Deep Brain Stimulation of Caudal Zona Incerta and Subthalamic Nucleus in Patients with Parkinson's Disease: Effects on Diadochokinetic Rate

The hypokinetic dysarthria observed in Parkinson's disease (PD) affects the range, speed, and accuracy of articulatory gestures in patients, reducing the perceived quality of speech acoustic output in continuous speech. Deep brain stimulation (DBS) of the subthalamic nucleus (STN-DBS) and of the caudal zona incerta (cZi-DBS) are current surgical treatment options for PD. This study aimed at investigating the outcome of STN-DBS (7 patients) and cZi-DBS (7 patients) in two articulatory diadochokinesis tasks (AMR and SMR) using measurements of articulation rate and quality of the plosive consonants (using the percent measurable VOT metric). The results indicate that patients receiving STN-DBS increased in articulation rate in the Stim-ON condition in the AMR task only, with no effect on production quality. Patients receiving cZi-DBS decreased in articulation rate in the Stim-ON condition and further showed a reduction in production quality. The data therefore suggest that cZi-DBS is more detrimental for extended articulatory movements than STN-DBS

Kommunal samverkan inom GIS : En undersökning av Västerbottens och Norrbottens kommuner

The aim of this paper is to examine GIS in municipalities within Norrbotten and Västerbotten. This involves examining the GIS use in the municipalities. It also involves an investigation of how cooperation between the municipalities works and could develop in the future. This study is based on the NorrGIS inventory of GIS from 2021. This paper is based on a quantitative research method with a questionnaire that has been sent out to representatives within the GIS operations in the municipalities. Competence and resources within GIS are limited within the municipalities which may be based on size and resource assets. GIS use differs between municipalities and many of the GIS operations within the municipalities need to be improved. A major problem is that the competence within the municipalities is not sufficient. There is also cooperation within GIS tools and many of the municipalities have GeoSecma as the main tool. Furthermore, GIS collaboration is needed to use GIS full potential. A collaboration may be a necessity for smaller municipalities to overcome obstacles that GIS use entails. A large part of the obstacles for GIS lies at the political level, which can be a difficult challenge to manage. Human resources and technical resources are considered affordable, the problem lies in how decision-makers choose to allocate resources. The political level places limitations on possible cooperation. Despite limitations in both political ambition and competence, the result displays a need for collaboration within the municipalities. Another problem is the responsibility for cooperation. Who has the final responsibility for GIS-collaboration to function optimally

Artikulatorisk hastighet och precision i stavelseupprepning för patienter med Parkinsons sjukdom: : En postoperativ jämförelse mellan patienter som genomgått Deep Brain Stimulation i Caudal Zona Incerta (cZi) respektive Nucleus Subthalamicus (STN)

