Tobacco use and dependence : does it originate in utero?

Prenatal nicotine exposure (such as from maternal smoking during pregnancy) has been hypothesized to cause a so called programming effect, where epigenetic changes might result in a long-lasting vulnerability to tobacco use and dependence, manifesting during adolescence or young adulthood. However, previous observational studies show mixed results, perhaps because the association could be influenced by a common genetic predisposition to tobacco use as well as by social factors influencing both parental tobacco use during pregnancy and tobacco use in the offspring. The aim of this thesis was to enhance knowledge about the association between prenatal exposure to nicotine and tobacco use and tobacco dependence later in life. Study I assessed the association between parental tobacco use during pregnancy and tobacco use and dependence in adolescent offspring, based on 3,020 youths living in Stockholm County, who were followed from age 11 to 18. Study II investigated the influence of maternal smoking during pregnancy on tobacco use in adult offspring, based on 1,124 young adults, participating in the Stockholm Public Health Survey in 2006 and 2010. The Swedish Sibling Health Cohort, which consists of 1,538 sibling pairs, 19-27 years old and discordant for maternal smoking during pregnancy, constituted the study population for Study III and IV. These studies assessed the influence of prenatal exposure to maternal smoking on tobacco use (Study III) and dependence (Study IV) in young adults, while taking genetic and environmental factors into account. Study IV was based on two subsamples where both siblings were lifetime daily smokers (193 pairs) or snus users (173 pairs). Results from this thesis showed that prenatal exposure to parental tobacco use was linked with a higher risk of heavy tobacco use and dependence in adolescent girls (Study I). Maternal smoking during pregnancy was associated with an increased risk of established and heavy snus use in young adults (Study II). However, there was no association between maternal smoking during pregnancy and tobacco use (Study III) or dependence (Study IV) when exposure-discordant siblings were compared. In this thesis, prenatal nicotine exposure from parental tobacco use was not associated with tobacco use or dependence in young adults. An association with heavy use and dependence in adolescent girls cannot be excluded, but is more likely caused by residual confounding. These findings do not support the hypothesis of an important programming effect caused by prenatal nicotine exposure. If such an effect exists it is most likely weaker than the influence of genetic and early-environmental factors. Instead, this thesis emphasizes the utmost importance of genetic and early-environmental influences on the development of tobacco use and dependence

Maternal Smoking in Pregnancy and Offspring Depression:: a cross cohort and negative control study

Abstract Previous reports suggest that offspring of mothers who smoke during pregnancy have greater risk of developing depression. However, it is unclear whether this is due to intrauterine effects. Using data from the Avon Longitudinal Study of Parents and Children (ALSPAC) from the UK (N = 2,869), the Nord-Trøndelag health study (HUNT) from Norway (N = 15,493), the Pelotas 1982 Birth Cohort Study from Brazil (N = 2,626), and the Swedish Sibling Health Cohort (N = 258 sibling pairs), we compared associations of maternal smoking during pregnancy and mother’s partner’s smoking during pregnancy with offspring depression and performed a discordant sibling analysis. In meta-analysis, maternal smoking during pregnancy was associated with higher odds of offspring depression (OR 1.20, 95% CI:1.08,1.34), but mother’s partner’s smoking during pregnancy was not (OR 1.05, 95% CI:0.94,1.17). However, there was only weak statistical evidence that the odds ratios for maternal and mother’s partner’s smoking differed from each other (p = 0.08). There was no clear evidence for an association between maternal smoking during pregnancy and offspring depression in the sibling analysis. Findings do not provide strong support for a causal role of maternal smoking during pregnancy in offspring depression, rather observed associations may reflect residual confounding relating to characteristics of parents who smoke

