskeinfusionen kan minskas med hj√§lp av lokalbed√∂vning. Hypotermi √§r en vanlig komplikation hos hundar och katter, i synnerhet under narkos. Betydelsen av v√§tskans temperatur f√∂r utvecklingen av hypotermi √§r omdiskuterad. √Ėver- eller underv√§tskning kan f√• stora konsekvenser f√∂r patienten och en regelbunden √∂vervakning av olika parametrar √§r en viktig del i omv√•rdnaden. Puls, andning, allm√§ntillst√•nd, hudturgor, slemhinnor och centralven√∂st tryck √§r olika parametrar som gemensamt kan ge en uppfattning om patientens hydreringsstatus. F√• studier finns som behandlar omv√•rdnaden kring v√§tsketerapi hos hundar och katter. Den litteratur som finns bygger oftast p√• humanmedicinsk forskning och djurh√§lsopersonalens bepr√∂vade kunskap. Mer forskning kr√§vs inom omr√•det f√∂r att hitta metoder som kan minska risken f√∂r komplikationer och f√∂r att √∂ka v√§lf√§rden f√∂r djurh√§lsov√•rdens patienter. Eftersom allt allvarligare sjukdomstillst√•nd behandlas √∂kar sannolikt √§ven mottagligheten f√∂r komplikationer i samband med v√§tskeinfusioner.Fluid therapy is often an important part of the treatment of dogs and cats at the animal hospital. Fluid therapy is a powerful tool in the treatment of several medical conditions and should be evaluated continuously to avoid complications. As a veterinary nurse, it is important to have knowledge of the methods associated with various forms of fluid administration, as well as the symptoms linked to complications that may arise from the treatment. The purpose of this paper is to compile information about fluid therapy in dogs and cats with focus on the nursing aspects. Nursing in this case includes administration technique, hygiene and monitoring of patients. The study is a literature review where veterinary and human medical literature is compiled to create an overview of the appropriate approach to administer fluid subcutaneously, intravenously, orally and intraosseously with as few complications as a possible. Subcutaneous fluid infusions can be useful in mild-moderately dehydrated dogs and cats and are most often used in outpatients. No more than 10-12 ml fluid /kg should be administered per injection site and no more than three injection sites per session are recommended. Intravenous infusions are suitable for highly dehydrated or hypovolemic patients. Central or peripheral venous line can be selected, where the former is associated with more complications, but may be appropriate when larger amounts of fluid are required or if vessel excitatory infusions are administrated. Careful asepsis during handling and placement of the catheters is important to prevent catheter-related complications. Oral administration of fluids may be appropriate if the patient is not hypovolemic and is also in need of nutrients. Different types of tubes can be placed if handfeeding is not well tolerated. Intraosseous infusion may be used if no intravenous catheter can be placed. Few complications are associated with the method if the catheter is placed aseptically and in an accurate way. Pain associated with catheter placement and fluid infusion can be reduced by use of local anesthetic. Hypothermia is a common complication in dogs and cats, especially during anesthesia. The importance of the fluid temperature for the development of hypothermia is controversial. Dehydration or fluid overload can have major consequences for the patient and a regular monitoring of various parameters is an important part of the nursing care. Pulse, respiration, mentation, skin turgor, mucous membranes, and central venous pressure are different parameters that combined could give an idea of the patient's hydration status. Few studies discuss the nursing aspects of fluid therapy in dogs and cats. Literature is usually based on research in human medicine and the common knowledge of veterinary personnel. Research is needed to find methods to reduce complications and improve the patient welfare. More advanced medical conditions are treated nowadays which may increase the susceptibility to complications associated with fluid infusions

    Implementering av nya PVK-rutiner på en intensivvårdsavdelning - En retrospektiv journalgranskning

