Detta examensarbete undersöker morgonfritidsverksamhetens roll och uppfattningen om det
svenska fritidshemmet, med särskilt fokus på diskursen om fritid som “överbliven tid.”
Genom kvalitativa intervjuer med utbildade fritidslärare utforskar studien hur “morgonfritids”
organiseras och genomförs, vilka faktorer som bidrar till en framgångsrik verksamhet, samt
hur denna tid kan omdefinieras som en pedagogisk möjlighet snarare än en förvaringstid.
Studien bygger på Haglunds (2009) analys av fritidshemmets diskurser, där fritid som
"överbliven tid" ofta förlorar sin pedagogiska potential, samt på Vygotskijs sociokulturella
teori om lärande (Säljö, 2020). Vidare lyfts Jonssons (2021) och Pálsdóttirs (2012) forskning
fram för att belysa vikten av dialog och samarbete mellan personal och elever samt hur
otydliga pedagogiska visioner kan påverka personalens yrkesidentitet. Hippinen Ahlgrens
(2021) insikter om balansen mellan förplanerade och spontana strategier används också för att
analysera elevens delaktighet. Genom Neulingers (1976) begrepp om objektiv och subjektiv
fritid betonas vikten av att skapa meningsfulla aktiviteter som stödjer barns lärande, sociala
interaktion och välmående.
Resultaten visar en spänning mellan pedagogiska ambitioner och praktiska begränsningar,
men också en potential för att stärka “morgonfritids” som en viktig del av skolans helhet.
Slutsatsen är att tydligare riktlinjer och resurser behövs för att betrakta
morgonfritidsverksamheten ur ett holistiskt perspektiv, där elevernas tid på fritidshemmet ses
som en arena för lärande och en integrerad del av deras hela dag (Haglund, 2009)
Is data on this page outdated, violates copyrights or anything else? Report the problem now and we will take corresponding actions after reviewing your request.