Självupplevda orsaker bakom ensamhetsupplevelser

I uppsatsen undersöks de självupplevda orsakerna bakom ensamhetsupplevelser, baserat på enkätsvar från 1 742 svenskar (utvalda med obundet slumpmässigt urval) i åldern 20 till 90 år. Enkäten genomfördes under 2008 och resultatet jämförs genomgående med resultat från tidigare forskning, och då främst med en motsvarande undersökning från 1985. Skillnaderna mellan de två undersökningsåren är överlag små. När man diskuterar ensamhet ser man gärna att den bakomliggande orsaken är bristande mellanmänskliga kontakter i nuet. I viss tidigare forskning har man gått ett steg längre och utgår från att ensamhet orsakas av antingen situationsskapade faktorer (till exempel att nära förhållande ändrats) eller av personliga egenskaper (exempelvis dåligt självförtroende). I min uppsats har jag med empirisk grund visat att det rör sig om en betydligt mer mångfacetterad bild än så och att man bör iaktta åtta distinkt åtskilda grupper av orsaker, nämligen utan närrelation, alienerad, avvikande, otillräckliga vänskapsband, dislocated, inte intresserad av andra, saknar transportmedel och påtvingad omgivning. De starkaste och ofta förekommande upplevelserna av ensamhet orsakas framför allt av de första fyra orsaksfaktorerna. Hur man ser på orsakerna till sina ensamhetsupplevelser påverkas främst av ens ålder, där yngre respondenter tenderar att framhäva orsaker inom faktorerna alienerad, avvikande och otillräckliga vänskapsband medan äldre istället framhåller orsaker inom utan närrelation, inte intresserad av andra samt saknar transportmedel. Jag har även konstaterat att synen på orsakerna till ensamhetskänslorna påverkas av civilstånd, uppväxt och hälsa. Några samband beroende på kön eller graden av religiositet har däremot inte kunnat påvisats

Självupplevda orsaker bakom ensamhetsupplevelser

I uppsatsen undersöks de självupplevda orsakerna bakom ensamhetsupplevelser, baserat på enkätsvar från 1 742 svenskar (utvalda med obundet slumpmässigt urval) i åldern 20 till 90 år. Enkäten genomfördes under 2008 och resultatet jämförs genomgående med resultat från tidigare forskning, och då främst med en motsvarande undersökning från 1985. Skillnaderna mellan de två undersökningsåren är överlag små. När man diskuterar ensamhet ser man gärna att den bakomliggande orsaken är bristande mellanmänskliga kontakter i nuet. I viss tidigare forskning har man gått ett steg längre och utgår från att ensamhet orsakas av antingen situationsskapade faktorer (till exempel att nära förhållande ändrats) eller av personliga egenskaper (exempelvis dåligt självförtroende). I min uppsats har jag med empirisk grund visat att det rör sig om en betydligt mer mångfacetterad bild än så och att man bör iaktta åtta distinkt åtskilda grupper av orsaker, nämligen utan närrelation, alienerad, avvikande, otillräckliga vänskapsband, dislocated, inte intresserad av andra, saknar transportmedel och påtvingad omgivning. De starkaste och ofta förekommande upplevelserna av ensamhet orsakas framför allt av de första fyra orsaksfaktorerna. Hur man ser på orsakerna till sina ensamhetsupplevelser påverkas främst av ens ålder, där yngre respondenter tenderar att framhäva orsaker inom faktorerna alienerad, avvikande och otillräckliga vänskapsband medan äldre istället framhåller orsaker inom utan närrelation, inte intresserad av andra samt saknar transportmedel. Jag har även konstaterat att synen på orsakerna till ensamhetskänslorna påverkas av civilstånd, uppväxt och hälsa. Några samband beroende på kön eller graden av religiositet har däremot inte kunnat påvisats

Självupplevda orsaker bakom ensamhetsupplevelser

I uppsatsen undersöks de självupplevda orsakerna bakom ensamhetsupplevelser, baserat på enkätsvar från 1 742 svenskar (utvalda med obundet slumpmässigt urval) i åldern 20 till 90 år. Enkäten genomfördes under 2008 och resultatet jämförs genomgående med resultat från tidigare forskning, och då främst med en motsvarande undersökning från 1985. Skillnaderna mellan de två undersökningsåren är överlag små. När man diskuterar ensamhet ser man gärna att den bakomliggande orsaken är bristande mellanmänskliga kontakter i nuet. I viss tidigare forskning har man gått ett steg längre och utgår från att ensamhet orsakas av antingen situationsskapade faktorer (till exempel att nära förhållande ändrats) eller av personliga egenskaper (exempelvis dåligt självförtroende). I min uppsats har jag med empirisk grund visat att det rör sig om en betydligt mer mångfacetterad bild än så och att man bör iaktta åtta distinkt åtskilda grupper av orsaker, nämligen utan närrelation, alienerad, avvikande, otillräckliga vänskapsband, dislocated, inte intresserad av andra, saknar transportmedel och påtvingad omgivning. De starkaste och ofta förekommande upplevelserna av ensamhet orsakas framför allt av de första fyra orsaksfaktorerna. Hur man ser på orsakerna till sina ensamhetsupplevelser påverkas främst av ens ålder, där yngre respondenter tenderar att framhäva orsaker inom faktorerna alienerad, avvikande och otillräckliga vänskapsband medan äldre istället framhåller orsaker inom utan närrelation, inte intresserad av andra samt saknar transportmedel. Jag har även konstaterat att synen på orsakerna till ensamhetskänslorna påverkas av civilstånd, uppväxt och hälsa. Några samband beroende på kön eller graden av religiositet har däremot inte kunnat påvisats

Kvinnor i ledande position : Stämmer perceptioner om kvinnliga ledaregenskaper överens med stereotyperna?