    Get PDF
    Perifera venkatetrar (PVK) tillh√∂r de mest anv√§nda medicinska produkterna i v√§rlden. De inneb√§r dock en infart direkt till blodbanan, med √∂kad infektionsrisk. I Sverige har det fram till 2005 varit rutin att PVK‚Äôer ska bytas var 12-24 timme. D√§refter har studier publicerats som visat att en PVK som sitter i upp till 72 timmar inte √§r f√∂renat med mer komplikationer. Detta under f√∂ruts√§ttning att den inspekteras var √•ttonde timme, eller en g√•ng per pass. P√• en intensivv√•rdsavdelning (IVA) i Sk√•ne inf√∂rdes dessa nya rutiner 2011, under en implementeringsperiod p√• en m√•nad. Syftet med denna studie var att unders√∂ka huruvida implementationen av nya rutiner hade effekt p√• personalens f√∂rm√•ga att dokumentera. Implementeringen genomf√∂rdes under september 2011. Journaldata r√∂rande totalt 437 PVK‚Äôer hos totalt 141 patienter, v√•rdade i augusti samt oktober 2011 och april 2012, samlades in under sommaren 2012. I j√§mf√∂relse med augusti 2011 var personalen signifikant b√§ttre i oktober 2011 (50 % vs. 67 %, p = 0,014) p√• att journalf√∂ra dokumentation av PVK‚Äôer. √Ąven i j√§mf√∂relse mellan augusti 2011 och april 2012 kunde signifikant f√∂rb√§ttring i detta avseende ses (50 % vs. 69 %, p = 0,002). Genom korrekt hantering och dokumentation av PVK‚Äôer kan patients√§kerheten √∂kas, infektionsrisken minskas och kostnad i form av material reduceras

    Reaktioner i jugularvenens vaskulära och perivaskulära vävnad hos häst

    Get PDF
    En komplikation som frekvent ses inom hästsjukvården är reaktioner i jugularvenens vaskulära och perivaskulära vävnad. Dessa reaktioner är mer vanligt förekommande hos hästar med gastrointestinala sjukdomar och kan öka morbiditeten samt återhämtningstiden hos affekterade hästar. Vaskulära och perivaskulära reaktioner uppkommer vanligen sekundärt till följd av en perifer venkateter (PVK). Syftet med detta kandidatarbete var att undersöka prevalensen av vaskulära och perivaskulära reaktioner hos hästar inskrivna på grund av gastrointestinal sjukdom på två hästsjukhus i Sverige. Vidare undersöktes vilka preventiva åtgärder som kan vidtas för att motverka kateter-associerade reaktioner samt om utformningen av hästsjukhusens skriftliga kanylläggningsrutiner kunde korreleras till prevalensen. En retrospektiv studie genomfördes i form av journalsökning där totalpopulationen inkluderade alla hästar som var inskrivna på hästsjukhusen under år 2016 för gastrointestinal sjukdom. Journalerna till de hästar som hade ordinerats Compagel granskades för att fastställa hur många som hade drabbats av vaskulära och perivaskulära reaktioner. Prevalensen av reaktioner var 5,1 % respektive 7,3 % på de två hästsjukhusen, varav tromboflebit stod för 0,7 % respektive 0,9 %. Prevalensen av tromboflebit var i denna studie lägre jämfört med flera utländska studier där prevalensen varit över 8,3 %. Differensen kan delvis bero på skillnader i studiernas utförande. Det hästsjukhus vars kanylläggningsrutin var mest utförlig och i enlighet med litteraturen hade högre prevalens av reaktioner. Den negativa korrelationen kan bero på att även andra faktorer hade en inverkan, som exempelvis personalens följsamhet, hästens underliggande sjukdom och eventuell behandling med vätsketerapi. För att kunna härleda rutiner