Location of Repository

Åkerbönor som förfrukt till vårsäd i ekologiskodling

By Anna Nyberg and Börje Lindén

Abstract

Åkerbönor som förfrukt till vårsäd i ekologiskodling\ud I åtta 3-åriga fältförsök i Västsverige, 2002-2006, har åkerbönors förfruktseffekt undersökts i två års efterföljande vårsäd. Det första året odlades havre, åkerböna som skördades och åkerböna som ej skördades utan hela grödan plöjdes ned. I två fältförsök fanns även motsvarande led med skördad och inte skördad ärt, dessa användes vid inkuberingsförsöket. Havren gödslades det första året med 72 kg NH4-N/ha i form av flytgödsel. Grödresterna av den skördade grödan och hela den inte skördade grödan plöjdes ned i mitten av oktober. Under det andra året odlades vårkorn och det tredje havre. \ud \ud Skördarna i alla försöksrutor mättes genom försökströskning. Vid mognad DC 91-92 klipptes tre 0,25 m2 stora ytor i varje ruta. Ur den klippta grödan bestämdes förhållandet mellan halm och kärnor, bönor eller ärtor. I dessa fraktioner analyserades kväveinnehållet samt för halm även kolinnehållet för beräkning av kol/kväve-kvoten. För beräkning av vårkornets och havrens totala kvävemängd antogs att kväveinnehållet i rötterna var 25% av grödans totala kväve-innehåll (Hansson et al., 1987).\ud \ud Markens kväveinnehåll ner till 90 cm djup bestämdes vid fyra olika tillfällen. Första året när grödorna var fullmogna och innan plöjning vid mitten av oktober. År två i mitten av april samt vid vårkornets mognad. Under det tredje året togs inga kväveprofiler.\ud \ud Två inkubationsstudier utfördes för att studera förfrukternas effekt på kvävemineralisering och immobilisering från skörd av förfrukterna år 1 till våren år 2. Jord- och halmprover togs ut rutvis strax efter skörd i tre försök. I plastflaskor inkuberades jord och jord-halm blandningar från de olika grödorna. Halm/jord blandningen bestämdes i förhållande till den biologiska halmskörden i varje gröda och försök med antagandet att halmen blandades in i ett 7 cm tjockt jordlager. Plastflaskorna placerades i ytlagret på ett fält i Västsverige och täcktes med ett jordlager. Varje flaska hade ett ventilationsrör som mynnade ca 30 cm ovanför markytan. Genom placeringen i fält utsattes flaskorna för den naturliga temperaturvariationen. I den första inkuberingen ingick material från två fältförsök och i den andra endast från ett. Den första inkuberingen genomfördes 2003-10-10 till 2004-04-29 och den andra 2004-10-08 till 2005-04-28. Jordens kväveinnehåll i flaskorna bestämdes vid fem olika tidpunkter under inkubationsperioden. \ud \ud Medelskördarna av åkerbönor och havre år 1 var 2710 kg ts/ha respektive 3050 kg ts/ha. Första efterverkansåret var skördarna av vårkorn störst efter den inte skördade åkerbönan, 4470 kg/ha (15% vattenhalt). Skörden efter den skördade åkerbönan var 3630 kg/ha och med havre som förfrukt 2980 kg/ha. Det var signifikant större skörd, 650 kg/ha, efter skördade åkerbönor och efter inte skördade åkerbönor, 1490 kg/ha, i jämförelse med efter havre. Det andra efterverkansåret fanns det inga signifikanta skillnader i havreskörden.\ud \ud Kväveinnehållet i marken var i mitten av oktober, år 1, 29 kg N/ha efter havre, 46 kg N/ha efter skördade åkerbönor och 49 kg N/ ha efter de inte skördade åkerbönorna. Det var signifikant mer kväve i jorden efter åkerbönorna i jämförelse med havre. Under vintern ökade kväveinnehållet fastän det även bör ha skett förluster. I mitten av april var kväveinnehållet efter havre 40 kg N/ha. Jämfört med havren var det signifikant mer kväve efter skördade åkerbö-nor, 18 kg N/ha, och efter inte skördade åkerbönor, 29 kg N/ha. Under växtodlingssäsongen minskade markkvävet till 22-24 kg N/ha efter havre och skördade åkerbönor medan det efter inte skördade åkerbönor fanns 32 kg N/ha kvar.