Det är dominans av män på ledande positioner i organisationer och på arbetsplatser. Det sägs bero på att de egenskaper som anses manliga enligt normen också tycks vara dem som är bättre lämpade för ledarskap. De enligt normen kvinnliga egenskaperna anses inte vara lika passande utan snarare exempel på det som inte eftertraktas hos en ledare (Powell, 2011, s. 3). Denna studie undersöker mäns perceptioner av kvinnliga ledaregenskaper. För att utföra studien och besvara syftet skapades frågeställningarna: ”Stämmer mäns, verksamma inom byggbranschen, perceptioner överens med stereotypen för kvinnliga ledaregenskaper? “ och “Skiljer sig perceptionerna beroende på ifall männen haft en kvinnlig respektive manlig ledare?” Könsstereotyper skapar psykologiska hinder för kvinnor att ta sig upp på ledande positioner. Detta leder till att kvinnor inte tror på att de kan nå dessa positioner (Wynn, 2017, s. 646; Leicht et. al., 2017). Överlag har kvinnor svårare att nå dessa positioner, detta faktum gäller även om de psykologiska hindren bortses från. Detta fenomen kallas för ”glastaket” och innebär att det finns en viss gräns gällande hur högt upp kvinnor kan klättra i hierarkin. Ett annat hinder som även kommer diskuteras är Queen-B fenomenet. Det innebär att kvinnor som lyckats komma förbi glastaket distanserar sig från och förminskar andra kvinnor för att kunna bibehålla sin position högst upp på företagsstegen. Empiriinsamlingen genomfördes med strukturerade intervjuer där respondenterna är män verksamma för kvinnliga respektive manliga ledare, samt kvinnor på ledande position på tre byggföretag belägna och verksamma inom Stockholms län. Resultatet som studien genererar är att erfarenhet grundar individers personliga perceptioner, medan ingen erfarenhet tyder på att individer förlitar sig på omgivningens uppfattningar och normer. Empirin lutar åt att män med kvinnliga ledares perceptioner om kvinnliga ledaregenskaper avviker från stereotyperna, medan män med manliga ledares perceptioner stämmer överens med dessa

Ensamheten i Sverige 1985-2008

Ensamheten inte mer utbredd 2008 jämför med 1985 År 2008 upprepades vid sociologiska institutionen, Uppsala universitet en ensamhetsstudie som tidigare gjorts år 1985. År 1985 var det 49 procent av den vuxna befolkningen i åldrarna 25-79 år som ofta eller ibland kände ensamhet. År 2008 hade den siffran sjunkit till 42 procent. Oftast och star­kast ensamhet känner man då som nu bland de unga, inte bland de äldre som vi ofta är be­nägna att tro. Kvinnor kände 1985 också aningen  mer ensamhet jämfört med männen, vilket också gäller den nya undersökningen 2008, som innefattar 1 742 svenskar i åldrarna 20-90 år. Ensamhet är en mix av olika känslor I studien skiljs mellan olika sorters ensamhet, varav också en är självvald och positiv. Den negativa känslan av ensamheten är egentligen mix av delkänslor där bl.a. sådant som nedvärdering, alie­nation, självömkan och desperation utgör ingredienser. Känslomixen ser olika ut för olika kategorier människor, där kvinnor under 50 avviker genom att i sin ensamhetskänsla ha hög inblandning av just de nämnda känsloingredienserna. Män 50+ har å andra sidan en låg in­blandning av dessa känsloingredienser, men istället mer av det som kallas ”skamset undfly­ende”. Många olika orsaker till ensamhet Åtta distinkt åtskilda grupper av självupplevda orsaker till ensamhet kan särskiljas: man är utan närrelation, är alienerad, är avvikande, har otillräckliga vänskapsband, befinner sig där man inte vill vara, inte är intresserad av andra, saknar transportmedel, har påtvingat umgänge. De yngre re­spondenterna tenderar att framhäva orsaker som att vara alienerad, avvikande och ha otill­räckliga vänskapsband, medan de äldre respondenterna istället framhåller att vara utan närre­lation, att inte vara intresserad av andra, samt att sakna transportmedel. Otrygg barndom sammanhänger med ensamhet i vuxen ålder – hela livet De respondenter som beskriver att barndomen var mindre trygg, eller att man hade svårt att få vänner som barn, eller att man hade svårt etablera kontakt med det motsatta könet, rapporterar också mer och intensivare ensamhetskänslor i vuxen ålder. Åtgärderna mot ensamhet ofta mindre funktionella Det allra vanligaste är att man tittar på TV – som inte hjälper. Det finns dock en hel repertoar av åtgärder som klassificerats i sju olika kategorier. Hit hör fokuserad aktivitet, som bl.a. in­nebär att man ringer eller besöker någon; tröstkonsumtion, inåtvändhet, förströelse, bedöv­ning, eskapism och arbete.  Den fokuserade aktiviteten, som också är mest effektiv mot en­samhetskänslorna, används i högre grad av kvinnor, som dock samtidigt mer än männen ägnar sig åt tröstkonsumtion och inåtvändhet. Män, å andra sidan, ägnar sig i högre grad åt eskapism (musicerande, drickande), som inte hjälper, samt och åt arbete