kring kanylläggning till prevalens av vaskulära och perivaskulära reaktioner behövs ytterligare studier. Den legitimerade djursjukskötaren kan vidta flera evidensbaserade preventiva åtgärder för att motverka kateter-associerade reaktioner hos häst och därigenom bidra till en bättre djuromvårdnad. Exempel på åtgärder är att vidta god aseptik vid kanylläggning och vid hantering av PVK, ha rätt teknik vid införande av PVK, välja rätt PVK-material för situationen, administrera antikoagulerande terapi samt att ha noggrann observation av tidiga kliniska symtom. Det finns ett flertal obeprövade preventionsåtgärder som skulle kunna implementeras i hästsjukvården vilket föranleder till mer forskning inom området.A complication commonly seen in the equine healthcare is reactions in the vascular and perivascular tissue of the jugular vein. These reactions are more common in horses with gastrointestinal diseases and may increase morbidity as well as recovery time in affected horses. Vascular and perivascular reactions usually occur secondary due to a peripheral venous catheter. The aim of this bachelor thesis was to examine the prevalence of vascular and perivascular reactions in horses with gastrointestinal diseases in two Swedish equine hospitals. Another aim was to highlight what preventative strategies can be taken to prevent catheter-associated reactions, and to analyze if the design of the written routines of catheter insertion from the equine hospitals could be correlated to the prevalence. A retrospective study was accomplished by searching in medical records for horses hospitalized for gastrointestinal diseases in year 2016, giving the total population. All medical records where the horses had been prescribed Compagel were reviewed to examine how many had been affected by vascular and perivascular reactions. The prevalence of reactions was 5,1 % and 7,3 % respectively at the two equine hospitals, whereas thrombophlebitis accounted for 0,7 % and 0,9 %. The prevalence of thrombophlebitis was lower in this study compared to several international studies, which have stated a prevalence over 8,3 %. The dissimilarities may be due to the differences in execution of the studies. The equine hospital whose written routine for catheter insertion was more thorough and in accordance with the literature had a higher prevalence of reactions. The negative correlation can be the result of other factors that might have had an effect, such as employee compliance, the underlying disease of the horse and any treatment with fluid therapy. Further studies are needed to be able to correlate routines of catheter insertion with prevalence of vascular and perivascular reactions. Multiple evidence-based preventative measures can be taken by the veterinary nurse to prevent catheter-associated reactions, and thereby contributing to a better animal care. Examples of measures are to adopt good asepsis at catheter insertion and management of the catheter, have a correct catheter placement technique, choose the right catheter material, administrate anticoagulant therapy and have observation for early detection of clinical symptoms. There are several untested prevention measures that could be implemented in the equine healthcare, which justifies more research in this area