\ud \ud Mängden kväve i vårkornet inklusive 25% i rötterna vid DC 91-92 var för havre 74 kg, skördade åkerbönor, 94 kg och för inte skördade (nedplöjda) åkerbönor, 119 kg. Kväveefterverkan efter de skördade åkerbönorna blev alltså 20 kg N/ha och efter de inte skördade 45kg N/ha i jämförelse med havre.\ud \ud Mineralkvävebestämningarna på våren och vid fullmognad (DC 91-92) år 2 samt grödprov-tagningen vid det senare tillfället utnyttjades för att beräkna förfrukternas inverkan på kväve-mineraliseringstillskotten under växtsäsongen enligt följande formel (Lindén et al., 1992): Nnet=Nväxt+Nmd-Nmv, där Nnet=Beräknad nettomineralisering av kväve under växtperioden (tidig vår – full- mognad), Nväxt=Kväve i grödan vid fullmognad (= utnyttjbart jord- och förfruktskväve under växtsäsongen), Nmd=Mineralkväve i marken (0-90 cm) vid fullmognad, Nmv=Mineralkväve i marken (0-90 cm) tidigt på våren. Beräknad nettomineralisering av kväve under växtperioden var efter havre, 57 kg N/ha, efter skördade åkerbönor 60 kg N/ha och efter inte skördade åkerbönor 83 kg N/ha. Den lilla skillnaden i kvävemineralisering efter havre och skördade åkerbönor tyder på att kväveeffekten av åkerbönsgrödan huvudsakligen berodde på att mer övervintrat mineralkväve var tillgängligt i marken. Under år 3 odlades havre och kväveinnehållet i grödan vid DC 91-92 visade inte på några skillnader beroende av havre eller åkerböna som förförfrukt.\ud \ud Inkuberingsstudien visade att inte bara havre- utan även åkerbönshalmen gav upphov till kväveimmobilisering under inkubationstiden. Detta kan förklaras av den höga C/N-kvoten i halmen av havre och åkerböna, 43 respektive 80. Hos åkerbönorna upphörde nettoimmobiliseringen vid tiden för vinterns ankomst. Hos havren pågick kvävefastläggning, uppenbarligen ända fram till inkubationsperiodens avslutning i slutet av april. Detta var i överensstämmelse med mineralkväveförrådens storlek i fältförsöken på våren, där det fanns mindre mineralkväve efter förfrukt havre än efter de skördade åkerbönorna. Av både inkubationsstudierna och fältförsöken att döma tycks åkerbönornas och ärternas positiva N-efterverkan till den övervägande delen bero på större mineralkväveförråd i marken på våren än med havre som förfrukt. Skillnaderna i mineralkvävemängderna uppkom i hög grad redan vid åkerbönornas och ärternas mognad och under hösten. \ud \ud Sammanfattningsvis var det stora efterverkans effekter på kvävetillgången och skörden av vårkorn där hela åkerbönsgrödan plöjdes ned. Kväveefterverkan motsvarade ungefär 18% av kvävet i den nedplöjda åkerbönskörden. Det var mindre kväveefterverkan efter de skördade åkerbönorna. Dessa båda baljväxtgrödors kväveefterverkan är därför avhängig av, i vilken utsträckning mineralkvävet finns kvar inom rotzonen under den efterföljande våren. Det fanns inga signifikanta skillnader i efterverkan det andra efterverkansåret.\u

Topics: Nutrient turnover, Cereals, pulses and oilseeds, Farm nutrient management
Year: 2008
OAI identifier: oai:orgprints.org:13071
Provided by: Organic Eprints

Suggested articles

Preview


To submit an update or takedown request for this paper, please submit an Update/Correction/Removal Request.