Is physical activity causally associated with symptoms of attention-deficit/ hyperactivity disorder?

OBJECTIVE: Emerging evidence suggests that physical activity (PA) enhances cognition and may be a protective factor for attention-deficit/ hyperactivity disorder (ADHD). Yet, the impact of PA on ADHD symptoms has only been investigated in a few undersized, non-randomised and retrospective studies. We examined the effect of PA during late adolescence on ADHD symptoms in early adulthood while controlling for unmeasured genetic and shared environmental confounding. METHODS: The effect of PA at age 16-17 (baseline) on ADHD symptoms at age 19-20 (follow-up) was examined using a within-monozygotic twins fixed-effects model in 232 monozygotic twin pairs born in Sweden between May 1985 and December 1986. Parents rated their children’s DSM ADHD symptoms at baseline and follow-up. Participants’ weekly energy expenditure (in metabolic equivalent task minutes/ week) was based on self-reports at baseline of PA frequency, intensity and duration. RESULTS: Greater weekly energy expenditure in adolescence was significantly associated with reduced ADHD symptom levels in early adulthood, even when controlling for unmeasured confounding (all genetic and shared environmental factors shared within MZ twin pairs) and ADHD symptoms and BMI at baseline, β = - 0.21, p=0.013 (95% CI= -0.38 – -0.05). Similar results were observed for the two ADHD sub-components; hyperactivity/ impulsivity, β = -0.21, p=0.022 (95% CI= -0.39 – -0.03), and inattention, β = -0.19, p=0.049 (95% CI= -0.36 – -0.0005). CONCLUSION: In line with a causal hypothesis, PA was inversely associated with ADHD symptoms, even after adjusting for unmeasured confounding. These findings suggest that PA in adolescence might decrease ADHD symptoms in early adulthood. However, given the size of the effect, the clinical value of this intervention needs to be explored further

Has the attention deficit hyperactivity disorder phenotype become more common in children between 2004 and 2014? Trends over 10 years from a Swedish general population sample

Background: Studies have reported increases in clinically diagnosed and treated attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) during the last decade, but it is unclear if this reflects an increase in the underlying ADHD phenotype. We aimed to clarify if there has been an increase in the prevalence of ADHD‐like traits in the general population from 2004 to 2014. Method: Data were collected from 9‐year‐old twins (19,271), participating in the population‐based Child and Adolescent Twin Study in Sweden between 2004 and 2014. We assessed lifetime ADHD symptoms using the Autism‐Tics, ADHD and other Comorbidities inventory. Research proxies for diagnostic‐level ADHD and subthreshold ADHD were derived from this scale. We modeled the lifetime prevalence of diagnostic‐level and subthreshold ADHD with logistic regression, and assessed mean ADHD scores each year with linear regression. Lifetime prevalence of clinically diagnosed ADHD was retrieved from the National Patient Register and modeled with logistic regression. Results: The prevalence of diagnostic‐level ADHD based on parent ratings did not differ significantly over time from 2004 to 2014 (OR 1.37; 95% CI: 0.77–2.45; p‐value .233). Both subthreshold ADHD and mean ADHD scores increased significantly over time (both p‐values <.001). Clinically diagnosed ADHD increased more than fivefold from 2004 to 2014 (OR 5.27, 95% CI: 1.85–14.96). Conclusions: We found no evidence of an increase in ADHD‐like traits at the extreme end of the distribution from 2004 to 2014, but small increases in normal and subthreshold variations of ADHD‐like traits were observed. This suggests that the increased rates of clinically diagnosed ADHD might reflect changes in diagnostic and treatment practices of ADHD, administrative changes in reporting diagnoses, greater awareness of ADHD, better access to healthcare, or current overdiagnosis, rather than an increase in the ADHD phenotype