    Konsten att bemöta barn som ska sövas

    Get PDF
    Bakgrund: Att bemöta barn som ska sövas kan innebära en utmaning. Sjukhusmiljön med specifik teknisk utrustning kan skapa en oro och rädsla hos barnet. Ett barn som är oroligt vid sövning riskerar att få postoperativa komplikationer som ökad smärta och sömnsvårigheter. Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors erfarenheter av att bemöta barn som ska sövas. Metod: Enskilda semistrukturerade intervjuer med tolv anestesisjuksköterskor vid tre sjukhus i södra Sverige genomfördes. De transkriberade intervjuerna analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen utmynnande i fem teman: Att känna trygghet vid sövning av barn, Att skapa kontakt, Att involvera föräldrarna, Att avdramatisera operationsmiljön samt Att möta barn som inte vill. Studien belyste problematiska situationer när barnet inte vill medverka till sövning, och behovet av föräldrars delaktighet vid sövning. Viktiga aspekter i bemötandet var att använda lek och information till barnet samt att ta sig tid för barnet

    √Ąr det inte dokumenterat √§r det inte gjort!

    Get PDF
    SAMMANFATTNING Detta examensarbete syftar till att kvalitetssäkra omvårdnaden av hästar med medicinsk kolik på djursjukhusens stationärvårdsavdelning. Genom att bidra med ett förslag till standardvårdplan för hästar med medicinsk kolik vill vi optimera hästens vård och omvårdnad under sjukhusvistelsen. Syftet med att arbeta med standardvårdplaner (SVP) är att skapa högkvalitativ omvårdnad, underlätta dokumentationsarbetet och i förlängningen kunna få mer tid till att se och vårda den enskilde patienten. Kolik är en åkomma med många olika samverkande faktorer, både miljöbetingade och eventuellt ärftliga Kolik i matsmältningskanalen delas ofta in i medicinsk- och kirurgisk kolik och i detta arbete läggs vikten på medicinsk kolik. Huvuddelen (~90 %) av all kolik kräver ingen kirurgi och tillhör därmed gruppen medicinsk kolik. Kolikavsnittet i arbetet är tänkt som en kunskapsöversikt över sjukdomstillståndet och ska användas som ett styrdokument för att trygga en kvalitativ basnivå på omvårdnaden. I standardvårdplanen har ett antal riskområden identifierats och därefter har riskdiagnoser, mål och åtgärder för att uppnå huvudmålet - en kolikfri patient, utarbetats. Därpå utvecklades kryssprotokoll för parametrar vid observation av kolikhäst och för smärtbedömning vid medicinsk kolik. Nyckelord: dokumentation, medicinsk kolik, omvårdnad, standardvårdplan SUMMARY This diploma work aims to assure the quality care of horses with medical colic on the veterinary hospital's stationary ward. By contributing this proposal of a standard care plan for horses with medical colic we intend to optimize the horse's medical and nursing care during the hospital stay. The aim of working with standard care plans is to create high-quality nursing care, facilitate documentation and in the extension have more time to tend to the individual patient. Colic is a disease with many different interacting factors, both environmental and possibly hereditary. Colic in the gastrointestinal canal is often divided into medical - and surgical colic and in this essay the main emphasis is on medical colic. The main part (~90%) of all colic cases are non surgical and therefore belong to the medical colic cases. The colic chapter in this essay is intended as a knowledge overview over the illness and should be used as a governing document to pursue a safe and high quality-based level of nursing care. In the standard care plan a number of risk areas have been identified. Following this, risk diagnoses, objectives and measures were compiled in order to achieve the main objective - a colic free patient. Subsequently, diagrams for observing the symptoms of colic and pain in horses were developed. Key words: care, documentation, medical colic, standard care planSAMMANFATTNING Detta examensarbete syftar till att kvalitetssäkra omvårdnaden av hästar med medicinsk kolik på djursjukhusens stationärvårdsavdelning. Genom att bidra med ett förslag till standardvårdplan för hästar med medicinsk kolik vill vi optimera hästens vård och omvårdnad under sjukhusvistelsen. Syftet med att arbeta med standardvårdplaner (SVP) är att skapa högkvalitativ omvårdnad, underlätta dokumentationsarbetet och i förlängningen kunna få mer tid till att se och vårda den enskilde patienten. Kolik är en åkomma med många olika samverkande faktorer, både miljöbetingade och eventuellt ärftliga Kolik i matsmältningskanalen delas ofta in i medicinsk- och kirurgisk kolik och i detta arbete läggs vikten på medicinsk kolik. Huvuddelen (~90 %) av all kolik kräver ingen kirurgi och tillhör därmed gruppen medicinsk kolik. Kolikavsnittet i arbetet är tänkt som en kunskapsöversikt över sjukdomstillståndet och ska användas som ett styrdokument för att trygga en kvalitativ basnivå på omvårdnaden. I standardvårdplanen har ett antal riskområden identifierats och därefter har riskdiagnoser, mål och åtgärder för att uppnå huvudmålet - en kolikfri patient, utarbetats. Därpå utvecklades kryssprotokoll för parametrar vid observation av kolikhäst och för smärtbedömning vid medicinsk kolik. Nyckelord: dokumentation, medicinsk kolik, omvårdnad, standardvårdplan SUMMARY This diploma work aims to assure the quality care of horses with medical colic on the veterinary hospital's stationary ward. By contributing this proposal of a standard care plan for horses with medical colic we intend to optimize the horse's medical and nursing care during the hospital stay. The aim of working with standard care plans is to create high-quality nursing care, facilitate documentation and in the extension have more time to tend to the individual patient. Colic is a disease with many different interacting factors, both environmental and possibly hereditary. Colic in the gastrointestinal canal is often divided into medical - and surgical colic and in this essay the main emphasis is on medical colic. The main part (~90%) of all colic cases are non surgical and therefore belong to the medical colic cases. The colic chapter in this essay is intended as a knowledge overview over the illness and should be used as a governing document to pursue a safe and high quality-based level of nursing care. In the standard care plan a number of risk areas have been identified. Following this, risk diagnoses, objectives and measures were compiled in order to achieve the main objective - a colic free patient. Subsequently, diagrams for observing the symptoms of colic and pain in horses were developed. Key words: care, documentation, medical colic, standard care pla
    • ‚Ķ
    corecore