Bakgrund: En förbättring av kroppslig motorik efter Deep Brain Stimulation (DBS) har noterats hos Parkinsonpatienter efter Deep Brain Stimulation (DBS) i Nucleus Subthalamicus (STN) och Caudal Zona Incerta (cZi). Postoperativa effekter för talmotorik och övrig kroppsmotorik skiljer sig dock ofta åt. Försämring av flera talaspekter har rapporterats, inklusive nedsatt artikulatorisk precision. Minskad artikulatorisk precision hos Parkinsonpatienter påverkar produktionen av tonlösa klusiler, såväl som talhastigheten. Detta kan mätas via akustisk analys av diadochokinetiska uppgifter (DDK) i form av stavelseupprepning, genom kontroll av andel stavelser med mätbar Voice Onset Time (VOT) samt antal stavelser per sekund.  Mål: Att jämföra effekten av DBS-stimulering i STN respektive cZi vid stavelseupprepning genom andelen mätbara VOT-resultat samt antalet stavelser per sekund. Ett andra mål var att beskriva hur relationen mellan artikulatorisk hastighet och andel mätbara VOT-värden påverkas av stimulering för de båda lokalisationsgrupperna.  Metod: Det fanns 7 patienter i varje lokalisationsgrupp. Talinspelningar skedde före operation, samt 12 månader efter operation med stimulatorn av respektive på. Andelen mätbara VOT-resultat för de tonlösa klusilerna mättes i varje uppgift, liksom antalet stavelser per sekund. Hypotesprövning genomfördes mellan grupperna såväl som mellan de båda postoperativa tillfällena (stimulator av respektive på). Regressionskoefficienten beräknades för förhållandet mellan andelen mätbara VOT-värden och talhastighet för respektive lokalisationsgrupp.  Resultat: Andelen mätbara VOT-resultat minskade då stimulatorn var på för båda lokalisationsgrupperna. Minskningen var signifikant för STN men inte för cZi. Resultatet för cZi närmade sig dock signifikans. Antalet stavelser per sekund ökade för AMRuppgiften samt förblev oförändrat för SMR-uppgiften hos STN-gruppen med påslagen stimulator. För cZi sågs då en konstant nedåtgående trend. Regressionskoefficienten för förhållandet mellan andelen mätbara VOT-värden och antalet stavelser per sekund förändrades inte på ett enhetligt sätt när stimulatorn var av respektive på mellan de båda grupperna.  Slutsats: Talet påverkas av DBS-stimulering genom en oprecis artikulation av tonlösa klusiler. Lokalisationsgrupperna STN och cZi uppvisade samma förändringsmönster för andelen mätbara VOT-värden, men skiljde sig åt vid antalet stavelser per sekund. Detta tycks vara en indikation på att operation i dessa lokalisationer har olika effekt på taltempo. Teorin om articulatory undershoot tycks kunna appliceras på båda grupperna, dock uppvisar cZi en samtidig hastighetsminskning gällande antal stavelser per sekund, där STN istället uppvisar en hastighetsökning vid stimulering.   Nyckelord: Parkinsons sjukdom, DBS, STN, cZi, stavelseupprepning, andel mätbara VOTvärden, antal stavelser per sekund, artikulatorisk precision, artikulatorisk hastighet

Kommunal samverkan inom GIS : En undersökning av Västerbottens och Norrbottens kommuner

The aim of this paper is to examine GIS in municipalities within Norrbotten and Västerbotten. This involves examining the GIS use in the municipalities. It also involves an investigation of how cooperation between the municipalities works and could develop in the future. This study is based on the NorrGIS inventory of GIS from 2021. This paper is based on a quantitative research method with a questionnaire that has been sent out to representatives within the GIS operations in the municipalities. Competence and resources within GIS are limited within the municipalities which may be based on size and resource assets. GIS use differs between municipalities and many of the GIS operations within the municipalities need to be improved. A major problem is that the competence within the municipalities is not sufficient. There is also cooperation within GIS tools and many of the municipalities have GeoSecma as the main tool. Furthermore, GIS collaboration is needed to use GIS full potential. A collaboration may be a necessity for smaller municipalities to overcome obstacles that GIS use entails. A large part of the obstacles for GIS lies at the political level, which can be a difficult challenge to manage. Human resources and technical resources are considered affordable, the problem lies in how decision-makers choose to allocate resources. The political level places limitations on possible cooperation. Despite limitations in both political ambition and competence, the result displays a need for collaboration within the municipalities. Another problem is the responsibility for cooperation. Who has the final responsibility for GIS-collaboration to function optimally

Artikulatorisk hastighet och precision i stavelseupprepning för patienter med Parkinsons sjukdom: : En postoperativ jämförelse mellan patienter som genomgått Deep Brain Stimulation i Caudal Zona Incerta (cZi) respektive Nucleus Subthalamicus (STN)

Bakgrund: En förbättring av kroppslig motorik efter Deep Brain Stimulation (DBS) har noterats hos Parkinsonpatienter efter Deep Brain Stimulation (DBS) i Nucleus Subthalamicus (STN) och Caudal Zona Incerta (cZi). Postoperativa effekter för talmotorik och övrig kroppsmotorik skiljer sig dock ofta åt. Försämring av flera talaspekter har rapporterats, inklusive nedsatt artikulatorisk precision. Minskad artikulatorisk precision hos Parkinsonpatienter påverkar produktionen av tonlösa klusiler, såväl som talhastigheten. Detta kan mätas via akustisk analys av diadochokinetiska uppgifter (DDK) i form av stavelseupprepning, genom kontroll av andel stavelser med mätbar Voice Onset Time (VOT) samt antal stavelser per sekund.  Mål: Att jämföra effekten av DBS-stimulering i STN respektive cZi vid stavelseupprepning genom andelen mätbara VOT-resultat samt antalet stavelser per sekund. Ett andra mål var att beskriva hur relationen mellan artikulatorisk hastighet och andel mätbara VOT-värden påverkas av stimulering för de båda lokalisationsgrupperna.  Metod: Det fanns 7 patienter i varje lokalisationsgrupp. Talinspelningar skedde före operation, samt 12 månader efter operation med stimulatorn av respektive på. Andelen mätbara VOT-resultat för de tonlösa klusilerna mättes i varje uppgift, liksom antalet stavelser per sekund. Hypotesprövning genomfördes mellan grupperna såväl som mellan de båda postoperativa tillfällena (stimulator av respektive på). Regressionskoefficienten beräknades för förhållandet mellan andelen mätbara VOT-värden och talhastighet för respektive lokalisationsgrupp.  Resultat: Andelen mätbara VOT-resultat minskade då stimulatorn var på för båda lokalisationsgrupperna. Minskningen var signifikant för STN men inte för cZi. Resultatet för cZi närmade sig dock signifikans. Antalet stavelser per sekund ökade för AMRuppgiften samt förblev oförändrat för SMR-uppgiften hos STN-gruppen med påslagen stimulator. För cZi sågs då en konstant nedåtgående trend. Regressionskoefficienten för förhållandet mellan andelen mätbara VOT-värden och antalet stavelser per sekund förändrades inte på ett enhetligt sätt när stimulatorn var av respektive på mellan de båda grupperna.  Slutsats: Talet påverkas av DBS-stimulering genom en oprecis artikulation av tonlösa klusiler. Lokalisationsgrupperna STN och cZi uppvisade samma förändringsmönster för andelen mätbara VOT-värden, men skiljde sig åt vid antalet stavelser per sekund. Detta tycks vara en indikation på att operation i dessa lokalisationer har olika effekt på taltempo. Teorin om articulatory undershoot tycks kunna appliceras på båda grupperna, dock uppvisar cZi en samtidig hastighetsminskning gällande antal stavelser per sekund, där STN istället uppvisar en hastighetsökning vid stimulering.   Nyckelord: Parkinsons sjukdom, DBS, STN, cZi, stavelseupprepning, andel mätbara VOTvärden, antal stavelser per sekund, artikulatorisk precision, artikulatorisk hastighet

Artikulatorisk hastighet och precision i stavelseupprepning för patienter med Parkinsons sjukdom: : En postoperativ jämförelse mellan patienter som genomgått Deep Brain Stimulation i Caudal Zona Incerta (cZi) respektive Nucleus Subthalamicus (STN)

Bakgrund: En förbättring av kroppslig motorik efter Deep Brain Stimulation (DBS) har noterats hos Parkinsonpatienter efter Deep Brain Stimulation (DBS) i Nucleus Subthalamicus (STN) och Caudal Zona Incerta (cZi). Postoperativa effekter för talmotorik och övrig kroppsmotorik skiljer sig dock ofta åt. Försämring av flera talaspekter har rapporterats, inklusive nedsatt artikulatorisk precision. Minskad artikulatorisk precision hos Parkinsonpatienter påverkar produktionen av tonlösa klusiler, såväl som talhastigheten. Detta kan mätas via akustisk analys av diadochokinetiska uppgifter (DDK) i form av stavelseupprepning, genom kontroll av andel stavelser med mätbar Voice Onset Time (VOT) samt antal stavelser per sekund.  Mål: Att jämföra effekten av DBS-stimulering i STN respektive cZi vid stavelseupprepning genom andelen mätbara VOT-resultat samt antalet stavelser per sekund. Ett andra mål var att beskriva hur relationen mellan artikulatorisk hastighet och andel mätbara VOT-värden påverkas av stimulering för de båda lokalisationsgrupperna.  Metod: Det fanns 7 patienter i varje lokalisationsgrupp. Talinspelningar skedde före operation, samt 12 månader efter operation med stimulatorn av respektive på. Andelen mätbara VOT-resultat för de tonlösa klusilerna mättes i varje uppgift, liksom antalet stavelser per sekund. Hypotesprövning genomfördes mellan grupperna såväl som mellan de båda postoperativa tillfällena (stimulator av respektive på). Regressionskoefficienten beräknades för förhållandet mellan andelen mätbara VOT-värden och talhastighet för respektive lokalisationsgrupp.  Resultat: Andelen mätbara VOT-resultat minskade då stimulatorn var på för båda lokalisationsgrupperna. Minskningen var signifikant för STN men inte för cZi. Resultatet för cZi närmade sig dock signifikans. Antalet stavelser per sekund ökade för AMRuppgiften samt förblev oförändrat för SMR-uppgiften hos STN-gruppen med påslagen stimulator. För cZi sågs då en konstant nedåtgående trend. Regressionskoefficienten för förhållandet mellan andelen mätbara VOT-värden och antalet stavelser per sekund förändrades inte på ett enhetligt sätt när stimulatorn var av respektive på mellan de båda grupperna.  Slutsats: Talet påverkas av DBS-stimulering genom en oprecis artikulation av tonlösa klusiler. Lokalisationsgrupperna STN och cZi uppvisade samma förändringsmönster för andelen mätbara VOT-värden, men skiljde sig åt vid antalet stavelser per sekund. Detta tycks vara en indikation på att operation i dessa lokalisationer har olika effekt på taltempo. Teorin om articulatory undershoot tycks kunna appliceras på båda grupperna, dock uppvisar cZi en samtidig hastighetsminskning gällande antal stavelser per sekund, där STN istället uppvisar en hastighetsökning vid stimulering.   Nyckelord: Parkinsons sjukdom, DBS, STN, cZi, stavelseupprepning, andel mätbara VOTvärden, antal stavelser per sekund, artikulatorisk precision, artikulatorisk hastighet

Activation of cAMP Signaling Interferes with Stress-Induced p53 Accumulation in ALL-Derived Cells by Promoting the Interaction between p53 and HDM212

The tumor suppressor p53 provides an important barrier to the initiation and maintenance of cancers. As a consequence, p53 function must be inactivated for a tumor to develop. This is achieved by mutation in approximately 50% of cases and probably by functional inactivation in the remaining cases. We have previously shown that the second messenger cAMP can inhibit DNA damage-induced wild-type p53 accumulation in acute lymphoblastic leukemia cells, leading to a profound reduction of their apoptotic response. In the present article, we provide a mechanistic insight into the regulation of p53 levels by cAMP. We show that increased levels of cAMP augment the binding of p53 to its negative regulator HDM2, overriding the DNA damage-induced dissociation of p53 from HDM2. This results in maintained levels of p53 ubiquitination and proteasomal degradation, which in turn counteracts the DNA damage-induced stabilization of the p53 protein. The apoptosis inhibitory effect of cAMP is further shown to depend on this effect on p53 levels. These findings potentially implicate deregulation of cAMP signaling as a candidate mechanism used by transformed cells to quench the p53 response while retaining wild-type p53